Shalom från Jerusalem

Det amerikanska valresultatet kom just som vi höll på att färdigställa det här nyhetsbrevet. Att Trump sitter på presidentposten kan vara bra för Israel, men den tid som återstår med Obama i ämbetet är farlig. Han skulle kunna bakbinda Trumps händer på många områden, inklusive genom att lägga fram eller godkänna en resolution i FN:s Säkerhetsråd [UNSC] för att fastställa de slutgiltiga parametrarna för den israelisk-palestinska konflikten – och således förbigå direkta förhandlingar och ignorera Israels situation och samtycke.

För vägledning i hur man kan be in i det här och andra israelrelaterade frågor, kan man hålla sig uppdaterad genom Intercessors for Israels Bönepunkter som distribueras varje fredag. Prenumerera via: www.ifi.org.il

2017 – Ett år av betydelsefulla årsdagar

Datumen nedan kommer från Stan Goodenoughs webbsida Jerusalem Watchman, där de knyts profetiskt ”till återupprättandet av landet Israel till det judiska folket i förberedelse för Herrens återkomst”: ("Coming soon: A plethora of prophetic events", S. Goodenough, 26 april. 2016, jerusalemwatchman.org)

Snart kommer vi att se hur 2017 stämmer överens med profetiorna. Gud, hjälp oss att ge akt på den bibliska uppmaningen att vaka, be och vara klartänkta i dessa de sista dagarna (Mark. 13:33, Luk: 21:36; 1 Tess. 5:6; 1 Petrus 4:7). År 2017 infaller följande årsdagar:

500-årsjubileum för Reformationen (31 oktober 1517), som gjorde ”Bibeln tillgänglig för vanliga kristna”, så att de själva kunde läsa om Guds utlovade återupprättande av Israel.

100 år sedan Striden om Beersheba (31 oktober 1917), som ledde till ”befriandet av Israels land från turkarna” efter 626 år av islamskt styre.

100 år sedan Balfourdeklarationen utfärdades (31 oktober 1917, samma datum som ovan), och bistod återupprättandet ”av det judiska nationalhemmet i Landet Israel”.

70 år sedan FN:s Generalförsamling antog en delningsplan (29 november 1947) som banade väg för Israels återupprättande som en nation.

50 år sedan Sexdagarskriget (startade 5 juni 1967), i vilket judarna omintetgjorde arabiska försök att förgöra den försvagade staten Israel. Kriget gjorde slut på en nittonårig ockupation av Jordanien och Syrien av Judéen och Samarien, och Golan. Även Jerusalem befriades och återförenades (7 juni 1967), ”och för första gången på över 2000 år var judarna självständiga i sin egen huvudstad”.

Alla områden som Israel befriade år 1967 kallas nu felaktigt av världen för ”de ockuperade områdena”, trots att den korrekta termen enligt internationell lag snarare borde vara ”de omtvistade områdena”.

Blanda tro och politik

Som Rabbi Abraham Joshua Heschel skrev kort efter det kriget: “Måste Gud be om ursäkt för sin fräckhet att utföra underverk år 1967?” (Israel, an Echo of Eternity, s. 209)

Heschel skriver, “Alla försök att försvaga den vitala länken mellan folket Israel och landet Israel är en skymf mot biblisk tro… Den jude, i vars hjärta kärleken till Sion dör, är dömd att förlora sin tro på Abrahams Gud, som gav landet som en garant för alla människors frälsning”. (ibid. s. 66)

Många pånyttfödda troende är blinda inför den här bibliska sanningen, men den här rabbinen, som vi antar inte kände Yeshua när han skrev det här, såg att Guds frälsning för alla folk baseras på Hans löften till Abraham. (”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” 1 Mos. 12:3, se även Gal. 3:8) Varför? Heschel ansåg att Gamla Testamentet är Guds Ord, och det gjorde även Yeshua, Hans lärjungar och alla författare till Nya Testamentet. Idag tror många troende att NT är allt de behöver. Blinda inför Guds löften till Israel förblir de också förblindade inför mycket av det som Han gör idag gällande Israel.

