Shalom i Messiah Yeshua,

Vår enda sanna shalom/frid kommer genom att vi litar till Guds Ord och Namn. Hans fasta profetiska ord (2 Petrus 1:19, omskrivet) är vår fasta klippa. När världen virvlar utom kontroll, så kan vi lita på att Gud gör som Han gjorde i Esters bok, och arbetar bakom kulisserna. I Uppenbarelseboken 17:16-17 går tio kungar samman med antikrist, och hatar skökan och behandlar henne illa. Varför? För att Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets tjänst, till dess Guds ord går i uppfyllelse.

Påskyndandet av Herrens återkomst

Gud hörde våra böner för en definitiv seger för Bibi Netanyahu och hans parti Likud, men omedelbart efter segern, så utövade USA, EU och FN påtryckningar på Israel för att skapa ett Palestina, och dela Guds land (Joel 3:1-2). Den här demoniska fredsprocessen ses som den enda lösningen för världsfred och säkerhet - mycket mer angeläget än att ta uti med den Islamska Staten (IS), folkmord på kristna, ett iranskt kärnvapen, en hungrig rysk björn, en växande syrisk gravplats, och växande antisemitism i västvärlden. När nu nationerna kommer upp emot Jerusalem, hitintills politiskt och ekonomiskt, så är vi så mycket närmre Sakarja 12:2-10; 14:1-21.

Det kan ännu dröja decennier innan Messias återvänder, men profetiska sista tiden-händelser breder ut sig i en väldig fart. Första gången Yeshua kom till jorden blev över 300 profetior uppfyllda under loppet av 33 år. Så idag, innan Hans återkomst, ser vi många profetiska uppfyllelser som snabbt följer efter varandra.

Efter det israeliska valet

Mellanösterns enda demokrati valde återigen Netanyahu, och president Obama fick ett vredesutbrott. Rabbi Shmuley Boteach noterade att Obama sade i en intervju med Huffington Post, att USA tar Bibi på orden, men när Bibi sade att en palestinsk stat inte kommer att bli till under hans ämbete, så måste USA omvärdera sina band med Israel. Såklart blev vi lättade när Netanyahu sade detta, och vi ber att Gud ska hålla honom till det. Men en talesman för Vita Huset sade att Ord spelar roll. Det kommer att få konsekvenser… Boteach frågar sig, om vad utländska ledare säger spelar roll, varför gäller det inte Iran? Irans Högste Ledare, Ayatollah Khamenei, sade nyligen, Död åt Amerika, under tiden kärnvapenförhandlingarna pågick. Plötsligt, så spelar Irans ord inte någon roll?

Dessutom pågår dessa förhandlingssamtal medan Irans ledare hotar med Israels utplåning, Khameini skrev på Twitter, det finns ingen bot för Israel, annat än dess förintelse. Om ord spelar roll, varför talar då USA med hans regering? Hyckleriet är förbluffande.

Boteach tolkar att Obama är upprörd för att Bibi vägrar ge upp. Han tänker inte dra tillbaka från Judéen och Samarien, då det skulle tillåta ett Hamastan på dess östra gräns, som det är i Gaza… Han vägrar gå tyst in i kärnvapennatten medan USA blidkar en av de mest våldsamma och usla regimerna på jorden. Den där förbaskade Bibi tänker bara inte ge sig. ("For Obama, Bibi's words matter…", S. Boteach, TOI Blogs, 22 mars 2015)

Boaz Bismuth undrade, Vilken sida står Obama på? Dagen efter valet vaknade israelerna upp till en overklig verklighet: I Mellanöstern härjar oräkneliga problem, men… Obama vill enbart tala om en palestinsk stat.

