Shalom från Sion
Även om ingen vet vad 2012 kommer att innehålla, så vet vi vem som håller i 2012. Var välsignade för era böner och ert stöd för oss under dessa många år. "Må HERREN välsigna dig från Sion,
han som har gjort himmel och jord." (Ps 134:3)
Uppmuntrande kärlek till Guds Ord
Händelser i Israels historia fungerar ofta som exempel för oss idag (1 Kor 10:11). Det är ett skäl till att vi ber att Israels ledare ska läsa och studera Guds ord. Så vi gläds åt att höra att Israels premiärminister Benjamin "Bibi" Netanyahu har sagt att han ska återuppta en bibelstudiegrupp i sitt officiella residens i Jerusalem. Han tillade, att Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion, betraktade "Böckernas Bok" som "vårt mandat för vårt land", och som "… vårt folks unika andliga, kulturella och historiska arv", såväl som "all mänsklig kulturs hörnsten".
Premiärminister Menachem Begin höll också bibelstudier i sitt residens. Bibis avsikt med att återuppta detta är att "uppmuntra kärleken till Bibeln bland regeringsföreträdare och, i förlängningen, hos folket." ("Netanyahu to hold official Bible studies," Israel Today, 11 Dec. 2011)
En lektion från biblisk historia
En episod från kung Ahabs liv är relevant idag. Syriens [dåtidens Aram] kung, Ben-Hadad, krävde Ahabs rikedomar. Ahab gav honom det han krävde (1 Kung 20:4). Att ge efter för en buse kittlar givetvis bara dennes aptit, så Ben-Hadad krävde mer (v. 5-6). Den här gången vägrade Ahab (v. 8-9), vilket gjorde den syriske kungen rasande, och denne sände som i berusat raseri sin armé och sina allierade mot Israel.
En profet berättade för Ahab att Gud skulle besegra Israels fiender så, att Ahab skulle veta att Han är HERREN (v. 13). Israel segrade, men senare attackerade Ben-Hadad Israel på nytt. Precis som idag, var oddsen inte för Israel: "… Israels barn slog läger mitt emot [Syriens/Arams armé], lika två små gethjordar, under det att araméerna [syrierna] uppfyllde landet."(v. 27) Gud sade till Ahab att han skulle segra, och denna gång skulle hela Israel "inse att jag är HERREN" (v. 28).
Sedan Syrien/Aram besegrats, vädjade Ben-Hadad till Ahab om nåd utifrån ryktet att Israels kungar var barmhärtiga (v. 31)! Ahab bevarade inte endast hans liv, utan kallade Ben-Hadad sin broder (v. 32) och slöt [bokstavligen "skar"] ett förbund med honom (v. 34).
Då tillrättavisade och bestraffade Gud Ahab för att ha varit barmhärtig mot en som Gud hade givit till spillo! "Därför att du ur din hand har släppt den man som jag hade givit till spillo, skall det gå för dig som det skulle ha gått för honom, och ditt folk som det har gått hans folk" (v. 42).
Lärdomen för idag
Fram till Netanyahus återval var tidigare premiärministrar, från Rabin till Sharon och Olmert, som Ahab - barmhärtiga mot Arafat, Abbas och de övriga palestinska terroristledarna. Det humanistiska tankesättet står i opposition till Guds lag att "en mördare skall straffas med döden" (1 Mos 9:5b-6, 4 Mos 35:16-18, 30-31, etc.). Rabin återuppväckte Arafat och dennes döende PLO och slöt ett förbund, de s.k. Oslo-avtalen om "fred", med honom. Rabin fick betala med sitt liv och israeler har fått betala i blod - precis så som Gud sade till Ahab, och som Jesaja sade beträffande dem som ingår ett "slutit förbund med döden … [och] ingått fördrag med dödsriket" (Jes 28:14-22).
