Shalom från Sion,

Låt oss behålla vårt fokus på det slutgiltiga målet för Guds rike - vad år 2017 än må innehålla – att Han ska bli förhärligad genom upphöjelsen av Hans Son. … och alla tungor bekänna att Messiah Yeshua är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil. 2:11; se även Joh. 12:27-28).

Gamla Testamentets heliga visste detta, och baserade ofta sina böner på det. Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och försona våra synder för ditt namns skull!” (Ps. 79:9); ”Inte oss, YHVH, inte oss utan ditt namn ska du ge ära, för din nåds och din sannings skull. (Ps. 115:1).

Det här målet står klart och tydligt genom hela Skriften, och idag, det är Guds mål i att återupprätta sitt folk till sitt land. Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare… Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem” (Jer. 33:7, 9a); ”Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, YHVH: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull… Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är YHVH… när jag bevisar mig helig bland er [Israel] inför deras ögon. (Hes. 36:21-23)

Gud låter sig inte bräckas … [God is never trumped…]

Vår Gud regerar – oavsett vem som upphöjs till att leda nationer. Kung Nebukadnessar fick lära sig det den hårda vägen. Hans makt togs ifrån honom för en tid, … till dess du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. (Daniel 4:22; även 29, 32).

För att USA:s president Trump bibliskt ska vara en välsignelse för USA måste han välsigna Israel – Guds utvalda nation (Ps. 33:12; 106:5), Hans egendomsfolk (5 Mos. 7:6), Hans ögonsten (Sak. 2:8). Och för att han ska kunna göra det, behöver han de amerikanska troendes böner – böner fokuserade på den här ödesavgörande frågan. Ändå har en stor del av den amerikanska kyrkan inte en aning om att deras nation är djupt delad, och den är delad på grund av att varje administration under de senaste tre decennierna har försökt dela Guds land (3 Mos. 25:23; Joel 3:1-2).

Trumps längtan efter att skapa den ”ultimata överenskommelsen” mellan Israel och palestinierna är mycket oroande. ("President Trump & the Art of the 'Ultimate'… Peace Deal", Elliot Abrams & Uri Sadot, FP, foreignpolicy.com, 4 dec. 2016)

Även om han i det här skedet vill det som Israel kan leva med, så har vi sett det här en gång för mycket för att inte vara oroliga. Dessutom, hur låter det här för bibeltroende – en ledare som vill bringa världsfred genom att sluta en fredspakt med Israel? Vi säger inte att Trump är antikrist, men en ande av antikrist (1 Joh. 2:18; ”anti” på grekiska betyder både ”emot” och ”istället för”) har varit bosatt i Vita Huset i årtionden.

För att identifiera den här anden, kom ihåg hur Satan lurade Eva: 1. Först kommer ett förminskande, ifrågasättande och ogiltigförklarande av Guds Ord. ”Har Gud verkligen sagt…?” (1 Mos. 3:1). 2. Sedan upphöjs människan. “så att ni blir som Gud” (1 Mos. 3:5). Dessa två är grundläggande teman för alla antikrist-, anti Gud-, och humanistiska rörelser i historien.

Den amerikanska kyrkan måste be för Trump, och be Gud att Han hjälper honom att stå i enlighet med Guds Ord, och inte dela Hans land eller hindra Israel från att försvara sig självt. Trump får inte heller upphöja människan eller USA. Kyrka, be inte för USA:s storhet – utan för att Gud ska bli stor igen i USA! Den principen gäller för alla nationer, och profeteras att ske när Gud förhärligas i Israel (Hes. 36:23).

I IFI fortsätter vi att be för att den globala kyrkan ska be i enlighet med Guds prioriteringar för deras ledare – i både regeringar och i Messias församling (1 Tim. 2:1-3; 2 Tess. 3:1).

Netanyahu och Trump i Washington, DC

När vi höll på att avsluta den här utgåvan av WFJ höll USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Bibi Netanyahu sitt första officiella möte i Washington. Vid en gemensam presskonferens sade Trump många uppmuntrande saker. Men kommer han att stå fast vid sitt ord? Endast Gud vet, men atmosfären var så mycket ljusare än vad den var med Obama, så att många i Israel och USA som känner Guds Ord nu känner sig lättade. Några av sakerna han nämnde passar dock inte oss allt för väl.