Låt oss vara tydliga: Guds planer hänger inte på västerländska nationer. Även om Han bryr sig om den västerländska kyrkans tillstånd, så är nationen genom vilken Han ser världen (Jer. 31:35-37; Sak. 2:8) Hans utvalda nation Israel (5 Mos. 7:6; 14:2; Psaltaren 33:12). När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. (Rom. 11:28-29)

Heschel har djup insikt om varför modern politik är hjälplös i att lösa de allvarliga problem som samhället står inför. ”Den dödliga sjukdomen som infekterar många sinnen idag, är politik som en isolerad, autonom vetenskap som följer sina egna regler, obunden av moralisk hänsyn eller respekt för sanningen… Politik bärs upp av eviga relationer. Den är dömd om den inte utförs inom en konfrontation med den moraliska frågeställningen… Vår tids farsot är avhumaniseringen av politiken.”

"Makt har i sig ingen riktning. Den blir demonisk när den skiljs från moralisk mening och moraliska åtaganden. Politik, bruket av makten, blir självdestruktiv när den trotsar sanningen.” (ibid. s. 186-187)

FN:s årliga Generalförsamling (Jesaja 40:17)

Times of Israels rubriker (21 och 22 september) om FN:s Generalförsamlings (UNGA) årliga möte i New York summerar världens attityd gentemot Israel: ”Obama: Israel kan inte ”permanent ockupera, bosätta palestinskt land””; ”FN-chef: Enstatslösning för den israelisk-palestinska konflikten skulle ”betyda undergång””; ”[Turkiets president] Erdogan…: Världen måste yrka på ett ”självständigt Palestina””, ”Acceptera Palestina eller stå inför ett ”hav av hat”, varnar Jordaniens kung Israel”.

Vid UNGA klargjorde premiärminister Bibi Netanyahu att ”Vägen till fred går genom Jerusalem och Ramallah, inte genom New York.” Genom att insistera på att den israelisk-palestinska konflikten endast kan lösas genom direkta förhandlingar, avvisade han alla FN:s planer att enhälligt påtvinga en lösning.

Han sade att “även om bosättningarna är ett problem som behöver lösas”, är det inte, och har aldrig varit, problemet i kärnan av konflikten, utan ”den ihållande palestinska vägran att erkänna den judiska staten” inom några gränser alls. ("Netanyahu invites Abbas to speak at Knesset in UN speech", JP, 22 sept. 2016)

Melanie Phillips, kolumnist vid The Times (UK) avslöjade de “falska antaganden som ligger till grund för västerländsk fientlighet mot Israel: om de inte var så stridslystna skulle det råda fred…” Den verkliga anledningen till att det inte är fred visades vid FN när Palestinska Myndighetens [PA] president Abbas framställde judar ”som husockupanter” i ”Palestina”, och krävde en brittisk ursäkt för Balfourdeklarationen. Han ”skrev om historien och skrev ut judarna ur deras egen historia” genom att hitta på en fullkomligt osann palestinsk berättelse. Det är endast judarna som någonsin har besuttit ”Landet Israel och de omtvistade territorierna” som ”sitt nationella kungarike…”

Hans tal baserades på ”två fullständigt falska västerländska övertygelser: att Israel agerar i strid med internationell lag, och att landet ursprungligen tillhörde palestinierna”. Med västvärlden fast i dessa lögner, planerar Abbas att trycka på för en UNSC-resolution mot bosättningarna.

”Vad som oroar Israel mer är ryktet att president Obama kommer att vägra att lägga in sitt veto mot en föreslagen fransk FN-resolution som erkänner en palestinsk stat. Om Obama gör det, kommer USA bli delaktigt i att riva upp internationell lag och skapa en terroriststat vars existentiella syfte är att förinta Israel”.

Professor E. Kontorovich, expert i internationell lag, skrev nyligen att den ”föreslagna franska åtgärden förnekar UNSC-resolution 242”, som antogs efter Sexdagarskriget, och gav mandat åt territoriella kompromisser, men enbart insisterade på att Israel ”skulle avstå några men inte alla de territorier man hade erövrat” i utbyte mot fred. Frankrikes förslag att tvinga Israel tillbaka till 1949 års vapenstilleståndslinjer skulle förkasta 242, och upphäva 50 år av diplomati i Mellanöstern. Om USA stödjer det här, skulle de visa ”förakt för internationell lag”.