Israel har en ledare som verkar förstå detta bättre än de flesta andra demokratiers ledare. Därför hatar denna världens ande honom och pressar honom att "kompromissa" genom att använda andra ledare och världens media. Män som Bibi behöver våra böner för att hålla sig på vägen. Faktum är att vi "först av allt" ska be för dem som har politisk makt över våra nationer (1 Tim 2:1-4).
Gud är naturligtvis barmhärtig,
men den delen av Hans natur kan inte skiljas från den Han är. Gud är kärleksfull och mild, men också rättfärdig och rättvis. Han älskar syndaren men hatar synden. Genom Messias Yeshua jagar Gud efter oss och drar oss till sig. "Idel godhet och nåd skall följa [bokstavligt: jaga efter] mig i alla mina livsdagar …" (Ps 23:6). Men om människor fortsätter att håna och förkasta Guds barmhärtighet, så kommer de att möta Gud som Domare. "… det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas." (Heb 9:27)
Under det att personlig dom utmäts inför den vita tronen (Upp 20:11-15), så skördar nationerna nu det som de sår i relation till Guds förbundsfolk. Som en del av detta utser Gud ibland ledare, för att demonstrera sin suveränitet när Han avsätter dem (Rom 9:14-24, jfr Dan 2:21, 4:17, 35-35, Upp 17:17).
För Israel verkar Psalm 102:2-10 beskriva Förintelsen, och sen talar vers 14 i hennes nuvarande situation: "Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit."
Gud är inte varken politiskt korrekt eller en sekulär humanist! Ibland kan vi tänka att Han gör eller tillåter saker som inte är i linje med Hans karaktär. Men en gud som vi helt och fullt förstår oss på, är en gud vi skapat för att passa oss själva. Gud (YHVH) är möjlig att förstå endast så som Han valt att uppenbara sig genom sitt Ord (Ps 36:10, 119:130, 2 Tim 3:16-17), genom sin Son (Joh 14:9, 2 Kor 4:6,) och genom sin skapelse (Rom 1:18-20).
ABC om palestinska "flyktingar"
Israels vice utrikesminister Danny Ayalons video The Truth About the Refugees (Sanningen om Flyktingarna), (http://youtu.be/g_3A6_qSBBQ), avslöjar denna förvirrande och kontroversiella situation, och förklarar att det fortfarande finns flyktingar efter 60 år eftersom de arabiska ledarna vägrade att erkänna sina bröder och eftersom FN bildade ett flyktingorgan enbart för palestinier.
Ayalon avslöjar också den bortglömda historien om judiska flyktingar som drevs ut ur sina hem i den arabiska världen "efter den våldsamma arabiska reaktionen på Staten Israels återetablering 1948", av vilka 80 procent kom till den nyfödda Staten Israel. Värdet av förlorad judisk egendom uppgår till miljarder dollar. Nu har Israels regering inrättat ett departement som ska hantera krav från mer än 850000 judar.
"FN har åtminstone 700 gånger behandlat arabiska flyktingar och deras egendomar, men inte en enda gång har man tagit upp frågan om judisk egendom." ("Gov't Wants Arabs to Pay for '48 Pogroms vs. Jews," Arutz 7, 26 Dec. 2011)
Netanyahus syn på upproren i Mellanöstern [MÖ]
I ett tal till Israels parlament i oktober sa Bibi: "Den arabiska gatan har vaknat; gamla regimer har fallit … nya regimer uppstår. Ingen kan garantera hur goda eller stabila dessa nya regimer kommer att bli, heller hur deras attityd gentemot Israel kommer att vara." Och eftersom befolkningarna i MÖ "systematiskt har förgiftats med antisemitisk och antisionistisk propaganda", så kommer dessa attityder inte att var goda. "Gaddafis regims fall i Libyen, de blodiga händelserna i Syrien, USA:s trupper som lämnar Irak, den nya [islamiska] regimen i Tunisien, de kommande valen i Egypten och många andra händelser … kan öka instabiliteten i dessa länder och mellan länder."