Vad gäller Netanyahu, är det ett mirakel för Israel att ha en ledare som är konsekvent med sina planer och krav och som förmedlar sanningen. Han sade, ”Israel har ingen bättre allierad än USA. Och jag vill försäkra er om att USA inte har någon bättre allierad än Israel.”

Trump inledde med att prisa Israel: ”Er uthållighet trots fientlighet, er öppna demokrati trots våld, och er framgång trots höga odds är sannerligen inspirerande.” Era säkerhetsmässiga utmaningar ”är enorma, inklusive hotet från Irans kärnvapenambitioner… ett av de värsta avtal jag har varit med om…”.

Om ”fredsprocessen” mellan Israel och palestinierna sade Trump, att medan detta är ”mycket viktigt” för honom personligen, så ”måste parterna själva… direkt förhandla” fram en överenskommelse.

Netanyahu påminde om den ”djupa förbindelsen av gemensamma värden” som delas av våra nationer, och lade till att ”de värdena är mer och mer… under attack av en illvillig kraft, radikal islamsk terror… jag tror att vi kan trycka tillbaka den växande vågen av radikal Islam, och i det… står Israel med er…”. Dessutom kan vi, genom att besegra ”militanta Islam, ta ett historiskt tillfälle i akt, eftersom arabiska länder i regionen för första gången under min livstid och… under mitt lands livstid, inte ser Israel som en fiende, utan mer och mer som en allierad.”

Som svar på frågor från reportrar sade Trump till Bibi, ”Jag skulle vilja att ni håller tillbaka på bosättningar ett litet tag. Vi hittar på något.” Det här är ingen biblisk inställning, men det faktum att de kommer att prata om det är en stor skillnad från Obamas varningar. Trump tillade ”vi kommer att skapa ett [freds-] avtal. Det kan bli ett större och bättre avtal än folk i det här rummet kan förstå.”

När han fick frågan om två stater, chockerade Trump folk när han sade, ”Jag ser på två stater och en stat, och jag gillar den lösning som båda parter gillar… jag kan leva med båda.” Herre, håll honom fast vid det.

Bibi omdirigerade fokus från etiketter till substans, något han har ”hoppats på att kunna göra under åratal i en värld som är fullständigt fixerad vid etiketter…” Substansen är de två förutsättningarna för fred som han upprepade gånger betonade. ”För det första måste palestinierna erkänna den judiska staten. De måste sluta uppmana till [och]… utbilda sitt folk för Israels utplåning. För det andra… måste Israel behålla den huvudsakliga säkerhetskontrollen i hela områden väster om Jordanfloden”, för om de inte gör det, ”kommer vi att få ännu en islamsk terrorstat på palestinska områden som kullkastar freden…”.

”Dessvärre förkastar palestinierna häftigt båda förutsättningarna”, då de oupphörligen uppmanar till Israels död i ”sina skolor, moskéer” och media. De förnekar dessutom ”vår historiska koppling till vårt hemland”. Men varför kallas judar för judar? ”Det är för att vi kommer från Judéen. Det här är vårt fäderneärvda hemland. Judar är inte kolonialister i Judéen.”

Tyvärr förnekar Palestinska Myndigheten [PA] inte bara det förflutna, utan de förgiftar även framtiden, genom att ”ge namn åt torg för att hedra massmördare” och betala ”månadslöner till familjerna till mördare…”.

Konfliktens kärna är ”en palestinsk vägran att acceptera en judisk stat” inom några som helst gränser. Idag är dessa två förutsättningar ännu viktigare, ”på grund av den ökande vågen av fanatism” som drar över Mellanöstern och ökar fanatismen i det palestinska samhället.

När Trump fick frågan om vilka kompromisser som han förväntar sig från båda sidor, visade hans svar hur aningslös han fortfarande är om Israels längtan efter fred, och dess säkerhetsbehov. ”… israeler kommer att behöva visa lite flexibilitet, vilket är svårt”, men vilket Israel har gjort ända sedan Oslo. ”De kommer att behöva bevisa det faktum att de verkligen vill ha en överenskommelse.” Det är så frustrerande. Den enda anledningen till att fler israeler inte är intresserade av ”att sluta ett avtal” är alla mördade judar, dessa ”offer för fred” som visade det verkliga syftet hos den palestinska sidan.

Och, sade Trump, palestinierna ”måste göra sig av med en del av det hat som de lär sig från en mycket ung ålder”. Vänta. ”En del?” Hur många förstår att islams “heliga” bok lär ut judehat och islamsk herraväldesteologi? Att be muslimska palestinier att acceptera en judisk stat är samma sak som att be dem att förneka det Islam som kontrollerar deras liv och världssyn.