De flesta nationer gör redan detta när de påstår att Israel ockuperar ”palestinskt territorium” på ”Västbanken”, men israeler i ”de omtvistade områdena kan inte juridiskt definieras som ockupation”, eftersom ”ockupation” enligt internationell lag, endast sker på suverän mark. ”Territorierna var aldrig någons suveräna mark”.

Västvärldens uppfattning att Israels bosättningar är olagliga är inte sann. Storbritanniens Palestinamandat, som upprättades på 1920-talet, inbegrep ”den juridiskt bindande plikten att bosätta judarna utöver” hela området. ”Den judiska rätten har aldrig upphävts.” ("Israel, not the West, stands for international law", M. Phillips, JP Op-ed, 29 sept. 2016)

Dore Gold, före detta generaldirektör för Israels utrikesministerium, sade att resolution 242 inte krävde ”en total Israelisk reträtt” från områden som erövrats, eftersom det var ”ett krig i självförsvar, och Israel hade rätt att säkra och erkänna gränser… Vad som står klart, med tanke på det kaos som existerar i regionen idag, är att Israel har all rätt att vägra uppmaningar om att dra sig tillbaka till 1967 års gränser”. ("Israel has every right to refuse a 1967 withdrawal", JP, 20 okt. 2016)

Intressanta Tider

Vi lever i en tid då judar försvarar Jesu judiskhet medan västvärlden förnekar sina kristna rötter. I mitten av juli varnade den israeliske utrikespolitiske talesmannen Nachshon EU för att stödja en UNESCO-resolution, som såg Jerusalems ”Tempelberg som en enbart muslimsk plats”. Förkastar ni inte er ”egen identitet” när ni förkastar ”det judiska folkets relation till Tempelberget och Jerusalem? Det finns ingen kristendom utan judendom och det finns ingen Jesus utan ett judiskt Jerusalem och Tempelberget.” ("Israel to EU: Voting to recognize Temple Mt. as solely Muslim site akin to ignoring Jesus", JP, 14 juli 2016)

I oktober antog UNESCO den “resolutionen som ignorerade” alla judiska kopplingar, och kallade Tempelberget för Al-Haram Al Sharif (Den ädla helgedomen), ”namnet ålades den heliga platån sedan den erövrats av muslimer på 600-talet.”. Israels flertusenåriga historia med den här platsen raderades. Sedan sade Bibi att personer ”som vägrar att ta seriöst på Bibeln och bergen av arkeologiska bevis… behöver bara besöka Titusbågen i Rom”, som hedrar Roms förstörelse av Templet år 70. På bågen är ”den sjuarmade menoran ingraverad… symbol för det judiska folket… och den judiska staten idag.” ("Israel…Slam UN Over Temple Mt. Resolution", Israel Today, 14 okt. 2016)

Knessetmedlem Yair Lapid skrev att Fjärde Mosebok 6:24, “YHVH välsigne dig och bevare dig.”, den tidigaste skriften som någonsin hittats, stod på forntida hebreiska, ”inristad på silvertavlor” och är daterat till omkring 600 f.Kr. Så på den tiden ”var Jerusalem en pulserande judisk stad där liv, handel, böner och till och med tvister skedde på hebreiska”, det språk ”som Jesus använde 600 år senare…”

Den här resolutionen är ”kränkande och upprörande” men inte mindre ”kränkande och upprörande” är att vissa västerländska nationer avstod från att rösta. ”Är kristna i Europa villiga att i tysthet tillåta utraderingen av 3000 år av judisk historia och 2000 år av kristen historia?”

Lapid ser den här resolutionen som farlig. ”Tempelberget är den känsligaste platsen i Mellanöstern, kanske i världen.” Palestinier som redan är uppviglade ”mot Israel, läser ett beslut som detta” och kommer att försöka ”försvara” berget. ”Folk kommer att dö…” ("How UNESCO erases history", Yair Lapid, TOI Blogs, 18 okt. 2016)

Den slutgiltiga UNESCO-resolutionen “kräver att Israel upphör med vad den kallar den ”avsiktliga förstörelsen” av Jerusalems heliga platser”, det vill säga, ”arkeologiska utgrävningar” nära Tempelberget som har grävt upp ”ett överflöd av bevis som bekräftar den långa historiska kopplingen mellan platsen och det judiska folket”.

