Shalom vänner,

Vi värdesätter era böner och ert stöd då vi strävar efter att finnas bland Hans väktare i Jerusalem. Ett av de löftesord Han fullbordar utspelas rakt ovanför våra huvuden.

Herren bygger upp Jerusalem (Psalm 147:2)

Lägenheten ovanför vår har tömts och renoverats för andra gången sedan vi flyttade in i den lägenheten vi hyr. Vi har haft hamrande och borrande i ett sträck i månader, ofta tidigt på mornarna, och till det smutsen och oron över att ha det rakt ovanför oss. Vi har också stått ut med mindre renoveringar, eftersom vi bor i ett äldre bostadsområde, där folk vill göra förändringar i lägenheterna innan de flyttar in. De flesta av bostäderna i Jerusalem är byggda av betong och sten, så det är en kamp att leva i "fred" när sådana "profetiska skeenden" pågår.

Utdragna omvälvningar är verklighet för många israeler, men det är endast en form av obehag när man lever mitt i profetisk uppfyllelse. Andra: Guds pågående dom över nationerna är svår, till och med dödlig, eller när muslimer blir frälsta - som i många muslimska nationer idag - så är resultatet ofta ökad förföljelse. Dessutom immigrerar många franska och brittiska judar till Israel på grund av ökande antisemitism och islamisk Sharia-lagstiftning i deras nationer. Guds ord blir verklighet.

Att bära vårt kors varje dag, att dö från våra behov och önskningar, är ofta obehagligt när Gud omformar oss till Hans Sons likhet (Rom 8:29). Att arbeta på vår frälsning, genom att förtrösta på att Han fullbordar sitt verk (Fil 1:6, 2:12-13), kan åtföljas av intensiv andlig krigföring.

Guds Rike idag och Mellanöstern [MÖ]

Som vi har påpekat förr: Motståndaren försöker misskreditera Gud genom att attackera Hans Namn, Hans Rykte och Hans Ord genom ett globalt hat gentemot Israels återupprättelse.

Det pågår en våldsam attack mot hur ett återupprättat Israel passar in i "kristen" teologi, genom att Satan förvränger Ordets uppenbarelse av Gud. Fråga bara dig själv: Vad tror största delen av Församlingen verkligen om Guds relation till sitt folk Israel? En församling som inte bekänner att Yeshua fortfarande är judarnas Kung, så väl som Kungars Kung, och som inte ser Gud Fadern som alltjämt Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, kommer till slut att förkunna en annan Jesus och ett annat evangelium (2 Kor 11:4)!

Åklagarens mästerstycke i den sista tiden är att stora delar av Församlingen tillber en andlig Kristus, men inte Yeshua, den historiske juden! Om frälsningen inte är av judarna (Joh 4:22), om icke-judiska troende inte anser att de står i skuld till det judiska folket (Rom 15:27), om evangeliet inte längre är kopplat till Guds ursprungliga löfte till Abraham (1 Mos 12:3, Gal 3:8), på vilken grund står då Församlingen?

Ersättningsteologin menar att Församlingen ersätter Israel i Guds plan. Är det hädelse? Vad skulle du kalla en lära som ljuger om Gud, Hans Ord, Hans Karaktär och Hans förbundslöften? Det innebär inte, att de som tror eller undervisar detta, inte är frälsta. Termen "hädelse" har i Skriften en vidare betydelse än "hädelse mot den Helige Ande", som många ofrånkomligen tänker på när ordet används. Som exempel, när människor kallar Judéen och Samarien för "ockuperade områden", kallar Gud det hädelse (Hes 35:12-13)!

Villfarelse i den sista tiden

Under det att frälsning kommer av nåd genom förtröstan på Yeshua, så kräver mognad och användbarhet för Hans Rike, att våra tankar linjerar med Hans Ord (Rom 12:2, 2 Tim 2:15). Men nu förvrängs hela trossamfunds förståelse genom deras ställningstagande mot Israel. Religiös humanism, där mänsklig logik övertrumfar allt, betraktas nu som Guds vilja. Paulus varningsord till Guds folk, för att tillbe det skapade istället för Skaparen, är fortfarande giltigt idag (Rom 1:22-25).

