En studie från Watchmen from Jerusalem

Den här studien är utarbetad av Chuck och Karen Cohen, författare till kvartalsbrevet Watchmen from Jerusalem – ett bibliskt perspektiv på nyheterna, tänkt som ett verktyg för troende för att hjälpa dem att be med insikt, främst för Guds mål gällande Israel. Chuck sitter i ledarskapet och styrelsen för Intercessors for Israel, ett inhemskt israeliskt bönenätverk.

Jakobs Vedermöda – frågeställningen

Varför ska troende be för och hjälpa judar i nationerna att göra aliyah – återvända till landet Israel – om två tredjedelar av dem kommer att bli dödade där i ”Jakobs vedermöda” (Jeremia 30:7)?

Det finns just nu en undervisning i många kyrkor och organisationer som handlar om att Gud återigen samlar sitt folk i landet och att Han sedan kommer att låta en andra Förintelse ske – vissa säger att den kommer att vara värre än den första – för att drabba dem. Grunden för denna typ av undervisning är tron att när väl Kyrkan har ryckts upp, så kommer en sjuårig period av vedermödor att starta (en undervisning om ett ”uppryckande före vedermödan”). I inledningen av den här sjuåriga perioden ska Antikrist uppenbara sig. Han skriver ett fredsavtal med Israel, och låter dem till och med återuppbygga sitt tempel i Jerusalem. Sedan, i mitten av den här perioden, efter tre och ett halvt år, bryter han sitt avtal med Israel och startar krig mot dem, i vilket två tredjedelar av dem dör. Enligt den här undervisningen benämns den här tidsperioden som ”Jakobs vedermöda”, en term som endast finns i Jeremia 30:7.

Varför skulle Gud tillåta det här? Det lärs ut att även sedan Han har fört sitt folk hem, förblir de envisa och styvnackade, de vägrar att omvända sig eller böja knä inför Jesus som sin Frälsare. Efter det att, som man förmodar, miljoner judar dör, så kommer de som fortfarande är vid liv slutligen att ta emot Kristus och bli kristna. Samtidigt befinner sig den uppryckta Kyrkan i himlen och avnjuter lammets bröllopsmåltid som brud till Herren Jesus Kristus. Det finns många olika varianter och detaljer som skiljer sig åt i den här undervisningen, men det här utgör grunddragen.

Vi i Intercessors for Israel får ofta frågan om varför vi ber för att judarna ska återvända till Israel, om det här är vad som väntar dem. Vi ber för att de ska återvända, för att ovan beskrivna undervisning varken är i linje med Guds Ord eller Hans natur.

Vi är eniga med aposteln Paulus, att vi alla ”förstår till en del och profeterar till en del” (1 Kor. 13:9), och vi ser en gåtfull spegelbild, inte hela bilden så tydligt som vi skulle vilja se den (1 Kor. 13:12). När Guds Ord profeterar, ser vi det bara tydligt efter att det har skett, och endast då kan vi säga tillsammans med aposteln Petrus, ”det är detta som är sagt genom profeten” (Apg. 2:16). Baserat på det mönstret kan vi se att ”Jakobs vedermöda” och att två tredjedelar ska utrotas, redan har skett.

Jakobs vedermöda och två tredjedelar ska utrotas: sammanhang, sammanhang, sammanhang

När man tolkar profetior är det viktigaste av allt, att se till versens eller textens sammanhang innan man beslutar sig för vad den betyder. Det näst viktigaste är att tolka profetian bokstavligt. Messiah Yeshua använde det profetiska ordet bokstavligt – och vi litar på att Han bättre än någon annan vet hur Hans Ord ska hanteras. Det finns profetiska uppenbarelser av en icke-bokstavlig natur, och det kommer vi att titta på senare.

Det finns två verser som ofta används för att ”bevisa” att en andra Förintelse väntar Israels barn strax innan Herren återvänder. Även om det finns andra verser, så är dessa två verser huvudkällorna som föder den här särskilda undervisningen. Som vi kommer att se, så har båda verserna redan bokstavligen blivit uppfyllda.

Jeremia talar i kapitel 30 till 33 om de sista dagarna av det här världssystemet. Gud säger eller antyder åtminstone nitton gånger i dessa fyra kapitel att Han ska föra tillbaka Israel till sitt land, föra Jakobs ättlingar ut ur exilen/fångenskapen och bosätta dem i deras av Gud utsedda hemland. Beviset på att den här återupprättelsen sker i de sista dagarna kan man läsa i den sista versen i Jeremia 30: ”YHVHs brinnande vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört, ja, förrän han har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden [bokst. på hebreiska = “de sista dagarna”] skall ni förstå det.” (Jeremia 30:24)

Som vi redan har nämnt, är Jeremia 30:7 det enda stället i Bibeln som uttrycket ”Jakobs vedermöda” finns. Här är uttrycket i sitt sammanhang: ”Detta är vad YHVH har talat om Israel och Juda. Så säger YHVH: Ett rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid. Fråga och tänk efter: Brukar män föda barn? Eller varför ser jag alla män hålla sina händer på höfterna som kvinnor i barnsnöd, och varför har alla ansikten blivit så dödsbleka? Ve! Detta är en stor dag, ingen är den lik. En tid av nöd [vedermöda] är detta för Jakob, men han skall bli räddad ur den.” (Jeremia 30:4-7)

Kapitel 30 fortsätter med att identifiera den övergripande tidsramen inom vilken detta kommer att ske: ”Och det skall ske på den dagen [tiden för Jakobs vedermöda], säger YHVH Sebaot, att jag skall ta oket från din nacke och bryta sönder det och slita av dina band. Inga främlingar [hedningar] skall längre tvinga honom att tjäna sig, utan de skall tjäna YHVH, sin Gud, och David, sin kung, som jag skall låta uppstå åt dem. Så frukta inte, du min tjänare Jakob, säger YHVH, och var inte förskräckt, du Israel, ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna. Jakob skall komma tillbaka och leva i fred och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.” (Jeremia 30:8-10)

Det finns ofta en partiell uppfyllelse i bibliska profetior, medan vi väntar på den slutgiltiga uppfyllelsen. Det överskuggande beviset på en sista tiden-profetia är att Israel som en nation återvänder till landet i otro och sedan, väl i landet, uppenbarar Gud Messiah Yeshua för dem. Så texten ovan som talar om att Israel tjänar Gud och David – med stor sannolikhet Davids mäktigare Son, Yeshua – har ännu inte skett, även om tillväxten i den israeliska messianska församlingen sedan 1967 inte är mindre än ett mirakel.

