Profetia om Egypten. Se, HERREN far fram på en snabb sky och kommer till Egypten. Egyptens avgudar bävar inför honom, och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst. Jag skall uppegga egyptier mot egyptier, broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike. Egyptiernas mod skall försvinna, deras planer skall jag göra om intet. De skall fråga sina avgudar och trollkarlar, andebesvärjare och spåmän. Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand, en grym kung skall råda över dem, säger Herren, HERREN Sebaot.

Jes 19:1-4

Bakgrund

Sedan 1952 har Egypten regerats av militären - och under vissa tider har det funnits en utmärkande diktator vid rodret: Nasser, Sadat, Mubarak, men den verkliga makten har alltid legat hos Egyptens Militära Högsta Råd. I Egypten, som i Kina, har militären inte begränsat sig till militära ärenden. De äger egna cementfabriker, olivoljefabriker och ett otal andra kommersiella verksamheter. De är de verkliga maktfaktorerna i egyptisk ekonomi. Vad har förändrats de senaste veckorna? Ingenting egentligen - åtminstone hittills.

Även om det har talats mycket om att Mubaraks familj blivit mycket förmögen - och jag är säker på att det är sant - så kände sig militären mer hotad av att Gamal Mubarak (president Hosni Mubaraks son) skulle ta över, än att folket på gatan skulle ta över. Gamal Mubarak har inte varit arméofficer och han skulle kanske till och med ha blivit en ekonomisk reformator om han fått chansen. Detta var utan tvekan en militärkupp, och som sådan kommer den i sig inte att föra med sig särskilt mycket förändringar i Egypten - aktörerna har bytts ut i någon mån, men makten bakom tronen förblir densamme. Försvarsminister Muhammad Tantawi sitter i ledningen för ögonblicket. Vi vet inte om han kommer att bli en utmärkande diktator eller om någon annan kommer att ta över, eller om de kommer att regera som en junta - en militär grupp som kontrollerar landet. Detta "uppror" skulle till och med kunna ha varit orkestrerad av militären från första början. Ett av de stora och kanske mycket viktiga frågetecknen är hur lojala de yngre officerarna är. Är de lojala med det Höga Militära Rådet eller är de infiltrerade av Muslimska Brödraskapet eller av andra islamiska grupper?

Säkert är att det som skett i Egypten inte är det som media vill att vi ska tro.

Några fakta: Kairo är en stad med 17 miljoner invånare. Egyptens befolkning är 84 miljoner. Demonstranterna i Kairo var aldrig fler än 300 000. Även om det i sig inte är en obetydlig siffra, så är det i förhållande till Kairos och Egyptens befolkning en droppe i havet. Det var definitivt inte det "folkliga uppror" som det fick namn av. De revolutioner som vi har sett i Östeuropa, Iran och på andra platser framkallades av demonstrationer med miljontals människor - dessutom utan hjälp av internet. Vi har fått höra att detta uppror orkestrerades via internet. På något sätt stämmer det inte för mig.

Under demonstrationerna vidarebefordrades ett brev till mig. Brevet ska ursprungligen ha sänts av en troende kristen i Egypten, och sa i korthet:

Folket på Tahrirtorget är inte egyptier, media manipulerar situationen och Egyptens folk vill inte att Mubarak ska avgå.

Två israeliska journalister som var på Tahrirtorget rapporterade att det utbröt "medeltida brutalitet", och något sådant rapporterades inte i media.

Om detta brev och rapporten är sann, så har en del allvarlig manipulation ägt rum. Jag är säker på att vi inte har sett det sista av denna oro i Egypten. Jag tror personligen att vi kommer att se en islamisk diktatur i en inte alltför avlägsen framtid. Jag tror att detta kommer att vara den "hårde herre och grymme kung" som kommer att regera över dem enligt Jesaja 19.

"Snabba moln" - En Böneresa

Månaderna efter det första Kuwaitkriget 1991 deltog jag i ett böneteam som sänts till Egypten för att be Jesaja 19. Många av er är bekanta med de tre sista verserna i det kapitlet:

På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna HERREN tillsammans med assyrierna. På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. HERREN Sebaot skall välsigna dem och säga: Välsignad vare Egypten, mitt folk, och Assyrien, mina händers verk, och Israel, min arvedel.