"Regionala krafter som har kontroll i MÖ kommer att vilja försäkra sig om att de får större inflytande över nya regimer." En av dessa är Iran, "som fortsätter sina ansträngningar att anskaffa kärnvapen." Han sa att ett Iran med kärnvapen skulle vara ett fruktansvärt hot mot världen och ett direkt hot mot Israel. Så Israel måste öka sin säkerhet för att kunna hantera alla "nya utmaningar och hot", och det "måste inbegripa offensiva förmågor, som är grunden för avskräckning …"
Under 2000 år har det judiska folket inte kunnat försvara sig. "Detta förändrades när Staten Israel etablerades och när Israels Försvarsstyrkor [IDF] bildades."
Bibi sa att i Israels grannskap "sluts fred med den starke, inte med den svage." I Israel är man enig i att vilja ha en verklig fred, "som är förankrad i det judiska folkets rätt till en nationsstat i dess hemland; fred som baseras på säkerhet. Vi är villiga att kompromissa, men inte att överge vår säkerhet …"
Ehuru Israel stödjer bildandet "av en palestinsk stat som en del av en fredsöverenskommelse, så försöker palestinierna uppnå en palestinsk stat utan en fredsöverenskommelse … Jag kommer inte att gå med på det. Ingen ansvarsfull ledare skulle göra det." ." ("Netanyahu's Speech at Opening of Knesset's Winter Session," www.pmo.gov.il, 31 Oct. 2011)
Sanning och lögn i FN
Israels FN-ambassadör Ron Prosor sa under en FN-debatt om MÖ och den palestinska situationen: "Från 1948 till 1967 var Västbanken del av Jordanien, Gaza var del av Egypten. Arabvärlden lyfte inte ett finger för att skapa en palestinsk stat, och den strävade efter Israels förintelse redan innan det ännu fanns en enda bosättning på Västbanken eller i Gaza."
Han tillrättavisade den palestinska myndighetens [PA] ordförande Abbas för att inte ha nämnt Judendomen, när han i september sa till FN: "Jag kommer inför er idag från det Heliga Landet, landet Palestina, de gudomliga budskapens land, platsen för profeten Muhammads himmelsfärd och Jesu Kristi födelseplats …"
Prosor sa: "Han förnekade 4000 år av judisk historia … Det var inte ett förbiseende. Det palestinska ledarskapet försöker radera ut kopplingen mellan det judiska folket och Israels land." ("Israel's UN Ambassador Separates Lies from Truth," Arutz 7, 25 Oct. 2011)
Några veckor senare "sköt Gaza-terrorister spärreld med raketer och granater" över södra Israel. Prosor frågade FN:s Säkerhetsråd [SC] varför de inte var "chockade" över denna uppenbara attack på civila israeler. Tack och lov, endast en person dödades och 16 skadades, hittills. "Smärtan som dessa attacker orsakar är permanent. Såren är både fysiska och psykiska … En miljon israeler tvingades stanna hemma från sina arbeten … 200000 barn hölls hemma från skolan … Inte ett ord av fördömelse har yttrats av detta Råd … Tystnaden talar tydligt." ("Israel Slams UNSC on PA Rocket Attacks," Arutz 7, 10 Nov. 2011)
Sent under 2011, på årsdagen av FN:s erkännande av Staten Israel 1947, som nu iakttas av FN som "Den Internationella Dagen för Solidaritet med det palestinska Folket", och mitt under en "tidvattenvåg av propalestinska tal" förklarade Prosor: "FN:s Resolution 181 ]från 1947] nämner den judiska staten inte mindre än 25 gånger, men i 64 år har de palestinska ledarna inte vågat använda termen en enda gång." ("Prosor: The UN is a Rubber Stamp for the PA," Arutz 7, 30 Nov. 2011)
Palestinska bedrägerier är avslöjade,
men de ignoreras konsekvent av världen. "Trots allt", säger större delen av världen, "Israel är det verkliga skälet till att vi inte har fred i MÖ - eller i världen i övrigt. Förvirra oss inte med fakta."