Enligt dessa verser i Jeremia, kommer ”Jakobs vedermöda” att ske innan Israel återvänder till landet och innan Israel återigen blir en självständig nation. Israel blev en nation år 1948. Var det något som skedde Jakobs ättlingar innan 1948 som skulle kunna kvalificera som ”Jakobs vedermöda”? Även om vissa tror att de 1900 åren i exil kan ses som Jakobs vedermöda – och det finns goda argument för det – så är den händelse, som verkar ha varit den kulminerande uppfyllelsen, den demoniskt inspirerade nazistiska Förintelsen. Jakobs vedermöda har blivit uppfylld.

Som vi tidigare kort har nämnt, kan det också finnas en framtida uppfyllelse, baserat på en andlig princip av ”nu-och-inte-än” som gäller för vissa profetiska texter. Den principen skulle, om vi är ärliga mot texten, indikera att om ytterligare en våg av antisemitiskt hat skulle leda till många judars död, så skulle det ske i exil. Judar som vägrar att återvända till Sion är – och kommer fortsätta att befinna sig – i mycket större fara än de judar som har återvänt hem.

Den här texten författas i slutet av sommaren 2015. Här kommer en fråga till de judar som fortfarande befinner sig i exil, varav de flesta befinner sig i Nordamerika och Europa: Litar ni verkligen på att Obama, Merkel, Cameron m.fl. håller er om ryggen? Tack Gud att premiärminister Harper i Kanada är ett välsignat undantag bland ledarna! Men undantaget bekräftar regeln. Ska det judiska folket lägga sina barn och barnbarn i händerna på kompromissande, blidkande politiker, varav några aldrig kommer att nämna ”islam” och ”terrorism” i samma andetag? Eller vore det inte mycket bättre att ha någon som Netanyahu, med alla hans brister, och den mirakulöst återuppståndna israeliska armén (Hesekiel 37:10) till att se efter dem och deras framtid i en nation som har återupprättats av Gud enligt Hans löften?

Den hemska versen om de “två tredjedelarna”

Den andra versen som ofta används av dem som tror på den i den här texten diskuterade läran är Sakarja 13:8-9: ”Det skall ske i hela landet, säger YHVH, att två tredjedelar skall utrotas och gå under, men en tredjedel skall lämnas kvar. Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld. Jag skall luttra dem som man luttrar silver, pröva dem som man prövar guld. De skall åkalla mitt namn och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: "Detta är mitt folk." Och folket skall svara: "YHVH är min Gud."

Under IFI:s årliga Bönekonferens i januari 2015 gavs en undervisning gällande Sakarja 12-14, som förklarar varför mittenkapitlet hänvisar till Herrens första ankomst och inte till den ankomst som vi alla fortfarande väntar på. I korthet avslutas Sakarjas 12:e kapitel med att hela Israel blir frälst, när de ser upp till Honom som de har genomborrat och sörjer Honom som om Han vore deras älskade enda barn (12:10). På hebreiska betyder ordet som översatts till ”upp till”, istället ”till/mot” som med en andlig syn. När allt kommer omkring, om vi menar att hela Israel ska bli frälst när de ser Yeshua återvända, så säger vi att hedningar blir frälsta genom tro, men judar blir frälsta genom att se. Inte på ett enda ställe i Bibeln, och särskilt inte i det Nya Testamentet, får vi lära oss detta. Faktum är, att Paulus starkt betonar att evangeliet är avsett för judarna, såväl som för hedningarna (Rom. 1:16) och att alla blir frälsta genom tro – en fantastisk gåva från Gud (Ef. 2:8).

Sedan förtydligar Sakarja 13:1 med en profetia hur hela Israel ska bli frälst, ”På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.” Den källan öppnades vid Korset, som för Sakarja fortfarande var 400 år framåt i tiden. Men, om det inte uppfylldes när Yeshua dog, hur har då så många judar blivit frälsta sedan dess? Och om judar inte har blivit frälsta, hur fick då hedningarna höra evangeliet? Kom ihåg att det inte fanns några hedningar alls i Kyrkan förrän Apostlagärningarna kapitel 10. Vi tackar Gud för att den källan öppnades och att den fortfarande är öppen idag.

Det andra beviset på att Sakarja 13 redan har uppfyllts finner vi i vers 7: ”Svärd, upp mot min herde, mot den man som står mig nära! Säger YHVH Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.”

Jämför detta med vad Yeshua sade när Han och Hans lärljungar gick till Getsemane: ”Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.” (Matt. 26:31, se även Mark. 14:27) Så Yeshua själv sade att den här versen skulle uppfyllas redan innan Han gick till Korset.

Redan i nästa vers i Sakarja står det ”Det skall ske i hela landet, säger YHVH, att två tredjedelar skall utrotas och gå under, men en tredjedel skall lämnas kvar.” (Sakarja 13:8) Inträffade något som liknar det här under samma generella tidsperiod som kapitel 13 refererar till? Kom ihåg att Yeshua grät över Jerusalem därför att Han visste vad som snart skulle ske. ”När Yeshua kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." (Lukas 19:41-44)

På Trumpet Sounds webbsida står följande: ”… i de tragiska massakrerna i som utfördes av romarna 70-132 e. Kr. minskade den totala judiska befolkningen från 4,5 miljoner till 1,5 miljoner. Profetian uppfylldes sannerligen på exakt det sätt som Sakarja hade förutsagt. Två tredjedelar av det judiska folket dog i den här fruktansvärda utrensningen, och en tredjedel lämnades vid livet, för att skingras bland nationerna.”

Artikeln fortsätter att uppge att många andra kristna och även några judiska författare och historiker har påstått detta, för att nämna ett fåtal: Matthew Henry, Keil & Delitzsch, John Walvoord, John Wesley och Josephus.

Även om Gog och Magog och Armageddon är andra sista tiden-händelser som inte gäller det vi förtydligar här, så notera ändå att de som kommer upp emot det här landet i Gog och Magog-striden (Hesekiel 38-39), är de som ligger illa till hos Gud! Och Armageddon kan jämföras med Sakarja 14, eftersom det verkar vara den sista striden, då Yeshua kommer för att upprätta sitt Rike på jorden. Låt oss titta kort på detta.