Men om Trump står fast vid sitt påföljande uttalande, kommer Israel inte att tvingas till att dela sitt land under hans administration, då våra fienders förhärdade hjärtan återigen kommer att hjälpa oss. ”Det finns inget sätt en överenskommelse skulle kunna nås om [palestinierna] inte är beredda att erkänna ett mycket, mycket stort och viktigt land [Israel]. Och jag tror att de kommer att vara villiga att göra det.” Seriöst? Över 100 år av försök att förgöra den judiska staten säger att du har fel. ("Trump, Netanyahu talk of regional approach to peace at White House press conference", TOI, 15 februari, 2017)

Dagen därpå lät två av Trumps högt uppsatta medarbetare alla berörda parter veta att USA fortfarande står bakom ”tvåstatslösningen”. USA:s FN-ambassadör Nikki Haley sade till en grupp reportrar, ”Vi står absolut bakom tvåstatslösningen, men vi tänker även utanför boxen”. David Friedman, Trumps kontroversiella val av näste israeliske ambassadör bekräftade det också. ("US officials reinforce Trump support for two-state solution", JP, 16 februari, 2017)

UNSC - FN:s Säkerhetsråds Resolution 2334

Den här resolutionen, som godkändes den 23 december 2016, sade att hela det landområde som Israel befriade 1967, inklusive Jerusalem och Västra muren, är olagligt ockuperat ”palestinskt område”, och krävde att Israel upphör med all ”bosättningsaktivitet”. Obamaadministrationen förrådde Israel genom att avstå sin röst, och således låta resolutionen bli godkänd. Men dessa verser hjälpte oss i bön inför den här globala förordningen som är både emot Gud och Israel.

YHVH gör hednafolkens planer om intet, han gäckar folkens tankar. Men YHVHs plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

Ps. 33:10-11

I Jesaja förkunnar Gud Skaparen: Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn… Alla folk är som ett intet inför honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara. (Jes. 40:15, 17; se även 21-23) Så arrogansen hos Förenta Nationerna är att tro att de bestämmer vad som sker med Guds land och folk. Stora domar kommer att komma på grund av den här resolutionen. När de gör det, måste vi förkunna: ”Det är vad som är sagt…”.

Danny Danon, Israels FN-ambassadör, sade till UNSC att det var en ”mörk dag för det här rådet” då de hycklande fördömde Israel ”för att bygga hem i det judiska folkets historiska hemland”, medan tusentals muslimer massakrerar och blir massakrerade i intilliggande Syrien.

Han angrep UNSC, höll upp en Bibel som bevis för de tusental år av judisk historia i Israels land, och frågade ”Vilken rätt rådets medlemmar har… att försöka hindra det judiska folket från att bygga hem i sitt eget land? … Vi har full tillförsikt i rätten i vår sak… Vi kommer att fortsätta att vara en judisk stat och återkräva våra förfäders land…”. ("'We will overcome this evil decree', Israel tells UNSC…", TOI, 23 dec. 2016)

Dr. Guy Millière, professor vid Universitetet i Paris, skrev att UNSC 2334 ”sätter upp gränserna för en framtida palestinsk stat” och förordnar ”hela Judéen, Samarien och Östra Jerusalem” som ”ockuperat palestinskt område” och upphäver därigenom alla ytterligare förhandlingar. Det ger dem allt utan ”ens ett ouppriktigt löfte om fred”. ("Obama's Betrayal of Israel", Guy Milliere, Gatestone Institute, 13 jan. 2017)

UNSC 2334 – reaktioner

Netanyahu: “Israel förkastar den här skamliga resolutionen” som kallar Jerusalems judiska kvarter och Västra muren för ”ockuperat område… det skadar rättvisan. Det skadar sanningen.” Hela Mellanöstern står i lågor och Obama och FN ”gaddar sig samman” mot regionens enda demokrati. ("PM Netanyahu: Israel will overcome shameful SCR", Israel Hayom, 25 dec. 2016)

Yoram Ettinger sade att medan Obama hälsade det judiska folket på Hanukka, som högtidlighåller Mackabeernas stridssegrar i Judéen och Samarien, kallade han dessa platser för ”ockuperade”. Hanukka-hjälten, mackabén Simon, som blev konfronterad på samma sätt svarade: ”Vi har inte ockuperat ett främmande land; vi har inte härskat i ett främmande land; vi har befriat våra förfäders land från främmande ockupation.”