Anglikanska Kyrkan i Kanada beslutade vid sitt Kyrkomöte nyligen att förbinda sig att utforska och utmana teologier och trossystem, såsom Kristen Sionism som stödjer israelisk ockupation av de palestinska områdena. ("Canada's Anglicans urged to fight Christian Zionism,"ICEJ News, 9 July 2013)

Den judiske historikern Dan Calic avslöjar en modern villfarelse, den förvanskade berättelsen om den "palestinska kyrkan". Enligt den är Jesus Frälsare, men han och Maria är nu "palestinier".

Vid förra årets konferens Christ at the Checkpoint i Betlehem talade Jack Sara, som är kristen palestinier och President för Betlehem Bible College, om de "förtorkade benen" i Hesekiel 37: Herrens hand kom över mig och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i Västbanken … som var full med torra ben … Han sade till mig: Du människobarn, kan det palestinska folket få liv igen?

Tyvärr får denna flagranta ansträngning att ändra bibelordet och främja en antisemitisk, pro-palestinsk agenda stöd från många kristna ledare i västvärlden, och några av dem arrangerar till och med talarturnéer för dessa bedragna och bedrägliga palestinska kristna.

Dessa, som anslutit sig till denna revisionistiska agenda menar, att de främjar 'fred, rättvisa och försoning'. Men hur kan ifrågasättandet av Israels och det judiska folkets legitimitet, omskrivning av bibelordet och förvandling av Jesus till palestinier vara exempel på så nobla ideal? ("Jesus, a 'Palestinian Martyr?" Dan Calic, Times of Israel Op-ed, 28 May 2013) En positiv aspekt av detta är: en del icke frälsta judar försvarar den judiske Jesus!

En rapport med titeln [översatt fr eng]: Abrahams Arvedel? En Rapport om det 'Förlovade Landet' godkändes nyligen vid Kyrkomötet för Church of Scotland. Denna en gång pålitliga anhängare av det judiska folkets rätt till sitt gamla hemland har nu anammat en rapport som förvränger Guds villkorslösa löfte om Israels land till det judiska folket.

Rapporten säger: Det har aldrig varit avsikten att löften om Israels land skulle tolkas bokstavligt, eller som giltiga för ett definierat geografiskt område … Detta 'förlovade land' kan bli funnet, eller byggt, var som helst.

Den säger också: Om Jesus verkligen är 'ja' till alla Guds löften, så är löftet till Abraham om land uppfyllt i kraft av Jesus, inte genom att land återbördas till det judiska folket. Men Gud lovar att återbörda sitt land till sitt folk (Hes 36). En bedragen Församling ställer emellertid upp hinder i vägen! Detta är samma felaktiga ersättningsteologi som fått ett nytt namn - "uppfyllelseteologi" - och inget av det är bibliskt.

Beträffande Guds löfte till Abraham, att låta Israels Land vara hem för det judiska folket (1 Mos 12:7), säger rapporten att en rak bokstavlig läsning visar det, men landet gavs villkorat till det judiska folket, underförstått att landet är Guds, överlämnat i förtroende att vårdas och att levas i enligt Guds instruktion. Detta är en halvsanning. I 1 Mosebok (28:4, 13) bekräftar Gud för Jakob sitt ovillkorliga löfte om landet till Abrahams säd, och sedan 400 år senare i det mosaiska förbundet, ställdes lydnad mot Hans lag som villkor för att få leva i landet. Idag för Han, som Han profeterat, det judiska folket hem i deras otro, och sedan kommer Han att frälsa dem. (Jer 32:37-44, 33:7-8, Hes 36:24-32, Sak 12:10, etc.)