I intervjun i Huffington Post nämnde Obama lättvindigt sin oro om möjligt kaos i Mellanöstern… Men angående Bibis inget Palestina på min vakt-uttalande sade han, En tvåstatslösning är det enda sättet för Israels säkerhet på lång sikt… för att kunna förbli både judiskt och demokratiskt. Så han ignorerade de förmildrande omständigheterna i regionen [och] ignorerade uppenbart de israeliska väljarnas önskemål. ("Whose side is Obama on?", B. Bismuth, Israel Hayom Op-ed, 27 mars 2015)

Det finns också en andlig dimension. Guds fiender - både andliga och i köttet - hatar Guds folk (Psaltaren 83:2-6). De hatar valresultatet. Men Ordet varnar oss om att detta ska hända när Gud återupprättar sitt folk. Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare. Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig. Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de [nationerna/hedningarna] skall förskräckas och darra (m.a.o. med vrede) när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den. (Jeremia 33:7-9)

Den amerikanske senatorn Marco Rubio (rep.) talade emot Obamas fientlighet efter valet, och sade att Israel är vad USA vill ha i Mellanöstern, en demokrati med en fri företagsekonomi, och en stark allierad till USA. Han noterade Israels unika kall som det judiska hemlandet, särskilt efter Förintelsen, och sade att han är stolt över att USA har stått med Israel alla dessa år, men att han fruktar att ett sådant stöd är i fara idag.

Uppretad när Bibi sade att förutsättningar för en tvåstatslösning inte existerar, hintade Obama att avlägsna USA:s stöd för Israel i FN genom att antingen backa upp eller inte lägga in ett veto mot en resolution i FN:s Säkerhetsråd för att erkänna ett "Palestina". Rubio sade att Israels tillbakadragande ur Libanon och Gaza gjorde dem till raketavfyrningsområden, den Palestinska Myndigheten (PA) förkastade varje erbjudande om fred, och PA:s provokationer mot Israel och judar har ökat. Så Bibi har rätt i att förutsättningarna inte existerar för en fredsöverkommelse med folk som lär sina barn att döda judar är en ärofull sak… [och] att det inte finns något som ett judiskt folk…

Om Israel inte är värdigt av vårt villkorslösa stöd, vilken allierad… kan då känna sig säker i deras allians med oss? ("Senator Rubio Rips Obama's 'Historic Mistake' on Israel", Arutz 7, 20 mars 2015)

Bret Stephens, kolumnist i Wall St. Journal, sade att Det finns en upp-och-ner-vänd kvalitet i [Obamas] världssyn. Hans administration är nu på bättre villkor med Iran… än den är med Israel.

Bibi har blivit en persona non grata på grund av hans kommentarer som tvivlar på den nuvarande möjligheten för en tvåstatslösning - detta, medan hans [palestinska] motsvarighet Abbas är på sitt 11:e år av sin fyraåriga mandatperiod, och som förra året hotade Israel med ett globalt religiöst krig om judar tillåts be på Jerusalems Tempelberg. Ändå insisterar Obama på att Abbas är den bäste fredspartner som Israel kan ha, vilket bara förstärker det Bibi sade. ("WSJ columnist slams Obama as 'Orwellian'", Israel Hayom, 25 mars 2015)

Bibi ändrade sig inte

Efter valet frågade Megyn Kelly från Fox News Bibi om hans inget Palestina på min vakt-uttalande, vilket verkade motsäga hans tal vid Bar Ilan-universitetet år 2009, då han talade för en tvåstatslösning. Han förnekade att han tog tillbaka det han sade då, när han krävde ett demilitariserat Palestina som erkänner Israel som den judiska staten. Vad han sa är att det inte är möjligt idag. Abbas förkastar Israel som en judisk stat, och är i en samlingsregering med Hamas. Dessutom, så har situationen i Mellanöstern förändrats så mycket att varje område som vi drar tillbaka ifrån tas omedelbart upp av terrorrister uppbackade av Iran, eller av IS.

Bibi sade att Israel är den mest hotade nationen i världen, och att han har ansvaret för att säkerställa att Israel överlever, och sade att det var därför han blev vald. ("[Bibi] insists no flip-flopping on Palestinian state", Foxnews, 19 mars 2015)

Bibi åker till Washington: Innan talet

Vi tror att Netanyahu tackade ja till den här kontroversiella inbjudan att tala inför USA:s Kongress, på grund av att hans far, en vass historiker, lärde sina söner att lära av historien, en regel större delen av västvärlden ignorerar idag. Bibi visste att det fanns minst sex miljoner anledningar till att han inte kunde eller skulle vara tyst.

