Shalom b'shem Yeshua haMashiach

Frid i Yeshua Messias namn. Endast Hans nåd kan upprätthålla oss när Han skakar världen. Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen. (Joh. 16:33)

Det talas på flera ställen i Ordet om hur världen ska skakas i den yttersta tiden. Vi tror att judar är säkrare i Israel än i exil idag, för att: YHVH ryter från Sion, från Jerusalem låter han sin röst höras, så att himlen och jorden bävar. Men YHVH är en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn. (Joel 3:16)

Gud kopplar samman sina domar i den sista tiden med sitt folk. Jesaja 34 borde lägga Gudsfruktan i hela mänskligheten – både frälsta och ickefrälsta. Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag. Jorden och allt som är på den må höra, världen och allt som växer där. Ty YHVHs vrede är riktad mot alla hednafolk, hans förbittring mot alla deras härskaror. Han överlämnar dem till undergång, han utlämnar dem till slakt. (Jesaja 43:1-2)

Frågan ”Varför?” när det gäller Guds hotande dom är lika aktuell som dagens nyheter, eftersom det baseras på hur nationer behandlar Hans folk och land: Ty dagen för YHVHs hämnd kommer, ett vedergällningens år då han utför Sions sak. (Jesaja 34:8)

Nya Testamentet varnar också för den yttersta tidens omskakningar: … nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå. När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld. (Heb. 12:26b-29)

Vi går hela vägen runt och tillbaka till det uppmuntrande ordet i Joh. 16:33. Yeshua är den som har övervunnit, och om vi blir kvar i Honom, kan vi också övervinna allt som vi är, och övervinna allt som vi kommer att ställas inför.

Kyrkan bekräftar Guds löfte till Israel

Under århundraden har kristna teologer och predikanter sagt att kyrkan har ersatt Israel som Guds Utvalda. Men eftersom Tanach fortfarande är Guds Ord idag, så bekräftar i sanning en global kyrkas existens, som utgörs av judiska och hedniska troende, Guds förbundsåtaganden mot Israel.

Utan hedningar i Guds Rike, skulle Hans löfte till Abraham, Isak och Jakob inte kunna fullbordas. Uppenbarelsen av hemligheten Kristus (Kol. 1:25-27), att hedningar är ett med judar i Israels Messias, bekräftar Guds löften till förfäderna. Som Romarbrevet 15:8b-12 säger: Messias Yeshua har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta [etablera; säkerställa ännu mer] löftena till fäderna [Israels fäder], och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn.(Ps. 18:50) Det står också: Jubla, ni hednafolk, tillsammans med hans folk. (5 Mos. 32:43a) Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk (Ps. 117:1). Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas. (Jes. 11:10)

I allt detta ser vi hur Gud fullbordar sitt ord till Abraham, att i hans ”avkomma” (singular eller plural eller både och enligt sammanhanget), ska alla släkter på jorden bli välsignade (1 Mos. 12:3; 18:18; 22:18). Den Helige Ande säger genom Paulus att detta löfte är glädjebudet åt hedningarna (Gal. 3:8). Hur kan kyrkan ersätta Israel när kyrkan är en gren på Israels olivträd, och är buren av dess rot (Rom 11:18)? Dagens sanna kyrka är ett levande vittne för sanningen i att Guds löften till Israel står fast!

Judéen & Samarien = Israels bibliska hjärtland

Friedman, som är USA:s ambassadör i Israel, bekräftade Israels juridiska rätt att befinna sig i Judéen och Samarien, de så kallade ”ockuperade områdena”. Han sade att FN-resolutionen som avslutade Sexdagarskriget berättigade Israel till ”säkra gränser”, och eftersom 1967 års gränser inte var säkra, innebar det att Israel tilläts att ”återta en betydande del av Västbanken”. Men idag använder Israel enbart 2 procent av det omdiskuterade området.