Arkeolog Dr. G. Barkay, chef för en av dessa utgrävningar, kallade den här resolutionen för en ”skymf” mot alla intelligenta personer. ”I Nya Testamentet hänvisas det till Jesus och Tempelberget över 20 gånger”, så vem som än försöker bryta Jerusalems och Tempelbergets judiska förbindelse, ”undergräver kristendomen…” ("UN Confirms Denial of Jewish Connection to Temple Mt," Israel Today, 26 Oct. 2016) Men varför är det så tyst från den västerländska kyrkan om den här attacken mot grunderna till den nytestamentliga tron?

Det palestinska samhället – förgiftat av att förbanna Israel

I ett klipp på sociala medier i augusti i år sade Bibi, ”Jag har precis sett en video som fick mig att skälva… En palestinsk far håller upp sin fyraårige son… Han puttar sin son mot soldaterna och skriker, ”Döda honom! Skjut honom!” Den skrämde pojken vänder sig mot sin far för ledning, och lunkar sedan mot soldaterna.” En av dem sträcker ut sin hand i vänskap. ”Pojken ger honom en high-five. Det är svårt att få en fyraåring att hata.”

”Att uppmana någon att mörda ett barn, till och med sitt eget barn, är antagligen det mest omänskliga en människa kan göra.” Ändå är det här exemplet inte det enda. ”I Gaza driver Hamas sommarläger som lär barn att värdera död högre än liv.” Och PA:s utbildningsministerium höll nyss “ett studentevent för att hedra terrorister som mördat” israeliska civila. ”Fred börjar med respekt. Om föräldrar inte ens respekterar sina egna barns liv, hur ska de då kunna respektera sina grannars liv?” ("Netanyahu: I'm shaken to the core of my being", Arutz 7, 3 aug. 2016)

I ett annat filmklipp noterade han att “Hamas stal miljoner dollar från humanitära organisationer”, och syftade på arresteringen av palestinska arbetare (vid den kristna ideella organisationen World Vision och FN:s Utvecklingsorgan) som stal åt Hamas.

Fattiga gazabor nekades hjälp, medan ”Hamas använde de stulna pengarna till att bygga en krigsmaskin för att mörda judar… Låt det sjunka in. Hamas stal kritiskt stöd ämnat åt palestinska barn, så att de kan döda våra barn.” ("Netanyahu: 'I Care More about Palestinians than Their Leaders Do'", BFP Israel Prayer Update, 12 aug. 2016)

Isi Liebler ser Israels värsta misslyckande sedan Oslo i att inte betona ”den förgiftande hjärntvätten som PA vållar sin befolkning”, som fostrar ”ett kriminellt samhälle”, jämförbart ”med Tyskland innan kriget, då nazisterna förvandlade sin befolkning till folkmordshungriga barbarer genom att framställa judar som omänskliga”. Dagens PA-araber ser judar som ”apors och grisars avkomma” och strävar öppet efter deras utrotning. Uppmaning till ”död åt judarna” proklameras av PA-ledare, i deras moskéer och av media. Brutaliteten som de matas med uttrycks i ”gatufester som utbryter spontant vid varje mord på en israel. Ännu mer illamående blir man av de upprepade sändningarna på TV som visar mödrar som uttrycker sin stolthet över att ett av deras barn har blivit martyrer och vanligtvis utrycker ett hopp om att deras övriga barn ska följa samma exempel…”

”Den Arafat/Abbas-ledda indoktrineringsprocessen har radikaliserat flera generationer till att tro att den enda lösningen på konflikten är det permanenta upphörandet av judisk suveränitet.” ("Exposing the criminal society", Isi Liebler, Israel Hayom Op-ed, 25 aug. 2016)

I två undersökningar som genomförts nyligen av IMPACT-SE, en grupp som övervakar och analyserar ”utbildning världen över för att fastställa överensstämmelse med internationella standarder för fred och tolerans”, fann man att ”den israeliska läroplanen gör stora ansträngningar för att främja fred”, men PA:s läroplaner gör ”den exakta motsatsen i strid med signerade fredsavtal.” I en studie av 78 läroböcker i PA:s skolor (årskurs 1-12) kunde de inte ens hitta ordet fred, och ”Staten Israel visas, med ett undantag, aldrig på kartor.” Istället lär dessa böcker unga palestinier att ”förhärliga och främja jihad.” ("…Israeli Schools Teach Peace, Palestinians Don't", Israel Today, 26 sept. 2016)

De där israeliska bosättningarna igen!

