En undervisning från Watchmen from Jerusalem - Del 1 av 2

Chuck Cohen, Co-director, Intercessors for Israel

­

Den här undervisningen i två delar utvecklades ur ett antal frågor som jag skrev ner när jag förberedde mig för att tala inför en grupp brittiska pastorer och ledare. Jag visste att somliga av de närvarande saknade en solid förståelse för Guds plan för Israels återupprättande i den sista tiden. Jag visste också att ett av de främsta problemen är det sätt som många troende ser på Gamla Testamentet – tanach – man betraktar det som mindre värt än Nya Testamentet, eller ännu värre, inte längre Guds Ord för dem eller för världen. Den här undervisningen kommer att ge troende en bättre uppfattning i dessa frågor, och förse med biblisk ammunition mot några av de ”traditionella” fel som människor gör, genom vilka Motståndaren försöker fördunkla sanningen i Guds Ord.

Följande frågor kommer att behandlas i del ett:

• Vad ska vi berätta för troende om Israels plats i Guds plan idag?

• På vilken vers vilar hela Skriften?

• Varför börjar Nya Testamentet med att titta bakåt?

• Varför kallade Yeshua sina sörjande lärjungar för “oförståndiga och tröga”?

• Hur ser Paulus på tanach?

Vad ska vi berätta för troende om Israels plats i Guds plan idag?

Självklart måste svaret på den frågan komma från Skriften. Om opponenter motsätter sig sanningen i Ordet, så är det en sak mellan dem och Herren Yeshua, och vi kan lita på att Han tar itu med sina barn. Det grekiska ordet som normalt översätts med ”predika” skulle idag översättas bättre med ”proklamera/tillkännage”. Ibland är allt vi behöver göra att proklamera det och sedan se Honom använda det för sin ära, istället för att vi ska försöka berättiga eller förklara vad Guds Ord säger (Jeremia 1:12; Jesaja 55:11).

Och medan svar som har täckts i bön är mer effektiva än de som enbart kommer ur god teologi, så måste svar som är täckta i bön baseras på en god teologi, på en solid biblisk undervisning. Vi måste såklart förmedla sanningen med kärlek, men vi måste fortfarande förmedla sanningen. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (Joh. 17:16; se Ef. 4:15).

På vilken vers vilar hela Skriften?

Ett vanligt problem som gör att många troende tolkar bibelord fel är att man studerar Bibeln baklänges! Historiskt sett var Gamla Testamentet den enda Bibel som personerna i Nya Testamentet hade; Gamla Testamentet var den enda Bibel som Yeshua läste och undervisade ur. Många kristna lär sig idag att tolka tanach genom ögonen på Nya Testamentet, när det i själva verket var tanach som Yeshua och Hans lärjungar, den första messianska församlingen och alla Nya Testamentets författare använde för att tolka och bevisa att det de sade i Nya Testamentet var Guds uppenbarade sanning.

Med detta i åtanke, låt oss observera den vers i Bibeln på vilken alla andra uppenbarelser vilar och är beroende av. Utan sanningen i den här versen faller resten av Skriften samman. Det är den absolut grundläggande uppenbarelsen av Gud själv, och Han placerade den precis där en fast grund ska vara – i allra första början. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. (1 Mos. 1:1)

Om Gud inte skapade allt som finns, vem bryr sig då om vad resten av boken säger? Om Bibelns Gud inte är Skaparen, så behöver vi söka efter den sanne Guden, eller erkänna att det inte finns någon Gud och komma till slutsatsen att vi inte blev skapade, utan slumpartat har utvecklats ur ett urtida träsk.

Första Mosebok 1:1 är grundläggande för allt som kommer efter det. Vissa teologer betraktar detta som början på ett mönster och kallar det för ”informationsteologi”. Det betyder helt enkelt att alla bibliska uppenbarelser bygger på vad Gud tidigare har uppenbarat. Ja, det finns nya uppenbarelser. Ja, det finns progressiva uppenbarelser. Men det finns ingen biblisk abrogation.¹ YHVH, Israels Gud, ljuger inte, Han talar inte av misstag och Han glömmer inte vad Han har sagt (4 Mos. 23:19).