Ministern för rådet för Judéen, Samarien och Gaza, Revivi, sade: ”Ambassadör Friedman borde berömmas för att använda fakta i sin beskrivning av verkligheten i Judéen och Samarien… Fred handlar om att två folk lever sida vid sida, och har aldrig handlat om en etnisk resning av judar ur Judéen.” ("YESHA Council commends US Ambassador for speaking the facts", Arutz 7, 29 sept. 2017).

Det amerikanska utrikesdepartementet tillrättavisade Friedman ”för att ha legitimerat judiska bosättningar”, när han vid 50-årsjubiléet för ”Israels återbosättande av det bibliska hjärtlandet Judéen och Samarien” sade till en israelisk nyhetsportal att ”bosättningar är en del av Israel”. Utrikesdepartementets talesman Nauert gav ett skarpt genmäle: ”det ska stå klart att vår politik inte har förändrats”, och Friedmans uttalanden ”bör inte tolkas som en förändring i amerikansk politik”. ("Trump Admin Rebuffs US Ambassador for Legitimizing Jewish Settlements", Israel Today, 29 sept. 2017).

Nadav Shragai, skribent för Israel Hayom, säger att för “palestinierna är staten Israels själva existens en grundläggande synd och att ”land-för-fred”-modellen skulle kunna sluta med att vi skickas tillbaka till tiden före sionismen”. Ändå pressar den nuvarande amerikanska administrationen Israel att göra precis det. Trumps ”fredsteam” – Friedman, Trumps rådgivare/svärson Kushner, och hans särskilda representant för internationella förhandlingar, Greenblatt – inspekterar alla ”byggplaner” som söker godkännande hos ”planeringsmyndigheterna för Judéen och Samarien”. Och även om Israel nyligen fick klarsignal för en ny bosättning, så lägger USA sig i Guds direktiv för Israel att råda över sina besittningar (Obadja 1:17).

Israel har oklokt nog åtagit sig “att inte utfärda anbudshandlingar eller att upplåta nya bostäder” utan USA:s godkännande fram till slutet på 2017. Man rättar sig också efter ”det senaste dekretet att inte uppföra nya industriområden – ett krav som inte ens Obamas regering ställde.”

De flesta ledarna för bosättningarna uttrycker sig inofficiellt i ”hårda” ordalag om att premiärminister Bibi Netanyahu missar ”en historisk möjlighet” att bygga upp Judéen och Samarien …” Den ende som öppet exponerar detta, är Zeev Elkin – som är minister för Jerusalem Affairs and Heritage, och medlem av Diplomatic-Security Cabinet – som sa: ”Det fanns hopp om att Trumps regering skulle förändra det gamla paradigmet, och avlägsna sig från Obamatidens tro att Abbas är en [freds-] partner, och att bostadsbyggande är ett hinder. Men, sorgligt att säga, det hoppet har grusats … Även om vi måste ta USA:s ställningstagande i beaktning, så kan vi – när det handlar om bostadsbyggande – göra saker som Trump inte godkänner.”

Elkin tillade, att medan Israel rättar sig efter dessa krav, trotsar den Palestinska Myndigheten [PA] flagrant USA:s krav genom att ”fortsätta betala löner till terrorister och deras familjer och motarbeta Israel internationellt”, och genom att försonas med Hamas – terroristerna som styr Gaza. Varför ska de komma undan med det, medan Israel hålls kort? ("Unsettled under the Trump administration," N. Shragai, Israel Hayom Op-ed, 20 Oct. 2017)

Jerusalem – Guds röda skynke

Under en predikan över Sakarja 12, där Gud säger att Han gör Jerusalem till en berusningens bägare och till en tung sten för de nationer som dristar sig till att röra den, fick Chuck ett intryck av Gud som den Store Matadoren, världen som tjuren, och Jerusalem som Guds röda skynke – som Han aktivt viftar framför ansiktet på världen, för att se vem som är dåraktig nog att försöka ta det från Honom. Om din nation är en del av den rasande tjuren, så är det endast förbön som kan förhindra dess utplåning. På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. (Sak 12:9)

Israels förre USA-ambassadör Zalman Shoval säger att det förekommer positiva tendenser i Trump-teamets hantering av Iran och UNESCO, men inte rörande hans återkommande löfte att omlokalisera USA:s ambassad. Skälet som Trump anger för att vänta är ”mycket mer oroande än beslutet i sig, eftersom det hänvisar till den förmodade kopplingen mellan den israelisk-palestinska konflikten och stabiliteten i Mellanöstern [MÖ]. Det finns de som ser detta uttalande som bevis för att presidenten instämmer med den dogmatiska och fastlåsta positionen, som många i Europa och i Washington håller, att det palestinska problemet är den centrala – om inte den enda – orsaken till regionens instabilitet.”