Fakta: Abbas Zaki, som är medlem av det av Abbas ledda Fatah:s Centralkommitté, sa på Al-Jazeera satellit-TV, att om man tvingar Israel att lämna Judéen och Samarien, så är det slut med Israel, och att det nuvarande målet är en överenskommelse "grundad på gränserna från den 4 juni 1967", eftersom ett högre mål inte skulle kunna uppnås i en etapp."
Vad är detta "högre mål"? Zaki förklarar: "Om Israel lämnar Jerusalem, evakuerar 650000 bosättare, och monterar ner muren, vad blir det av Israel? Det är slut." ("Fatah Official: Shhh! 1949 Lines would be Israel's Doom," Arutz 7, 3 Oct. 2011)
Fakta: PA:s medlemskap i UNESCO hjälper dem att göra anspråk på heliga judiska platser, med början i Betlehem. Redan 2010 gick UNESCO med på att förklara Rakels grav som moské och "som en integrerad del av de ockuperade palestinska territorierna." UNESCO kritiserade också Israel för att ha förklarat de Judiska Patriarkernas och Matriarkernas Grav i Hebron som "en israelisk nationalplats".("PA Plan: Use UN to Cement Claims to Jewish Holy Sites," Arutz 7, 10 Oct. 2011)
Fakta: Som USA:s presidentkandidat Newt Gingrich sa; "PA erkänner inte Israels rätt att existera …" Palestinian Media Watch [PMW, ett institut som bevakar palestinsk media] instämmer. "Det är dessa frågor, PA:s icke-erkännande av Israel samt dess stöd för terror, som är centrum för fredsprocessen och som utgör ett stort hinder för dess framgång."
Under en TV-debatt (10 dec.) anmärkte Gingrich att PA:s ambassadör i Indien hade sagt: "Det är ingen skillnad mellan Fatah och Hamas. Vi är överens om att Israel inte har rätt att existera." PMW säger att detta är "en av de viktigaste, om än relativt obemärkta, principerna i PA:s ideologi." Även om PA erkänner att Israel existerar, så förnekar man "Israels legitimitet, d.v.s. Israels rätt att existera." Detta slås fast i en lärobok som ges ut av PA för årskurs 12: "Palestinas krig slutade med en exempellös katastrof … Sionistiska gäng stal Palestina och etablerade Staten Israel." (Arabic Language, Analysis, Literature & Criticism, p. 104) Att säga att Israel bildades sedan "Sionistiska gäng stulit Palestina" förnekar Israels rätt att existera. (PMW: "Gingrich vs. the PA," Marcus & Zilberdik, JP Op-ed, 15 Dec. 2011)
Fakta: Kolumnisten Dan Calic avslöjar det absurda hos dem som anser att svaret på denna konflikt skulle vara "två stater sida vid sida i fred med varandra", när PA konsekvent förkastar "Israels rätt att existera som en judisk stat." Så, varför idolisera "en tvåstatslösning, när en sida bestämt vägrar att acceptera den …? Var tror dessa förespråkare för en tvåstatslösning att "lösningen" finns? Definitivt inte i att Israel ger bort mer land. Vilket land kommer att omfatta gränser som den andra sidan konsekvent vägrar att acceptera?"
Vi instämmer med Calic, som ifrågasätter "uppriktigheten hos dem som förespråkar en tvåstatslösning … De förväntar att Israel överger sitt hjärtland, och därmed … försätter miljoner av oskyldiga civila under hot från dagliga raket- och granatattacker … [De] förväntar att Israel delar sin heligaste stad och överger sin heligaste plats, Tempelberget." Och vem drar fördel av "dessa eftergifter"? Ett folk som är "teologiskt bundet till att utplåna det judiska folket och … staten Israel." ("America blaming the victim," D. Calic, Ynetnews, 8 Dec. 2011)
PA:s pågående "Diplomatiska Intifada"
är en förelöpare till att Sakaria 12:2-3 förverkligas. Khaled Abu Toameh, som är en israelisk arabisk muslim, säger att den tredje palestinska intifadan [revolten] utkämpas nu. Det är en "DiplomatiskIntifada, med syfte att samla världen mot Israel i hopp om att tvinga landet att acceptera alla PA:s krav, och först och främst fullt tillbakadragande till vapenstilleståndslinjerna före 1967." PA:s företrädare säger att "om deras ansökan om nationellt medlemskap i UNSC [FN:s Säkerhetsråd] misslyckas, så kommer de att fortsätta kampen i Generalförsamlingen", där de kan ha framgång.