Och Hans fötter skall stå på Oljeberget

Sakarja 14:1-4 beskiver tidsperioden strax före Herren Yeshuas återkomst. Dessa inledande verser liknar det som sägs om att nationerna kommer upp emot Jerusalem i kapitel 12, men här ökar intensiteten fram till det klimax som är Hans underbara återkomst. Kapitel 12 sker idag – med diplomati och på ett förtäckt sätt, och rent fysiskt då terrorattackerna ökar. Nästan alla nationer utmanar Israels rätt till hela Jerusalem. När de rör sig från den här diplomatiska hållningen till en mer aktiv, militär hållning, och faktiskt sänder trupper för att tränga Israel ut ur det land som Gud har lovat dem, så kommer Gud att förse med både gudomligt och mänskligt beskydd (Sakarja 12:4-9). Det mänskliga, jordbundna beskyddet kommer att vara ett resultat av att Gud fortsätter att använda den israeliska armén som en mäktig stridsmaskin (Jes. 41:14-16; Jer. 51:20; Hes. 37:10; Mika 4:11-13; Sak. 10:3-8, m.fl.). Det hebreiska ordet som är översatt till ”stamfurstar” i 12:5-6 är allufim, vilket är det moderna hebreiska ordet för ”generaler”, som i ”armégeneraler”.

Det kommer dock en kort tidsperiod under vilken Gud kommer att tillåta att Jerusalem återigen är delat. ”Ty jag skall samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad [eller från engelska: avskuren från staden (övers. anm.)].” (14:2) Den här versen var svår att förstå fram tills nyligen. Hur intar nationerna Jerusalem – men bara halva staden? Beskriver inte det här exakt det som världen vill genom att trycka på för att ett Palestina skapas, med östra Jerusalem som dess huvudstad? Och beskrivningen för vad som sker med de judar som blir fast på fel sida av den här internationella delningen är en passande beskrivning på vad som historiskt har hänt judar närhelst de har lämnats åt sina fienders ”förbarmande” – oavsett om det har varit ”Kyrkan” i Europa eller muslimerna i Mellanöstern.

Men eftersom det här uppenbarligen utlöser Yeshuas återkomst, så kan det inte vara så att den situationen pågår under en lång tidsperiod. Det är definitivt inte ”Jakobs vedermöda”, och inte heller utrensningen av de ”två tredjedelarna”. Så vi misstänker att vi är mycket närmare Herrens återkomst än vad många kristna i västvärlden anser. Det verkar som att kristna i den bedrägliga bekvämligheten i den ”civiliserade” västvärlden tänker att ”kanske sedan barnen har gift sig och vi fått barnbarn – då vore det bra om Jesus kom tillbaka.” För kristna som nu befinner sig under allvarlig förföljelse kan Han inte komma snart nog.

Gud tillhör äran

Gud för sitt folk tillbaka, men inte för att judar är smartare, trevligare, snyggare eller mer rättfärdiga än någon annan folkgrupp. Nej, det är för att uppfylla sina löften till judarna för att Hans Heliga namn ska bli upphöjt. Allting som leder till just det borde vara målet i alla Guds pånyttfödda barns liv, böner och gärningar. Även om dessa två verser – Jeremia 30:7 och Sakarja 13:8 – redan har uppfyllts, så missbrukas de för att varna kristna så att de inte ska hjälpa judarna att återvända hem. Självklart vill Satan att judarna ska förbli lätt åtkomliga i exil, men Gud vill att de ska komma hem nu! Han har sänt fiskare i över 120 år. Han har sänt efter jägarna under 70 år, och nu är tiden sannerligen kort (Jeremia 16:16).

Guds dom över Israel – Exilen

I de två kapitel i Gamla Testamentet som innehåller en lista över de välsignelser och förbannelser som är kopplade till Guds förbund, utgörs den sista förbannelsen/domen av exil. Dessa två kapitel behandlar Hans utvalda folk, Israel, som en nation och inte som individer, och det yttersta hotet förklaras som exil från Israels utlovade arvedel – landet – med folket utspritt bland hedningarna/nationerna. Detta skulle inte enbart dra skam över judarna, som skulle bli tvungna att leva bland hedningar i mörker, utan de skulle även vanära Guds heliga namn – eller som Han säger i Hesekiel 36:20-23, genom sin exil, vanärar de Hans namn.

Dessa är de relevanta verserna ur Tredje Mosebok 26 och Femte Mosebok 28.

3 Mos. 26:14-16a; 38-45: ”Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud, om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund, då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förskräckelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort… Ni skall förgås bland hednafolken, och era fienders land skall förtära er. De som blir kvar av er skall genom sin egen missgärning tyna bort i era fienders land [exil]. Också genom sina fäders missgärning skall de tyna bort, liksom dessa har gjort. De skall bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått mig emot, så att också jag måste stå dem emot och föra dem bort till deras fienders land. Ja, då [i exil] skall deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de skall få lida för sin missgärning. Då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham. Och jag skall tänka på landet. Ty landet skall överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde, när folket är borta. Själva skall de få lida för sin missgärning, just därför att de förkastade mina lagar och därför att de avvisade mina stadgar. Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är YHVH, deras Gud. Nej, dem till godo skall jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är YHVH.”

5 Mos. 28:15, 62-66: “Men om du inte lyder YHVH, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig… Och av er skall det bli kvar ett fåtal, ni som tidigare var talrika som stjärnorna på himlen. Detta därför att du inte lyssnade till YHVHs, din Guds, röst. Och det skall ske att liksom YHVH förut fröjdade sig över er, när han fick göra er gott och föröka er, så skall YHVH nu fröjda sig över er, när han utrotar och förgör er. Ni skall ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning. YHVH skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. Bland de folken skall du inte få någon ro eller någon vila för din fot. YHVH skall där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. Du skall sväva i största livsfara, du skall darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv.“

Som ni kan se är dessa verser en profetisk skildring av vad som hände den judiska nationen efter Jerusalems och Templets förstörelse år 70 e.Kr., och den totala förskingringen av nationen år 135 e.Kr. Det här stämmer också överens med meningen av Jakobs vedermöda som nämns i Jeremia. Vi ser att de värsta förbannelserna/domarna väntade på dem i exil bland hedningarna. Poängen är helt enkelt att för Israel som en nation är den yttersta domen exil. Ska vi då förvänta oss att Gud ska ändra sina metoder för hur Han tar itu med Israel i de yttersta dagarna och sparar den värsta, hemskaste slakten någonsin till när judarna har återvänt hem? ”Jag, YHVH, har inte förändrat mig, och ni, Jakobs barn, har inte utplånats.” (Mal. 3:6) Guds profetiska löften om att göra bättre för Hans folk, efter att Han har återsamlat dem, ses och förundras över i Israel idag.