Dermer, Israels ambassadör i USA, sade att den här möjligheten måste tas, då en läxa av nutida judisk historia är att världen är en mycket mer farlig plats för det judiska folket när det judiska folket håller tyst. ("…PM's speech Boehner's initiative", JP, 1 feb. 2015)

Dan Illouz, jurist och före detta juridisk rådgivare åt Israels utrikesdepartement, sade att Obama vill ha en överenskommelse, vilken som helst, men Bibi motsätter sig en dålig överenskommelse, och söker en bättre överenskommelse, och därför är han en nagel i ögat på Obama. Netanyahu inser hur farlig Obamas vision är, och det han gör är att han faktiskt beskyddar västvärlden från Obamas dårskap. [Han] är gentemot Obama vad Churchill var gentemot Chamberlain, en häftig kritiker av den senares blidkande av Nazityskland. Men Obamas blidkande av Iran än ännu farligare, eftersom de hatfulla ideologierna av islamism och nazism är snarlika, men den här gången är dessutom kärnvapen inblandade. ("Obama's Churchill, Netanyahu's Chamberlain", D. Illouz, JP Op-ed, 12 feb. 2015)

Bibi åker till Washington: Talet (den 3 mars)

För att titta och lyssna på talet: https://youtu.be/2XXqMZY0xNw

Talet i text: http://tinyurl.com/ponqftw

Netanyahu fokuserade på farorna för Israel och för världen med ett kärnvapenutrustat Iran. Med högtiden Purim som skulle börja kvällen därpå, så påminde han om en mäktig persisk vicekonung vid namn Haman, som planerade att förinta judarna 2 500 år tidigare. Idag vill en annan persisk makthavare samma sak. Ayatollah Khamenei blandar det äldsta hatet, antisemitism, med ny teknologi, och twittrar på engelska: Israel måste förintas…

Regimen utgör även ett allvarligt hot för världen. År 1979 etablerade den en brutal diktatur med en ny konstitution, och krävde att iranierna med alla medel möjliga exporterade den Islamiska revolutionen världen över. USA:s konstitution lovar liv, frihet och strävan efter lycka, Irans lovar död, tyranni, och stävan efter jihad.

Idag, medan nationer i Mellanöstern kollapsar, är det precis vad Iran gör. De verkar i Gaza, Libanon, och på Syriska Golan, och omringar Israel på tre sidor. Iran dominerar nu fyra arabiska huvudstäder, Bagdad, Damaskus, Beirut och Sanaa [Jemen]. Medan många hoppas på att Iran ska gå med i nationernas gemenskap, så är [det] upptaget med att sluka nationer.

Medan Iran kämpar mot ISIS, så siktar båda på ett globalt militärt islamiskt välde, och är enbart oense om vem som ska leda det. Skillnaden är att ISIS är beväpnade med slaktarknivar, beslagtagna vapen och YouTube, medan Iran snart kan vara beväpnat med interkontinentala ballistiska missiler och atombomber… Att besegra ISIS och låta Iran skaffa kärnvapen skulle vara att vinna striden, men förlora kriget, vilket är precis vad som kommer att hända, om den nuvarande överenskommelsen blir godkänd.

Netanyahu varnade för överenskommelsens två huvudsakliga eftergifter. För det första, att lämna Irans omfattande kärnvapeninfrastruktur intakt ger dem en kort paus för bomben. Begränsningar och lojalitet mot överenskommelsen kommer att övervakas av internationella kontrollanter, men de dokumenterar enbart överträdelser; de sätter inte stopp för dem. Kontrollanter hindrade inte Nordkorea från att skaffa en bomb. Iran har redan trotsat dem flera gånger, och IAEA, FN:s organ för att bevaka kärnvapen, sade nyligen Iran vägrar fortfarande att tala klarspråk om sitt militära kärnvapenprogram. Eftersom Iran har bevisat att det inte går att lita på, så betyder den här eftergiften att Iran kan skaffa en bomb genom att bryta mot avtalet.

Ändå är den andra eftergiften ännu farligare: Iran kan skaffa [en] bomb genom att hålla avtalet, då praktiskt taget alla restriktioner mot Iran löper ut inom ett årtionde, och lämnar det fritt att bygga så många kärnvapen som det vill.

