Shalom från Israel

Vår senaste utgåva skickades ut i januari. När man lever i Israel och betjänar i nationerna, är det ofta lätt att tid och energi får fokus på andra platser, men genom att ta emot Intercessors for Israels fredagsbönepunkter kan du enkelt fortsätta att be in i viktiga frågor som gäller Israel och kyrkan [www.ifi.org.il].

Vår senaste undervisningsserie – Att riva ner Skiljemuren – som konfronterar den felaktiga åtskillnad som människor har skapat mellan Gamla och Nya Testamentet, finns nu tillgänglig på IFI:s webbsida [www.ifi.org.il/teachings/].

Be gärna för oss för att vi ska veta om vi ska fortsätta att skriva Watchmen from Jerusalem. Det kostar mycket i tid och ansträngning, men genom Hans nåd kommer vi att göra det, om det är Guds vilja. Tack på förhand för era böner – och till er som stödjer oss ekonomiskt tackar vi får både det stödet och den uppmuntran som det också ger.

Tempelberget, Guds heliga berg (Ps. 2:6; 3:5)

… ligger ofta i centrum för uppmärksamheten i Israel och i den muslimska världen. I juli smugglades vapen in på den islamska ”heliga” platsen på Tempelberget, vapen som användes för att döda två icke-judiska israeliska poliser. Båda poliserna var druser. Därför placerade Israel metalldetektorer vid de muslimska ingångarna. Detektorer fanns redan vid alla de andra ingångarna.

Den Palestinska myndigheten [PA], Hamas, andra islamska instanser och andra nationer, beskyllde Israel för att försöka förändra ”status quo”. Men den förändrades när tre terrorister mördade israeler från den platsen.

Efter dödliga upplopp, ondskefull terrorism och globala påtryckningar gav Israel efter för den här översittaren – den islamska anden. Även om det var en utväg just då, så talar det inte väl för framtiden. Men Gud vet och Han regerar (Ps. 103:19)!

Antisemitism & antisionism: de goda och de dåliga nyheterna

De goda nyheterna är att Guds fiender under århundraden har försökt förgöra Hans nation och folk utan att lyckas. Gud, var inte tyst, var inte stilla och stum, Gud! Se, dina fiender larmar och de som hatar dig höjer sina huvuden. De smider listiga planer mot ditt folk, de rådslår mot dem du beskyddar, de säger: "Kom, vi utrotar dem som folk så att ingen mer minns Israels namn!" (Psaltaren 83:2-5) Det skrevs för årtusenden sedan, men detta är fortfarande gudhatarnas mål idag. Ändå finns Israel och judarna fortfarande kvar och Gud fullbordar öppet inför alla sitt profetiska Ord i dem och med dem till sin egen ära (Ps. 115:1-3).

Judar bosätter sig i Jerusalem, Judéen (Sak. 12:2-8) och Samarien (Jer. 31:4-5), reser sig ur nazisternas dödsläger för att bli en stor skara [eller: ”armé”, översatt från engelska] (Hes. 37:10), fyller världen med frukt både bokstavligen och bildligt genom livräddande uppfinningar (Jes. 27:6), återvänder från jordens yttersta hörn (Jes. 43:5-7; Jer. 31:10), och omvänder sig till Messiah Yeshua (Jer. 32:37-40; Hes. 36:24-28; Sak. 12:10) – allt detta och mer bevisar Guds trofasthet till sitt Ord (Jes. 55:11; Jer. 1:12). Det innefattar även Hans löfte om Israels efterkommandes eviga bestående. Så säger YHVH, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, YHVH Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger YHVH, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid. Så säger YHVH: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då skall jag förkasta hela Israels släkte för allt vad de har gjort, säger YHVH. (Jer. 31:35-37)

De dåliga nyheterna är att de flesta nationer och grupper som har försökt skada Israel, inte finns längre. Medan det är bra för Israel och den sanna kyrkan, så är det inte bra för nationer som går emot Guds gärningar i Israel idag (Jes. 60:12; Joel 3:1-2). Som vi visar i Varför Gud dömer nationer, dömer Han Israel efter dess synder, och hednanationer efter hur de behandlar Israel: om de välsignar Israel, kommer de att bli välsignade; om de förbannar Israel… (1 Mos. 12:3a; 4 Mos. 24:9b).