1977, när USA:s president Carter bad premiärminister Begin att frysa judiska bosättningar i Judéen och Samarien, svarade Begin, ”Varför är det tillåtet för en jude att… bo i Bethel eller Shiloh i USA, städer som fått sina namn efter platser i Judéen och Samarien, men förbjudet att bygga sitt hem i de ursprungliga Shiloh eller Beth El?”. ("Obama's self-defeating settlements policy", Y. Ettinger, Israel Hayom Op-ed, 26 dec. 2016)

Historieprofessor Gil Troy sade att UNSC 2334 stöder “den ’Stora palestinska lögnen’ att deras territorium på något vis är den enda tydliga, obestridda, perfekt definierade biten landegendom i den fläckiga, röriga, stökiga Mellanöstern.” ("Joining the jackals", G. Troy, JP Op-ed, 27 dec. 2016)

Netanyahu påpekade “att Nationernas Förbund år 1922 stadfäste Balfourdeklarationen som ”tilldelade nationella rättigheter åt det judiska folket, och endast det judiska folket, i landet Israel”.” Det antogs senare av FN och ”är ett bindande dokument under internationell lag som definierar landet Israels internationella rättsliga status.” UNSC 2334 är olaglig. (”… Arabs 'ethnically cleansed' Jews from West Bank", JP, 28 dec. 2016)

Rabbi Aryeh Spero sade, “Något mycket ovanligt hände efter det att Säkerhetsrådet röstade för att förklara Jerusalem, Judéen och Samarien för arabiskt/islamiskt land”. Nationsdelegaterna gav sig själva stående ovationer. ”Det var ett firande av allt för många av världens nationer mot det judiska folkets historia och deras förbund till det heliga landet.” ("They Clapped while They Took away Jerusalem from the Jews", A. Spero, American Thinker, 4 jan. '17) (läs Sak. 12:2-3)

Islamska Reaktioner till UNSC 2334

Dr. Ephraim Herrera sade att så fort resolutionen hade godkänts sade PA att “åtgärder måste vidtas för att isolera Israel på den internationella arenan”, och deras utrikesminister bad världen att ”sätta stopp för ”judaiseringen” av Judéen och Samarien”. Andra krävde rättsliga åtgärder mot israeler för krigsbrott.

Islams mål är att göra slut på Israel. Med hjälp av ”lagföring” [d.v.s att föra krig genom juridik] siktar man på att porträttera Israel ”som ett omoraliskt, ”olagligt”, apartheidland som måste förklaras ogiltigt… Problemet är inte områden, utan staten Israels själva existens.” ("The issue is Israel's existence", Dr. E. Herrera, Israel Hayom Op-ed, 27 dec. 2016)

PA:s ledare Abbas respons till den här resolutionen avslöjar deras plan: “Samma minut som den israeliska regeringen går med på att upphöra med alla bosättningsaktiviteter, inklusive i och omkring det ockuperade Östra Jerusalem, och går med på att implementera de undertecknade överenskommelserna baserade på ömsesidig reciprocitet, står det palestinska ledarskapet redo att återuppta permanent status-förhandlingar baserade på internationell lag och relevanta internationella lagenliga resolutioner, inklusive UNSC 2334, inom en viss tidsram.”

Han citerade inte UNSC 242, grunden till alla diplomatiska ansträngningar sedan 1967, utan han citerade UNSC 2334, där skillnaden är ”att all israelisk närvaro bortom 1967 års gränser saknar juridisk giltighet och måste bli… aktivt motsatt av den internationella församlingen.”

Så Israel ”kommer inte att ses som kompromissande om man lämnar något av Judéen och Samarien”, för ”det är ingen kompromiss att ge upp det som inte är rättmätigt ditt från första början.”

Israelisk ilska över UNSC 2334:s textstycke beror på att den nya utgångspunkten ”att ta itu med konflikten och från Jerusalems ståndpunkt” är en situation utan vinnare. Israel är fångat i en fälla. ("Netanyahu's tactical rage against the UNSC conspirators", Herb Keinon, JP, 30 dec. 2016)

Mika 4:11-13 visar vem som skrattar sist.

