HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.

2 Mos 13:21-22

Amud Annan - Molnstod

Operation "Molnstod", Israels senaste strid med Hamas i Gaza är nu över. När sirenerna har slutat ljuda och dammet har lagt sig vore det bra om vi kunde försöka reda ut vad vi har lärt oss av denna pågående konflikt. Vad alla vet och är överens om är nämligen att konflikten inte är över och att det kommer att krävas något mycket omvälvande för att komma till definitivt avslut.

Israel har tillräcklig militär styrka för att kunna förinta Hamas, men i nuläget finns det varken vilja eller önskan i landet om att göra det, av flera anledningar. Att förinta Hamas som politisk kraft innebär i praktiken att antingen återta Gaza eller att lämna över det till den Palestinska myndigheten. För de flesta israeler ter sig inget av alternativen särskilt tilltalande. Även om jag vet att Gaza är en del av Judas arvedel och fastän jag innerligt bad emot "tillbakadragandet" 2005, så tycks det ändå inte vara rätt tid att återvända när det bor 1,5 miljoner fanatiska muslimer där. Jag kommer allt oftare till insikt om att det vi säger i predikstolen inte alltid är ett politiskt eller militärt alternativ. Att krossa Hamas skulle också kräva en omfattande markoffensiv och många människoliv. Jag, och många israeler med mig, var inte helt tillfreds med regeringens beslut att inte angripa Gaza med marktrupper, men inte heller den frågan var känslomässigt okomplicerad för mig. Min son Seth befann sig på gränsen till Gaza, redo att gå in. Många i IFI-teamet har barn som antingen gör sin obligatoriska militärtjänst eller som kallades in i samband med operationen. Givetvis känner vi alla stor lättnad över att våra söner är i säkerhet. De allra flesta offren skulle förmodligen ha blivit civila Gazabor som lever mitt bland Hamas bunkrar och avfyrningsramper. Detta är en del av det "människosköld"-fenomen som även Hizbollah i Libanon använder sig av. Den israeliska regeringen ville inte riskera ett stort antal civila muslimska dödsfall med allvarliga internationella påtryckningar som följd. Men att 40 000 soldater kallades in akut och att många av dem stod redo på gränsen till Gaza, var förvisso en faktor som bidrog till att Hamas gick med på en vapenvila.

Jag upplever mer än någonsin att jag har påverkats av det fullkomliga och fördärvande onda som är islam och som bebor dess fundamentalistiska anhängare. När Hamas avfyrade raketer mot Jerusalem så kunde de precis lika gärna ha träffat araber som judar. Risken att de skulle träffa en av sina egna "heliga platser" var lika stor som risken att de skulle träffa en av våra. De bryr sig inte. Och vad ska man säga om de israeliska araber som hurrade från hustaken när Tel Aviv och Jerusalem attackerades? Det gällde självfallet inte hela den israelisk-arabiska befolkningsgruppen - men alltjämt ett betydande stort antal. Min fru Hanna är turistguide och hon arbetade den dag som en bomb exploderade på en buss i Tel Aviv. Vid tillfället satt hon vid ett bord på en restaurang tillsammans med andra guider och deras chaufförer. Alla chaufförer utom Hannas var israeliska araber. De hade precis hört nyheten om bomben och de arabiska guiderna och chaufförerna firade. Muslimernas blodtörst vad gäller judar är inte mänsklig, den är demonisk. Många som kritiserar Israel och "kristna sionister" anklagar oss för att avhumanisera palestinierna. Jag tror inte att det finns någon sanning i det, men vad jag däremot tror är att de, och andra judehatande muslimer avhumaniserar sig själva. Den typ av passionerad blodtörst som uppvisas står knappt att finna i djurriket - med sällsynta undantag: till exempel bland människoätande tigrar.

När det gäller Israel är den så kallade civiliserade världen inte mycket bättre. Nej, de uppvisar (i de flesta fall) ingen blodtörst, men å andra sidan värderar de inte judiska liv särskilt högt. Vilket land protesterade när Hamas avfyrade tusentals raketer mot södra Israel? Så länge som Israel kunde tänka sig att uthärda angreppen, uttalade sig ingen annan nation emot Hamas. När Israel slutligen bestämde sig för att reagera, svarade de flesta länder med ett motvilligt "OK" men gav oss en varning; vår motreaktion måste vara "proportionerlig" och det får absolut inte bli någon markoffensiv! I själva verket önskar de sig fler israeliska dödsfall, för att balansera upp antalet döda på Gazasidan. Detta är sannerligen vansinne. Vilket annat land i världen skulle vilja ha "proportionella" förluster? Skulle något annat land vilja föra krig på det viset?

Under tiden som operationen pågick, skickade Israel in mat och medicin till Gaza dagligen. Vi fortsatte att förse Gaza med vatten och elektricitet under de åtta dagar som striderna pågick, samtidigt som de fortsatte att bombardera oss med 1 500 raketer. Proportionalitet!