Gud bosätter Guds folk i Guds land av hela sitt hjärta och hela sin själ (Jer. 32:41). Han säger att Han ska föra dem tillbaka och att Han själv ska bevara dem (Jer. 31:10). Obamas administration har konsekvent gjort motstånd mot detta. Hillary Clinton tog i rollen som USA:s utrikesminister täten i den antiisraeliska kampanjen. Det finns många orsaker till att hon förlorade mot Trump, men att kämpa mot Guds planer för Israel måste av bibeltroende ses som centralt (1 Mos. 12:3).

I juli gav Israel ett skarpt gensvar på kritik från USA, EU och FN mot planerna att bygga bostäder i Jerusalems södra förort Gilo (där vi bor). Det amerikanska utrikesdepartementets kritik var extrem. Dess talesperson sade att USA ”oroades över att Israel fortsätter det här mönstret av provokativa och kontraproduktiva åtgärder, som väcker allvarliga frågor om Israels ultimata åtagande för en fredlig, framförhandlad uppgörelse med palestinier”.

Ett EU-uttalande sade att byggnation i ”bosättningen Gilo” [befolkning över 40 000], ”byggd på ockuperad palestinsk mark i Östra Jerusalem” [det fanns endast ett arabiskt hus när Israel vann marken år 1967, och det är inte i ”östra” utan i södra Jerusalem], ”underminerar möjligheten till en tvåstatslösning…” O Herre, låt det bli underminerat! ("Israel blasts US, EU and UN for condemning construction in Gilo", JP, 31 juli 2016)

På en ledarsida i Jerusalem Post stod det: ”Det amerikanska utrikesdepartementets uppblåsta språk indikerar en förvrängd syn på det som verkligen driver konflikten – och det är inte bosättningarna.” Angreppet på bosättningarna ”förvrider verkligheten genom att göra dem till den huvudsakliga orsaken till avsaknaden” av fred. Israel ”upprepar ofta sitt åtagande” till direkta förhandlingar, men PA vägrar alltid dem.

Elliot Abrams, docent i Mellanösternstudier vid Rådet för Utlandsrelationer, sade att [det amerikanska] utrikesdepartementets ”besatthet av bostadsbyggande av israeliska judar delas absolut inte av någon arabisk regering”. ("Myopic State", JP Editorial, 3 aug. 2016)

I oktober sade Israels justitieminister A. Shaked, eftersom den här attacken fortsatte, ”När Mellanöstern står i lågor, när” hundratusentals blir ”slaktade längs Jordaniens och Syriens gränser”, är det fullständigt oproportionerligt att ”skälla ut Israels beslut att bygga 98 bostäder i Samarien”. Dagen dessförinnan fördömde Vita Huset skarpt beslutet, och beskyllde ”Israel för att ha svikit ett förtroende…” Pressekreterare Ernest lade olycksbådande till, ”Jag gissar att när vi talar om hur goda vänner behandlar varandra, är det också en källa till allvarlig oro”. USA:s UD lade till att bostadsbyggande är ”oförenligt med Israels framtid som en judisk och demokratisk stat”. Så de Splittrade Amerikanska Staterna vill berätta för Israel både hur de ska vara judiska och demokratiska? ("US rebuke of settlement plans 'disproportionate,' minister charges", TOI, 6 Oct. 2016)

Sanningen från Sion under attack

I september ”kokade Washington på grund av kommentarer” i en video på nätet, där Bibi anklagade PA ”för att förespråka etnisk rensning av den judiska befolkningen på Västbanken”. Han syftade på deras konstanta utfästelse att inte en enda jude kommer att finnas kvar i ett framtida ”Palestina”.