Genom att placera den här sanningen om sitt skapande i början av sin bok säger Gud att eftersom Han är Upphovsmannen till allt som är Sant och Verkligt, finns det ingenting som Han lovar som Han inte kan göra. I tanach gläds både Gud själv och Hans folk över detta faktum, och de proklamerar det i uppenbarelser, böner och lovprisning. När Hans folk befinner sig i situationer som behöver ett övernaturligt ingripande erinrar de sig om att Han är alltings Skapare och att Han är kapabel till att göra vad Han har sagt. När Gud säger att Han ska göra något som verkar omöjligt påminner Han dem som har öron för att höra att det är Han, Skaparen, som talar.²

Några exempel ur Bibeln

Ett fantastiskt exempel hittar vi i profeten Jeremias bok. Under tiden han var fängslad sade Gud åt honom att köpa en åker i Anatot, strax norr om Jerusalem (Jeremia 32:6-7). Men Gud hade förkunnat genom Jeremia att Juda kungarike skulle sändas i exil och att de inte skulle stå emot den babyloniske kungen – Guds verktyg för att sända dem dit. Jeremia förundras över logiken att köpa en åker när allt som finns kvar av Israel kommer att sändas i exil. Men när den person, som Gud hade sagt skulle be honom köpa den här åkern, gjorde just det, är Jeremia övertygad om att det är Guds vilja (32:8).

Efter köpet vänder sig profeten till Gud i uppenbar förvirring, men vad gör han trots det? Jeremia börjar be genom att tillkännage de sanningar om Gud som han är fullständigt övertygad om. Sedan räknar han upp inför Honom vad som har hänt Israel sedan de befann sig i Egypten fram till Jeremias tid, och bekräftar att den dom som Israel nu står inför har blivit förutsagt i Guds Ord. Se hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den, och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det. (Jeremia 32:24).

Notera hur Jeremia inleder sin bön, trots allt som sker: O, Herre, YHVH, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. (Jeremia 32:17) Och när Gud svarar på Jeremias rop är Hans Skapande det första Han betonar. Då kom YHVHs ord till Jeremia. Han sade: "Se, jag är YHVH, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? (Jeremia 32:26-27).

Ett annat exempel ser vi då en liten kvarleva återvände, efter 70 år av exil i Babel, för att återuppbygga Jerusalem och Templet, medan de flesta judarna stannade kvar i exilen, som hade blivit mycket bekväm – likt den situation som det judiska folket befinner sig i, i västvärlden idag. På Sakarjas tid låg Jerusalem i ruiner – stadens murar var nerbrutna och Guds hus var jämnat med marken. Staden låg inte högt upp på någon världshärskares ”städer-som-jag-måste-erövra-innan-jag-dör”-lista, inte ens efter en del återuppbyggnadsarbete. Men Gud, som känner till framtiden och vad Han så småningom skulle göra med denna sin stad, förkunnar genom Sakarja, att Jerusalem ”på den dagen” ska komma att stå i centrum för världens uppmärksamhet. Sammanhanget visar på att ”den dagen” är tidsperioden precis innan Yeshuas återkomst, som det är profeterat i Sakarja 14.

Tror du att det var svårt för Sakarja att förstå det här ordet? Det var antagligen fullständigt obegripligt! Men återigen inleder Gud sin profetiska förkunnelse med att påminna sin profet om vem det är som talar. En profetia, YHVHs ord om Israel. Så säger YHVH, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne. Eftersom Han skapat all verklighet, ligger det definitivt i Hans förmåga att göra Jerusalem till en kunglig plåga för världen i dessa, de sista dagarna. Och så fortsätter Han, Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. (Sakarja 12:1-3)

Det vi idag ser beträffande Jerusalem ser väldigt mycket ut som det Gud talade genom sin profet för över 2400 år sedan. Gud gör Jerusalem till en konfrontationspunkt mellan Honom och världen. Det är inte Israels premiärminister Bibi Netanyahu. Det är inte de religiösa bosättarna. Det är inte kristna sionister. Det är inte ens islamisterna. Det är Gud, himmelens och jordens Skapare, som använder sin stad för att utmana världen (Psaltaren 48:3; Matt 5:35; Daniel 9:16, 19).³

Ytterligare exempel på hur Gud använder sina skapandemeriter för att påminna sitt folk om sin förmåga att göra det Han behagar:

När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till YHVH, din Gud, och lyda hans röst. Ty en barmhärtig Gud är YHVH, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder. Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har någonsin något så stort som detta skett eller har man hört talas om något som är detta likt? Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt?
5 Mos 4:30-33

Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: "Min väg är dold för YHVH. Gud bryr sig inte om min rätt"? Vet du inte, har du inte hört att YHVH är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.
Jesaja 40:27-28

Så säger Gud, YHVH, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den. Jag, YHVH, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken.
Jesaja 42:5-6

Men nu, så säger YHVH, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.
Jesaja 43:1-2; se även 54:16-17