Återsamling, Välsignelse och Frälsning

Det är svårt att föra i bevis ur det motsatta. Därför vill vi titta på några av Hans många löften om att göra gott för Israel när han återigen för Jakob hem från exil i de sista dagarna. Det vi kommer att upptäcka är att det stora antalet av dessa tillkännagivanden långt överskrider de få verser som missbrukas för att användas till den här undervisningen som handlar om att Jakobs vedermöda ännu inte har ägt rum.

Jesaja 40-66 innehåller många specifika direktiv från Gud till Hans Kyrka om Israels återupprättelse i den sista tiden. Han instruerar sin Församling att samarbeta med Honom i återupprättandet av Israel till deras land och till deras Messias. Så även om det möjligen kunde vara en ”återupprättelse som leder till undergång”, ett påstående som vi avvisar, så måste Kyrkan fortfarande hjälpa till - för det är Guds direkta befallning åt henne. Det finns ingen väg ut ur den befallningen.

Jesaja 40:1-2: “Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av YHVHs hand för alla sina synder.”

Vilka är det Gud talar till? Han talar till ett folk som inte är judarna, men det är till ett folk som också förkunnar att Israels Gud är deras Gud. Det enda folket som det här alls kan tillämpas på är den sanna Kyrkan. Och varför skulle Gud be Kyrkan att trösta Israel om det värsta ännu inte har skett?

Jesaja 43:5-7: “Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände, var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort."

Detta uppfylldes inte när judarna återvände från Babylon, för i bästa fall innebar det ett återvändande endast från norr och öster. I dessa verser profeterar Gud om en världsvid återsamling – den vi ser idag. Judar har strömmat tillbaka till det här landet sedan början på 1880-talet från över 100 olika nationer. Varför är det viktigt? Därför att det har att göra med Guds ära, Hans namn och rykte. Vi kommer att se det här mycket tydligare när vi tittar på Hesekiel, men i det här kapitlet i Jesaja, i vers 21, lägger Gud grädde på moset och säger, ”Det folk som jag har format åt mig skall höja mitt lov.” Hur skulle Gud kunna ta emot all den här äran och lovprisningen från dem Han fullbordar sina löften åt, om Han fortfarande tänker låta dem bli dödade för sin otros skull?

Jesaja 49:22: “Så säger Herren YHVH: Se, jag skall lyfta min hand mot folken, resa mitt baner för hednafolken. Då skall de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.”

I Tanach är Guds hand ofta symbol för Yeshua som nu sitter vid Guds ”högra hand” i härlighet (Ps. 110:1; 118:15-16). Vilka vore de enda ickejudarna i historien som ens skulle titta på Israels Guds hand? Endast den sanna Kyrkan – och här får de uppgiften att hjälpa till att bära judarna tillbaka hem. Hur skulle det kunna väcka judarnas avund (Rom. 11:11) om hedningarna hjälper dem tillbaka samtidigt som de (hedningarna) säger att undergång väntar de flesta av dem? Det händer att judar i israelisk media fördömer kristendomen för ett sådant sjukt hyckleri, och det med all rätt, för vissa kristna som har kommit hit för att ”hjälpa” har delat sådan undervisning med israeler.

Jesaja 52:7-10: “Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!" Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar alla, ty de skall med egna ögon få se YHVH vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, ty YHVH tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. YHVH uppenbarar sin heliga arm inför alla hednafolkens ögon, alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.”

Det hebreiska ordet för ”glatt budskap” och “goda nyheter” är det ordet vi i modern hebreiska använder för ”evangelium”, bokstavligen samma ”goda nyheter” i Nya Testamentets grekiska. Här talar Gud till ett folk som inte är judiskt, ett folk som känner till frälsningens glada budskap, och instruerar dem att säga till Sion: ”Din Gud är konung!” Om en troende inte i fullständig tillit kan säga detta till en ickefrälst jude, exakt vem är det då den här troende har sin tillit till? Israels Gud är den ende Gud som finns. Kan det vara så att många i Kyrkan idag faktiskt tror på ”en annan Jesus” och ”ett främmande evangelium” på grund av att de är smittade av en ”främmande ande” (2 Kor. 11:4; Gal. 1:6-9), en ande som vägrar att se att Israel fortfarande är Guds utvalda folk och judarna som alltjämt älskade för fädernas skull (Rom. 11:28)?

Resten av den här delen av Jesaja säger att när Jerusalems ödelagda platser återupprättas, kommer Gud att trösta och frälsa sitt folk. Och det kommer att resultera i ytterligare något som ofta nämns i profetior – att återupprättandet av Israel leder till att mängder av hedningar lär känna Israels Gud.

Jesaja 60:1-12: “Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och YHVHs härlighet går upp över dig. Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall YHVH gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig. Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig. Lyft dina ögon och se dig omkring: Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen. Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig, folkens skatter skall tillfalla dig. […] Från Saba skall de alla komma, guld och rökelse skall de bära. De skall förkunna YHVHs lov. […] och min härlighets hus skall jag förhärliga. Vilka är dessa som kommer farande som moln, lika duvor som flyger till sitt duvslag? Ty kustländerna väntar på mig, och främst kommer Tarsis skepp för att föra dina söner hem från fjärran land. De för med sig silver och guld åt YHVHs, din Guds, namn, åt Israels Helige, ty han förhärligar dig. Främlingar skall bygga upp dina murar, och deras kungar skall betjäna dig. Ty jag slog dig i min vrede, men i min nåd förbarmar jag mig över dig. Dina portar skall ständigt hållas öppna - varken dag eller natt skall de stängas - så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar föras med i tåget. Ty det hednafolk eller rike som inte vill tjäna dig skall förgås. Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.”