En taleskvinna från USA:s utrikesdepartement sade att de ”ställer sig starkt emot karakteriseringen att de som motsätter sig bosättningsaktivitet eller ser det som ett hinder för fred på något sätt uppmanar till etnisk rensning av judar…”. Eftersom det inte var vad Bibi sade, var det en vilseledning för att dölja en ful sanning.

Netanyahu sade att det var ”skandalöst att världen inte tycker att det är skandalöst”, och frågade tittare om de skulle acceptera ”ett område utan judar, utan latinamerikaner, utan svarta” i deras nation? ”Sedan när är hyckleri en grund för fred?” ("Washington calls Netanyahu's ethnic cleansing video 'inappropriate'", TOI, 10 sept. 2016)

Annika Hernroth-Rothstein, politisk rådgivare och skribent, sade att “Netanyahus uttalanden var skarpa… [men] fullkomligt korrekta. [Han] kan vara grov, men han handlar med sanningens valuta”, medan de flesta av världens ledare, och organ som FN, inte gör det.

Hon såg hans publik som israeler, inte världen. ”Han vet att världen inte är redo att stå inför vad den redan står inför och inte är förberedd på att utkämpa det krig som den redan är i, och hans ord visar israeler att han inte kommer att stå bredvid och bli kränkt utan att utmäta ett retoriskt knytnävsslag… ”

”Ingen har bett Obama” eller Frankrikes president att leva granne med, ”eller sluta varaktig fred med angripare i sina länder, inte heller… kom världen med ursäkter för mördarna ”. Men just det kräver världen av Israel. ("They can't handle the truth", A. Hernroth-Rothstein, Israel Hayom Op-ed, 23 sept. 2016)

Enighet i anarki via intersektionalitet

Juridikprofessor Alan Dershowitz sade att i respons till flera dödsskjutningar av svarta personer av amerikansk polis, skrev gruppen Students for Justice in Palestine [SJP] vid New Yorks Universitet på sin Facebooksida: ”kom ihåg att många i USA:s polismyndigheter tränar med #IsraeliDefenceForces. Samma styrkor som står bakom folkmordet på svarta personer i USA står bakom folkmordet på palestinier…”.

Dershowitz: “Inte ens i stunder av nationell sorg… kan hycklarna i SJP låta bli att utnyttja oskyldiga amerikaners död för att främja sin egen antisemitiska politiska agenda”, som är att ”delegitimiera och demonisera det judiska folkets nationsstat”.

”Genom att dra in Israel… sysselsätter SJP sig med den gamla tropen att beskylla judar för systematiska och långtgående problem i samhället. Den här tillämpningen var antisemitisk när kristna samhällen brukade beskylla judar för farsoter, förgiftningar, och mord; den var antisemitisk när nazisterna använde den för att ålägga judarna skulden för den dåliga tyska ekonomin; och den är fortfarande antisemitisk idag…”

SJP:s reaktion avslöjade en trend inom politiken långt till vänster, då fler och fler ”grupper som Black Lives Matter, MoveOn, Code Pink och Occupy Wall St. har omfamnat intersektionalitet – en radikal akademisk teori, som hävdar att alla former av socialt förtryck är obevekligt sammankopplade”. Detta leder till en ”sammankoppling av olikartade vänstervridna rörelser, oavsett hur svaga deras kopplingar är”, och att radikala vänsteraktivister tvingas till ett tankesätt som säger att alla vänstervridna angelägenheter ”måste inbegripas… inklusive demoniseringen av Israel som en rasistisk apartheidstat”.