Shoval undrar: ”Tror han verkligen att en israelisk-palestinsk fred kommer att få slut på blodsutgjutelsen i Syrien, Jemen eller Irak, på de radikala sunni- och shiamuslimernas terrorism som hotar de flesta länderna i MÖ, och dämpa Irans hegemonianspråk?”

Trumps längtan efter det ”ultimata fredsavtalet är beundransvärd, och delas av en majoritet av israelerna”, men inte ”för en majoritet av palestinierna”. Detta är detta slags fred som många israeler efterfrågat: ”ett slut på konflikten … med en genuin och ideologisk acceptans av Israels rätt att existera som den judiska nations-staten.” Men det finns inget som antyder att detta kommer att accepteras av PA, och dess pågående ansträngning för ”vapenvila” mellan sig och Hamas belyser det. Då en verklig fred inte är möjlig nu, ”hålls USA:s ambassadflytt gisslan genom palestinsk utpressning.” ("Perception versus reality," Z. Shoval, Israel Hayom Op-ed, 16 Oct. 2017)

USA:s utrikesdepartements hantering av Israel fortsätter att provocera Gud. Man motsatte sig nyligen en israelisk säkerhetsplan på att ansluta till Jerusalem 19 näraliggande samhällen med ett genomsnitt på mindre än 10000 invånare i varje. USA menade att det ”skulle kunna äventyra planerade MÖ-fredssamtal.” Så, att PA och Hamas förenar sina styrkor är OK, men att Israel vill säkra sin eviga huvudstad är det inte?

Denna USA:s ”oro” gjorde att Bibi sköt upp diskussionen om denna lag, och meddelade sin koalition att det var viktigt att ’koordinera’ större ändringar i Judéen och Samarien med Trumps regering.” Även om vi förstår detta från geopolitisk synpunkt, så får det Israel att i bibliskt perspektiv se ut som en lydstat till USA. ("Senior US official: Trump concerned about Greater Jerusalem bill," Arutz 7, 29 Oct. 2017)

Land för fred? Säg bara “nej!”

De flesta nationer bryr sig inte om att de, med vilka de vill att Israel ska sluta fred och ge bort mer av sitt land till, är terrorister eller att de stödjer terrorism mot Israel. Men genom att dela detta land – som Gud specifikt varnar Israel för (3 Mos 25:23) – skulle denna nation vara i större fara, eftersom terrorhot eller iranska kärnvapen bleknar i jämförelse med Guds vredesdomar (Joel 3:1-2).

Pensionerade generalmajor Gershon Hacohen skriver – även om han inte räknar med Gud: ”Det största hotet mot den judiska statens existens härstammar inte från shiamilisens närvaro på Golanhöjderna, inte … heller från Irans kärnvapen … utan snarare från en palestinsk stat i enlighet med Clintons plan, som strävar efter ett delat Jerusalem och Israels tillbakadragande till 1967 års [oförsvarbara] gränser”.