Om det här gäller din nation, söker Gud fortfarande efter förebedjare som är redo att ställa sig inför Honom för att be om nåd, istället för dom (Hes. 22:30).

Den iranska regimen är en Guds fiende idag

Irans högste ledare Ayatollah Khamenei kallade Israel för en “cancertumör” och uppmanar till en ”helig intifada [uppror]” för att förgöra ”sionistregimen” och dess ”grymma ockupation”. Han ser det här som ”den viktigaste frågan i världen för Islam och medelpunkten som alla muslimer bör samlas runt…” ("Iran's supreme leader backs 'holy intifada' to destroy 'cancer' Israel", TOI, 21 feb. 2017).

Över 500 000 människor har dödats i inbördeskriget i Syrien, miljontals är sårade, internt fördrivna, eller flyktingar. Syriens ekonomi och infrastruktur ligger i ruiner, och de nuvarande fredssamtalen visar ”att Syrien inte längre ligger i syriska händer. En ohelig blandning av supermakter och andra utländska intressen” ritar om Syriens karta.

Den här ryska, amerikanska och iranska inblandningen, tillsammans med Islamska statens [IS] försvagande och förlust av områden, innebär att Iran nu styr områden från Persiska viken till Medelhavet. De kontrollerar Irak, via ”shiitiska miliser under sina egna befäl”, och har nyligen skrivit under en militärpakt med den nationen. De påverkar ”vad som händer i Syrien både militärt och ekonomiskt” och har för avsikt att anlägga en hamnstad vid Syriens medelhavskust.

Syriens president ser positivt på det här, men Israels premiärminister [PM] Bibi Netanyahu har varnat Rysslands president Putin att Israel inte kommer att tillåta detta. ("[IS'] wane sets stage for regional superpower Iran", Avi Issacharoff, TOI Analysis, 19 mar. 2017; "Iran & Iraq Form Military Alliance", ICEJ News, 24 juli 2017).

Ur Intercessors for Israels bönepunkter den 28 juli: “Under åratal har vi bett emot att Iran etablerar en väg från Iran till Medelhavet – som kungen av Jordanien kallar för ”den shiitiska månskäran”. Beklagligtvis håller det, som även den muslimske kungen har varnat för, på att slutföras idag – delvis tack vare det syriska avtalet om eldupphör som utarbetats mellan USA:s president Trump och Rysslands president Putin. Iran har just skrivit under en militärpakt med Irak. Trump-Putin-avtalet tillåter iransk närvaro i Syrien, och självklart kontrollerar Iran redan Libanon eftersom de kontrollerar Hizbollah, som har sista ordet i den nationen. Det innebär att Israels säkerhetssituation precis blev mycket, mycket farligare. Iran omringar den här nationen idag.”

Trump har ingen aning om det här! Den 25 juli, under en presskonferens i Vita Huset med Libanons premiärminister Hariri, gjorde han det löjliga påståendet att Libanon var ”vid stridernas frontlinjer” mot Hizbollah! Men idag är Hizbollah en betydande regeringspartner i Libanon. Hizbollah ”kontrollerar den kraftigaste militära styrkan” i det landet, och Libanons ”kristne” president Aoun, är deras lojala allierade. Eftersom de har ”ett enormt inflytande över libanesisk politik”, och i verkligheten är ett iranskt ombud, ”är Libanon i stor utsträckning, en stat under stort iranskt inflytande”.

Israels före detta försvarsminister Ya’alon sade i en intervju med en saudisk nyhetssajt: ”Om Hizbollah skulle göra det dåraktiga misstaget att trappa upp anspänningen” mot Israel, har Israel tydligt gjort klart att de inte kommer att ”göra skillnad mellan Libanon och Hizbollah…”

Trump förstår inte det här, och det är problematiskt för Israels nästa oundvikliga konfrontation med Hizbollah. Att erkänna länken mellan Libanon-Hizbollah-Iran är ”avgörande för att förstå Israels missnöje” med det amerikansk-ryska eldupphörsavtalet i Syrien, ”som lämnar Irans och Hizbollahs inflytande i Syrien i stort sett intakt”. ("Clueless Trump," JP Editorial, 27 juli 2017).