Storbritannien borde be om ursäkt för Balfour

Palestinierna trycker på Storbritannien att be om ursäkt för att ha utfärdat Balfourdeklarationen (november 1917), i vilken Storbritanniens utrikesminister Lord Balfour skrev ett brev där han meddelade att hans regering ser ”med fördel på etablerandet i Palestina av ett nationalhem för det judiska folket.” Balfours brev blev senare godkänt av Nationernas Förbund och blev en del av det Palestinamandat som gavs av Förbundet till Storbritannien i september 1922. Men Storbritannien fullföljde inte sina plikter, delade Palestina och gav omkring 75 procent av området för att skapa kungariket Jordanien. När de sedan möttes av arabiska upplopp i resterande 25 procent, tog de tillbaka sitt åtagande att skapa ett judiskt hemland – och hindrade till och med aktivt judar som försökte fly från nazisterna från att finna tillflykt i sitt urålderliga hemland.

Så Storbritannien behöver be om ursäkt – inte för att ha utfärdat deklarationen – utan för att inte ha fullföljt sitt åtagande. Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde.  (Matt. 5:37)

Varningar, fred och säkerhet

Vad kommer att ske med nationer som motarbetar det Gud gör? Enligt Hans varning i Jesaja 60:12: Ty det hednafolk eller rike som inte vill tjäna dig [Israel, vid tiden för din återupprättelse] skall förgås. Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.

Biträdande utrikesminister Tzipi Hotovely (Likud) vill använda 2017, som är 50 år sedan Sexdagarskriget, för att ändra ”den falska paradigm” att världen ser Israel som en illegal ockupant. Den falska synen lanserades av förlorarna efter kriget 1967, då Israel helt lagligt förblev kvar i Jerusalem, Samarien, Judéen, Golan, och, fram tills 2005, Gaza.

Idén att ”allt börjar och slutar med ”ockupationen” ”, är varken juridiskt eller logiskt korrekt. ”Vi kan inte vara ockupanter i vårt eget land… Du kan inte säga att vi hör hemma i Tel Aviv, men inte i Judéen och Samarien… Folk säger att vi knappt har funnits i 70 år, men vi har en 3000-årig koppling till det här landet.”

När diplomater försöker övertala Hotovely att tvåstatslösningen är det enda sättet, frågar hon dem vad som skulle ersätta Israels närvaro på Västbanken – Hamas eller ISIS? ”Jag har inte träffat en enda” som, när vi varit ensamma, ”inte erkänner att det inte finns någon som helst chans för en demokratisk entitet längs vår gräns.” ("Deputy FM hopes to break the int'l West Bank paradigm", JP, 22 nov. 2016)

Prof. Shmuel Trigano, en ledande forskare inom antisemitism vid Sorbonne University, noterade att i alla ”försök av globala makter att utforma ett diplomatiskt arrangemang”, finns det inte en enda plan som ”strategiskt tryggar Israels existens. Alla Israels rungande segrar i alla de krig som har tvingats på Israel av fienden är borträknade… trots den accepterade normen att segraren efter ett krig dikterar den nya ordningen och bestämmer förhållandena för fred. Men det som har anstått alla andra länder genom historien gäller inte när det kommer till Israel och dess historia.” ("The many faces of anti-Semitism", Prof. S. Trigano, Israel Hayom Op-ed, 16 jan. 2017)

Kriget om Jerusalem

I över “… tre årtusenden har Jerusalem varit huvudstad i tre genuina judiska stater – Juda, Judéen och Israel”. Judar har utgjort majoriteten av dess ”invånare sedan det för-sionistiska artonhundratalet. I kontrast, har palestinska araber inte styrt över Jerusalem under en enda dag…”.

Femtio år sedan ”Israel återförenade sin bittert delade huvudstad – delad, precis som Berlin en gång var, genom krig – upprepar media ignorant den palestinska berättelsen som gör anspråk på Östra Jerusalem som sin framtida huvudstad, som om den delen av staden som den invaderande Arablegionen beslagtog och som Jordanien ockuperade under 19 år, hade varit en historisk entitet.” De skriver till och med stora bokstäver ”Östra Jerusalem”, som om det var en historisk realitet, som ”Östra Berlin”. Men det är en ”av ideologi driven, men geografiskt omöjlig benämning”. Ta Gilo som exempel, Jerusalems sydligaste del, som köptes av ”den Judiska nationalfonden under 1930-talet”. Det var en gång ockuperat område, då Jordanien ockuperade det från 1949 till 1967 när Israel befriade det. ("Hands off Gilo", JP Editorial, 5 nov. 2016)

Iran – Stå upp, Herre!