Han säger att regeringens återhållsamma byggplaner på nyckelområden i och runt Jerusalem visar att ”… huvuddragen för en israelisk-palestinsk överenskommelse” fortsätter att beskriva en delning av Jerusalem som grunden för fred. Den rådande situationen i Syrien visar emellertid ”hur verkligheten förändras på oförutsägbart sätt …” Därför måste det till en omvärdering av de grundläggande förutsättningarna som Israels säkerhetsstrategi formulerades på, med hänsyn till det hot en framtida palestinsk stat skulle utgöra …”

Båda sidors förväntningar har också förändrats i grunden. När Osloavtalet undertecknades, låg förväntan i ”ömsesidighet och försoningsprocesser.” När sedan terrorn ökade, ersattes Israels förväntan på fred i utbyte mot eftergifter av strävan efter fullständig separation. ”Allteftersom budskapet, att separation var nödvändigt ”för att bevara Israels judiska och demokratiska natur, fick gehör i Israel, växte palestiniernas förhandlingsmuskler.” Man insåg, att om skapandet av ett Palestina i Judéen och Samarien ligger i Israels intresse, ”och Israel är villigt att göra det för att bevara nationens framtid, varför skulle palestinierna göra något över huvud taget i gengäld?” De uppnår ”det de önskar i kraft av sin nationella rätt till självbestämmande.” Allt detta ökar risken att ett israeliskt tillbakadragande bekräftar det arabiska målet att erövra allt territorium som de anser är deras – från Jordanfloden till Medelhavet.

Frånsett säkerhetsaspekterna förklarade en av Fatahs ledande talespersoner på libanesisk TV 2009, hur en tvåstatslösning kommer att medföra Israels sammanbrott. Om Israel överger Jerusalem, ”vad skulle hända med allt deras prat om det Förlovade Landet och det Utvalda Folket? Och alla uppoffringar de gjort?” De betraktar Jerusalem, Judéen och Samarien som sin historiska arvedel, ”och om judarna lämnar dessa platser, kommer den sionistiska idén att kollapsa.”

Denna korrekta syn på ”betydelsen av den andliga-judiska dimensionen som villkor för Staten Israels fortsatta existens” leder till slutsatsen att skapandet av ett Palestina mitt i Israels av Gud givna land, är ett existentiellt hot. ("The danger of imploding," Maj-Gen. G. Hacohen, Israel Hayom Op-ed, 8 Oct. 2017)

Dror Eydar instämmer i behovet att tänka om beträffande grunden för fred, och undrar om den israeliska vänstern – som fortfarande klamrar sig fast vid ”land-för-fred-formeln” – lider av demens … och lever i övertygelsen att vi är kvar på 1970- eller 1980-talen”, före misslyckandena i Oslo, Camp David och evakueringen av Gaza. ”Det gamla paradigmet vilar på antagandet att ’ockupationen’ endast gäller de delar av landet som Israel erövrade under 1967 års Sexdagarskrig”, men medan israeler fokuserar på det, så ser araberna längre tillbaks, och betraktar Israels födelse 1948 som den ”ursprungliga synden”. ”Vissa pekar till och med på Balfourdeklarationen 1917, eller den första aliyahvågen på 1880-talet.” Den här konflikten är uppenbart ”inte territoriell – den handlar om det judiska folkets grundläggande rätt till en stat i vårt hemland.” ("Replacing the old paradigm," D. Eydar, Israel Hayom Op-ed, 20 Oct. 2017)

Fred med vem?

En hustrumisshandlare, som mördade tre israeler, lades till en lång lista med deprimerade eller mentalsjuka palestinier, som, genom att mörda judar, förvandlade sig själva till hjältemartyrer. Detta visar inte bara att denna kultur regeras av demoner, men bekräftar också Guds Ord; att förbanna Hans folk för med sig förbannelse (1 Mos 12:3, jfr Jes 5:20).

Nadav Shragai skriver att ”ett friskt och sunt samhälle” tar hand om och vårdar sina svaga, men ”ett samhälle som glorifierar mördare, är kriminellt.” Ett samhälle som upphöjer terrorister ”som föredömen, är ett sjukt samhälle, som inte är mindre stört än dess mest störda invånare.” Dessa människor upphöjs emellertid av PA i böcker, media och moskéer, genom att samhället förvandlar ”sina mest problemtyngda, marginaliserade och lägst värderade medlemmar till de mest betydelsefulla”, om de dödar en jude. Detta tankesätt göds ”i en miljö som upphöjer terrorism; i ett samhälle som metodiskt fostrar sina barn att hata Israel och judar …” ("An insane society," N. Shragai, Israel Hayom Op-ed, 8 Oct. 2017)

En ledare i JP skriver att PA:s avvisande av Balfourdeklarationen visar, att de ”fortfarande vägrar att erkänna Israels existens och kastar ytterligare tvivel över möjligheten att någonsin uppnå fred med dem.” Deras ”förkastelseideologi” är grundad på fabeln ”att en palestinsk nation existerat i tusentals år och att det aldrig funnits ett judiskt tempel i Jerusalem.”