Rapporten påstår att Nya Testamentet [NT] radikalt omtolkar begreppen 'Israel', 'tempel', 'Jerusalem' och 'land'. Fel! Ersättningsteologin omtolkar dem: NT:s författare såg dem endast utvidgas. Också i Gamla Testamentet [GT] har dessa fysiska saker sin himmelska verklighet. Gud utsåg tre av dessa fysiska symboler i ett ovillkorligt förbund! Trots Satans största ansträngningar har landet, folket och staden (Jer 17:25, Joel 3:20) aldrig helt utplånats. Men Satan lurar Församlingen till beslut grundade på falska antingen eller-scenarior och inte på Guds både och-vision. ("Jews shouldn't take God's promise to Abraham literally," Israel Hayom, 3 May 2013)

Så hur ska troende kristna ställa sig till Sionisten Gud? Jag nitälskar för Jerusalem och brinner av nit för Sion … YHVH skall än en gång trösta Sion, än en gång skall han utvälja Jerusalem. (Sak 1:14, 17, 8:2, Ps 78:68, 87:2, 132:13, Jes 62:1, etc.)

Dagens Mellanöstern - ett splittrat rike

Analytikern Barry Rubin skriver: Den arabisk-israeliska konflikten har i stort avseende ersatts av den inomislamiska konflikten mellan Sunni och Shia, med fokus nu i Syrien. Genom islamiseringen av politiken … har det (Sunni-) Muslimska Brödraskapets [MB] framgångar fördjupat denna splittring.

Men i fråga om Iran (som leder shiamuslimerna) är det sunnimuslimska blocket också mycket ett arabiskt. Många sunnimuslimer betraktar shiiter, i synnerhet iranska perser, som underlägsna såväl som kätterska vad avser Islam …

En rapport från Cordoba Foundation, som är ett sunnimuslimskt forskningscentrum i Storbritannien, återgav diskussioner mellan inflytelserika islamiska personligheter. Deras slutsats: Före den syriska revolutionen fanns det ingen samsyn beträffande det största hotet mot vår [arabisk/sunnitiska] nationella säkerhet, men det har nu blivit uppenbart att det iranska hotet är mycket större än hoten från USA och Israel … ("ME's Main Battle…Sunni vs. Shia…" B. Rubin, RubinReports, 15 Apr. 2013)

Under ett bönemöte med Intercessors For Israel gavs två ord/intryck beträffande det nu kaotiska MÖ. Många upplever att Psalm 83 beskriver ett krig som kommer att bryta ut innan kriget mot Gog och Magog (Hes 38-39), eftersom de nationer och regioner som nämns, inte finns bland Gogs allierade (Hes 38:5-6). Vi antog att Israel skulle besegra dessa nationer, även om Psalm 83 inte specifikt säger det. Men skulle det vi ser idag kunna vara ett svar på våra böner som grundas på Psalm 83 - muslimer som strider mot muslimer? Gud har historiskt ställt Israels fiender mot varandra som svar på sitt folks rop (Ps 83:2-6).

Det andra ordet som gavs är från Lukas 11:17: Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. Inför detta ber vi Gud att ödelägga hela Islams hus som en konsekvens av det pågående inbördeskriget mellan MÖ:s sunni- och shiamuslimer.

För att undvika faran i att direkt konfrontera Islams ande, be Gud göra det. Som exempel: Herre, fördjupa den splittring som vi nu ser inom Islams hus (Ps 55:10). Omintetgör alla deras planer mot Israel och Täck deras ansikten med skam så att de söker ditt namn, YHVH (Ps 83:17). Gud, ha barmhärtighet med muslimer! Rädda många från Satans makt och för dem in i Yeshuas rike (Kol 1:12-13).

Fred mellan Israel och Islam är inte möjlig

Harold Rhodes skriver i en artikel för Gatestone Institute: Ledare i MÖ erkänner nästan aldrig att de begått misstag eftersom det skulle dra vanära över dem. Politiker i västvärlden missar detta, eftersom de inte inser att deras idé om kompromisser - där varje sida gör vissa eftergifter för att nå en överenskommelse - inte existerar i MÖ. Allra viktigast är att bevara sin heder. Människor gör nästan vad som helst för att undvika skam, som att hamna i fängelse, att dö eller döda familjemedlemmar (vanligtvis kvinnor), eftersom konsekvenserna av vanära alltid är permanenta och alltid kollektiva … Denna kamp mot vanära, oavsett priset, är orsaken till att arabiska ledare inte har backat och inte kan backa. Detta är högmodets ande.