I november förra året anklagade Irans FN-ambassadör Israel för att bryta mot ”en rad mänskliga rättigheter, som tillsammans innebär krigsbrott”, och lade till att det är dags ”att göra slut på den här motbjudande israeliska regimockupationen”, som är ”den mest destabiliserande faktorn som tydligt hotar internationell fred och säkerhet”. ("Iran Ambassador Tells UN 'Israeli Occupation' is 'Most Destabilizing Threat to Int'l Security'", Truth Revolt, 2 nov. 2016)

På den internationella minnesdagen för Förintelsen sade Bibi, “den största faran vi står inför vad gäller hat mot det judiska folket och staten… kommer från Iran”, som blåser liv i antisemitismens lågor, och öppet kräver Israels utplåning. Han fördömde världens ”öronbedövande tystnad” trots dessa hot. ("…World's silence on Iran's threats to destroy Israel will end with Trump", TOI, 27 jan. 2017)

Irans utrikesminister Zarif sade, “Våra ballistiska missiler är inte avsedda mot något land”. Så varför skriver de på hebreiska på de missilerna, att ”Israel måste utplånas”? ("Trump, Netanyahu talk of regional approach to peace at White House press conference", TOI, 15 feb. 2017)

Möjliga profetiska implikationer

En domstol i Wuppertal, Tyskland, “beslutade att ett försök av tre muslimer att bränna ner en synagoga motiverades av “antiisraelism” – inte antisemitism. Förövarna kommer inte att fängslas”. Den Europeiska Judiska Kongressen [European Jewish Congress - EJC] reagerade med ”upprördhet och misstro”, och sade att det här ”domstolsbeslutet liknar en ”blankofullmakt för attacker mot judar”…”. För att lägga till ytterligare galenskap till den här domen, utfördes attacken 2014 ”på årsdagen för Kristallnatten, en nazistpogrom” som dödade nästan 100 judar och förstörde över 1 000 synagogor, inklusive synagogan i Wuppertal.

EJC:s ordförande, Dr. M. Kantor, sade att “det här beslutet kan leda till anarki över hela Tyskland”, då det stöder ”ett rättsligt rättfärdiggörande för att sikta in sig på vilken minoritet, religion och nationalitet som helst, baserat på en konflikt som de på något sätt kan vara kopplade till på grund av religiösa eller nationella band. Är det möjligt att, när araber blir måltavlor för högerextrema grupper, de högerextrema då kan hävda att de reagerar på blodsutgjutelsen och våldet i arabvärlden?” Det är absurt, men ”det verkar finnas en separat regel när det gäller judar och antisemitism”. ("German court justifies synagogue attack", Arutz 7, 13 jan. 2017)

Geert Wilders, medlem i det holländska parlamentet och ledare för Frihetspartiet, skrev en mycket politiskt inkorrekt debattartikel: ”När Tysklands kansler Merkel förra året öppnade Tysklands gränser för nästan en miljon flyktingar och asylsökande, bjöd hon in Islam, förklädd i den trojanska hästen, in i sitt land”. Och trots terrorattacker, massvåldtäkter, och andra ohyggligheter av många av ”flyktingarna”, och på grund av ”politisk korrekthet” har Europas politiska elit vägrat att ”erkänna att allt står i Koranen: tillstånd att döda judar och kristna (Sura 9:29), att terrorisera icke-muslimer (8:12), att våldta unga flickor (65:4), att förslava personer för sex (4:3), att ljuga om sina sanna mål (3:54)… att föra krig mot de otrogna (9:123) och att hela världen skall underordnas Allah (9:33)”. EU har ”förrått sina egna medborgare”. ("Political Revolution is Brewing in Europe", G. Wilders, Gatestone Institute, 21 dec. 2016)

Postmodernismen förklarad 1994

1994 observerade Vaclav Havel mycket skarpt att “vi idag finner oss själva i en paradoxal situation. Vi åtnjuter alla de prestationer ur den moderna civilisationen som har gjort vår fysiska existens på den här jorden enklare på så många viktiga sätt. Men vi vet inte riktigt vad vi ska göra med oss själva… Världen verkar enligt våra erfarenheter vara kaotisk, frånkopplad, förvirrande. Det verkar inte finnas några integrerande krafter, ingen enande mening, och ingen sann inre förståelse av fenomen i vår erfarenhet av världen. Experter kan förklara allt för oss i den objektiva världen, men vi förstår våra egna liv mindre och mindre. Kort sagt lever vi i en postmodern värld, där allting är möjligt och nästan ingenting är säkert.” ("Time to nurture democracy", Michael M. Cohen, JP Op-ed, 19 dec. 2016)

Douglas Altabef säger att den “regerande schismen” i västvärlden är mellan globalism och nationalism, och Israel återföddes ”just som Europa reste sig från den trettio år långa katastrofen av två världskrig”, där den huvudsakliga läxan var ”nationalismens destruktiva natur”.