Varför skulle någon vilja göra den här överenskommelsen? Hoppas [de] på att Iran ska bättra sig…? Den här regimen kommer inte att bättra sig. Den har hållit sig kvar vid makten i över 36 år, och dess aggression bara växer. Skulle Iran bli mindre aggressivt när sanktioner tagits bort och deras ekonomi är starkare? Dessutom kommer många sunniarabiska nationer, för att försvara sig mot Iran, skynda sig att skaffa sina egna kärnvapen. Så den här överenskommelsen blir startskottet för ett sprintlopp efter kärnvapen i det farligaste området på den här planeten.

Sedan listade Netanyahu tre saker som skulle kunna vända en dålig överenskommelse till en som Israel och dess grannar kanske inte gillar, men som vi skulle kunna leva med, bokstavligen…. Innan man tar bort restriktioner och sanktioner, kräv att Iran avbryter sina angrepp mot sina grannar i Mellanöstern. … slutar stödja terrorism världen över, och slutar sträva efter Israels utplåning. Om Iran vill bli behandlat som en vanligt land, låt det då bete sig som ett vanligt land.

Till Elie Wiesel, överlevare från Förintelsen och Nobelpristagare, som befann sig i salen, sade Bibi, Jag önskar att jag kunde lova dig… att historiens lärdomar har lärt oss något. Jag kan bara uppmana ledare i världen att inte återupprepa misstagen som gjorts i det förflutna; att inte offra framtiden för nuet; att inte ignorera aggression i hopp om att erhålla en chimärisk fred. Men jag kan garantera dig att vi judar inte längre kommer att förbli passiva inför folkmordiska fiender. Israel är tillbaka i sitt land, För första gången under etthundra generationer, så kan vi… försvara oss själva, och han lovade att även om Israel måste stå ensam, så kommer Israel att stå fast…

Han pekade på en bild av Mose i kammaren, och sade, Mose ledde vårt folk från slaveri till portarna till det Förlovade Landet. Innan Israels folk gick in i landet Israel, gav Mose oss ett budskap som har stålsatt vår beslutsamhet i tusentals år. Jag lämnar er med det budskapet idag. Sedan sade han på hebreiska, Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. (5 Mos. 31:6a)

Efter talet

Jeffrey Herf skrev, … kulturhistoriker vet att vad Netanyahu… uttryckte så vältaligt är att nationsledare ofta har övertygelser som är absurda, irrationella, farliga och ondskefulla. Politiska ledare… tränade till jurister och experter i utrikespolitik… utbildade i den samhällsvetenskap som allt för ofta har avfärdat den orsaksmässiga betydelsen av kulturella och ideologiska faktorer i politik, har mycket svårare för att greppa den orsaksmässiga betydelsen av ideologier som militant Islam. Många västerländska experter i utrikespolitik har stora svårigheter med att ta de ideologiska drivkrafterna hos motparter med den seriositet som de förtjänar… Den verklighet av fanatism och irrationalitet som finns i Iran och… radikala Islam är svårt för vår utrikespolitiska elit att greppa.

Men Bibi förklarade dess inverkan på iransk politik med mod och intelligens, och uppmanade till enighet för att möta det här gemensamma hotet. Med allt det som förnedrar politiken, så ser en man med en övertygelse ibland ondskan i ögonen och kallar den vid dess rätta namn, och gör skillnad. ("Nothing new in [Bibi's] speech?", J. Herf, TOI blogs, 11 mars 2015)

Den palestinske forskaren Bassam Tawil är ingen beundrare av Israel, ändå sa han att Bibi gjorde rätt i att varna Kongressen för Irans uppenbara aggressivitet, då till och med Irans moderata president Rouhani medgav att Irans diplomati med USA är ett aktivt jihad.