Jes 19:23-25

Det finns ett antal kristna organisationer (ministries) som till och med använder dessa tre verser som utgångspunkt eller programförklaring för sina ministries. Men dessa tre verser står inte för sig själv. Innan de kan verkställas måste de första 22 verserna uppfyllas. Är det vad vi börjar se nu?

Under den där resan till Egypten fick vi berättat om en profetia som gavs av en koptisk biskop, som hade utvisats av Mubarak, eftersom han var så populär. Man sa att tusentals människor kom till hans bönemöten. Profetian sa ungefär så här: Mubarak kommer att vara den siste sekuläre regenten i Egypten, sedan kommer en islamisk diktatur och sen kommer Herren. Håller detta ord på att uppfyllas?

Amerikas trolöshet

En av de mycket troliga effekterna av vad som har hänt i Egypten är det nästan total utplånade förtroendet för USA, inte bara i arabvärlden och i Israel men också i övriga världen. Mubarak var Amerikas starkaste allierade i arabvärlden under mer än 30 år, och han övergavs på ett ögonblick. I betraktande av vad som hände i juni 2009 i Iran, då demonstranterna inte fick något stöd av USA, väcks några mycket viktiga frågor. Den gången avstod USA från att stödja en revolution, som - även om den var islamisk - inte var i närheten av så radikal/fundamentalistisk som regimen under Ahmadinejad. Jag tror inte att det militära övertagandet i Egypten är det sista vi ser i detta drama. Fundamentalisterna rycker fram och förr eller senare kommer de att kontrollera Egypten.

USA:s president Obama och hans utrikesminister Clinton är antingen de mest aningslösa personer som innehaft dessa viktiga ämbeten, eller så verkar nu en plan som på kort sikt kommer att uppbåda en fundamentalistisk islamisk revolution över hela arabvärlden och kanske över hela den muslimska världen. Eftersom både Obama och Clinton är ganska "skärpta" i mänskliga termer, så anar jag en agenda som kommer att föra med sig mycket lidande och blodsutgjutelse över hela världen.

Just nu är Muslimska Brödraskapet de största vinnarna i Egypten. Organisationen grundades 1928 och dess trosfundament är: "Allah är vårt mål, Koranen är vår konstitution, Profeten är vår ledare, Jihad är vägen, och döden för Allahs skull är vårt högsta mål." Hamas i Gaza är en palestinsk gren av Muslimska Brödraskapet (MB) och har samma trosfundament. MB talar redan olika budskap. Å ena sidan säger de att de inte kommer att söka en majoritet av rösterna i det kommande valet eller kandidera till presidentposten i Egypten. Andra MB-ledare har öppet och tydligt sagt att så snart de har makten, kommer de att bryta fredsavtalet med Israel - och det är bara början.

Beträffande freden med Israel; det är inte bara MB som vill bryta avtalet utan i stort sett alla självutnämnda presidentkandidater i Egypten. För ögonblicket är det bara den egyptiska militären som vill bevara freden med Israel.

Chefen för den nationella underrättelsetjänsten (National Intelligence) i USA har, precis som de flesta förståsigpåare i media, fastslagit att MB är en moderat grupp som tar avstånd från våld. Jag kan inte förstå hur orden "underrättelse" eller "intelligentia" har något som helst att göra med dessa människor. Egyptens förre president Anwar Sadats mördare kom från MB. Den näst högste ledaren för terroristorganisationen Al-Qaeda, Zarkawi, kommer från MB. MB består inte av idioter - det är mycket mer PK (politiskt korrekt) att säga att de inte söker makt och inte är våldsamma, men det är en rökridå som döljer deras sanna målsättning om ett islamiskt kalifat som ska regera världen. Under Mubaraks tid var det olagligt att vara medlem i MB, och han satte många av MB:s ledare i fängelse - en del avrättades till och med. På grund av allt förtryck från regeringen är MB det största politiska partiet i Egypten med ett stöd som uppskattas till 30 % av befolkningen.

Strategiska konsekvenser

Konsekvenserna för Israel med ett Egypten som än en gång hamnar i krig mot Israel är nästan katastrofala. Under mer än 20 år har vår södra gräns mot Egypten varit militärt lugn. IDF har inte haft någon plan för krig mot Egypten utan har kunnat koncentrera sig på våra fiender i Libanon, Syrien och Iran. Egypten är den folkrikaste arabstaten med den största, bäst utbildade och mest välutrustade armén. Sedan fredsavtalet med Israel ingicks tar Egyptens armé emot amerikansk utrustning och utbildning. Innan dess fick de utrustning och utbildning av Sovjetunionen. Detta har inneburit ett rejält lyft för Egypten.