Ang: Guds land – Dra tillbaka!

Vi är fortfarande oroliga på grund av Trumps attityd mot Guds nation och land. Även om han är en bättre vän än Obama, går hans mål att skapa det ”ultimata avtalet” mellan Israel och palestinierna emot Bibeln. Men eftersom han är en vän, är Israel mer benäget att böja sig för hans önskemål. Det här är inte goda nyheter för varken USA eller någon israelisk ledare som sätter sin tillit till ”det som är kött” (Jer. 17:5).

Som exempel bad Trump Israel att vänta med att bygga bosättningar i Judéen och Samarien, trots att internationell lag säger att det är lagligt och dessutom förväntat! ”Det judiska folkets historiska rättigheter till sitt nationella hemland Israel, erkändes i San Remo-överenskommelsen i april 1920 och Palestinamandatet i juli 1922, blev enhälligt godkänt av Nationernas Förbunds råd, och signerades av Segermakterna. Det gjorde det till ett internationellt fördrag som juridiskt binder alla medlemsstater, och själva Nationernas Förbund (Art. 22). Dessa rättigheter beskyddas juridiskt i Artikel 80 i FN:s stadgar.” (Ebenezer Operation Exodus Declaration, Ebenezer Operation Exodus Issue 1/2017).

Alltså förordar internationell lag att hela Israel, även de felaktigt benämnda “ockuperade områdena” tillhör det judiska folket. Men den antikristna anden är också mycket antisemitisk, och bedrar många till att sätta sig emot Guds löften att återupprätta sitt folk till sitt land, och till sig själv genom Messiah Yeshua (Jer. 32:41; Sak. 12:10).

I april, efter sitt möte med Trump, efterapade Egyptens president al-Sisi Trumps ord när han sade, ”Fred mellan Israel och palestinierna skulle vara ”århundradets avtal”. En jordansk politisk analytiker sade att Trumps ”vänskapliga relation” med Bibi ger ”honom större inflytande över Israel”. Och det bekymrar oss. ("US, Egyptian leaders discuss regional peace summit", Israel Hayom, 4 apr. 2017).

Trumps bristfälliga “fredsavtals”-jämförelse

Elyakim Haetzni skriver att Trumps ”likställande mellan ett affärsavtal och en politisk-territorial konflikt” är djupt bristfälligt. ”Fastigheter på Manhattan går inte att jämföra med Jerusalems landområden… Jerusalem är bara kärnan i det ”Heliga landet”, och alla de som har försökt förhandla om det, har bränt fingrarna” (Sak. 12:2-3, 9). Hoppet i ”att återvända till Jerusalem” och till landet Israel, var Guds ankare för judarna under exilen. Efter att ha återvänt efter Förintelsen, är det då ”rimligt att förvänta [att vi] plötsligt ger upp [vårt] efterlängtade mål i utbyte mot något slags avtal?” ("No deal, Mr. President", E. Haetzni, Ynetnews Op-ed, 10 maj 2017).

Det är nu mitt i sommaren och Trump med team är fortfarande fokuserade på ett avtal. Ni troende i USA: förstå hur farligt det här är, och stå i gapet för er nation. Det här begäret efter att dela Guds land är synd emot Honom (3 Mos. 25:23; Joel 3:1-2; Amos 9:14-15; Sak. 12:9).

Vilken är din världssyn?

Det filter genom vilket vi urskiljer allting som händer måste sammanfalla med Guds världssyn – Hans Ord – särskilt inom områden där Hans Ord är tydligt, och Guds Ord säger tydligt att Israel är ”Hans ögonsten”, Guds pupill (5 Mos. 32:10; Sak. 2:8). Förutom att detta innebär att den som rör vid Israel, rör vid Guds öga, så innebär det också att Gud ser världen genom Israel, Hans filter.

Så hur stämde Trumps resa till Mellanöstern överens med Guds Ord?

Trumps Mellanösternresa: De bra delarna – till största delen

I Saudiarabien fördömde Trump “radikal islamsk terror”, inför muslimska sunniledare, och uppmanade till en enad front emot terrorn. Men han sade också felaktigt att ”det här inte är en strid mellan olika trosuppfattningar”; det är det definitivt. Han kallade det med rätta för ”en kamp mellan gott och ont”, och sade att ”islamsk extremism” och ”islamsk terror” måste konfronteras.