Eftersom västvärlden antar att människor är lika överallt, så tror man att orden har samma innebörd för alla, och därför uppfattar ledare i västvärlden inte vad MÖ-ledare egentligen säger. Israels ledare förstår detta, men ofta ringaktas deras kunskap. Detta påverkar "fredsförhandlingarna".

Ingen ledare för den palestinska myndigheten [PA] kan underteckna en överenskommelse som avslutar konflikten och erkänna Israel som den judiska staten. År 2000 erbjöd dåvarande premiärminister Barak palestiniernas ledare Arafat 97 procent av allt han ville ha. Men om Arafat hade undertecknat avtalet, och undvikit konfrontation, hade han blivit utskämd, betraktats som förrädare … och troligen blivit dödad …

Kompromiss är inte ett mål i MÖ: vi har win-lose/lose-win"-lösningar, där vinnaren tar allt och förloraren förlorar allt. ("Honor & Compromise in ME Leadership," H. Rhode, Gatestone Institute, 10 July 2013)

Dagen efter de israelisk-palestinska samtalen som nyligen fördes i Washington, för att komma fram till om förhandlingar skulle kunna återupptas, skröt USA:s utrikesminister Kerry: Vårt mål är att inom de kommande nio månaderna uppnå en överenskommelse om den slutliga statusen med alla frågor; från Jerusalem till gränser och 'flyktingar' uppe på bordet, med målet att avsluta konflikten och avgöra alla anspråk.

Han sa sedan: Rimligt principfast kompromiss i fredens namn innebär att alla vinner. Båda sidor har del i den andres framgång, och alla kan dra fördel … En livskraftig tvåstatslösning är enda vägen att avsluta denna konflikt och tiden är knapp att uppnå det … ("Israelis, Palestinians argue over which issues come up first," Israel Hayom, 31 July 2013) Kerry ignorerar på ett farligt sätt det arabiska sättet att tänka.

MÖ-experten Yoram Ettinger pekar på ännu en stötesten längs "fredsvägen" - taqiyya: Islam-sanktionerat hyckleri, bedrägeri och undanhållande av obekväm information, med syftet att skydda Islam och 'troende' från 'otrogna' och fientliga muslimer. Denna taktik används under tider av strategisk underlägsenhet", med syfte att åstadkomma provisoriska fördelar, bara för att upphävas så snart omständigheterna möjliggör seger över motståndaren. Det innebär att man ler och skakar hand tills det är dags att döda.

Alla fundamentalistiska islamiska sekter tillämpar taqiyya grundat på Koranen Sura 3:28: Muslimer må blidka 'otrogna' med sina läppar men inte i sina hjärtan. Sura 3:57, 8:30 och 10:21 säger: Allah är den bästa intrigmakaren … Sura 16:106 tillåter att muslimer låtsas överge islamiska ideal och mål för att pacificera 'otrogna'.

Taqiyya möjliggör för arabiska ledare att ljuga inför väst-media, och samtidigt säga vad de verkligen menar endast på arabiska. PA-ledare använder metoden hela tiden och talar med kluven tunga till israeler och amerikaner … medan de utbildar palestinska ungdomar i hat och uppviglar palestinier genom Abbas-kontrollerade media och moskéer.

Grundläggande för taqiyya är Hudaybiyyah-avtalet, i vilket [profeten] Muhammed år 628 e. Kr. ingick en tioårig vapenvila med de 'otrogna', och sedan bröt sitt löfte två år senare, sedan han samlat tillräckliga styrkor för att kunna övermanna fienden iAllahs namn.