De ser brittiskt ”stöd för Sionism” som inledningen på judisk historia i landet, och att Balfour var en ”föregångare till Hitlers försök att lösa ’det judiska problemet’.” En dokumentär från PA fastslår: ”Inför judarnas komplott kunde Europa aldrig stå ut med dessas karaktär, monopol, korruption … Europeiska nationer upplevde att de hade drabbats av tragedi genom att erbjuda judarna tillflykt. Senare utverkade judarna Balfourdeklarationen, och Europa såg det som en lösning på att bli av med dem.”

Denna koppling i PA:s berättelse med nazism är olycksbådande. Som exempel påstods 1998 i en officiell PA-dagstidning att Hitler och Balfour hade samma mål, med en skillnad: Hitler ”hade inte kolonier att sända judarna till, så han utplånade dem”; Balfour hade Palestina att skicka sina judar till. Så Sionismen användes av Europa för att befria västvärlden från judarna. [Al-Hayat al-Jadida, Dec. 6, 1998]

Djupet av denna villfarelse är häpnadsväckande. President Abbas rådgivare för religiösa frågor sa: ”Ingen person utöver muslimer har någonsin i historien använt [Västra Muren] som en plats för tillbedjan, förrän efter den olyckliga Balfourdeklarationen 1917.” [Al-Hayat al-Jadida on Dec. 18, 2012] En talesman för Fatah gick nyligen längre, och kallade Balfourdeklarationen för ”det mest fruktansvärda brottet i människans historia.” ("Balfour & Hitler," JP Editorial, 4 Nov. 2017)

PA och Hamas försöker försonas igen

Denna gång kräver PA att Hamas avväpnas. En ledande Hamasmedlem sa till libanesisk media: ”Den väpnade kampen har fungerat och diplomatin med Israel har inte lett någon stans.” Med andra ord, de kommer att behålla sina vapen. En annan talesperson instämde: ”Vi kommer att lämna in våra vapen först när hemlandet [hela Israel] är befriat …” ("Hamas vows it won't disarm until Palestine is liberated," Israel Hayom, 8 Oct. 2017)

USA:s sändebud till MÖ, Greenblatt, sa beträffande denna försoning, att det är grundläggande att alla parter rättar sig efter Kvartettens [USA, FN, EU och Ryssland] principer: ”… varje palestinsk regering måste entydigt och uttryckligen förbinda sig till ickevåld, erkännande av Staten Israel, acceptans av tidigare ingångna avtal och åtaganden mellan parterna, inklusive avväpning av terrorister, samt förbinda sig till fredliga förhandlingar …”

Den israeliska ministern Bennet tackade USA för dess klara ställningstagande, och betonade att ”Israel inte kommer att förhandla med en palestinsk regering som är beroende av Hamas, förrän dessa ”avväpnar, erkänner Israel, och återlämnar … fångade medborgare och fallna israeliska soldaters kroppar.” ("US in line with Israel on PA-Hamas reconciliation," Arutz 7, 19 Oct. 2017)

Hamas förkastade alla USA krav, och anklagade USA för att “blanda sig frågor som endast rör det palestinska folket.” Och under ett massmöte i Gaza sa en hög militär ledare öppet: ”Tiden, när Hamas diskuterade ett erkännande av Israel, är förbi. Diskussionen nu handlar om när vi kommer att utplåna Israel …” ("Hamas to Trump: We want to wipe out Israel, not recognize it," Arutz 7, 20 Oct. 2017)