Han uppmärksammade att de flesta offren för terror är muslimer, och kallade det för en tragedi, ”inte enbart med tanke på antalet döda, utan även på grund av generationer av försvunna drömmar”. Sedan sade han återigen felaktigt att terrorister ”inte dyrkar Gud, utan de dyrkar döden”. Faktum är att de dyrkar sin gud Allah, och tränas till att vara nitiska och skickliga i att döda och bli dödade för Islams övervälde. ("Trump: Hamas and Hezbollah are terrorist organizations", Arutz 7, 22 maj 2017).

I Israel sade Trump att “hans historiska besök” var ”ett sällsynt tillfälle att bringa säkerhet, stabilitet och fred” till Mellanöstern. Men Paulus varnade, När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. (1 Tess. 5:3)

På Yad Vashems förintelsemuseum sade Trump att Förintelsen var ”det mest barbariska brottet mot Gud och hans barn…” ("Trump: Holocaust was the most savage crime ever", Arutz 7, 23 maj 2017).

Trumps huvudtal vid Israels Museum var mycket proisraeliskt, i vilket han sade att “en hoppfull framtid för barn i Mellanöstern kräver att världen till fullo erkänner staten Israels avgörande roll”, och lade till att det judiska folkets band till landet ”är uråldriga och eviga”.

Även om han ”höjde utsikterna för israelisk-palestinsk fred till skyarna” vid sju olika offentliga framträdanden, så nämnde han inte en enda gång ”en palestinsk stat, en tvåstatslösning eller bosättningar”, en trevlig förändring jämfört med Obama/Kerry-tiden. Och i Betlehem, tillsammans med PA:s president Abbas, sade han att ”Fred aldrig kan rotas i en miljö där våld tolereras, stöds och till och med belönas”.

Vid det mötet fördömde president Abbas terrorattacken i Manchester. Bibi gav ett skarpt genmäle, ”Jag hoppas att det här förebådar en verklig förändring… för om förövaren hade varit palestinier och offren hade varit israeliska barn, hade självmordsbombarens familj” fått ta emot ”ett stipendium från PA”. ("Trump leaves Israel with no mention of Palestinian State, settlements or Embassy", JP, 24 maj 2017).

De mindre bra delarna av Trumps besök

Times of Israels redaktör David Horovitz noterade att trots Israels förväntningar, har Trump “ännu inte flyttat USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem, har inte gjort någon ansatsning att skrota det USA-ledda kärnenergiavtaket med Iran, och har inte gett Jerusalem blancofullmakt för byggnation av bosättningar”. I mitten av juli rapporterades det att han ville skrota Iran-avtalet, men uppmanades av personer i Vita Huset att inte göra det.

Trump signerade ett stort ekonomiskt avtal ”med Saudiarabien, värt över 380 miljarder dollar under de kommande 10 åren”, med över 110 miljarder dollar i vapenförsäljning. Jämför det med det hett debatterade ”samförståndsavtalet mellan USA och Israel angående USA:s säkerhetsbistånd” som undertecknades förra året med Obama, som var ”38 miljarder dollar under det kommande årtiondet”, en tiondel av det saudiska avtalet. Och även om USA lovar att bibehålla Israels kvalitativa militära udd, så får saudierna ”extremt avancerade vapen, i extremt stora kvantiteter”.

USA:s utrikesminister Tillerson och Saudiarabiens utrikesminister Jubeir betonade att det här avtalet kommer att ”fördjupa relationen” dess nationer emellan, och omfattar ett ”muntligt åtagande gentemot varandras försvar”.

Jubeir vill hjälpa till i fredsprocessen, men den saudiska uppfattningen om en israelisk-palestinsk fred som leder till en israelisk-arabisk fred är fullkomligt oacceptabel. Det arabiska/saudiska fredsinitiativet från 2002, ”som på nytt bekräftades för några veckor sedan vid Arabförbundets toppmöte”, kräver att Israel återvänder till dess gränser innan 1967, och en otydlig lösning för palestinska ”flyktingar”. Än så länge har Israel upprepade gånger avvisat det. ("Warmth & scale of Trump-Saudi embrace could spell trouble for Netanyahu", D. Horovitz, TOI, 21 maj 2017).