Enligt sharia-lagstiftning är bedrägeri inte endast tillåtet i vissa situationer, men kan anses obligatoriskt i andra. ("Illu-sive ME agreements - the taqiyya concept," Y. Ettinger, Israel Hayom Op-ed, 12 July 2013) Hur kan Israel någonsin lita på något, som islamtrogna muslimer säger eller lovar?

Varför politisk fred dröjer

Hamas årliga sommarläger i Gaza förser uppskattningsvis tiotusen barn (i åldrarna sex till sexton år) med roliga sommaraktiviteter såsom gevärsskytte med skarp ammunition, trots mot säkerhetsstyrkor och kidnappning av israeler. Den engelska tidningen Daily Mail skriver att lägren är designade för att forma … morgondagens terrorister. Dessutom har man workshops om Islam och hur man blir martyr för Allah. ("Summer camp in Gaza: Kids learn to abduct Israelis," Israel Today, 14 June 2013)

Ledaren för Islamiska Jihads läger (också i Gaza) sa: Vi har fullt förtroende för att våra barn kommer att kunna bära vapen och öppna eld mot fienden, eftersom vi har planterat hat mot fienden i deras hjärtan.

Golda Meir hade rätt när hon sa: Vi kommer att få fred först när araberna älskar sina barn mer än de hatar oss. ("Gaza's children and educating hatred," Seth Mandell, JP Op-ed, 24 June 2013)

"Fred, fred … där ingen fred finns." (Jer 8:11)

Kerry är besatt av fred mellan Israel och araberna. Trots att nyligen utförda opinionsmätningar visar att de flesta palestinier vill utplåna Israel, och alla Israels grannar upplever massivt kaos, nonchalerar Kerry verkligheten och pressar Israel mot sitt mål.

Krönikören Ruthie Blum skriver att Kerry förblir optimistisk trots hatet som sprids i palestinska skolor och den islamiska teologins världshärskarambitioner och antisemitiska natur. Blum: Detta är ett fall av kognitiv dissonans … Efter jihad-bomberna i Boston sa Kerry att terror mot något enda land var som helst i världen är oacceptabel. Och sedan en ung brittisk soldat slaktats på en gata i London sa Storbritanniens premiärminister Cameron att detta land kommer att stå absolut fast mot våldsutövande extremism och terror. President Obama tillade: USA står fast med Storbritannien … mot våldsutövande extremism och terror.

När Abbas hedrar terrorister genom att namnge gator och läger efter dem, och insisterar på att Israel ska befria några av de värsta terroristerna innan han går med på att samtala, vill Kerry att Israel ska kapitulera. ("Peace pushers and cognitive dissonance," R. Blum, Israel Hayom Op-ed, 24 May 2013)

Kerry hade mage att säga: Israels välstånd är ett hinder för fred … [israeler] vaknar inte varje morgon och undrar om det blir fred idag, eftersom de bär på en känsla av säkerhet … av uppfyllelse och välstånd. S. Bryen undrar om Kerry verkligen tror att det skulle vara bättre för Israel att närma sig förhandlingar utifrån osäkerhet och fattigdom. Tror han att Israels strävan efter säkerhet i en instabil, övermilitariserad, fientlig region skulle tas emot bättre om Israel var behövande, otryggt och vädjande inför palestinska och arabiska intressen? … Hela det sionistiska projektet är utformat precis för att försäkra att judar i Staten Israel kan vakna varje morgon med en 'känsla av säkerhet' och själva kunna avgöra sina prioriteringar. Det faktum att israeler också vaknar med en surt förvärvad, välförtjänt 'känsla av uppfyllelse och välstånd', är bara grädde på moset.