Ett annat orosmoln är Jordanien längs Israels östra gräns. MB är också mycket starkt i Jordanien och befolkningen i Jordanien är huvudsakligen palestinsk. (Jordanien är en artificiell stat som skapades av britterna 1922 på landområde som skulle ha varit en del av Israel, och till kung utnämndes en man som inte hade någon tidigare koppling till det landet.) Jordaniens nuvarande kung Abdullah har garanterat lagt märke till hur snabbt Obama övergav Mubarak.

Men Gud

Medan all denna turbulens pågår bland våra grannar, har vi fått en ny Överbefälhavare, en ny chef för Mossad (internationella underrättelsetjänsten), en ny chef för den militära underrättelsetjänsten, en ny chef för Israels polisväsende, och om några månader får vi en ny chef för Shin Bet (nationella underrättelsetjänsten).

Med nya oprövade ledare över alla landets militära och säkerhetsorganisationer, med risken för att än en gång vara omringat på alla sidor av stridande fiender, så är Israel i en mycket vansklig sits - men Gud!

Därefter sade Israel till Josef: Se, jag dör, men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era fäders land.

1 Mos 48:21

Och Josef sade till sina bröder: Jag dör, men Gud skall se till er och föra er upp från det här landet till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.

1 Mos 50:24

Han sade: Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger HERREN till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er, men Guds.

1 Krön 20:15

Och våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ...

Apg 7:9

Men Gud har utvalt det som för världen var dåraktigt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam ...

1 Kor 1:27

Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men Gud gav åt Abraham arvet genom ett löfte.

Gal 3:18

Men Gud! I denna allt svårare situation som Israel befinner sig i, ser vi till och förtröstar på Allsmäktig Gud som har utfärdat löften som Han inte kan bryta men endast hålla. Han, som vet vilken tid det är, har en förlossningsplan och ett syfte för Israels folk och nation, som är ett av förebuden för Herrens återkomst. Det eliminerar inte möjligheten till mycket konflikter och lidande, men det styrker oss i vetskapen om att Guds Ord förblir fast.

Det finns de som kallar sig Israels vänner och som trots det menar att bön om beskydd mot Iran eller någon annan av Israels fiender är uttryck för bristande tro. Jag påstår att sådana uttalanden är ytterlig dårskap som nonchalerar det ansvar Gud lagt på oss att stå i gapet och be. Vi ber inte med förtroende för den stora smörjelsen i våra böner utan i absolut förtroende för Honom som vi ber till. Vi vet att Han vill höra våra böner och kommer att svara dem som är i linje med Hans vilja och syfte. Vi måste förbli uppmärksamma på det som händer runt oss. Men vi kan inte svälja det media säger med hull och hår. Snarare bör vi lyssna noga efter ledning från Gud, genom den Helige Ande och Hans Ord. Och vi ska förbli på vår vakt i bön.

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.

Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!Mark 13:28-37

Vi har nyss avslutat IFI:s 26:e årliga Internationella Bönekonferens i Jerusalem. Den pågick mitt under den egyptiska turbulensen och under förvirringen kring utnämningen av IDF:s nye Överbefälhavare.

Vi upplevde att vi hade samlats för en tid som denna, Ester 4:14. (Du kan se några videoclip som lades upp under konferensen på www.ifi.org.il, och du kan också skriva upp dig för våra veckovisa bönepunkter.)

Vi bad mest om att Israel ska ha sund bedömningsförmåga i dessa förvirrande dagar, och att ni, Herrens Kropp i nationerna, ska ha ögon att se och öron att höra vad den Helige Ande säger.

Vi bad mycket för utnämningen av Överbefälhavaren, att denna ska vara som Kung David, rätt man för jobbet. Fortsätt att bedja för honom, Benny Gantz, son till en överlevare efter förintelsen. (Premiärminister Netanyahu noterade att Gantz moder vägde 28 kg när hon befriades från koncentrationslägret Bergen-Belsen.) Be att Gantz ska leda IDF med mod och vishet och han ska kunna ge Israels politiska ledarskap sunt råd.

HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

4 Mos 6:24-26

Eliyahu Ben-Haim, Jerusalem, 15 februari 2011