Många i Mellanöstern ser nu Bibi som en hjälte. Han talade trots protester från många… och var villig att acceptera personliga, politiska och diplomatiska bakslag för att se efter sitt folks säkerhet. Genom historien har profeter ofta varit utan anseende i sina egna länder, och har förkastats av det folk som borde fästa sin uppmärksamhet till dem. ("Hero of the ME: The Israeli Messenger", B. Tawil, Gatestone Institute, 18 mars 2015)

Isi Liebler sade att detta var en historisk händelse, då ledaren för den judiska staten talade inför USA:s Kongress och togs emot så varmt. Med anledning av att den 70:e årsdagen för befrielsen av Auschwitz just hade passerat, så undrade han, Kunde de, som utstod Shoah (övers. anm: Den hebreiska benämningen på Förintelsen, ordet betyder katastrof.) eller som var engagerade i kampen för att etablera en judisk stat, ha kunnat drömma om att en judisk ledare inom ett århundrade skulle uppnå ett sådant erkännande från de mäktigaste lagstiftarna i världen? Vi lever sannerligen i extraordinära… [och till och med] mirakulösa tider, och det anstår oss illa att ta vår status för given. ("Netanyahu's congressional tour de force", I. Leibler, Israel Hayom Op-ed, 10 mars 2015)

Obama & Kerrys fantastiska Mellanöstern-mirakel!

The American Interest skrev på sin webbsida, Idag bevittnande vi något… som de flesta av oss inte hade trott att vi skulle se under vår livstid: en israelisk premiärminister kom till Washington, inte bara som talesman för Israel, utan även för större delen av den sunniarabiska världen…

Bibis analys av Irans nuvarande framfart i dess hegemoniska strävan, hans åsikt att oljekraschen ger västvärlden nytt inflytande när det kombineras med sanktioner, och hans varning att den här överenskommelsen kommer att leda till en regional kärnvapentävlan - kungen av Saudiarabien skulle ha sagt ungefär samma sak. Oljekraschen var, de facto, Riyadhs geopolitiska genidrag, riktat rakt mot Tehran.

Detta är den ironiska framgången för Obamas administration, då Israel och sunniarabiska stater är så oroade för iranska framsteg och vikande amerikanska säkerhetsgarantier att de har gjort gemensam sak… Idag talade Bibi inte bara för Israel, utan även för många av dess arabiska grannar. ("Israel speaks for the Sunnis," www.the-american-interest.com, 3 mars 2015)

Dr. Al-Faraj, kolumnist i den saudiska dagstidningen Al-Jazirah, sade dagen före talet att han var mycket glad över Bibis beslut att tala emot kärnvapenöverkommelsen, då det tjänar de Arabiska Gulfstaternas väl mycket mer än det dåraktiga beteendet hos en av de värsta amerikanska presidenterna. ("Even Saudis Want Netanyahu to Address Congress", Israel Today, 3 mars 2015)

Andra iranska nyheter

Boaz Bismuth säger att tanken på ett iranskt kärnvapen är surrealistisk och skrämmande… Det är uppenbart att araberna är emot det här, så varför kan inte Obama läsa skriften på väggen?. ("Obama is charging toward an Iran deal…", B. Bismuth, Israel Hayom Op-ed, 29 mars 2015)

Under förhandlingarnas gång, sade en iransk general att Israels utplåning är icke-förhandlingsbar. Bibi var rasande över att inte ens det påverkade förhandlingarna. ("[Bibi]: 'Unconscionable' that world talks with Iran as Tehran calls for destruction of Israel", JP, 1 april 2015)

Efter P5+1 och Irans överenskommelse

I skrivande stund, har världsmakterna i P5+1 och Iran kommit överens om ett ramverk för överenskommelsen angående dess kärnvapenprogram. Eller? Dagsaktuella meningsskiljaktigheter mellan deltagare om vad som faktiskt är överenskommet låter väldigt mycket som att Gud hör våra böner och förvirrar dem som hatar Sion (Psaltaren 129:5).