Kerry säger att det är ett avgörande ögonblick för Israel. Men Bryen noterar att Israel är ett stabilt, välutbildat, allt mer energisjälvförsörjande, demokratiskt, framgångsrikt land med en armé … som är villig och förmögen att försvara det. Och detta skulle vara ögonblicket', då Israel borde uppleva det som av nöden tvunget att … sluta avtal med en palestinsk statsform som är delad mellan ett kleptokratiskt, autokratiskt, öppet antisemitiskt Västbanken som styrs av en man vars enda mandatperiod tog slut 2009, och ett korrupt och islamistiskt Gaza, styrt av Hamas? ("US: Israel's Prosperity a Problem," Shoshana Bryen, Gatestone Institute, 24 May 2013)

Charles Jacobs noterar att tvåstatsidén kräver att Israel överger varje anspråk på Jordandalen. Det innebär att 'Västbanken' skulle utvidgas … till gränsen mot Jordanien, och skapa ett sammanhängande arabiskt territorium hela vägen från Bagdad … Jordanska, irakiska och syriska skulle kunna promenera in i Jerusalem … utan att behöva lämna arabiskt territorium. ("Obama - Bootlicks Putin," C. Jacobs, FrontPage Mag, 22 July 2013)

Medan Kerry vistades i USA tillsammans med israeliska och palestinska förhandlare, var Abbas i Kairo och beskrev sin vision om "fred" för egyptiska journalister. I den slutliga upplösningen ska vi inte se närvaron av en enda israel - civil eller soldat - i våra länder. Precis samma som Hitlers mål för Tredje Riket: Judenrein. ("As peace talks begin, Abbas rules out any Israeli presence in [Palestine]," Israel Hayom, 30 July 2013)

Egyptens kaos avslöjar Islams hjärta

Den kristna, f.d. muslimen Nonie Darwish ser Egyptens rådande kaos som symtomatiskt för kärnproblemet i de flesta muslimska nationer: det svåra valet mellan en civil, militär regering bestående av 'otrogna' och en totalitär islamisk teokrati. Egyptier ser sig själva som muslimer som älskar demokrati, men vägrar inse att islam och frihet inte kan samexistera. Sharia-lagstiftning utesluter yttrande- och religionsfrihet … ett fritt, oberoende rättsväsende och likarättigheter för kvinnor, minoriteter och icke-muslimer.

Egypten är nu tillbaka på ruta ett: en militär diktatur är för ögonblicket det ända sättet att bevara och upprätthålla en viss nivå av sekularism under det konstant pågående islamska angreppet på mänskliga rättigheter, religionsfrihet och demokrati. ("The Problem at Heart of Egypt's Revolutions," N. Darwish, Gatestone Institute, 9 July 2013)

Är Israel en "rasistisk apartheidstat"?

Anklagelser om rasism tillbakavisas i en artikel av Överstelöjtnant Mazarib, som är spejare [i IDF] och den israeliske beduin (d.v.s. icke-jude) med högst militär befattning … Han säger att de israeliska arabernas livssituation är mycket bra när man jämför med andra MÖ-nationer, det är i en annan division.

Artikeln noterade att trots deras arabisk-muslimska bakgrund … så är de beduinska spejarna den judiska statens "portvaktare" … De håller uppsikt mot infiltratörer och guidar varje judisk-dominerad militär patrull som försvarar gränserna. Det finns tusentals israeliska beduiner som tjänar i IDF och riskerar sina liv för att beskydda den judiska staten. ("Standard of living for Arabs in Israel in a 'different league," Israel Today, 26 Apr. 2013)

Är Irans nya president "moderat"?

Premiärminister Netanyahu, som inte är imponerad av medias beteckning av den nya iranska president Hassan Rouhani som "moderat", påminde världens ledare att Irans verklige regent, ayatollan Khamenei, diskvalificerade hundratals kandidater som inte instämmer i hans extrema världsåskådning, och av de sex som blev kvar, valdes den som ansågs ha minst kopplingar till regimen. Men vi pratar fortfarande om en person [Rouhani] som kallar Israel den store sionist-satan. Ytterst är det Khamenei som avgör Irans kärnvapenpolitik … ("Netanyahu warns: Don't be fooled by new Iranian president," JP, 16 June 2013)

I CBS-programmet Face the Nation sa Netanyahu att Iran snart har en bomb. Han antydde en ensidig israelisk åtgärd: Våra klockar går olika fort. Vi befinner oss närmre än USA. Vi är mer sårbara. Därför måste vi kanske hantera denna fråga om att stoppa Iran innan USA gör det.