Dessutom är Saudiarabien källan till de flesta moderna radikala sunniterrorgrupperna, som al-Qaeda och IS. De är inte Israels vänner. Både sunnitisk och shiitisk fundamentalism kräver Israels utplåning, eftersom ”Palestina” är wakf-område – ett landområde som en gång varit under Allahs styre, som måste återtas, med alla medel som krävs, inklusive jihad. Men affärer är affärer, och Trump sade till reportrar att det var en ”fantastisk dag” på grund av de ”hundratals miljarder dollar som investerades i USA och jobb, jobb, jobb”. ("In Saudi Arabia, President Trump receives royal welcome", Israel Hayom, 21 maj 2017).

I Trumps budskap till arabiska och muslimska ledare, “deklarerade han inte USA:s orubbliga stöd för Israel”, inte heller uppmanade han dem att acceptera Israels existens. Och även om han ”räknade upp judar som oskyldiga offer för terrorism”, så utelämnade han faktiskt Israel från en lista över nationer i Mellanöstern som kämpar mot terror. ("Ignoring Israel, Trump misses chance to push for peace where it counts", Raphael Ahren, TOI, 21 maj 2017).

Efter Trumps besök “återställde Jordaniens Kung Abdullah den israelisk-palestinska konflikten till dess välkända plats i hjärtat av arabvärldens retorik”, och uppmanade till ”fred, baserat på en tvåstatslösning och det Arabiska Fredsinitiativet, och ignorerade det rådande kaoset i arabvärlden när han sade att den israelisk-palestinska konflikten är ”kärnproblemet” i Mellanöstern”. ("Israel, barely mentioned by Trump, can only hope his focus on tackling terror yields results", D. Horovitz, TOI Analysis, 21 maj 2017).

Tillerson sade att Trump hade satt tryck på Bibi och Abbas att förhandla, då han sade till Abbas att, “Jag tror verkligen att om Israel och palestinierna kan skapa fred, så kommer det att inleda en fredsprocess utöver hela Mellanöstern”. Snacka om villfarelse! Som Caroline Glick skrev, ”på en substantiell, strategisk nivå”, har Trump bibehållit Obamas policy om vad som kommer att bringa fred i Mellanöstern. ("Netanyahu's Challenge with Trump", C. Glick, JP Op-ed, 25 maj 2017).

Full av beundran för påven, twittrade Trump: “Mer hedrad än någonsin över att möta Hans Helighet Påve Franciscus. Jag lämnar Vatikanen mer besluten än någonsin att uppnå FRED i vår värld.” Påven gav Trump en liten skulptur av ett olivträd som gåva, och sade, ”Det är min önskan att du blir ett olivträd för fred”. ("Trump 'determined to pursue peace' after Pope meeting", bbc.com, 24 maj 2017). Hade det här mötet profetiska antydningar? Vaka och be.

Efter besöket hos påven, talade Trump inför amerikanska styrkor på Sicilien och sade att han är fast besluten “att etablera en koalition med moderata muslimer, kristna och judar för att bekämpa terrorism”, för att ”barn av alla trosuppfattningar förtjänar en framtid av hopp och fred… som hedrar Gud…” ("Netanyahu assured me he's ready to reach for peace", Israel Hayom, 28 maj 2017). Så judar, kristna och muslimer tjänar alla samma “Gud”?

Jerusalem – Israels eviga huvudstad

Bibi ser en flytt av USA:s ambassad till Jerusalem som ett steg i rätt riktning för fredsprocessen, ”genom att rätta till ett historiskt fel och skingra den palestinska fantasin att Jerusalem inte är Israels huvudstad”. ("Senior member of Trump team said to tell Israelis: Western Wall is not your territory", TOI, 15 maj 2017).

Innan Trumps resa undanbad sig H.R. McMaster, Trumps rådgivare inom nationell säkerhet, två gånger att uttala sig inför reportrar om ifall Västra Muren ligger i Israel, istället valde han att säga att det är ”ett politiskt beslut”!

Till samma reportrar sade Spicer, före detta pressekreterare för Vita Huset, att Muren ”helt klart är i Jerusalem”, men ”avböjde” att uttala sig om Jerusalem är ”en del av Israel”. ("McMaster declines to say whether Western Wall is in Israel", CNN, 16 maj 2017).