Vi hör nu att ingen överenskommelse är undertecknad, och de olika versionerna av vad som kommits överens om är så långt ifrån varandra så att vi undrar om förhandlarna ens har talat med varandra. Återigen, ett bönesvar, men för en kort tid trodde folk att något hade uppnåtts. Det var då Bibi sade till Obama, Det här avtalet skulle legitimera Irans kärnvapenprogram, stötta Irans ekonomi, öka deras aggression och terror, och göra Irans väg till en atombomb lättare. ("…Iran deal puts Israel's future at risk", JP, 3 april 2015)

Netanyahu försökte få till att en iransk bekräftelse på Israels rätt att existera skulle inkluderas, men det förbjöds av en taleskvinna för USA:s utrikesdepartement. Så Israels säkerhet betraktas inte som en faktor i det här. ("State Dept. rejects call for Iran deal to affirm Israel's 'right to exist'", Fox News, 4 april 2015)

Men Gud har gjort ett åtagande gentemot Israels säkerhet som inte beror på något avtal gjort av människor, utan på Hans åtagande till sina förbundslöften (Ps. 121:4; Jer. 31:10, 35-37, osv.)!

Försvarsminister Ya'alon sammanfattade Israels oro: Det är inte att vi inte tror på Vita Huset… Vi tror inte på iranierna. ("Ya'alon: Iran deal 'a historic mistake…", TOI, 6 april 2015)

Efter att överenskommelsen tillkännagavs, medverkade Bibi i flera amerikanska TV-nyhetsprogram, i vad som verkar vara ett lobbyförsök mot den. Han angav tydligt, att Israel kommer inte att acceptera en överenskommelse som tillåter ett land, som svär på att utrota oss, att utveckla kärnvapen, punkt slut. ("Netanyahu's Main Campaign", Bridges for Peace, 6 april 2015)

Kritik riktad mot Israel från anhängare till överenskommelsen som inte föreslår ett alternativ ska fördömas. Igår, under en genomgång med utländsk media, specificerade Y. Steinitz, Underrättelse- och strategiminister för Internationella förbindelser, Israels krav, som bland annat innehåller: ett upphörande av kärnvapenforskning och utveckling av centrifuger; att den underjordiska berikningsanläggningen vid Fordo stängs…; ett klarläggande av den militära aspekten av Irans kärnvapenprogram…; ett iranskt åtagande att transportera hela sitt lager av berikat uran utanför landets gränser; garantier att internationella inspektörer får undersöka vilken plats som helst inne i Iran, när som helst. ("Congress won't make it easy for Obama", B. Bismuth, Israel Hayom Op-ed, 7 april 2015)

Obama släppte sin egen bomb, när han intervjuades av National Public Radio, då han sade, En mycket mer relevant oro skulle vara att år 13, 14, 15 [har Iran] avancerade centrifuger som berikar uran förhållandevis snabbt, och vid den punkten skulle tiden för utbrytning [för att skaffa en atombomb] ha minskat nästan ner till noll.

Bismuth: Om så är fallet, så är oron rättfärdigad för den här överenskommelsen med permanent status som håller på att bli till, för den senarelägger enbart, snarare än att den förebygger ett mardrömsscenario med ett Iran med förmåga att skaffa kärnvapen som är militärt till naturen. ("The Obama doctrine: After me, the flood", B. Bismuth, Israel Hayom Op-ed, 8 april 2015)

Professor Efraim Inbar gör den insiktsfulla bedömningen att en bättre överenskommelse inte existerar, på grund av den grundläggande naturen i den iranska shiitiska regimen. Men genom att inte bekräfta överenskommelsen skulle USA:s kongress kunna skapa bättre internationella omständigheter för ett israeliskt militärt angrepp. Faktum är, att israelisk kritik mot överenskommelsen nu hjälper till att legitimera ett framtida militärt ingripande. Netanyahu är sannerligen den ende ledare som är tillräckligt orolig för konsekvenserna av en dålig överenskommelse, med modet och den militära kapaciteten att beordra ett anfall, och endast det kan sätta stopp för Iran just nu. ("There is no better deal with Iran", Prof. E. Inbar, Israel Hayom Op-ed, 9 april 2015)

Be med oss, om Guds kontroll över Israels ledare, så att de vet om, när och hur man ska anfalla, och för att Han ska fortsätta att frälsa många iranier.

Exakt vad var det man kom överens om?