Rouhani kritiserade sin företrädare Ahmadinejad, enligt Bibi, för att vara en varg i vargakläder. Hans [Rouhanis] strategi är att vara en varg i fårakläder. Som ler och bygger en bomb. ("Israel May Attack Iran before US, PM Warns," Arutz 7, 14 July 2013)

Europa mot Gud

Europeiska Unionen har godkänt lagstiftning som delar Guds land och låser in Israel innanför 1949 års vapenstilleståndslinjer. Detta är uppror mot Hans uppenbarade vilja (3 Mos 25:23, Joel 3:1-2). Det enda hoppet finns i att Församlingen i Europa ställer sig i gapet, bekänner sina arroganta nations- och kyrkoledares synd, och vädjar om nåd under Guds tilltagande domar (Hes 22:30, Hab 3:2).

Netanyahu fördömer EU:s nya riktlinjer, som förbjuder EU: medlemsstater att samarbeta, överföra medel, dela ut stipendier eller forskningsmedel till institutioner i Judéen och Samarien, östra Jerusalem och Golan. ("…We Will Not Accept External Dictates on Borders," Arutz 76, 16 July 2013)

Tom Wilson avslöjar skälet till att judar i Jerusalem, Judéen och Samarien upprör Europa. För det första: den sionistiska national-väckelsen går generellt på tvärs med den post-nationalistiska universalismen i det europeiska projektet och den progressiva marschen mot … en världsregering som många EUrokrater ansluter sig till.

Européer har också konsekvent förkastat varje israeliskt anspråk på att ha en huvudstad i Jerusalem utifrån dess bibliska betydelse. Och sen miraklet 1967: Genom att avvärja sina fienders attacker, etablerade Israel inte bara sin militära överlägsenhet i regionen, men hela Jerusalem … och de bibliska centralområdena Judéen och Samarien hamnade under judisk överhöghet … Ingen palestinsk arabisk stat hade utplånats; den jordanska ockupationen [sedan 19 år] hade helt enkelt ersatts av israeliska styrkor. Ändå blev nationer, som tidigare varit obekymrade av det jordanska beslaget av dessa områden, rasande över den judiska närvaron där, och krävde omedelbart ett israeliskt tillbakadragande.

De flesta israeler och andra förstår Jerusalems, Judéens och Samariens religiösa och historiska betydelse. Vid antiisrael-samlingar i Europa hör man gälla talare beklaga sig över 'judaiseringen av Jerusalem', en fras som uttalas i genuin ångest snarare än i en ton av ironi. Idag har européerna kastat av sig sin Kyrkas förhatliga restriktioner, så att idén om att någon tar Bibeln på så stort allvar att man låter den påverka sitt liv … [eller] var man bor, är en allvarlig förolämpning mot den moderna europeiska mentaliteten …

Judarnas återvändande till och judisk överhöghet över sådana religiöst känsliga områden som Jerusalem, Judéen och Samarien är skrämmande påminnelser om skeenden förutsagda i Bibeln. Det är svårt att överdriva den katastrof som det post-judeo-kristna Europa skulle uppleva, om något som helst kan verka validera bibliska anspråk. Européer har ägnat ett sekel eller mer åt att försöka lösgöra sig från de frustrerande band som biblisk moral lagt på deras aptit …

EU:s senaste direktiv mot 'bosättningarna' saknar inte olyckliga historiska kopplingar. Inte nog med att européerna än en gång talar om för judar var de kan eller inte kan bo, det stinker av meningslös kolonialism när vårdslösa européer åter försöker ange andra folks gränser. På samma sätt är bojkotter mångårig taktik i kriget mot judar, förespråkad i det medeltida England, precis som den utgjorde den första anti-judiska åtgärden som genomfördes i nazi-Tyskland. ("The European Obsession with Judea & Samaria," Tom Wilson, Arutz 7 Op-ed, 19 July 2013)

Profetiska vägvisare

Förra året undertecknade Kina ett avtal med Israel om att bygga en hamn i Eilat och en 180 km lång järnväg mellan Eilat och Israels medelhavshamnar … Syftet är att i Israel ha ett alternativ till Suezkanalen. Kineserna betraktar Egypten som en misslyckad stat … Framtiden för frakter genom Suezkanalen är tveksam, då Egypten regelbundet drabbas av uppror.