Rabbi S. Boteach: “Det är skandalöst att Israel är den enda nationen, av de 190 nationer som USA har diplomatiska relationer med, vars huvudstad inte har erkänts av den amerikanska regeringen”. ("Prominent US figures press Trump to move embassy to Jerusalem", Israel Hayom, 17 maj 2017).

Förintelseförnekelsehyckleri & Abbas

R. Medoff, chef för The David S. Wyman Institute for Holocaust Studies, sade: “En fransk politisk ledare som refererade” positivt till en känd förintelseförnekade tvingades att avgå ”i skam”, men Abbas, som gjorde samma sak tas emot av Trump. Abbas citerade R. Faurisson, förintelseförnekaren, i sin doktorsavhandling vid Moskvas Universitet 1983, The Other Side: The Secret Relations between Nazism & the Leadership of the Zionist Movement, som påstår att ”sionistledare samarbetade med Hitler” för att döda fler judar, då ”fler offer innebar större rättigheter” och fördelar vid förhandlingsbordet, för att dela krigsbytet efteråt.

Abbas sade att det var mycket färre än sex miljoner judar som mördades, då vissa forskare, som Faurisson, tror att det ”endast var ett par hundra tusen”. Abbas tror fortfarande på det här; i en intervju i libanesisk TV sade han: ”Jag utmanar vem som helst att förneka relationen mellan sionism och nazism innan Andra Världskriget”. ("Double Standard on Holocaust Denial", R. Medoff, JP Op-ed, 6 maj 2017) Ändå bjuds Abbas in och hyllas i alla västerländska huvudstäder?

Säkerhet trumfar fred för israeler

En opinionsundersökning av Jerusalem Center for Public Affairs visade en skarp nedgång i förhoppningar om fred bland israeliska judar: 69 % ser inte hur förhandlingar ska kunna leda till ett avtal; 77 % är emot ett “Palestina” i de ”ockuperade” områdena Judéen och Samarien; 71 % vill ha fred, baserad ”på palestinskt erkännande av Israel som det judiska folkets nationsstat”; 81 % kräver israelisk säkerhetskontroll i Jordandalen; 50 % motsätter sig att man överlåter arabiska kvarter i Jerusalem till PA; och 83 % motsätter sig att Israel ger upp suveränitet över Tempelberget. Den här stora attitydförändringen sedan Osloavtalen är frukten av palestinsk omedgörlighet. Det är också ett svar på bön för att Gud ska förhärda Israels fienders hjärtan, så att Israel inte kan dela Hans land. Med dagens verklighet i Mellanöstern, är israeliska judar ”mycket mer misstänksamma mot palestinska avsikter, och mycket mer medvetna om säkerhetsfaror”. ("New moves toward a Peace Agreement must consider Israeli Public Opinion", Brig.-Gen. (res.) Y. Kuperwasser, JCPA, 30 mars 2017).

Medlemmar i det israeliska parlamentet [MK] sade till amerikanska judar att “säkerhet trumfar fredsskapande”. Amerikanska judar brottas med Israels ”förändrade politiska och ekonomiska tillstånd…” Fram tills nyligen hade amerikanska judar projicerat ”sin politiska världssyn på israeler”. Den här synen från exilen ”förmodades bedöma Israels politik och handlingar baserat på värderingar och moral” ur en amerikansk-judisk erfarenhet. Men dagens israeler avvisar det tankesättet, och girar åt höger. En vänsterorienterad MK ser inte det här som någon överraskning med tanke på “obevekliga fientligheter; ständigt förnyade våldsvågor” mot civila, och ”årtionden av misslyckade fredsförhandlingar”. ("Adjusting to the Israeli consensus on the Palestinians", The Jewish Advocate Editorial, 14 apr. 2017).