Intersektionalitet ser alla ”befintliga sociala, politiska och ekonomiska system” som så pass bristfälliga att alla försök ”att omarbeta dem genom demokratiska medel är oacceptabla”. Aktivisterna är allt mer våldsamma, respektlösa och ovilliga till varje politisk kompromiss, som de våldsamma demonstrationerna efter Trumps seger påvisar. ("Who do Bigots Blame for Police Shootings in America? Israel…!", A. M. Dershowitz, Gatestone Institute, 13 juli 2016)

Indikationer på den sena timmen

Antisemitism: En rapport sammanställd av Anti-Defamation League i juli visade en kraftig ökning av antisemitiska händelser i USA från 2014 till 2015, inklusive en ökning på 50 procent i våldssamma attacker. Ökningen var allvarligast på universitetscampus. ("ADL Says Anti-Semitism in the US on the Rise", ICEJ News, 27 juli 2016)

En undersökning gjord av European Jewish Assoc. & Rabbinical Center of Europe avslöjade att 70 procent av EU:s judar inte går till synagogan under Rosh Hashanah eller Yom Kippur ”på grund av rädsla för antisemitiskt våld”. Dessutom var 80 procent ”bekymrade över tilltagande antisemitiska attityder” i deras nation. ("European Jews Deeply Worried About Anti-Semitic Violence", ICEJ News, 21 sept. 2016)

I ett anförande inför EU-parlamentet om antisemitismens moderna mutation, avslöjade f.d. chefsrabbin Lord J. Sacks odjuret antisemitism som idag är maskerad ”som en ljusets ängel”.

”För att rättfärdiga sitt hat mot judar vänder sig dagens antisemiter till den största källan till makt världen över… mänskliga rättigheter.” Det är därför som Israel ”regelbundet anklagas för de fem dödssynderna mot mänskliga rättigheter: rasism, apartheid, brott mot mänskligheten, etnisk rensning och försök till folkmord”.

Antisemitism idag vägrar judar rätten ”att existera tillsammans som judar med samma rättigheter som alla andra”, och har ”muterat” så radikalt att de som smittats av den förnekar att de är antisemiter eller ”har problem med judar eller judendom”. De hatar bara den ondskefulla staten Israel. ("Anti-Semitism Masquerading as an Angel of Light", Tsvi Sadan, Israel Today, 6 okt. 2016)

Gog & Magog: ”Analytiker har pekat på en märkbar upptining i relationerna mellan Turkiets president Erdogan och Rysslands president Putin” efter den här sommarens ”misslyckade militärkupp i Turkiet, det efterföljande tillslaget mot motståndarna till Erdogans regim och reaktionerna på de åtgärderna” från västvärlden. Samtidigt ”har retoriken från turkiska ämbetsmän mot NATO-allierade, särskilt USA, blivit allt med fientlig”. ("Russia & Turkey Draw Closer Following Coup", ICEJ News, 27 juli 2016)

Iran: De iranska ledarna blygs inte för att förmedla sitt mål att förgöra Israel. Irans Högste Ledare Ayatolla Khamenei twittrade 2015 ett ”löfte att den judiska staten inte kommer att överleva för att se 2040”. Tidigare under 2016 påstod en högt uppsatt militär befälhavare i Iran att Irans armé kunde ”utplåna Sionistregimen på mindre än åtta minuter”.

September 2016: Iran hotar åter Israel med en skylt på en lastbil bärandes deras nyaste ballistiska missil: ”Om ledarna i Sionistregimen gör ett misstag kommer den Islamska Republiken att förvandla Tel Aviv och Haifa till stoft”. ("Iran Threatens to 'Turn TA to Dust'," BFP Israel Prayer Update, 26 Sept. 2016)

Jerusalem (Sak. 12:2-3): Vita Huset ”korrigerade” sig självt ” efter att ha sänt ut en kopia” av Obamas eulogi vid begravningen för Israels förre president Peres vid Mt. Herzel i västra Jerusalem. Originalet ”betecknade platsen som ”Jerusalem, Israel”.” Men det ”korrigerades” genom att bokstavligen stryka ”Israel” efter ”Jerusalem”.

Dessutom ”bestämde Högsta Domstolen [förra året] att amerikaner som är födda i Jerusalem inte kan skriva Israel som födelseplats på sina pass, trots en lagstiftning som godkändes av Kongressen 2002” som tillät just det och ”yrkade på att USA:s ambassad ska flyttas till Jerusalem”. ("WH corrects itself after transcript puts Jerusalem in Israel", Fox News, 1 okt. 2016)

Sanning mot lögner: Melanie Phillips skriver om ett betydande tecken för den sista tiden. ”Av alla de oroande problem som finns i vår tid, är det mest fundamentala problemet kollapsen av att göra skillnad på sanning och lögn. När det postmoderna samhället bestämde att begreppet objektiv sanning var nonsens och därför är allt annat relativt, förstörde det också begreppet lögn. Om det inte finns något sådant som en sanning, kan det inte heller finnas något sådant som en lögn. Allting blir bara en fråga om tycke och smak.”