Befall dem att säga till sina herrar: Så säger YHVH Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era herrar: Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. Nu har jag givit alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand… Alla hednafolk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, till dess att den tid kommer också för hans land då många folk och stora kungar skall lägga honom under sig.
Jeremia 27:4-7

Jag, den ringaste av alla heliga, har fått denna nåd att bland hedningarna predika evangeliet om Kristi outgrundliga rikedom och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare.
Ef. 3:8-9

Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot pris, ära och makt, ty du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat.
Upp. 4:11

Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.
Upp. 14:6-7

Några verser i vilka Hans folk uppmuntrar sig själva med sanningen att deras Gud är Skaparen:

Och Hiskia bad till Herren och sade: "YHVH, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden. YHVH, böj ditt öra och hör. YHVH, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden.
2 Kung. 19:15-16

Och Huram tillade: "Lovad vare YHVH, Israels Gud, himmelens och jordens Skapare, han som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt YHVH…
2 Krön. 2:12a

Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från YHVH, som har gjort himmel och jord.
Psaltaren 121:1-2

Vår själ kom undan som en fågel ur fågelfängarens snara, snaran gick sönder och vi kom undan. Vår hjälp är i YHVHs namn, hans som har gjort himmel och jord.
Psaltaren 124:7-8

… Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer? Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde. Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.
Apg. 4:24b-30

Låt dig uppmuntras. Oavsett hur hopplös vår situation kan verka, så är vår Gud alltings Skapare. Han har mer än tillräcklig makt för att rädda oss. Oavsett om vi är modlösa, deprimerade, sårade, arga, frustrerade, förvirrade eller sörjande, låt oss närma oss Gud genom att först förkunna sanningen om vem Han är, och låta det vara grunden för vår tillit och vårt hopp i Honom. Ju djupare vi förstår Hans karaktär – vem Han verkligen är – desto lättare är det att lita förbehållslöst på Honom.

Varför börjar Nya Testamentet med att titta bakåt?

Vad är det signifikanta med att Nya Testamentet börjar med den här versen: Detta är berättelsen om Jesus Kristus [Yeshua Messias], Davids son, Abrahams son. (Matt. 1:1)?

Först och främst behöver vi veta vad “Kristus” betyder. ”Kristus” är en translitteration av Christos (grekiska); Messias är en translitteration av Mashiach (hebreiska). Både Christos och Mashiach betyder ”Den smorde”.⁴ Yeshua var smord av den Helige Ande med makt och auktoritet mer än någon annan människa före och efter Honom.⁵ I sin kallelse uppfyller Han de tre gestalter som smordes i tanach – profeten (1 Kung 19:16), prästen, och särskilt översteprästen (2 Mos. 40:13; 3 Mos. 16:32) och kungen (1 Samuel 15:17; 2 Samuel 5:3; 1 Kung 1:34, 45; 19:16; Psaltaren 45:8).

Även om uppfyllandet av dessa gestalter kan överlappas, så ser vi i allmänhet i evangelierna Yeshua i sina prästerliga och profetiska roller, då Han ber till Gud för folket (1 Mos. 20:7; Jeremia 27:18; 37:3; 42:2-4) och förklarar Guds Ord för folket (3 Mos. 10:11; 5 Mos. 33:10; Malaki 2:7). I sin roll som profet var Han den profet lik Mose, som Mose profeterade skulle komma (5 Mos. 18:15, 18) och en del av folket ansåg Honom vara det när Han vandrade i landet Israel. När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen. (Joh. 6:14); Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten. (Joh. 7:40; se även Matt. 21:11; Lukas 7:16; Joh. 9:17).

Idag uppfyller Han rollen som överstepräst i Himlen, vilket Han började göra när Han steg upp och bar fram sitt blod inför Fadern (3 Mos 16:15-17; Heb 9:11-14, 22-28). Han uppfyller också ytterligare en aspekt av sin roll som profet och präst genom sin förbön för oss (Jesaja 53:12; Rom 8:34; Heb 7:25). Och när Han återvänder kommer Han att uppfylla sin roll som Davids Son (1 Kung 5:5; 15:4; Jeremia 33:21; Matt 9:27; 15:22; 21:9; Lukas 1:32; Rom. 1:3), judarnas Kung (Matt 2:2; 27:37; Joh 19:19), och kungarnas Kung (Upp 17:14; 19:16), och härska över alla nationer från Jerusalem (Sakarja 14:16).

Yeshua presenteras också som ”Davids Son” då de löften som Gud gav åt David gällande hans son har sitt slutgiltiga fullbordande i Yeshua. Han är Den som sitter på sin fader Davids tron (se tidigare stycke).