PA betraktar förhandlingar som meningslösa eftersom ingen israelisk regering kan ge dem allt de kräver. Så Abbas vänder sig till FN och hoppas att globalt "tryck ska tvinga Israel ner på knä."
Ett erkännande av "Palestina" i Generalförsamlingen öppnar dörrar till "medlemskap i tallösa FN-organisationer och kommittéer, inklusive den Internationella Brottmålsdomstolen …" När de en gång fått juridisk status där, kommer PA "att lansera en massiv diplomatisk process för att isolera Israel" globalt, genom att till exempel få Israel utestängt "från de flesta FN-organen eftersom landet" vägrar att lyda FN:s resolutioner beträffande den israelisk-arabiska konflikten.
PA överväger också att stämma "hundratals israeler för påstådda krigsbrott mot palestinier …" Efter att ha talat med företrädare, hade Abu Toameh "intrycket att PA är ute efter att straffa Israel mer än efter att åstadkomma en stat åt sitt folk." ("The 3rd Intifada Is Here," K. Abu Toameh, Hudson Institute, NY, , 8 Nov. 2011)
"Skrämmande åsikter i USA"
är titeln på en ledarartikel i JP i december 2011. "På senare tid har den amerikanska regeringens uppfattning beträffande Israel och den muslimska världen artikulerats på ett skrämmande sätt. Den 2 december beskyllde försvarsminister Leon Panetta Israel för dess egen "ökande isolering", och uppmanade den judiska staten att räcka ut handen till sina grannar. Han föreslog att Israel skulle göradiplomatiska inbrytningar i Muslimska Brödraskapets [MB] Egypten, Erdogans ökande islamistiska och antiisraeliska Turkiet och det sårbara Jordanien, ett land vars ledarskap - i ren självbevarelsedrift - har gjort eftergifter mot sitt eget MB."
På frågan om vad Israel kunde göra "för att underlätta förhandlingar med palestinierna", sa han: "Bara sätt er vid det förbannade bordet." Så Panetta tror att "om bara det envetna Israel kunde göra fler eftergifter … så skulle regional fientlighet gentemot Israel mirakulöst avdunsta efter decennier av uppvigling."
USA:s ambassadör i Belgien, Howard Gutman, "beskyllde dessutom Israel för muslimsk antisemitism i Europa." Även om Vita Huset tog avstånd från hans tal, så hade Gutman i förväg noggrant planerat det han sa.
Han förklarade "hatet … hotelser och våld som riktas mot judar generallt som ett resultat av konstanta spänningar" mellan Israel och dess grannar. Men "istället för att ta avstånd från muslimer som attackerar europeiska judar för att Israel envisas med att försvara sig", sa han att dessa våldshandlingar är 'en legitim reaktion', och sålunda "skiljer de sig från 'traditionella' former av antisemitism."
JP beskrev vad dessa båda amerikanska företrädare har gemensamt: "ett outhärdlig insisterande på att blanda ihop orsak och verkan … Israels isolering har inte förvärrats som ett resultat av något man har gjort (förutom att existera)." I Turkiet, Gaza, Tunisien, och nu i Egypten har regeringar uppstått "i demokratiska val, och dessa har antagit eller kommer att anta utrikespolitiska ståndpunkter som är ytterligt fientliga mot den judiska staten." Varför skulle något arabiskt land vilja knyta hårdare band med Israel när dess folk i öppna val " bestämt uttrycker att det föredrar ett särdeles fundamentalistiskt, intolerant och antivästligt - för att inte nämna antiisraeliskt och antisemitiskt - slag av islamiskt ledarskap?"