Den här profetian sker när ”mörkret”, även kallat det ”stora mörkret”, täcker jorden och dess folk. Välkommen till världen idag! Att föra en livsstil som Gud kallar avskyvärd är nu den ”nya rättfärdigheten”, medan alla de som motsätter sig det betraktas som fiender till mänskligheten, fiender till kärlek och fred, till och med fiender till Gud – som enligt den billiga nåden ”verkligen älskar oss så mycket, att det kvittar vad vi än gör.” Det vill säga, det kvittar såvida du inte insisterar på att Bibeln verkligen är Guds Ord och att Han faktiskt menar vad Han säger – då kommer du av bli betraktad av världen som en del av problemet och inte lösningen. Men samtidigt finns det ett folk som ser hur Gud uppfyller sina löften till sin utvalda nation Israel. Dessa hedningar hjälper till att bära judarna hem – och de förser med ekonomiska medel för att det ska vara möjligt. Vilka är de då? De är hedningar som ”förkunnar YHVHs lov” och för judarna hem ” åt YHVHs, din Guds, namn, åt Israels Helige”. Återigen, så kan detta endast betyda den sanna Kyrkan. Medan det har funnits andra som inte är kristna som har bistått i den judiska återvandringen, så var det den sanna Kyrkan som på 1700-talet i både England och Skottland började be för en judisk återvandring från exilen, och den sanna Kyrkan har hjälpt hundratusentals judar att göra aliyah sedan 1990-talet. Det vi ser är det som profeten talade om.

Av stor vikt är varningen ovan som Gud lägger på nationerna/hedningarna som vågar lägga sig i Hans slutgiltiga återupprättande av Hans folk: ”Ty det hednafolk eller rike som inte vill tjäna dig skall förgås. Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.”

Jesaja 62:1-7: “För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss. Hednafolken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som YHVHs mun skall bestämma. Du skall vara en härlig krona i YHVHs hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand. Du skall inte mer kallas "den övergivna", ditt land skall inte mer kallas "ödemark", utan du skall heta "min käraste" och ditt land "den äkta hustrun". Ty YHVH har sin glädje i dig, ditt land har fått sin äkta man. Ty som när en ung man gifter sig med en jungfru, så skall dina barn gifta sig med dig, och som en brudgum fröjdar sig över sin brud, så skall din Gud fröjda sig över dig. På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till YHVH, [bokst.: YHWH's ”påminnare”, från vilket vi får det moderna hebreiska ordet för ”sekreterare”], unna er ingen ro. Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.”

Gud förkunnar sin vilja i de här verserna. För att Hans vilja ska ske, reser Han upp förebedjare, som här kallas för ”väktare”, som ber Gud att göra sin uppenbarade vilja. Sann förbön är när Gud uppenbarar sin vilja för oss och sedan ber vi Honom ihärdigt, genom Hans Andes smörjelse, att genomföra det (Lukas 18:1). Har Han rest upp så många för att be för den här nationen i den här tiden för att judarna ska komma tillbaka för att massakreras? Låter det verkligen som den Gud du känner?

Jeremia 30:23-31:10: “Se, YHVHs stormvind, full av vrede, bryter fram, en härjande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner. YHVHs brinnande vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört, ja, förrän han har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden skall ni förstå det. På den tiden, säger YHVH, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk. Så säger YHVH: Det folk som kommer undan svärdet [Jakobs vedermöda/Förintelsen som nämns i Jeremia 30:7] finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro. Fjärran ifrån uppenbarade sig YHVH för mig: "Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig. Än en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel… Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar skall själva njuta av frukten. Ty en dag kommer då väktare skall ropa på Efraims berg: Kom, låt oss dra upp till Sion, upp till YHVH, vår Gud." Ty så säger YHVH: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: "Fräls, YHVH, ditt folk, de som finns kvar av Israel." Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn, bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma tillbaka hit. Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son. Hör YHVHs ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara/beskydda det som en herde bevarar sin hjord.”

Kom ihåg att det inte finns några kapitelindelningar i originaltexten på hebreiska eller grekiska. Så ibland är ett budskap uppdelat på olika kapitel som människor skapat – och så är fallet här i Jeremia. När ett kapitel börjar med ”På den tiden, säger YHVH”, så behöver man titta tillbaka för att se exakt vilken tid det hänvisar till. Det är tydligt att det här bibelstället hänvisar till de ”sista dagarna”, och även till en tid som utspelar sig efter Jakobs vedermöda (30:7).

De här verserna är fulla av viktiga konstateranden. För det första, så förmedlar Tanachs Gud, som många fortfarande enbart ser som en Gud av domar, vrede och krig, ett av de mest kärleksfulla och nådefulla budskapen i Bibeln, och Han förmedlar det till ett fortfarande ofrälst Israel. ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig” (31:3b). Det hebreiska ordet för ”nåd” är chesed, som kan definieras som Guds envisa kärlek som grundar sig i Hans åtagande till sina förbunds löften, eller helt enkelt, Hans förbundskärlek. Hans kärlek till och nåd över Israel beror på den Han är och inte på vem Israel är – precis som att Han frälser oss på grund av den Han är och inte på grund av vilka vi är. Tack Gud för det!

Resultatet av Hans förbundskärlek är ett återupprättande av Hans folk till Hans land. Det specifika området till vilket Gud förkunnar att Han bosätter dem – Samarien – är del av de så kallade ”ockuperade områdena” idag! Man skulle kunna tycka att Gud borde ha vetat hur det här skulle uppröra resten av världen och bosätta sitt folk någon annanstans, men vår Gud har aldrig varit känd för att vara ”politiskt korrekt”.

Det hebreiska ordet som här används för ”väktare” är notzrim, vilket är det moderna hebreiska ordet för “kristna”. Självklart var det inte vad det betydde för Jeremia, och det finns ett annat, oftare använt för väktare som kunde ha använts, shomrim. Men den Helige Ande, som skrev genom Jeremia (2 Tim. 3:16), använde det här specifika ordet. Och eftersom det här är en sista tiden-profetia, så är det uppenbart att Gud talar till Kyrkan, och leder oss till att be för frälsning för dem som finns kvar av Israel (31:7).

Hans svar på den bönen finner vi i verserna 8-9: Jag ska föra dem hem från exil till Israel. Sedan, i vers 10, uttrycker Gud specifikt att i dessa sista dagar, är det här i landet som Israel kommer att ges Hans personliga beskydd. ”Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara/beskydda det som en herde bevarar sin hjord.” Som Derek Prince brukade påpeka, eftersom Gud har skingrat Israel och nu återsamlar dem, varför då tvivla på att Han själv kommer att beskydda dem? Var passar egentligen ”massakern-i-landet-har-ännu-inte-skett”-undervisningen in i den här mycket tydliga bilden?

