Att riva ner Skiljemuren: En konfrontation av den åtskillnad som människor har skapat mellan Gamla Testamentet och Nya Testamentet
Den här undervisningen i två delar utvecklades ur ett antal frågor som jag skrev ner när jag förberedde mig för att tala inför en grupp brittiska pastorer och ledare. Jag visste att somliga av de närvarande saknade en solid förståelse för Guds plan för Israels återupprättande i den sista tiden. Jag visste också att ett av de främsta problemen är det sätt som många troende ser på Gamla Testamentet – tanach – man betraktar det som mindre värt än Nya Testamentet, eller ännu värre, inte längre Guds Ord för dem eller för världen. Den här undervisningen kommer att ge troende en bättre uppfattning i dessa frågor, och förse med biblisk ammunition mot några av de ”traditionella” fel som människor gör, genom vilka Motståndaren försöker fördunkla sanningen i Guds Ord.
Jakobs vedermöda – dåtid eller framtid?
Varför ska troende be för och hjälpa judar i nationerna att göra aliyah – återvända till landet Israel – om två tredjedelar av dem kommer att bli dödade där i ”Jakobs vedermöda” (Jeremia 30:7)?
Det finns just nu en undervisning i många kyrkor och organisationer som handlar om att Gud återigen samlar sitt folk i landet och att Han sedan kommer att låta en andra Förintelse ske – vissa säger att den kommer att vara värre än den första – för att drabba dem. Grunden för denna typ av undervisning är tron att när väl Kyrkan har ryckts upp, så kommer en sjuårig period av vedermödor att starta (en undervisning om ett ”uppryckande före vedermödan”). I inledningen av den här sjuåriga perioden ska Antikrist uppenbara sig. Han skriver ett fredsavtal med Israel, och låter dem till och med återuppbygga sitt tempel i Jerusalem. Sedan, i mitten av den här perioden, efter tre och ett halvt år, bryter han sitt avtal med Israel och startar krig mot dem, i vilket två tredjedelar av dem dör. Enligt den här undervisningen benämns den här tidsperioden som ”Jakobs vedermöda”, en term som endast finns i Jeremia 30:7.
Varför Gud dömer nationer
Vid Intercessors for Israels Internationella Bönekonferens i Jerusalem 2013 talade jag på ämnet ”Guds Domar” – med betoning på Hans domar över nationer idag. Gud har använt Israel under Gamla Testamentets tid som ett exempel på hur Han hanterar nationell synd, i synnerhet när en nation, som är grundad på Hans lagar, gör uppror mot Honom. Men Bibeln är emellertid tydlig med, att Israels mirakulösa återupprättelse i den sista tiden för med sig en annan faktor: i den sista tiden kommer Gud att döma nationer i enlighet med deras ledares attityder och agerande beträffande Hans löfte att återupprätta Israel. Gud har satsat till rykte, sitt Namn på detta. Hela Hans frälsningsplan fokuserar nu på att Israel ska vara i det land som Han lovat dem.
Profetisk evangelisation
Vad innebär det att ”be att Guds vilja ska ske på jorden som det är skrivet i himlen”? Det finns många kristna som ber för Israel och som endast ägnar sig åt att be för det judiska folkets (Israels) frälsning. När andra ber för olika saker som berör Israel, så kritiseras sådana böner ofta för att vara själiska eller köttsliga. Men för mig innebär det, att be endast om Israels frälsning i största allmänhet, att man inte tar i beaktande de steg som Herren kommer att använda för att komma dit.