Varje attack mot judar "som utförs av muslimer som reaktion på" israelisk politik eller "dess försök att försvara sig med militära medel är inte mindre irrationella än något annat slag av antisemitism … [det är] orättvist att peka på Israels politik som orsak till muslimskt våld mot europeiska judar."
Gutmans och Panettas åsikter är tyvärr vanliga, men [det är allvarligt att] sådana åsikter hyses av män som har starkt inflytande på USA:s utrikespolitik." Det gör det "rätt och slätt skrämmande …" ("Scary US views," JP Editorial, 5 Dec. 2011)
Palestinierna är ett "påhittat folk"
Palestinierna skördade vad de sått när Gingrich benämnde dem "ett påhittat folk". Men, som Barry Shaw anmärkte, många araber instämmer. År 1937 sa den arabiske ledaren A. B. Abdul Hadi till FN:s Peel-kommission: "Det finns inget land som heter Palestina. Palestina är en term som sionisterna hittade på … Vårt land har [alltid] varit en del av Syrien." År 1946 sa den arabiske professorn i MÖ-historia vid Princetonuniversitetet, Philip Hitti, till den Anglo-Amerikanska Undersökningskommittén: "Det är allmänt känt att det aldrig i historien funnits något Palestina." Till samma grupp sa den arabiske professorn J. Hazam, att innan Balfourdeklarationen utfärdades, fanns det inget palestinskt problem, och det fanns inget Palestina som en politisk eller geografisk enhet." År 1956 sa Ahmed Shukari, som senare grundade PLO, till FN: "Palestina existerar över huvud taget inte." Till och med Arafat sa år 1970 till en italiensk journalist: "PLO bekämpar Israel i Pan-arabismens namn. Det som ni kallar Jordanien är inget annat än Palestina." Han hade rätt så tillvida att Jordanien bildades "av britterna på 77 procent av det land som Nationernas Förbund lovade det judiska folket år 1922 …"
Och Feisal Husseini sa efter Osloförhandlingarna 1993: "Det palestinska folket" är inget annat än en "trojansk häst för att erövra Israels land." ("Gingrich is right about the Palestinian fraud…" B. Shaw, JP Blogs, 19 Dec. 2011)
Iransk hot och skryt
Irans president Ahmadinejad har sagt att Israels bildande är ett "avskyvärt historiskt brott", utfört av västliga makter för att ta kontrollen över MÖ. Irans högste religiöse ledare Ayatollah Khemainei förkastade varje fredsöverenskommelse som "accepterar Israels existens", som är en "cancertumör" i MÖ. ("Iranian leaders host 'Intifada Conference'," ICEJ News, 3 Oct. 2011)
I Kasnett skrev att det Internationella Atomenergiorganets [IAEA] rapport (den 8 nov) bekräftade att "Iran genomfört aktiviteter som är relevanta i utvecklingen av nukleära sprängmedel."
"Tyvärr lever vi i en värld med liten förståelse för de verkligheter vi står inför. Europeiska diplomater talar om sanktioner och möjliga framtida förhandlingar." IAEA vädjar till Iran att "följa" FN:s krav. Men varken diplomati eller nukleär avskräckning kommer att stoppa Iran, eftersom dess ledare drivs av en fanatisk religiös ande. "De tror att de kan påskynda Mahdis [den Shiitiske Messias], den tolfteImamens ankomst. Denne kommer enligt Shiitisk islamisk tradition … att återvända under globala kaotiska omständigheter." Iranska ledare är villiga att offra sitt eget folk för att nå detta mål.
Ahmadinejad är medlem av Hojatieh-sällskapet, "som tror att det kan och bör påskynda" Mahdis återkomst. Hojatieh vill åstadkomma detta "globala kaos" för att bereda vägen. Större delen av världenär blind för "att Israel står först på tur … för Iran. Det kaos som Iran vill åstadkomma har mindre att göra med Israel än med Väst." Iran har redan raketer "som är kapabla att nå större europeiska städer."