Hamas förband sig också att bevara sina täta band till Iran. Nyligen avslöjade de Iran som ”återigen gruppens största finansiella och militära uppbackare och försörjare”, efter ett avbrott i relationen på grund av Syrien. ("In defiant note, Hamas vows to maintain Iran ties," Israel Hayom, 23 Oct. 2017)

Den israeliske muslimen Khaled Abu Toameh skrev att Irans förnyade inflytande över interna palestinska frågor “inte bådar väl” för en PA-Hamas-försoning. Faktum är att Irans pågående ”ansträngningar att öka sin politiska och militära närvaro i regionen, inte bådar väl för den framtida stabiliteten i MÖ.”

Iran uppmanade Hamas att motstå avväpning, så att man kan ”bibehålla och förstärka sina förberedelser för ett krig mot Israel.” I Teheran sa Ayatollah Khamenei till Hamasledare: ”Palestiniernas sak är den islamska världens viktigaste angelägenhet …”

Hamas betraktar detta sina toppledares besök i Iran ”som ett avfärdande av Israels krav på att klippa banden med Iran …” Det hjälper dem också att ”stå emot varje krav på att överge sin ideologi och sina stadgar”, som uppmanar till Israels utplåning och som motsätter sig alla fredsansträngningar.

Irans stöd beror inte på att man bryr sig om palestinierna, utan på dess mål att kontrollera hela Mellanöstern. Lärdomen av allt detta ”är att Hamas inte har förändrats ett jota … Hamas styr inte mot reson och pragmatism. Genom att öppet stödja Hamas demonstrerar Iran än en gång att man avser att lägga mer bränsle på elden i MÖ, och fortsätta sabotera varje chans till fred.” ("The Iran-Hamas Plan to Destroy Israel," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 23 Oct. 2017

Iran griper efter herravälde i Mellanöstern

Trump har deklarerat att han inte återintygar ”Irans efterlevnad av 2015 Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), med andra ord: det iranska kärnteknikavtalet.” Netanyahu sa till Fox News att detta ”historiska och djärva” agerande kommer att bidra till att Iran hindras från att skaffa sig kärnvapen. ”Iran är den främsta terrorstaten i vår tid. Man avrättar homosexuella, fängslar journalister, undertrycker kvinnor”, och understödjer terrorism över hela världen. Att tillåta denna regim, ”vars ekonomi är 30 gånger större än Nordkoreas”, att skaffa en kärnvapenarsenal inom mindre än tio år, som JCPOA gör, ”är fruktansvärt dåraktigt ”.

Bibi, som var en stark motståndare till JCPOA innan det blev klart, fokuserar nu på att hindra Iran från att skaffa kärnvapen. ”Du kan åstadkomma det antingen genom att fixa det här dåliga avtalet, eller genom att nixa det.” Ett acceptabelt avtal skulle inte låta ”restriktioner på Irans kärnteknikprogram” bero på en tidsram. Först måste det till ”en verklig förändring i Irans beteende …” Dessutom måste Iran hindras från att ”utveckla interkontinentala ballistiska missiler, som bara kan användas för kärnvapen.” (När vi skriver detta har Iran nyss hotat att öka sina missilers räckvidd till att kunna nå Europa, om Europa vänder sig mot Iran.) Det måste genomföras ”verkliga inspektioner. Nu tillåter inte Iran några inspektioner av militära anläggningar … men var tror du att de kommer att gömma dessa saker?”

I en intervju i CBS ”noterade Bibi en bred konsensus i regionen, ett unikt exempel på arabisk-israelisk enhet, för tuffare villkor gentemot Iran, ett budskap till västvärlden: när Israel och de främsta arabstaterna är överens om något … var uppmärksam … Vi bor granne med Iran.” ("Trump made a historic, bold decision on Iran," Arutz 7, 16 Oct. 2017)