Men Israel är en stabil, blomstrande och framgångsrik demokrati som fortsätter att gå från kraft till kraft. När järnvägslinjen är färdigställd, kommer Israel att vara det strategiskt mest betydelsefulla landet i regionen, vad beträffar global ekonomi.

I våras blev Israel energioberoende … när gasfältet Tamar i Medelhavet började leverera naturgas till Israel. Om några år ansluts gasfältet Leviathan, och Israel blir då en av världens viktigaste naturgasproducenter. Israel kommer också under 2017 att börja extrahera kommersiella volymer olja ur massiva oljeskifferlager i närheten av Beit Shemesh. Geologer bedömer att endast det fältet innehåller i storleksordningen 250 miljarder fat olja, vilket ställer Israel jämsides med Saudiarabien.

Allt detta har enorma profetiska följder, i synnerhet som det minskar europeiskt beroende av Ryssland och fråntar OPEC dess förmåga att diktera världsoljepriset genom manipulation av tillgången. ("Israel: The happy little country," Caroline Glick, JP Op-ed, 18 Apr. 2013) Är detta skälet till att Gog och hans allierade attackerar Israel, för att ta stort byte (Hes 38:12-13), och hindra Israel från att fördärva hans [Gogs] finansiella strypgrepp på västvärlden?

De Frias Land - De Modigas Hem [anspelning på USA:s nationalsång Land of the Free - Home of the Brave (övers.anm.)]

Många kristna israeliska araber i Nasaret tjänar i IDF och uppmuntrar sina barn att göra det också … Som konsekvens av det utsätts de för tilltagande attacker då arabisk-israeliska politiker häftigt motsätter sig arabiskt deltagande i israelisk nationell tjänst i fruktan för att det kan legitimera den judiska statens existens …

Men pro-israeliska kristna araber är utleda på dessa hycklande politiker, och arrangerade i juni till och med en offentlig samling för att högtidlighålla framgångarna i sin strävan att uppmuntra fler unga araber att gå in i armén … En talesman sa: Vi bor inte i Syrien, där kristna inte får uttala sig … eller i Irak, där kyrkor bombas. Vi bor i en judisk stat, som är demokratisk och fri. Som israeliska kristna ser vi oss som del av denna stat, inte som en del av dem som motsätter sig den.

En av organisatörerna sa att lokala araber betraktar kaoset i MÖ, och inser att Israel är den enda plats där kristna upplever säkerhet och tillhörighet. Det är skälet till att fler och fler av oss inser att det inte finns något annat land här, som är värt att kämpa för!

En kristen arabisk student, som är på väg in i IDF, fick frågan "varför" av en israelisk tidning. Ytterst - ur religiös synvinkel - är vi ett. Jesus var jude, Hans mor var jude och Hans tolv lärjungar var judar. ("Arab Christians: Israel only state worth fighting for," Israel Today, 3 July 2013) Kan vi få honom att tala till Church of Scotland?

Är det vi som är problemet?

Lance Lambert återgav nyligen en alternativ tolkning av Psalm 11:3, som kastar ljus över den rådande moraliska och andliga situationen i västvärlden. Den traditionella läsningen är: När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta? [Sv. Folkbibeln] Men hebreiskan kan också läsas: Om grundvalarna rivs upp, vad har den rättfärdige gjort? [fritt översatt från: Jewish Publications Version, Young's Literal Translation]

Chuck & Karen Cohen