Shalom från Jerusalem, Israels eviga huvudstad!

Förra året avslutades med politiska fyrverkerier! Den 6:e december erkände president Trump Jerusalem som Israels huvudstad, en framryckning för uppfyllandet av Sakarja 12:2-3. Då vi ofta har citerat dessa verser, blev vi knappast förvånade, men det är nödvändigt för oss att komma ihåg att det varken är Trump eller Israels premiärminister Bibi Netanyahu, religiösa judar eller kristna sionister som gör Jerusalem till ett mål; det är Gud vår Skapare (12:1). Han vet när tiden är inne för Hans plan, oavsett människans planer. (Ps. 33:10-11)

Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring… De flesta av Israels arabiska grannar avskyr att Jerusalem förblir under judiskt styre. Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. (Sak. 12:2-3) Idag sker detta i den geopolitiska sfären; i framtiden kommer det att ske i faktisk strid, men lägg väl märke till Guds förordning: På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. (Sak. 12:9)

Jerusalem som Gud ser det

Israels återförenande av Jerusalem 1967 var Guds sätt att använda sin stad för att utmana nationerna och andemakterna. Detta är platsen som Herren har utvalt som boning åt sitt namn (5 Mos. 16:11; 1 Kung. 8:29; Jes. 18:7) och platsen där Sonen, Judarnas Konung, dog för världens synder (Luk 13:33). Här begravdes Han och återuppstod. Härifrån steg Han upp till himmelen och det är hit till denna plats som Han kommer att återvända. (Apg 1:9-12). Guds Ande som vilar här visar oss varför detta tidevarvs gud hatar den här staden. Som Guds fiende, hatar Satan allt som Gud älskar – inklusive Sion (Ps. 87:2), nationen Israel och det judiska folket (5 Mos. 7:7-8), den sanna Kyrkan (Gal. 2:20; Ef. 5:2) och den ofrälste syndaren (John 3:16).

Satan, som känner Guds ord, vet att Messias återkomst till Olivberget innebär slutet för hans pseudostyre över människans angelägenheter. (Sak. 14:2-4; Upp. 19:11-16; 19:21-20:3).

Slutligen kommer det Nya Jerusalem att komma ner från himlen som Guds boning på den nya jorden. Härifrån kommer Kung Messias att regera med sin Brud, de som segrar (Upp. 21:1-11). Detta vet vi med säkerhet. Hur vi kommer härifrån och dit är en av frågorna över vilka vi är kallade av Honom att be – så att Hans rike kommer och Hans vilja sker, med så mycket barmhärtighet som möjligt. (Luk 11:2; Hes. 22:30).

USA:s presidents erkännande av verkligheten i Jerusalem

Merparten av detta nummer kommer att handla om de enorma globala, politiska och profetiska effekterna av Trump och hans “Jerusalembeslut”.

Varför reagerade omvärlden så häftigt? Trump har inte tagit något beslut om stadens slutliga gränser, utan lämnade detta till Israel och palestinierna. Ändå upprördes den demoniska sfären. Intet nytt under solen. (Pred. 1:9b). Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia hörde det, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl. (Neh. 2:10)

Vi jublar över Trumps ord, men tro utan gärningar är död, liksom ord utan handling. Vi ber för Trump och hans team att orden ska följas av gärningar som är i enlighet med Guds ord.

Högt uppsatta amerikanska tjänstemän sa till reportrar innan talet att Trumps erkännande av “Jerusalem som Israels huvudstad” är ett erkännande “av den historiska verkligheten att Jerusalem har varit centrum för judisk tro i tusentals år,” och att den idag är platsen där alla “regeringsdepartement, Högsta Domstolen och centrala myndigheter” finns.

Till den palestinska myndigheten sa de: “Jerusalem har varit Israels huvudstad i sju decennier nu… Detta erkännande av verkligheten borde knappast påverka fredsprocessen.” ("Trump to recognize Jerusalem, order embassy move," Arutz 7, 6 dec 2017)

Jordaniens Kung Abdullah varnade Trump för “faran att fatta ett beslut utanför ramen för en övergripande lösning som etablerar en palestinsk stat med huvudstad i östra Jerusalem.” Så hans beslut är redan fattat. Han tillade: “Jerusalem är nyckeln till fred och stabilitet i regionen och i världen.” Även om detta inte är geopolitiskt sant, så är det bibliskt sant! ("Trump tells Jordanian King US embassy to be moved," Arutz 7, 6 dec 2017)

Trumps tal rörande Jerusalem

Några utdrag från Trumps tal, med våra kommentarer inom parentes: “1995 tog kongressen beslut om en ny lag, ‘Jerusalem Embassy Act’, som uppmanade regeringen att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och att erkänna” staden som Israels huvudstad. Sedan dess har varje “president skjutit upp lagen” genom att halvårsvis underteckna en undantagsklausul som gör att lagen inte kan träda i kraft, med motiveringen ”att det gynnar fredsprocessen”. Men vi har idag “inte kommit ett dugg närmare ett varaktigt fredsavtal… Det vore dåraktigt att tro att en upprepning av samma beslut skulle åstadkomma ett annorlunda eller bättre resultat.”

”Därför är det dags att officiellt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad… Det är ett mycket försenat steg framåt i fredsprocessen…” [Vi ber att detta blir döden för den antibibliska “dela Guds land för fred”-processen.]