Trump har tidigare sagt: “Ett fredsavtal kommer aldrig att nås förrän palestinier ger upp terror och erkänner Israel som en judisk stat”, men nu säger han, ”Abbas vill ha fred”. Men fakta visar att det är en lögn, då de ”som vill ha fred inte stödjer urskillningslöst dödande” av folk som de vill ha fred med, inte heller ”fördömer de dödandet av terrorister” som tas på bar gärning. De har inte en läroplan som undervisar barn för jihad och martyrium. ”Så länge som palestinierna är ledda av terrorister, uppfostras till att hata, och betalas för att vara terrorister, kommer sannolikheten att fred” förhandlas fram vara lika med noll. ”Detta är den obekväma sanningen i den israelisk-palestinska konflikten…” ("The inconvenient truth about the Israel-Palestinian conflict", Fred Maroun, TOI Blogs, 22 juni 2017).

Satans “säkerhets”-fälla är att lita på människor snarare än Gud. Jordaniens utrikesminister Safadi sade att ”arabiska länder skulle bistå Israel med säkerhet om de drar sig tillbaka från Judéen och Samarien”. Så för att Israel ska få en arabisk säkerhetsfilt, är allt de måste göra att överge det land som man befriade 1967. Dela Guds Utlovade Land, så kommer muslimer att beskydda oss? Hans uttalanden stämmer överens med de som Jordaniens Kung gjort: ”Hela poängen med vårt fredsinitiativ är för att vi ska vara borgensmän för Israels säkerhet.” ("Jordan to Israel: Withdraw and you'll get security," Arutz 7, 30 Apr. 2017) Det här ignorerar bekvämt nog Islams taqiyya-taktik – dess godkännandestämpel för muslimer som ljuger för att främja Allahs sak.

Det befriade Jerusalems jubileum

När man den 21 maj firade 50 år sedan Jerusalems “befrielse och enande”, fastställde Bibi, ”Det är inte vår anslutning till Jerusalem som kräver en förklaring, utan snarare det skamliga försöket” av UNESCO och andra att radera Israels band till dess stad och land. Men ställd inför detta hyckleri, är sanningen fortfarande att ”Jerusalem alltid har varit enbart det judiska folkets nationella huvudstad, och inte något annat folks. Vi behöver inte förklara vår närvaro i Jerusalem”. Jerusalem är Israels utifrån såväl historisk som biblisk rätt.

("Netanyahu: Jerusalem will always be Israel's capital", Arutz 7, 22 maj 2017).

FN förtalar Israel på Sexdagarskrigets femtionde årsdag

David Hornik, noterade de “många uttalanden som prisade eller beklagade Sexdagarskriget och dess utfall för Israel”, och sade: ”Uttalanden av den förstnämnda sorten betonar att kriget gav Israel försvarbara gränser, en nära allians med USA… och, så småningom, fredstraktat med Egypten och Jordanien…”

”Uttalanden av den sistnämnda sorten begråter Israels ”ockupation” av palestinierna och beskriver det som en katastrof… FN:s generalsekreterare Guterres bjuder på några av de mest chockerande uttalandena i den grenen”, och säger att ”Den här ockupationen har påtvingat en tung humanitär och tillväxtmässig börda på det palestinska folket”, då generationer har vuxit upp och levt i trånga flyktingläger, ”många i eländig fattigdom, med mycket lite eller inga utsikter för ett bättre liv för sina barn”. Han tillade: ”Att lösa den israelisk-palestinska konflikten kommer att undanröja en pådrivare för våldsam extremism och terrorism i Mellanöstern och öppna dörrarna för samarbete, säkerhet, välstånd och mänskliga rättigheter för alla”.

Hornik tillrättavisar det här påståendet om ”den påstådda misären i palestinskt liv sedan Israel tog över”, och refererar till kolumnisten Yeminis skrift nyligen, ”The Truth about the Occupation.” [”Sanningen om ockupationen”]. Yemini förespråkar ett israeliskt tillbakadragande ”från större delen av Västbanken”, men han vill ha en diskussion ”som är baserad på sanning…” Han undersökte huvudaspekter i palestinskt liv” innan och efter ”ockupationen” och resultaten stödjer inte Guterres påståenden. Några exempel:

Baserat på en palestinsk studie och siffror från Världsbanken, har spädbarnsdödligheten gått från över 100 per 1000 levandefödslar år 1967 till endast 18 dödsfall idag. Yemini: ”[Spädbarns]dödligheten bland palestinier är mycket lägre än det globala genomsnittet på 31,7, och är signifikant lägre än genomsnittet i arabvärlden, där siffran är 28.” Den förväntade livslängden har också ökat: från 48-49 år 1967 till 73-75 år idag.