En källa till förvirring är de otroligt olika versionerna av den här överenskommelsen, i de faktablad som USA och Iran har tagit fram. Och Teheran lade just till ännu en stötesten, då Rouhani sade, [Iran] kommer inte att skriva på ett avtal… om inte alla sanktioner lyfts samma dag som avtalet skrivs på… Den iranska nationen har varit och ska förbli segraren i förhandlingarna.

En vecka tidigare underströk Obama att sanktionerna inte kommer att lyftas såvida inte internationella kontrollanter är tillfredsställda med att Iran verkligen hade följt kraven för inspektion och följt det antalet centrifuger de är tillåtna att ha för att utveckla kärnteknik. Amerikanska tjänstemän sade också att sanktionerna kommer att fasas ut med tiden.

Andra olika tolkningar finns i de flesta av överenskommelsens grundsatser, inkluderat det antal centrifuger som Iran får lov att ha, vad de ska göra med sitt uranlager, och andra frågor. ("Rouhani Reiterates: No Deal Unless Sanctions Immediately Lifted", Arutz 7, 9 april 2015)

"Fred" - världens favoritavgud idag

Dror Eydar skriver att med Iran och palestinierna, så är essensen i dispyten mellan den israeliska regeringen och vänstern, både i Israel och runt om i världen, en fråga om huruvida vi våga lita på dem eller inte. Bibi och de flesta israelerna gör det inte. ("Jeffrey Goldberg's libel", D. Eydar, Israel Hayom Op-ed, 29 jan. 2015)

R. Mansour, palestinsk FN-ambassadör, säger att skapandet av en islamisk stat i hjärtat av Israel är en av de mest effektiva åtgärderna för att bekämpa extremism i vår region, eftersom extremisterna får sitt bränsle av orättvisorna som det palestinska folket utsätts för. Verkligen?! Minns du Gaza? ("[PA] want UN timetable for statehood", Israel Hayom, 7 april 2015)

Aliyah & jägarna (Jeremia 16:16)

Vissa israeler vill bara att judar ska återvända till Sion för att de älskar henne, men den judiska staten skapades som en tillflykt från antisemitism.

I januari, efter islamska terroristers terrorattacker mot kontoret till en satirisk serietidning och en judisk mataffär i Paris, så förenade sig Bibi med världens ledare i en marsch mot terrorism. Medan han var där, och utan att bry sig om politisk korrekthet, så sade han till de franska judarna, Staten Israel är inte bara platsen som ni vänder er mot i bön… [Den] är även ert hem.

Man ser en ökning i aliyah [från Frankrike] på grund av antisemitism. År 2014 var Frankrike den största källan till immigration in i Israel, med upp emot 7 000 nya immigranter, det dubbla antalet från år 2013.

Återigen, inte särskilt politiskt korrekt, sade Bibi att attackerna var en del av det radikala islams krig mot alla andra. Efter att ha etablerat sina baser i Mellanöstern, så sänder terrorismen nu ut sina förgreningar i hela världen. Grupperna har många namn, men de är alla motiverade av samma blodiga… fanatism som inte känner några som helst gränser…. Som bevis, prisade Hamas officiella tidning Parismördarna.

Netanyahu sade att ett gemensamt ställningstagande kan besegra det här. Men om vi ignorerar den sanna roten… att det extrema islamska terrorismen söker efter att utrota den västerländska civilisationen som en helhet, inklusive det judiska folket, så kommer det som hände i Paris bara att växa. Detta är inte skrämmande ord eller profetior i raseri; detta är den enkla verkligheten… För att man ska kunna bekämpa terrorismen, så är det helt enkelt nödvändigt att kämpa mot den. ("Netanyahu to French Jews: Israel is your home", Israel Hayom, 11 jan. 2015)

Elliot Abrams, docent i Mellanösternstudier vid Rådet för Utlandsrelationer, ifrågasatte varför det inte var fler plakat med Je suis Juif - Jag är en jude - under den där marschen i Paris. Journalisterna visste vilka risker de tog. Deras kontor hade redan utsatts för bomber, och det vaktades av polis. Men judarna var bara i affären för att handla inför Sabbaten. Journalisterna dödades för sina medvetna handlingar, då de utmanade och kritiserade islamiska övertygelser. Judarna dödades för att de var judar. ("Solidarity with journalists, not Jews", E. Abrams, Israel Hayom Op-ed, 12 jan. 2015)