Under det kalla kriget var båda sidor rationella och rädda för konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Iran är inte rationellt. Det har öppet förklarat "sin avsikt att attackera Israel och västvärlden."Nationerna måste ta dessa hot på allvar, och basera sina planeringbedömningar inte på rationellt uppförande utan på det faktiska uppförandet … Avskräckning, som vi känner till det, fungerar inte när det gäller Iran. Dess ledarskap avskräcks inte av hot om hämndaktioner …" ("Deterrence is irrelevant," I. Kasnett, JP Op-ed, 11 Nov. 2011)
Det är möjligt att Israel kommer att ha attackerat Iran när ni läser detta. Tänk på hur Gud definierar en god överhet. "Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gördet onda … Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten … är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda." (Rom 13:3-4)
Den "arabiska vårens" sanna ansikte
Israel Today skrev att Väst har sett på den 'arabiska våren' "som en blomstring för demokrati och personlig frihet", men i verkligheten har den gett upphov till "det slag av islamistiska krafter som tog makten under Irans skenbart pro-demokratiska folkrörelse 1979.
Som vice utrikesminister Ya'alon anmärkte: "man kan inte uppnå demokrati genom val … det är en lång process som måste börja med utbildning". Han tillade att det tog hundratals år för Europa att uppnå verklig demokrati. Och ändå tror Väst att "den arabiska världen kommer att transformeras från totalitarism till samma slag av verklig demokrati över en natt."
MÖ-experten Dr M Kedar vid Bar-Ilanuniversitetet bekräftar det som många har sagt under åratal: "Det muslimdominerade MÖ är helt enkelt inte moget för västlig demokrati … Det är fortfarande ett samhälle där den har flest vapen eller störst benägenhet till brutalitet alltid kommer att gå segrande [ur ett val] eftersom de flesta väljare är för rädda för att rösta på någon annan … eller så stoltserar de med den makt som demonstreras av de mest våldsamma vapen-viftarna, som i fallet med Hamas överraskande seger." ("Israel: Arab world not ready for democracy," Israel Today, 3 Jan. 2012)
Även om länderna officiellt haft fred sedan 1979, "har Israel och Egypten alltid haft en kylig relation …" Israel och judar "demoniserades regelbundet" i egyptisk media. Nu, "när islamister hotar att ta över landet, återgår Egypten till åren före Camp David, under vilka de ledde den övriga muslimvärlden i sin strävan att utplåna den judiska närvaron i MÖ."
Den 25 november höll MB "ett stormöte i en av Kairos viktigare moskéer för att markera dagen för FN:s delning av Palestinamandatet och erkännandet av en judisk stat 1947." Alla närvarande skanderade upprepat "en dag ska vi döda alla judar." De avslutade med att ropa "Tel Aviv, Tel Aviv, domens dag kommer!" ("Jew-hatred heats up as Islamic Winter grows colder," Israel Today, 27 Nov. 2011)
I januari intervjuades MB-ledaren Dr R Bayoumi i den arabiska Al-Hayat, där han sa att de "aldrig kommer att erkänna Israel eller dess rätt att existera 'under några omständigheter'. När han påmindes om att Camp David-avtalet förbinder Egypten att … ha fredliga relationer med Israel, sa han att det inte spelar någon roll. 'Detta är inte ett alternativ … vi erkänner över huvud taget inte Israel … vi kommer att vidta juridiska åtgärder mot fredsöverenskommelsen med den Sionistiska enheten'."
Så Israel kan få ännu en islamistisk republik, utöver Iran, "att hantera, denna gång på sin egen tröskel. Och den kommer att vara tungt beväpnad med de bästa amerikanska vapnen." ("Israel-Egypt peace appears to be nearing its end," Israel Today, 3 Jan. 2012)
Exakt vem hatar islams ande?