”År 1967 var endast fyra av totalt 708 palestinska städer och byar kopplade till rinnande vatten.” Idag är 643 samhällen eller 97 % av befolkningen påkopplade. Ändå påstår Guterres att “Israel obarmhärtigt förtrycker palestinierna”.

Hans syn på den här konflikten som ”en pådrivare av våldsam extremism och terrorism” är en större lögn. Innan den ”arabiska våren” var påståenden som detta normen. Men sedan dess, har Mellanöstern haft sex år av konflikter mellan nästan alla grupper och nationer. Att säga att det är ett resultat av den israelisk-palestinska konflikten är skrattretande.

Faktum är, att när man ser hatet mellan PA och Hamas i Gaza, ”antyder det att den israeliska säkerhetskontrollen” i Judéen och Samarien ”förhindrar att ännu ett helvete bryter ut [i Mellanöstern]”. ("UN Sec-Gen. Launches Slanderous Attack on Israel", D. Hornik, PJ Media, 7 juni 2017).

Att fastställa vårt arv

Efter kriget 1967, skrev Nathan Alterman, det moderna Israels mest inflytelserika poet, ”Vad den här segern uppnådde är att den i huvudsak raderade differentieringen mellan Staten Israel och Landet Israel… Det enda som [Israel] nu behöver för att återkoppla till sin historia är, för folket Israel att ta allt som vi har uppnått och väva en tredubbelt tvinnad tråd som inte kan brista.”

Han sade en gång till en annan poet, ”Om vi skulle acceptera att Judéen och Samarien inte är våra, så skulle vi behöva skriva om hela Bibeln.” ("This land is our land", D. Eydar, Israel Hayom Op-ed, 31 mars 2017).

MK Hanegbi, sade vid "Celebrate 50 Years of Rejuvenation in Judea & Samaria"- eventet i USA, ”Försvar är viktigt och säkerhet är viktigt, men det viktigaste är Israels moraliska anspråk”, och lade till att Israels land ”inte gavs åt oss genom Google och Wikipedia, utan genom Bibeln”. ("Israeli Minister: Bible, not Google. gives Israel Moral Right to Land," JP, 28 mars 2017).

Men Israel har prideparader

Nyligen fick Intercessors for Israel följande fråga: ”Den israeliska regeringen bidrar finansiellt till Pride och andra homosexuella organisationer. Hur stämmer det överens med Guds ord? Enligt uppgift är Tel Aviv den näst största homosexuella staden i världen. Regeringen tillåter prideparader i Jerusalem… Jag förstår inte hur ni kan be för en regering som går emot Guds ord. Ni markerar inte ens detta i era bönepunkter som kommer ut varje vecka.”

Chucks redigerade svar: Då alla västerländska nationer, förutom ett par i östra Europa nu är öppet post-kristna och har tendens mot en liberal ”vad som helst funkar”-riktning, är Israel fortfarande – och jag använder det här uttrycket enbart för tydlighetens skull – för-”kristet”. Den sista sanna väckelsen här nertecknades i Apostlagärningarna.

Det du frågar är, varför Israel inte beter sig bättre än en ”kristen” nation. När dagen kommer då hela Israel ska bli frälst, endast efter det kommer Israel att bli allt det som du förväntar dig att det ska vara idag.

Det är anledningen till att vi ber för säkerhet, så att hela Israel ska vara vid liv för att kunna bli frälsta; för aliyah, eftersom Gud tydligt säger att Israel kommer att bli frälst i landet; mot delning av landet och för en regering som står emot kraven på att dela det här landet, eftersom Gud tydligt säger att hela Israel ska bli frälst i landet.

Här är en fråga till dig: Skulle du säga till din homosexuella granne att lämna sin homosexuella livsstil och sedan följa Jesus, eller skulle du säga till honom/henne att följa Jesus så som de är, och sedan, när de är frälsta, lita på att Herren ska ge dem nåd att leva ett liv som behagar Honom? De flesta troende erkänner att ingen helt och fullt blir fri från slaveriet under synd förrän de är frälsta. Så varför förvänta sig något annat från israeler?

Se, jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel.

Jes. 46:13

Chuck & Karen Cohen