Avi Issacharoff skriver att Libanon är ”pro-iranskt, pro-syriskt, och att Hizbollah har ett säkert grepp om landet. Den libanesiska presidenten är … en iranier utsedd av Hizbollah”, och dess armé samarbetar och samordnar med Hizbollah, som är en ”statsunderstödd (Iran), statsdominerande (Libanon) terroristarmé som får Islamska Staten att se ut som ett gäng pojkscouter. ("Lebanon now a full on Iranian proxy," A. Issacharoff, Toi Analysis, 4 Nov. 2017)

När nu Islamska Staten besegrats i Syrien, tar president Assads “regim och dess iranska understödjare” tillbaka territorium från “västunderstödda syriska rebellgrupper.” Men Israel är dess slutliga mål. På tal om shiakrigare i Syrien, sa en av Irans Ayatollah Khameneis rådgivare: ”Motståndslinjen går från Teheran, via Baghdad, Damaskus och Beirut för att nå Palestina.” ("Iran Using Success in Syria to Menace Israel," ICEJ News, 9 Nov. 2017)

Det rysk-amerikanska eldupphöravtalet för Syrien är dåliga nyheter för Israel

Det låter iranska soldater ”befinna sig endast fem kilometer från Israels gräns.” Vad tänker Trump på? Den 25 november rapporterades att han avstod från att stänga PLO:s kontor i Washington eftersom de hotade med att klippa sina band med USA, och att han inte längre tänker stödja kurder, som strider i Syrien, med vapen. ”Amerika först”, och åt helvete med resten av världen, stavas katastrof för USA (Gal 6:7)!

I en reaktion på syrienavtalet sa Bibi till Ryssland och USA: ”Israel kommer att fortsätta utföra attacker i Syrien i linje med sina säkerhetsbehov.” Han kritiserade också avtalet offentligt, eftersom det inte gör något för att ”hindra Irans expansion i området …”

Israels underrättelseminister Katz upprepade Israels röda linjer: Man kommer ”inte att acceptera Iran, dess associerade eller ombud att etablera sig i Syrien, något som kommer att innebära ett konstant hot och en konstant orsak till spänning, friktion och instabilitet.” Och försvarsminister Liberman varnade för att Israel ”inte kommer att tillåta den shiitiska axeln att göra Syrien till sin frontlinje.” ("… Israel will act in Syria 'in accordance with our security needs'," JP, 13 Nov. 2017)

Medan vi färdigställer detta, rapporteras att Israel har stått vid sina deklarerade röda linjer genom att bomba en iransk militär anläggning alldeles utanför Damaskus, varvid ett antal iranska soldater dödades.

Profetiska scenarier

Europa och Gud: Journalisten Giulio Meotti nämner ”The Paris Statement”, som några av Europas mest inflytelserika intellektuella publicerade i mitten av oktober. De förkastar den ”falska kristendomen som predikar universella mänskliga rättigheter”, det ”utopiska, pseudoreligiösa korståget för en gränslös värld”, samt multikulturalism, och efterfrågar istället ett Europa med rötter i Kristendom: ”Beskyddarna av detta falska Europa är förhäxade av föreställningar om oundvikliga framsteg. De inbillar sig att Historien är på deras sida, och denna övertygelse gör dem högmodiga och föraktfulla, oförmögna att erkänna bristerna i den post-nationella, post-kulturella värld de bygger. Dessutom är de okunniga om de verkliga källorna till den mänskliga anständighet som de själva värdesätter, ”genom att ignorera eller förkasta Europas kristna rötter. ”De lägger emellertid stor möda på att inte förolämpa muslimer, vilka de tror med glädje ska anamma deras sekulära, multikulturella världssyn.”

Meotti noterar att Påven Benedictus såg att Europa ”tvivlade på sin egen identitet”, och 2017 gick hon [Europa] ännu längre, och ”skapade en post-kristen, pro-islamisk identitet.” Till och med Europas officiella byggnader och utställningar har ”raderat kristendomen och välkomnat islam.” Som exempel: det av EU finansierade 56 miljoner euro-projektet ”House of European History”-museet har öppnats. Dess syfte: ”att skapa en historisk berättelse om efterkrigstiden runt det EU-promoverande budskapet om enhet.” Här ses emellertid Franska Revolutionen som Europas födelse, med mycket litet sägs om vad som föregick det. Den s.k. Code Napoléon och Marxs filosofi har prominent exponering, och slaveri och kolonialism beskrivs som Europas mörka sidor. Men det ”mest anmärkningsvärda” är att denna version av historien förnekar att ”religion” har haft något inflytande. ”Europeisk sekularism bekämpar inte längre den kristna religionen; den helt enkelt ignorerar varje religiös aspekt av livet.”