Dan Margalit sade att israeliska politiker som skällde på Bibi för att han kallade judarna hem, för att de inte vill att Israel ska ses som ett asylland, har en grundläggande missuppfattning av sionism, till och med av uttåget ur Egypten. Israels lag om återvändande för judar gör det till en säker tillflykt, och trots förhållandena i exil, så är Israels ledare inte undantagna från skyldigheten att uppmana judar att följa Guds bud till Abraham: Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. (1 Mos. 12:1)…" ("A time to offer pride," D. Margalit, Israel Hayom Op-ed, 12 jan. 2015)

Att uppmana till att döda alla judar är en legitim kritik mot Israel. Aharon Lapidot säger att den här fruktansvärda meningen uttalades från den allmänna åklagarens kontor i staden Linz i Österrike - en juridisk tjänsteman i ett utvecklat västland… [Det] landet som gav oss Hitler har nått en ny botten av oförrätt och okänslighet. Tjänstemannen försvarade ett Facebookinlägg som var skrivet av en österrikare med Turiskt ursprung. Han hade Hitlers bild som profilbild, och ett påhittat Hitler-citat: Jag hade tagit död på alla judar, men jag sparade några så att ni skulle förstå varför jag ville döda dem från första början. Inlägget uppmanade även Allah att eliminera den judiska staten från jordens yta.

Bröt inlägget mot en österrikisk lag som förbjuder glorifiering av nazisterna? Åklagaren sade nej, då detta enbart var legitim kritik mot Israels handlingar i Gaza förra sommaren.

Den verkliga frågan är om uppmaningen till förintelsen av judarna… faller inom gränserna för yttrandefrihet. Terrorattacker mot judar i Europa på senare tid visar att ord kan döda. I verkligheten var åklagarens uttalande värre än inlägget, då det legitimerade antisemitism, men yttrandefrihet kan inte ge ett tillstånd att döda judar. ("The legitimization of anti-Semitism", A. Lapidot, Israel Hayom Op-ed, 16 feb. 2015)

Natan Sharansky, ordförande i Jewish Agency, ser Israel mitt i en historisk tid, då hälften av Frankrikes judar har beslutat sig för att deras framtid inte är i Frankrike. Han vet att media ofta ger honom stämpeln som domedagsprofeten, vad gäller europeiska judar, men det finns ingen framtid för judar i västra Europa. Det kan ta fem år eller tjugo år, men det islamistiska samhället stärks och hatet mot Israel växer bland liberalerna. Dessa två gör tillsammans Europa till en mycket obekväm plats för judar. ("There is No Future for Jews in Western Europe", Arutz 7, 17 feb. 2015)

Avslutande tankar

Israel Today rapporterar om en ny undersökning som visar att en majoritet av israeliska judar, som kallar sig själva sekulära eller traditionella, vill förstå Bibeln, och 57 % av dem är villiga att avsätta en kort stund varje dag för att läsa den.

Cal Thomas: Israel, som omfamnar västerländska värden som fria val, religiös tolerans och pluralism, fri media och lika rättigheter för kvinnor, behandlas av… Obama och hans administration som Iran borde behandlas. Lider dessa människor av diplomatisk dyslexi, eller antisemitism? …

I 5 Mos. 17:7 instruerar Gud israeliterna: Du skall skaffa bort det onda från dig. I hans farliga strävan efter både ett kärnvapenavtal med Iran och att se ett Palestina födas, rensar Obama inte bort ondskan, utan han inbjuder den att sprida sig. Historien kommer att döma honom för det, så som den har gjort med alla andra nationer som har skadat Hans ögonsten. (Sakarja 2:8) ("Iran Nuclear Deal: Does Obama want Israel to commit suicide?", C. Thomas, Fox News, 24 mars 2015)

Yeshua sade till sina lärljungar, Saliga är de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det… (Lukas 10:23b-24a) Kan också vi applicera det här uttalandet till idag, då vi ser Israels återsamlande och återupprättande, och nationernas vrede mot Israel och vår Gud?

Chuck & Karen Cohen