Yeshua benämns också “Abrahams Son” på grund av att Guds löften till Abrahams son, hans avkomma, finner sitt fullbordande i Yeshua. Det är i Honom, som är Abrahams Avkomma, som hedningarna är välsignade. Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. (Gal. 3:8) Paulus säger i den här versen ur Galaterbrevet, att man i Guds första löfte till Abraham, i vilket han får löfte om ett land, ett namn, ett folk och gudomligt beskydd, också finner löftet att de goda nyheterna om Abrahams Gud ska bli tillgängligt även för icke-judar, genom Abrahams avkomma. 1 Mos 12:3b är en tydlig profetia om evangeliet, bokstavligen - de goda nyheterna, för hedningarna, och ändå är det en del av Guds första löfte till Fader Abraham.^{6 7}

Varför kallade Yeshua sina sörjande lärjungar för oförståndiga och tröga (Lukas 24:25)?

Det här citatet är hämtat från när Yeshua, efter sin uppståndelse, dyker upp på vägen till Emmaus. Om jag var Messias och precis hade uppstått från de döda, så hade jag velat trösta mina följare på ett mycket mer övertygande sätt. ”Hallå, bröder, titta! Det är jag! Ser ni mina händer och fötter? Kom igen, känn på mig! Gruppkram! Sluta vara så förvirrade och ledsna.” Men tack och lov, så är jag inte Messias och Yeshua visste att det Han sade var det mest kärleksfulla Han kunde göra – att konfrontera deras otro, särskilt deras otro mot tanach. De var ”oförståndiga och tröga på grund av att de inte hade en trygg tillit till allt det som Gud talat genom Mose och profeterna.

Har Yeshua någon anledning att idag konfrontera många kristna pastorer, lärare och lekmän med exakt samma anklagelse? Om dessa personer verkligen trodde på vad Mose och profeterna sade, skulle det inte vara någon fråga om ifall Israel måste återupprättas till det land som Gud över tvåhundra gånger har lovat att ge dem, innan Yeshua återvänder (1 Mos. 50:24; 2 Mos. 33:1; 5 Mos. 9:5; Josua 1:6). De ödelagda städerna ska byggas upp (Hesekiel 36:35-36); Israels armé ska bli en mycket stor skara (Hesekiel 37:10) och hela Israel, som en nation, ska komma till tro på sin Messias på den plats som världen kallar för ”de ockuperade territorierna” (Jeremia 31:3-7; Hesekiel 36:23-29; Sakarja 12:10). Det innebär att de flesta av judarna ska komma tillbaka hem i otro; alla nationer ska komma upp emot Jerusalem, det vill säga Israel (Sakarja 12:2-3), och dela dess huvudstad för en kort period (Sakarja 14:1-2); och först då ska Messias Yeshua återvända till Olivberget, på östra sidan av Jerusalem, i det fysiska landet Israel (Sakarja 14:3-4; Apg. 1:11).

Varför säger då vissa kristna att den här moderna staten Israel inte är den som profeterna talade om? Det är mycket enkelt. Många västerländska kristna är oförståndiga och tröga, och tror inte att allt det som Mose och profeterna har sagt måste ske innan Yeshua återvänder. Tillrättavisade Yeshua sina lärjungar för detta? Ja, och sedan öppnade Han deras sinnen så att de förstod (Lukas 24:27, 31-32, 44-45).

En annan Jesus

Det här väcker en mycket oroande fråga. Är vår Jesus samma Jesus som framställs i våra biblar? Han sade själv, Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord? (Joh. 5:46-47). Paulus varnade för att om vi inte är ivriga att pröva allting mot Skriften – och i hans dagar fanns endast tanach – finns risken att vi börjar tro på en annan Jesus och ett annat evangelium. Vi kan också ta emot en annan ande, som Motståndaren sänder i sin strävan att fördärva kyrkan, och som Gud tillåter för att pröva sin kyrka (2 Kor. 11:4; Gal. 1:6-10).⁸

Så om någon är okunnig om vad tanach säger om Messias, hur kan de då säkert veta att de hör om den sanne Messias, den som profeterna sade skulle födas i Betlehem, som judarnas Konung (Matt. 2:2; Joh. 1:49), den som idag i Himlen kallas för Lejonet av Juda stam, Davids rotskott och ättling (Upp. 5:5; 22:16), den Messias som utlovades åt Israel?⁹