Vi slåss mot en fiende som terroriserar vår civila befolkning, och som förkunnar att de inte kommer att sluta förrän varenda jude i Israel är antingen död eller utdriven i havet. Så vad är egentligen proportionerligt? Vilken matematisk formel de här länderna än använder, så förstår jag den inte och jag tror inte att det är en himmelsk formel.

Hamas är en andlig dotter till Muslimska Brödraskapet som nu har makten i Egypten. Följande ingår i Hamas programförklaring:

Förord:

Israel existerar, och kommer att fortsätta att existera tills Islam utplånar det, såsom Islam har utplånat andra förut.

Paragraf 7:

Domens dag kommer inte förrän muslimer strider mot judar och dödar dem. Då kommer judarna att gömma sig bakom stenar och träd, och stenarna och träden kommer att utropa: Du som är muslim, en jude gömmer sig bakom mig, kom och döda honom.

Paragraf 13:

[Freds-] initiativ och så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i direkt motsättning till den Islamiska Motståndsrörelsens principer… Sådana konferenser är endast ett sätt att tillsätta otrogna som skiljemän i islamiska länder… Jihad är den enda lösningen på Palestinas problem. Initiativ, förslag och internationella konferenser är bara slöseri med tid - meningslösa övningar.

Detta är vår fiendes omänskliga ansikte.

Guds önskan är att alla människor ska bli frälsta (1 Tim 2:4), men han har också gett oss fri vilja och skänker oss dessvärre inte frälsande kunskap om Hans nåd.

Palestinsk statsbildning i FN

De som utgör den andra halvan av vår palestinska fiende då? Den Palestinska myndigheten har vänt sig till FN:s generalförsamling med en ansökan om att beviljas status som icke-medlemsstat. Och de bastioner av västerländsk civilisation, såsom Frankrike, Spanien, Danmark och Schweiz, som var så bekymrade över israelisk proportionalitet - de röstar för en palestinsk stat och ignorerar därmed, till och med omintetgör, de tidigare internationellt överenskomna riktmärkena för en förhandlingslösning. Att palestinierna inte uppfyller några kriterier för statsbildning och inte kan överleva utan internationellt bistånd, verkar inte spela någon roll.

Palestinierna har vägrat att förhandla i god tro och ber istället sina vänner i FN att ge dem belöningen gratis. Inga förhandlingar, inga kompromisser. Förre premiärministern Barak erbjöd Arafat en stat och till och med ett delat Jerusalem. Arafat ville inte ens diskutera det; han lämnade Camp David och startade kriget som kallades för Andra Intifadan. Förre premiärministern Olmert erbjöd Mohammed Abbas en stat och ett delat Jerusalem och Abbas sa att han måste tänka över det. Då var året 2008. Jag antar att han äntligen har funderat klart och vänt sig till FN istället för att förhandla med Israel. Premiärminister Netanyahu gav efter för den amerikanske presidentens krav på att frysa byggandet av bosättningar i 10 månader. I 9 ½ månad vägrade Abbas att förhandla och när 10 månader hade gått överlämnade han sina nya förhandlingskrav: fortsatt frysta bosättningar, och Jerusalem.

Även om Abbas och den Palestinska myndigheten anses vara en mindre radikal palestinsk gren, så har de i själva verket samma mål som Hamas och vill att Israel ska förintas.

Besvarad bön - Järnkupolen

Vi har bett i många år att Israels vetenskapsmän ska kunna utveckla vapen som överraskar fienden och vars tillämpning i strid leder till seger. Järnkupolen, Israels missilförsvarssystem med kort räckvidd, fick bevisad effekt under Operation Molnstod, med minst 85 procents framgång. Den israeliska militären ville inte ha det här vapensystemet och den amerikanska militären trodde inte att det skulle kunna fungera. År 2006 upphävde vår försvarsminister den militära ordern och gav klartecken för Järnkupolen. I kombination med "Pil"-systemet med lång räckvidd och "Davids slunga" med medellång räckvidd som snart kommer att vara i drift, kommer Israel snart att ha världens enda fungerande integrerade missilförsvar.

Parlamentsvalen i Israel - 22 januari, 2013

Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare.

1 Tim 2:1-3

Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.

Rom 13:3-4

Det amerikanska presidentvalet är avgjort och Israel förbereder för ett mycket viktigt, till och med ödesmättat, val den 22 januari. I detta mycket tidiga skede i valprocessen känner vi inte ens till alla partier eller deras vallistor. (I Israel röstar man på en lista - ett parti, inte en person.) Vi vet att premiärminister Netanyahus Likud och utrikesministern Liebermans Yisrael Betaynu (Israel, mitt hem) kommer att gå till val med en gemensam lista. Detta innebär inte en partisammanslagning, utan en gemensam lista som förhoppningsvis kommer att få majoritet i Knesset så att de kan bilda regering.

Kadima, Ariel Sharons misslyckade parti för just nu en kampanj mot premiärministern och varnar på stora anslag för att han kommer att ge oss ett kärnvapenkrig. Detta är givetvis raka motsatsen till vad Netanyahu avser att göra. Hans avsikter har varit kristallklara i mer än 30 år, "Stoppa Iran innan hon får bomben".