Jeremia 32:37-44: “Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem. Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ. Ty så säger YHVH: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem. Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldéernas hand. Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger YHVH."

Ibland sammanlänkas en närstående och en avlägsen framtid i Guds profetiska uttalanden med en lång tidslucka i den profetiska meningen själv. Självklart kan vi bara se det i efterhand, men Yeshua tolkade Jesaja 61:1-3 på det sättet. I en synagoga i Nasaret citerade Han den första delen av den profetian som att den fullbordades inför ögonen på de som lyssnade till Honom. ”Herrens, YHVHs Ande är över mig, ty YHVH har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från YHVH…” (61:1-2a). Sedan stannade Han i mitten av den meningen och satte sig ner. Resten av den profetian utarbetas i våra dagar – inför våra ögon: ”… och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande [i Sion], för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av YHVH till hans förhärligande.”

I den föregående profetian från Jeremia 32 nämns det kort om den kaldeiska erövringen den dagen, men det slutgiltiga fullbordandet är helt klart för dagarna vi lever i. Återigen säger Gud att Han ska samla judarna från alla de nationer till vilka Han har skingrat dem – och inte enbart från Babylon. Detta fullbordas i vår tid. Dessutom säger Han att efter att Han har samlat dem, ska de leva i säkerhet och bli frälsta som en nation – båda sakerna ser vi fram emot att få bevittna hur det sker inför våra ögon inom en mycket nära framtid.

Inser du att vers 41 är den enda versen i hela Guds Ord där Han säger att Han ska göra något med hela sitt hjärta och hela sin själ? Och det har att göra med den fysiska återupprättelsen av judarna till det fysiska landet Israel – inkluderat alla de ”ockuperade områdena”. Om Gud gör det här öppet inför världen för sin äras skull, verkar det då vettigt att efter att de har bosatt sig och har köpt mark och blivit frälsta – vilket vi ser ske just nu – att Han skulle tillåta ännu en Förintelse äga rum? Dessutom kan vi än en gång läsa vad Han lovar i vers 42: ”Ty så säger YHVH: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem.” (Jeremia 32:42) ”Allt det goda” beskriver inte ett folkmord.

Är du medlem i en kyrka som faktiskt motarbetar vad Gud gör av hela sitt hjärta och hela sin själ? Guds land som Han ger till sitt folk för sin äras skull – kallar din församling det okunnigt för ”ockuperade områden”? [Se Hesekiel 35] Överväger ditt samfund att bojkotta Israel, eller gör man det redan? Om du går till en kyrka som hindrar det som Gud gör av hela sitt hjärta och hela sin själ, har du frågat Honom om Han vill att du ska vara kvar där? Fel föder mer fel, och att missa vad Gud gör med Israel i dessa dagar är ett av de allvarligaste felen/villfarelserna i den moderna Kyrkan.

Hesekiel 36 förtjänar en studie på djupet. Det här budskapet till Hesekiel börjar i kapitel 35 och varnar nationer om att tala emot Guds land hörs i himlen som hädelse! ”Du [som alltid har hatat Israels barn (v. 5)] sade: De båda folken och de båda länderna skall bli mina, vi skall ta dem i besittning – detta fastän YHVH bodde där – därför, så sant jag lever, säger Herren, YHVH, skall jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag skall göra mig känd bland dem [Israel] när jag dömer dig. Du skall inse att jag är YHVH. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg, då du sagt: Det är en ödemark. Vi har fått dem, och vi skall uppsluka dem. Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.” (Hes. 35:10-13)

De som talar mot eller talar falskt om Israels berg anklagar Gud för att häda/förtal – för att tala lögn och förvanskning mot Guds land och Hans natur. Varför Hans natur? På grund av de över 200 gånger som Han lovar att ge det här landet till sitt folk, inklusive de 40 gånger som Han svär att Han ska göra det. Som Han säger i Hesekiel 36, den här återupprättelsen av Hans folk till Hans land är för Hans heliga namns skull (36:22-23). Så om Israels återupprättelse kunde förhindras, så skulle det bevisa att vår Gud både är en lögnare och oförmögen att göra det som Han så uppenbart har lovat.

Innebär det att alla politiker och folk i media, till och med pastorer och kristna, som kallar Hans berg för ”ockuperade områden” förtalar Gud? Endast Gud utforskar hjärtat (Jer. 17:9-10) – men ni måste förstå att Han tar mycket allvarligt på att man talar emot Hans land och Hans folk).

Hesekiel 36:8-12 Gud befaller Hesekiel att tala dessa ord av fantastisk välsignelse till Hans berg – en symbol för hela Hans land (v. 4-5): ”Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås. Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp. Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är YHVH. Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn.”

Medan den fullständiga uppfyllelsen fortfarande inte har skett, så täcker den här profetian tiden från 1880-talet, då judarna började återvända i stora vågor av aliyah, fram till tiden för deras frälsning, som resten av det här kapitlet framhåller. Var i dessa ljuvliga löften ser vi då en andra Förintelse? Det gör vi inte, utan tvärtom. Eftersom Gud säger att Han gör det här för sitt heliga namns skull, och inte för att Israel är en sådan rättfärdig och helig nation (36:16-23; 31-32), varför säger folk då att Han behöver tillåta att Hans folk blir dödat i stort antal bara för att rädda några få? Skulle det verkligen ge Honom ära? Men Gud säger att trots det judarna är, och vad de har gjort, då de ofta ohelgar Hans namn, så gör Han det här för sin egen skull. Han samlar dem från nationerna (v. 24), frälser och renar dem (v. 25-27) [den bästa beskrivningen i hela Bibeln för att bli pånyttfödd!], bosätter och välsignar dem i deras land (v. 28-30), och efter frälsningen ser de sina missgärningar och omvänder sig (v. 31-32, se även Sakarja 12:10-14). Det slutliga målet för Israels återupprättande och frälsning kommer att bli att många hedningar ser vad Gud gör i Israel och ger Honom äran (v. 33-36).

En sista observation: i vers 37 ser vi att det enda som Gud kräver av sitt folk för att Han ska göra det här är inte omvändelse, inte lovsång, inte fler församlingsmöten, inte bättre ekonomi – utan det Han alltid söker – förbön! Han väntar på att vi ska be Honom att göra det som Han vill göra (Jes. 62:6-7; Hes. 22:30; Matt. 6:9-10).