Även om Israels nationalism inte är den samma som den som decimerade Europa, ”är globalister inte så skarpsinniga i sina bedömningar av de olika nyanserna av nationalism, och Israels nationalism gnager verkligen”. Dessutom ses Israels version som ett verktyg för att fortsätta ”ockupationen”, och hindra ett fredsavtal, så dess ”historiska, religiösa och andliga kopplingar till Jerusalem, Judéen, Samarien… framkallar inte särskilt mycket sympati. Raka motsatsen; de ses som föråldrade, anakronistiska, kontraproduktiva kvarlevor av en forntida, och därför inte längre relevant, verklighet.”

”Ironiskt nog är det den globala naturen hos Israels ekonomi som har bevarat dess nationalistiska inriktning. Som en oerhört innovativ leverantör av nyskapande teknologi fortsätter Israel att attrahera och utöka sina handelsrelationer. Dess toppmoderna produkter på så många områden fastställer praktiskt taget fortsatt” växande handelsförbindelser, ”trots politiska farhågor om Israels fokus, mot strömmen, på att kvarhålla sin sionistiska vision.” ("Israel, globalism & nationalism", D. Altabef, JP Op-ed, 25 jan. 2017)

“Post-truth” – Efter Sanningen

Liat Collins på Jerusalem Post skrev, “Medan världen var besatt över en ständigt ökande lista av kulturella ikoner som dog under 2016… kan vi ha missat det viktigaste frånfället: Sanningen…”.

”2016 kan passande sammanfattas med den sammansatta termen ”post-truth” – efter sanningen – som utvaldes till Årets Ord av Oxford Dictionaries. Det definieras som ett adjektiv: ”Avser eller betecknar situationer då objektiv fakta betyder mindre för att skapa folklig opinion än att anspela på känslor och personlig övertygelse”…”

Oxford lade till: ”Det sammansatta ordet post-truth är ett exempel på en utvidgning av innebörden av prefixet post- som har blivit allt mer framträdande under senare år. Istället för att hänvisa till tiden efter en specifik situation eller händelse – så som i ”post-war” [efterkrigs-] – har prefixet i post-truth en mening mer som ”tillhörande en tid i vilken det specifika begreppet har blivit oviktigt eller irrelevant”.”

Ordföranden för Oxford Dictionaries sade: ”Underblåst av ökningen av sociala medier som nyhetskällor och en växande misstro till fakta som framläggs av etablissemangen, har post-truth som begrepp funnit sitt språkliga fotfäste under en tid”, och tillade olycksbådande: ”Med tanke på att användningen av termen inte har visat några tecken på att sakta ner, skulle jag inte bli förvånad om post-truth blir ett av de ord som definierar vår tid.” (läs 2 Tess. 2:8-13)

Collins tillägger: ”För att demonstrera farorna med post-truth, tänk på ökningen av den fula styvsystern, falska nyheter.” I en värld av post-truth, ”kan det inte finnas några universella beska sanningar…”. ("The truth, the 'hole' truth and the post-truth", L. Collins, JP Op-ed, 5 jan. 2017)

"Gör fartyget redo"

Karen tog emot dessa tre ord när vi var samlade i vår hemgrupp. Hennes intryck var att många troende ännu inte är förberedda på att segla genom dessa kaotiska dagar – trots att många varningar finns i Skriften. Till exempel: ”När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra.” (1 Tess. 5:1-6)

Må Gud visa oss det som saknas i våra förberedelser då vi ser den sista akten innan Messias återkomst utspelas inför våra ögon. När allt kommer omkring är den specifika tidsramen för Hans återkomst definierad i Psaltaren 102: ”när YHVH bygger upp Sion och visar sig i sin härlighet.” (102:17)

Chuck & Karen Cohen