Sent under 2011 bombade muslimska terrorister nigerianska kyrkor och dödade mängder av kristna, och sprängde sig själva i Afghanistan och Irak och dödade mängder av muslimer. Det enda skälet till att de inte dödar judar är att Israel har lärt sig att bekämpa terrorister och vinna.
Anden bakom islam är satanisk. Den dödar urskiljningslöst, och den nöjer sig inte med mindre än mänskligt blod. Vad är Bibelns reaktion på ett väsen som denna? "Ni som älskar HERREN, hata det onda." (Ps 97:10a) "Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag alla lögnens vägar." (Ps 119:104) "Att frukta HERREN är att hata det onda …" (Ords 8:13a)
Det är bibliskt att hata anden bakom islam. Faktum är, att inte hata den gränsar till synd. Men att hata muslimer är inte bibliskt. Det finns många troende som aldrig skulle våga säga att de hatar någonting, att menar att hat är farligt. Skillnaden ligger i vad det hatet riktas mot. Hatar vi inte vår synd? Ändå innebär det inte att vi hatar oss själva. Älskar vi Herren? Fruktar vi Honom? Tror vi Hans Ord? I så fall är det enda anständigt bibliska att hata anden bakom islam, inte kompromissa med den, och att dela evangeliet med muslimer.
En passande varning från 1899: Winston Churchills The River War "ger en förintande kritik mot den effekt islam har på sina efterföljare, dess försvagande effekt på ekonomierna hos de nationer som omfattar den, och förslavningen av dess olyckliga kvinnor. Emedan han erkänner att 'individuella muslimer kan uppvisa enastående kvaliteter', kontrasterar han detta med verkligheter på en kollektiv nivå."
FN:s senaste rapport om arabisk social utveckling, upprättad av arabiska intellektuella och forskare, bekräftar att detta fortfarande är sant.
Churchill varnade också: "Ingen starkare reaktionär kraft finns i världen … [islam] är en militant och missionerande tro … och vore det inte för att kristendomen är skyddad i vetenskapens starka famn … skulle det moderna Europas civilisation kunna falla, som det antika Rom föll." Är den senaste rapporten om Irans kärnvapenframställning tillräcklig för att väcka Väst innan det är för sent? ("A study in self-cannibalization," Martin Sherman, JP Op-ed, 11 Nov. 2011)
Profetisk uppdatering
Precis som Yeshua förutsade, så ökar antalet naturkatastrofer. De fick stora rubriker under 2011. Till och med AP rapporterade: "Med nästan bibliska dimensioner har USA drabbats av stormar, översvämningar, snö, torka, hetta, skogsbränder i större omfattning under 2011 än under hela 1980-talet …"
Rapporten noterar en "alarmerande trend: Under 1980-talet drabbades USA av katastrofer med skador för en miljard dollar per år. Under1990-talet … 3,8 miljarder per år, sedan 4,6 under nästa decennium … Hittills efter två år i detta decennium, har vi i genomsnitt haft skador för mer än sju miljarder dollar per år …" ("What Did Jesus Say About 'Natural' Disasters?" Stephen Flurry, theTrumpet.com, 16 Dec. 2011)
Reuters skriver att dessa katastrofer är globala. Både försäkrings- och "meterologiska institut pekar på en tydlig trend: världens väder blir alltmer extremt … Det globala återförsäkringsbolaget Munich Re säger att det totala värdet av förluster på grund av naturkatastrofer under de första nio månaderna 2011 uppgick till 310 miljarder dollar, vilket är rekord … Sedan 1980 har väderberoende katastrofer mer än tredubblats." ("Will '12 top '11 for record weather disasters?" www.reuters.com, 27 Dec. 2011)
Och ändå envisas nationerna med att dela Guds land - blinda för att detta drar över dem hans dom i de sista dagarna (Joel 3:1-2). Hur ska de kunna förstå utan profetiska röster som varnar dem? Ändå är många av Guds församlingar döva, stumma och blinda för Hans trofasthet mot Israel för sitt heliga namns skull (Hes 36:23-26).
"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden." (Ps 46:11)
Chuck & Karen Cohen