Jag tror ärligt talat inte att den israeliska väljarkåren kommer att påverkas av den här typen av anstiftan till fruktan. Vi vet alla att vi bor i ett "dåligt kvarter" och att det blir värre för varje dag som går. Israeler vill inte ha krig. Men vi inser samtidigt att krig ibland är det enda rimliga sättet att bemöta annalkande hot från Iran, Gaza, Libanon och Syrien. De nyss nämnda utgör förstås bara dagens samlade hot. Imorgon kanske även Egypten, Jordanien och Turkiet m.fl. står med på listan.

Premiärminister Netanyahu är långt ifrån en perfekt israelisk premiärminister, men han är definitivt den bästa kandidaten i det här valet. Under de senaste fyra åren har vi stått starka i vår tro på att Gud har besvarat våra böner genom att ge oss Netanyahu som premiärminister. Vi bad om rätt man för att leda Israel genom denna kritiska tid, en premiärminister genom vilken Gud kunde förhärligas.

Premiärminister Netanyahu läser bibeln varje vecka. Under sabbaten med sin son och på fredagar då han håller ett bibelstudium i sitt hem. Av alla Israels premiärministrar är han bara den tredje som har haft för vana att hålla ett sådant bibelstudium. De två andra var David Ben-Gurion och Menachem Begin. Vi vet att Netanyahu har en historikers perspektiv på både Israels återupprättande och kärnvapenhotet från Iran. När han besökte Auschwitz för ett par år sedan citerade han Hesekiel 37:1-14 och förkunnade faktiskt att de verserna har uppfyllts i och med Israels pånyttfödelse. Vi ber fortsatt att Guds namn ska bli förhärligat i dessa tider, som bara blir mer och mer kritiska. Tills Gud visar oss något annat, fortsätter vi också att be för att Netanyahu ska bli omvald.

Internationella bönekonferensen i Jerusalem
21 - 28 januari, 2013
"En upp-och-nervänd värld"

Temat för årets bönekonferens är "En upp-och-nervänd värld" och vi bevittnar sanningen i de orden mer och mer för varje dag.

Dagen efter att IPCJ 2013 startar i Jerusalem 22 januari, hålls parlamentsval i Israel. Vi kommer därmed att be för valet kvällen före, samt för koalitionsförhandlingarna under den efterföljande veckan. Jag upplever att detta är en "Kairosstund" för oss. Kairos (καιρός) är ett gammalt grekiskt ord som syftar till det rätta eller kritiska ögonblicket. Ni har kanske lagt märke till att IPCJ 2013 infaller en vecka tidigare än vad konferensen har gjort under de senaste åren.

Många betydelsefulla veckor har tidigare kommit att sammanfalla med IPCJ, inklusive den "arabiska våren" i januari 2011 (vi påpekade då mycket riktigt att det förmodligen skulle komma att bli en "islamisk vinter" snarare än en "arabisk vår"). Den här gången kommer minst en mycket viktig händelse (det israeliska valet) att utspelas under vår tid tillsammans.

Om Herren har uppmanat dig att komma till IPCJ 2013, vänligen lyssna till Hans kallelse att stå upp tillsammans med oss i Jerusalem som en av hans väktare i denna kritiska tid. Det här valet kommer att bli lika avgörande för Israel som det amerikanska valet.

Efter konferensen kommer en böneresa att företas. Vi kommer även att besöka Knesset onsdag 23 januari för att be på plats.

För mer information om konferensen och böneresan, samt möjlighet att prenumerera på IFI:s fredagsbönepunkter, vänligen besök www.ifi.org.il

Be för:

• Att vapenvilan med Hamas ska vara så länge som Gud önskar. Det skulle vara underbart om invånarna i söder som har lidit så länge kunde få en ordentlig paus från raketbeskjutningen.

  Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen.

  Ps 91:5

• Att IDF ska få angripbar underrättelse vad gäller införseln av nya raketer och andra vapen till Gaza, samt medel, strategi och vilja för att stoppa en påfyllning av vapenförråden.

• Fortsatt uppenbarelse för världen och särskilt för kyrkan, om islams onda, demoniska natur och det förtryckande slaveri som muslimer lever i.

• Att premiärminister Netanyahus kombinerade Likud/Yisrael Betanu-parti ska vinna en överväldigande seger den 22 januari 2013. I Israel har inget parti någonsin fått de 61 platser som krävs för att kunna regera själva. Israeliska regeringar har alltid utgjorts av koalitioner men ju större huvudpartiet är, desto lättare är det för dem att styra.

• Att Israels regering, underrättelsetjänst och IDF alltjämt ska hålla fokus på det iranska kärnvapenprojektet.

• Att Israels regering ska få insikt om rätt förhållning till den Palestinska myndighetens nya status.

HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

4 Mos 6:24-26

Eliyahu Ben-Haim
Jerusalem, 30 november, 2012