En EU-finansierad utställning, ”Islam – det är också vår historia!”, som hölls i Bryssel, letade efter islams påverkan på Europa. Dess officiella uttalande säger att dess syfte är att hjälpa ”europeiska muslimer och icke-muslimer att bättre förstå sina gemensamma kulturella rötter och vårda sitt gemensamma medborgarskap.”

Vari ligger ”logiken” i Europas ”fientlighet mot kristendom och dess attraktion” av islam? Det står nu klart varför tusentals polacker hållit en ”massprotest längs Polens gränser”, och proklamerat sitt motstånd mot ”sekularisering och islams inflytande”, som EU nu ställer sig bakom. ("Europe's New Official History Erases Christianity, Promotes Islam," G. Meotti, Gatestone Institute, 18 Oct. 2017)

FN och Israel: Med målet att upprätta ett “Palestina” i Guds land har FN och PA förenats i ett omfattande program. ”UN Development Assistance Framework State of Palestine”, vill se ”FN:s aktiva och synliga deltagande i PA:s diplomatiska kamp mot Israel.” Mellan 2018 och 2022 ska FN och dess organisationer stödja detta 1,3 miljarder dollar-initiativ. Dess mål är ”slut på ockupationen, mobiliserande av internationellt stöd, skuldbeläggande av Israel, och stärkande av palestinska band” i världen.

Sidan 16 i planen säger också: ”FN kommer att stödja ansträngningar att beskydda de palestinska karaktären och identiteten i Östra Jerusalem, Palestinas framtida huvudstad …” Kom ihåg Joel 3:16.

Israels utrikesdepartement benämner helt riktigt denna plan som ”en attack mot Israel.” ("UN Launching $5 Billion Plan to 'End Occupation,' Blame Israel," Jewish Press, 27 Oct. 2017; "UN earmarks $1.3 billion for Palestinian independence," Arutz 7, 29 Oct. 2017)

Gog och Magog: Ett möte, som hölls nyligen i ryska Sochi mellan Ryssland, Iran och Turkiet, för att planera kommande åtgärder i Syrien, genomfördes utan amerikansk representation. Är detta vad Hesekiel 38:13 antyder om när Israel attackeras, att många andra nationer inte gör något annat än att ställa frågor? ? ("Ya'alon to Trump: Enough about nuke deal, pressure Iran on regional terror," JP, 29 Nov. 2017)

Insiktsfull visdom från Israels premiärminister

I ett välkomsttal till kristna mediarepresentanter i Jerusalem uppmuntrade Bibi dessa journalister att tala ut för Irans kristna. Han har varnat världen för Iran, men vid det här tillfället ville han sätta ljuset på de förföljda. ”Vissa världsledare är villiga att ignorera detta förtryck och istället blidka Iran, men det är inte jag”, eftersom ”hur ett land behandlar religiösa minoriteter är en mycket god indikator på hur det kommer att behandla sina medborgare och grannar.” ("Israel's PM calls on Christian Journalists to stand for Iran's persecuted believers," www.charismanews.com, 18 Oct. 2017)

Under ett bibelstudium i Bibis officiella residens i Jerusalem i oktober sa han: ”Det finns ingen judisk existens utan Bibeln”, och tillade: ”Det finns inte heller någon judisk framtid utan Bibeln.” ("PM Netanyahu hosts Bible study at his official Jerusalem residence," Israel Hayom, 4 Oct. 2017)

För evigt, o YHVH, står ditt ord fast i himlen.

Ps 119:89

Chuck & Karen Cohen