Så när palestinier spyr ut uppviglande ”förtal om att israeler avsiktligt dödar arabiska barn eller begår etnisk rensning och apartheid” tas det emot av många. ”För medan endast några västerlänningar är upptagna av antijudiskt hyckleri, är de flesta inte längre utbildade nog för att skilja lögner från faktiska bevis”. Idag lärs man att respektera jämt ”konkurrerande berättelser”, som leder till att många tror den ”befängda lögnen att judar inte har någon historisk förbindelse till landet Israel…” ("Palestinians step up the jihad of the lie", M. Phillips, JP Op-ed, 27 okt. 2016)

Amerikansk konservativ ledare: Bibi har styrkt Israel

Walter Russell Meads artikel The Real Middle East Story i den utrikespolitiska tidningen American Interest, (25 sept.) visade att “Netanyahus ledarskap har gjort Israel starkare och till en geopolitisk makt att räkna med i Mellanöstern”.

Han fortsatte: ”Det enda som är svårare för det amerikanska sinnet att förstå, bortsett från det faktum att president Obama har varit en usel utrikespolitisk president, är att Netanyahu är en extraordinärt framgångsrik israelisk premiärminister. I Asien, i Afrika, i Latinamerika går Israels diplomati från kraft till kraft.” De flesta arabiska ledare och Mellanösternledare ser Bibi som ”smartare och starkare” än Obama”, då amerikanskt anseende har avtagit i hela Mellanöstern… Israels anseende – till och med bland folk som hatar Israel – har ökat.”

Bibi har varit mer framgångsrik i att ”bygga broar till sunnimuslimer… och både Ryssland och Iran tar Netanyahu och hans utstakade gränser mycket mer seriöst än vad de tar Obamas förebråelser och fromma förhoppningar”. Anledningen är att Bibi ”förstår bättre än Obama hur världen fungerar. [Han] anser, att i den internationella politikens hårda värld betyder makt som används vist mer än vältaligt formulerade goda intentioner. Obama försökte bygga broar till sunnimuslimer genom att hålla välformulerade tal… medan han ignorerade de politiska verkligheter som sunnistaterna brydde sig mest om – som Irans uppgång och sunnifrågan i Syrien…”

”Israels grannar kanske inte gillar Netanyahu men de anser att de kan lita på honom”, och under hans ledning ”har Israel starkare, djupare relationer med Indien, Kina och Japan” än någonsin tidigare.

Afrikanska nationer trycker också på för att skapa relationer med Israel ”i en mängd olika ekonomiska och försvarsmässiga frågor”.

Dessutom ”förstår Bibi hur Mellanöstern påverkas av Obamas politik bättre än Obama gör”, och har gjort stora ”internationella vinningar genom att utnyttja luckor i Obamas förståelse av världen”. Allt det här eliminerar inte Israels ”problem och utmaningar”, men ”Israel befinner sig i en starkare global ställning idag än vad det var när Netanyahu tillträdde; ingen kan säga det och hålla masken om den nation som president Obama leder”. ("Netanyahu's leadership has made Israel stronger than ever", Israel Hayom, 26 sept. 2016)

Ordet i Sion

Strax innan det nya skolåret inleddes sade Netanyahu att regeringens avsikt ”är att genomföra en utbildningsrevolution… baserat på två saker: förträfflighet och sionism”. Förträfflighet; för att göra det möjligt för varje barn att nå sin potential, ”och sionism; baserat på studier av Bibeln och det judiska arvet, för att förstå varför judar är i Israel.”

”Först och främst, bibelstudier… det är grunden till att vi är här, att vi har återvänt hit, och att vi stannar här”. ("With school year around corner, [Bibi] says 'study Bible'", JP, 30 aug. 2016)

För evigt, YHVH, står ditt ord fast i himlen.

Ps. 119:89

Chuck & Karen Cohen