Grunden till vår tro – Guds profetiska ord uppfyllt

Ett annat ämne som Yeshua tog upp på vägen till Emmaus, är att beviset på att Han är Messias inte är att Han blev korsfäst, dog och uppstod från det döda, utan att Hans korsfästelse, död och uppståndelse var uppfyllelsen av Guds profetiska ord i tanach. Paulus säger det klart och tydligt: Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Messias dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. (1 Kor. 15:1-4)

Eftersom det inte fanns något Nya Testamente vid tidpunkten då Paulus skrev, står det klart att de ”Skrifter” han hänvisar till var Gamla Testamentet – samma skrifter som Yeshua talade om när Han tillrättavisade sina lärjungar. Då sade han till dem: "Så tröga ni är och oförståndiga [i sinne, känslor, vilja] till att tro på allt som profeterna har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna [tanach]. (Lukas 24:25-27)

Senare samma kväll, uppenbarade sig Yeshua för alla sina lärjungar, och sade mer eller mindre samma sak. Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna [tanach]. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är vittnen om detta. (Lukas 24:44-48)¹⁰

Hur ser Paulus på tanach?

Som jag redan har nämnt, var tanach den enda Bibel som Paulus någonsin läste eller citerade ur. När han skriver till sin son i anden, Timoteus, som var äldste i en församling, uppmuntrade Paulus honom med följande: Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna [tanach] som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Messias Yeshua. Hela Skriften [tanach] är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (2 Tim. 3:14-17)

Det här stycket skrevs av Guds Ande genom Hans tjänare Paulus, särskilt för att förbereda troende för de sista dagarna, och beskrivningen av de sista dagarna i det här kapitlet beskriver exakt dagens postmoderna, ”post-truth”-värld. Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra [farliga, hårda, vilda – tänk som filmer från Islamska Staten] tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga [grek: diablos], obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem! (2 Tim. 3:1-5)

Den Helige Ande använder vår kunskap om tanach, ”de Heliga Skrifterna”, som vårt beskydd i denna alltmer avkristnade tid. Vad är det för villfarelse som har fångat vissa troende, så att de ser Gamla Testamentet som mindre viktigt än vad Guds Ande ser det? Är tanach lika mycket Din Guds Ord som Nya Testamentet? Litar och tror du lika mycket på det som Messias Yeshua gjorde, och som de första troende gjorde? Om inte, varför inte det?

Paulus skriver också att tanach innehåller allt som behövs för att förkunna evangeliet (bokstavligen: de goda nyheterna) om Messias Yeshua. Kan du bevisa att Yeshua är Israels Messias med hjälp endast av den hebreiska Bibeln? Återigen, om inte, varför inte det? Det var så alla Nya Testamentets författare och evangelister gjorde det. tanach är de enda ”Skrifter” som de första messianska judarna använde, och de ”vände upp och ner på hela världen” (Apg. 17:6). Allt, från Messias Yeshuas jungfrufödsel, platsen för Hans födelse, Hans mirakler, Hans död och uppståndelse, Hans uppstigande och hur Han idag sitter på sin Faders högra sida till dess att Han kommer åter – allt står att finna i böckerna som står före Nya Testamentet i din bibel. Dessutom gör tanach det obestridligt att den utlovade Messias skulle vara YHVH, Gud Sonen, i köttet.¹¹

Slutligen bekräftar Paulus att ”hela” tanach är utandad av Gud – det vill säga, det är som att Gud själv har skrivit det – vilket Han gjorde genom sina utvalda kärl. Alltihop, på originalspråken, är Hans eviga ord till oss, även de verser som vi inte gillar eller inte kan förstå. Och alltihop är nyttigt – hjälpsamt och fördelaktigt – för kyrkan, för dess läror, dess undervisning. All undervisning som inte överensstämmer med tanach är inte ifrån Gud.

Det är anledningen till att jag ofta säger att det inte finns något som en ”nytestamentlig teologi” eftersom all biblisk teologi i Nya Testamentet måste stå på Guds Ord i tanach. Jag föredrar termen ”biblisk teologi” för att beskriva undervisning ur Bibeln som har sitt ursprung i Honom. Självklart innebär det att ersättningsteologi och dess moderna upprepning, uppfyllelseteologi, eller någon annan doktrin som tar bort Israel från dess gudagivna plats i Hans eviga planer, inte är ifrån Gud.

Jag är inte Nya testamente-troende. Jag är Bibeltroende. Hur är det med dig?

I del två av den här undervisningen kommer jag att behandla följande frågor:

• Hur tolkade Messiah Yeshua profetiorna i tanach?

• Hur ska vi se på Israels återupprättande i modern tid?

• Gud älskar sitt judiska folk, men bryr Han sig verkligen om Israel som nation?