Sakarja 8:2-8 “Så säger YHVH Sebaot: Jag nitälskar för Sion med stor iver, med stor vrede nitälskar jag för henne. Så säger YHVH: Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas "sanningens stad" och YHVH Sebaots berg "det heliga berget". Så säger YHVH Sebaot: Än en gång skall gamla män och kvinnor finnas på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull. Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor som leker där. Så säger YHVH Sebaot: Även om det kan te sig alltför underbart för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig alltför underbart också för mig? Säger YHVH Sebaot. Så säger YHVH Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst. Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem, de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud i sanning och rättfärdighet.”

Det här kan inte handla om den babyloniska fångenskapen, eftersom det ursprungligen sades till ett folk som i princip just hade återvänt därifrån! Dessutom säger Gud att Han ska återsamla sitt skingrade folk från öst och väst. Väster om Israel är Medelhavet och vidare. Gud lägger till att vi kommer att se både gamla och barn på Jerusalems gator. Vi som bor i Jerusalem ser det idag, och det stämmer också överens med Psaltaren 147:2, ”YHVH bygger upp Jerusalem, han samlar dem som drivits bort från Israel.”

Återigen ser vi ett generellt mönster, att judarna återvänder och sedan uppenbaras Yeshua för dem som en nation. När allt kommer omkring, att vara Guds folk i sanning och rättfärdighet kan bara betyda att de ska känna Messias (Joh. 14:6; 2 Kor. 5:21).

Vi ser Psaltaren 102:1-18 som en bekräftelse på allt det vi har sagt här ovan. Det här kapitlet inleds med en beskrivning av den nazistiska Förintelsen, och fortsätter sedan till det moderna Israels födelse med en medföljande global väckelse och allt detta ger den allmänna tidsramen för Messiah Yeshuas återkomst.

v. 1-4 ”Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför YHVH. YHVH, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig! Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar! Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld.”

Den sista meningen är en tydlig bild av slutet för judarna i ugnarna i koncentrationslägren.

v. 5-6 ” Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd. På grund av min högljudda suckan har jag blivit skinn och ben.”

Vilken passande beskrivning på överlevarna från koncentrationslägren.

v. 8 ”… Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.”

Det här symboliserar någon som har förlorat sin make/maka.

v. 9 ” Mina fiender hånar mig hela dagen, de som gör narr av mig använder mig som en svordom.”

Vissa säger att hebreiskan också kan översättas till ”de… använder mitt namn emot mig”, vilket är en perfekt bild av den ökända, gula ”Davidsstjärnan” som judarna tvingades att bära.

v. 10 ”Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar”

På grund av alla kroppar som brändes var det aska överallt, även i maten.

v. 11 ”för din vredes och förbittrings skull. Du har ju gripit mig och förkastat mig.”

I Skriften finns det inga yttre omständigheter, eftersom både författarna och de som de skriver om verkligen trodde att Gud var enväldig, och att inget sker om inte Han antingen förordnat eller tillåtit det. Kristna idag kan vara tveksamma till att tänka på Gud som den yttersta orsaken till allt, eller den som tar det yttersta ansvaret för det, men det är inte Bibeln. ”YHVH är konung!” (Psaltaren 93:1a; 96:10; 97:1a; 99:1a); ”YHVH har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.” (Psaltaren 103:19); ”Händer det en olycka i en stad utan att YHVH har vållat den?” (Amos 3:6b); ”Ty Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets [antikrists] tjänst, till dess Guds ord går i uppfyllelse.” (Upp. 17:17)

v. 12 ”Mina dagar är som skuggan när den förlängs, jag vissnar som gräs.”

Andemeningen i alla dessa verser står i linje med vad som sagts om Jakobs vedermöda i Jeremia 30. Men nu, när psalmisten ser till Herren själv, så börjar han att profetera en underbar framtid.

v. 13-14 ”Men du, YHVH, tronar i evighet, släkte efter släkte skall komma ihåg dig. Du skall gripa in och förbarma [rachem – från hebreiskans grundord för ett moderliv] dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden [moed – en gudomligt utsedd tid] har kommit.”

En sådan otrolig beskrivning av den moderna staten Israels pånyttfödelse – eftersom den skedde strax efter Förintelsen och enbart på grund av Guds fantastiska förbundskärlek och Hans perfekta timing. Vilken annan nation har fötts, eller än mindre blivit pånyttfödd – när den befunnit sig vid den allra svagaste punkten i hela dess historia (Jes. 66:8-9)?

v. 15 ”Ty dina tjänare har dess stenar kära, de förbarmar sig över dess grus.”

Israelerna är väldigt benägna att göra detta – antingen genom att samla stenar eller arkeologiska fynd, eller bara genom att älska och bruka landet som Gud har välsignat oss med.

v. 16 ”Hednafolken skall frukta YHVHs namn och alla jordens kungar din härlighet,”

Många av dem som tror på ”Jakobs-vedermöda-har-fortfarande-inte-skett”-undervisningen säger, att sedan Israel – de som då är kvar – blivit frälst, kommer det att ske en massiv, världsvid väckelse. Men den här Psalmen säger att den världsvida väckelsen sker samtidigt som Israel återupprättas till sitt land. Missionvetare har rapporterat att sedan ungefär år 1900, [judar började återvända i stora antal runt mitten av 1880-talet med den Första Aliyahn], har fler personer kommit in i Guds Rike än alla de tidigare århundradena tillsammans! Kom ihåg att den moderna pingströrelsen startade kort efter den Första Aliyahn. Och runt omkring samma tid som Jerusalem blev återerövrat av Israel år 1967, och inte längre blev nertrampat av hedningarna, skedde Jesusrörelsen och den moderna karismatiska rörelsen. Sedan 1967 har fler judar lärt känna sin Messias än någon gång sedan början av Apostlagärningarna. Dessutom har muslimer, kineser, hinduer, mongoler, afrikaner och andra folkgrupper sett hur stora antal blir frälsta – alla runt tiden för Israels återupprättande. Så den stora väckelsen i de sista dagarna som många väntar på sker faktiskt redan idag – inte bara i västvärlden där en stor del av Kyrkan är under den förbannelse som kommer med ersättningsteologi (1 Mos. 12:3; Gal. 3:17).

v. 17 ”när YHVH bygger upp Sion och uppenbarar sig i sin härlighet.”

Det här är en av de tydligaste markörerna vad gäller tidpunkten för Yeshuas återkomst, då Sion återupprättas efter Förintelsen. Yeshua kom första gången i ödmjukhet, ridande på en åsninnas föl (Sakarja 9:9). Vers 17 hänvisar till Hans närstående återkomst i härlighet – ridande på en stridshäst (Upp. 19:11-16). ”Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.” (Matt. 24:30)

v. 18-19 ”Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte. Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte [bokst. “den sista generationen”] och ett folk som han skapar skall prisa YHVH.”

Vilket slags Gud är Han?

Ljuger Han för Kyrkan när Han instruerar den att göra allt som Han säger för att hjälpa till att återupprätta (Jes. 49:22; 60:3-11, osv.) och trösta (Jes. 40:1-2) och frälsa (Jer. 31:7; Rom. 11:11, 30-32) Hans judiska folk? De var fiender till evangeliet för hedningarnas skull, och även om de flesta judar fortfarande befinner sig i det tillståndet, så säger Gud att de fortfarande är älskade för fädernas skull (Rom. 11:28).

Skulle Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, den Gud vars själva natur bäst uttrycks genom förkroppsligandet i juden Yeshua (Jes. 7:14; Kol. 1:15; Heb. 1:3), fira sin bröllopsmiddag medan Hans förbundsfolk, som fortfarande är ”älskade för fädernas skull” blir slaktade? Yeshua själv sade: ”Den som har sett mig har sett Fadern.” (Joh. 14:9) – och kort därefter grät Han över Jerusalem för att Han visste vad som skulle ske ungefär 40 år senare (år 70 e.Kr.). Skulle Han nu glädjas över sitt bröllop medan Jerusalem är omringat? Inte alls! Gud har gjort klart att Han är YHVH som inte förändrar sig, och därför utplånas inte Jakobs barn (Mal. 3:6). Närhelst den specifika aspekten av den här mycket besvärande undervisningen framträder, så smädas Guds natur själv.

Sammanfattning

Profetior skulle vara så mycket lättare att förstå om de inte handlade om framtiden! Gud kan fullborda sitt ord med alla detaljer därför att Han och endast Han känner till slutet från början. Ja, vi kan se som i en ”gåtfull spegelbild” – men inte tydligt nog för att vara dogmatiska kring detaljerna. Men när vi ser tillbaka, så ser vi hur trofast Gud är i att bokstavligen fullborda det som Han har sagt – i de profetiska uttalanden som ska tolkas bokstavligen.

Men vissa av Guds profetiska uttalanden ska inte tolkas bokstavligt, särkilt inte när de har skrivits ner från drömmar och visioner. Visioner och drömmar använder symboler och metaforer för att uttrycka en verklighet utöver det som vi vanligtvis anser som ”verkligt”. Vi förväntar oss inte att antikrist ska vara ett riktigt odjur som stiger upp ur havet med sju huvuden, tio horn, tio kronor, och med hädiska namn skrivna i pannan (Upp. 13:1). Och även som det kan vara så att 144 000 manliga israeliska oskulder kommer att följa Lammet, så kan det antalet också vara en symbol. Det är viktigt att veta att delar ur Daniels bok, Sakarjas bok och Uppenbarelseboken är del av den genre som är känd som judisk apokalyptisk litteratur, som ger eftertryck åt visioner, symboler och metaforer för att dela djupa sanningar på ett icke bokstavligt, mer illustrativt sätt. Samtidigt som det kan ske en bokstavlig fullbordan av mycket av det som står skrivet i de böckerna, så behöver det inte vara så för att Gud trofast ska fullborda det Han menade med att dela sitt ord med oss.

Besvärar det oss? Har vi blivit så dogmatiska i våra profetiska scheman över de sista dagarna, att om Gud fullbordar det Han har sagt – men på ett vis som inte stämmer överens med det som vi redan har bestämt – att vi skulle missa det även om det skedde mitt framför ögonen på oss? Är vissa så övertygade om att uppryckandet sker innan vedermödan, att om den inte gör det, så kommer de att vara oförmögna att känna igen Antikrist, för enligt deras profetiska schema är Kyrkan borta innan han träder fram?

Inser du som älskar Israel hur den undervisning som är dissekerad i den här studien upplevs som totalt hyckleri för så många israeler och judar? De förstår den helt korrekt som att Kyrkan vill att judarna ska återvända hem till Israel så att Jesus Kristus ska återvända – men först efter att judarna har blivit slaktade. Och, såklart, kommer Kyrkan att vara i härligheten och fira – medan det här sker på jorden. Hur skulle det här ens kunna börja att provocera judarna till avund? Vilken jude skulle ens vilja tjäna en Gud som låter sitt folk bli slaktade än en gång – samtidigt som Han säger att Han älskar dem? Judarna har nog med problem med Gud på grund av den nazistiska Förintelsen. Den drog dem inte till Honom. Den adderade snarare några stora frågetecken till vilket slags Gud Han egentligen är – och för många judar ledde den till att de ifrågasätter om det verkligen finns en Gud. Säger inte Paulus tydligt att det är ”hans godhet som för dig till omvändelse?” (Rom. 2:4)?

Vi har pekat ut ett mer bibliskt alternativ till den undervisning som säger att Jakobs vedermöda, och utrotningen av två tredjedelar i Israels land, fortfarande inte har skett. Vi förväntar oss inte att alla som läser det här kommer att hålla med oss. Faktum är, att vi misstänker att det kommer att förarga vissa som oförsiktigt har gjort den här undervisningen till en del av sitt ”profetiska” arbete.

Men det finns ingen tvekan i att Gud för sitt folk hem idag. Och det finns ingen tvekan i att Han förväntar sig att Kyrkan ska hjälpa till i det arbetet. Därför behöver du studera och besluta dig för om den Gud som du tjänar, Han som säger till judarna ”jag har älskat er med en evig kärlek”, verkligen för det judiska folket hem som lamm till slakt, eller om Han för dem hem för att frälsa dem. Och om det är för att de ska möta sin Konung, Messiah Yeshua, och om det är Guds godhet som leder till omvändelse, och om Han har lovat sitt folk ett hopp och en framtid, så är det kanske så att de profetiska scheman som vi tycker så mycket om att skapa behöver ändras. Det kan vara en bra idé att börja studera Ordet i sitt sammanhang.

”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud,

likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.”

(2 Tim. 2:15)