”Israel är en suverän stat med rätt som vilken annan suverän stat som helst, att välja sin huvudstad.” [Amen! Det är dock inte Israel som har valt Jerusalem, utan det är Herrens stad som Han har gett till sitt folk (2 Krön. 6:6; Psa. 132:13; Sak. 3:2).] 

1948 var USA den första staten som “erkände staten Israel.” Sedan dess har Israel förklarat Jerusalem som sin huvudstad, “det judiska folkets huvudstad sedan forna tider.”

[Trump sa att Jerusalem är “hjärta för tre stora religioner”, men Jerusalem är bara centralt i judendomen och kristendomen. Inom islam är det bara den tredje heligaste staden och nämns inte en enda gång i Koranen] ”Jerusalem… måste förbli en plats där judar ber vid Västra muren, där kristna går längs Via Dolorosa och där muslimer tillber vid Al-Aqsa-moskén.” [En dag kommer Jerusalem att befrias från den antikrists ande som regerar i islam och över Tempelberget.]

”Jerusalem är Israels huvudstad. Detta är inget annat än ett erkännande av verkligheten. Det är rätt beslut att ta.”

Han beordrade utrikesdepartementet att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem och underströk att “avsikten med detta är inte att ta avsteg från vårt starka engagemang för att främja ett varaktigt fredsavtal… Vi tar inte ställning i några frågor som rör slutlig status, inklusive specifika gränser för Israels suveränitet i Jerusalem eller vad som ska hända med omtvistade gränser. Dessa frågor lämnar vi till de involverade parterna” [Eftersom Trump förtydligade sin avsikt så fanns det ingen anledning varken till upplopp, FN-resolutioner eller hot mot USA eller Israel. Men blotta vidrörandet av stadens profetiska uppfyllelse rör upp en omedelbar vredesreaktion från Fienden. (Ps. 2:1-6).]

”USA är fortfarande djupt engagerat i att främja ett fredsavtal” och kommer att “stödja en tvåstatslösning om båda parter kommer överens om detta.” [Eftersom palestinierna redan har avvisat detta så är eventuella ansträngningar mot detta mål förgäves (Job 35:13; Ps 2:1; Pred. 1:2).] ("…Trump's announcement on Jerusalem and ME peace," JP, 6 dec 2017)

Israel Hayoms Nadav Shragai erinrade sig att Israels förste premiärminister David Ben-Gurion bestämde att Jerusalem var Israels moderna huvudstad. Även om han värdesatte internationellt stöd, så sa han till en minister i regeringen: ”Om valet står mellan att lämna Jerusalem och att lämna FN, så låt oss lämna FN.” Han sa också att ingen lag eller deklaration behövs för att förklara Jerusalem som Israels huvudstad, eftersom “detta gjordes åt oss av Kung David för 3000 år sedan.” ("Trump's Jerusalem," N. Shragai, Israel Hayom Op-ed, 8 Dec. 2017)

Så vad har förändrats?

Frukten av allt detta skulle eventuellt kunna bli ett slut för den 25 år gamla Osloprocessen för “fred”, eftersom den palestinska myndigheten nu vägrar inblandning från USA. Inom den amerikanska regeringen kommer motstånd mot Trumps beslut från utrikesdepartementet, eftersom de behåller sin “policy vad gäller myndighetsdokument till amerikanska medborgare födda i Jerusalem”, där födelseort för dessa amerikaner uppges som “Jerusalem” utan någon nation efter. ("Despite Trump's declaration, State not recognizing Jerusalem," Arutz 7, 14 dec 2017)

Utrikesministern Tillerson sa att det inte är troligt att ambassaden flyttar under Trumps första mandatperiod och att det vore “ambitiöst” att lyckas genomföra flytten inom tre år.” ("No embassy move during Trump's first term, Tillerson says," Arutz 7, 15 dec. 2017)

Så ambassaden flyttar inte, passen ändras inte, lagen om Jerusalem skjuts upp, hot om att strypa finansieringen till nationer som röstade mot USA i FN och till nationer som betalar terroristers löner medan de sitter i israeliska fängelser – alltihop är fortfarande bara hot. USA förser också den libanesiska regeringen, och därmed Hizbollah, med vapen; och USA säljer vapen till Saudiarabien för flera miljarder dollar. Detta målar upp bilden av Trump som en affärsmän som blivit president, vars mål är att “make America great again" genom att sätta USA först i alla sina beslut.

Och även om Israel kommer att överleva för att vår hjälp kommer från Herren (Ps. 121:1-2; 124:8), så måste vi ändå ropa till Gud att Han hjälper Trump till geopolitiska beslut som är enlighet med Hans vilja (Ords. 21:1).

Detta handlar om Jerusalem! Globalt raseri är ungefär vad man kan förvänta sig.

Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde. “Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!” Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. Så talar han till dem i sin vrede, slår dem med skräck i sin glödande harm. [Notera hans svar här:] Det är jag som har insatt [i grundtexten: låtit strömma ut, med innebörden “smort”] min kung på Sion, mitt heliga berg. (Ps. 2:1-6)

På en presskonferens tillsammans med Turkiets president Erdogan sa Rysslands president Putin, att Trumps beslut “destabiliserar en redan svår situation i regionen” och att det “kan förstöra utsikterna för en palestinsk-israelisk fredsprocess.”

Erdogan anklagade sedan Israel för att använda Trumps beslut för att “öka förtrycket mot palestinier” och påstod utan bevis att IDF skadat över 2000 personer. Erdogans giftighet mot Israel har exploderat på sistone. Netanyahu svarade, "Jag är inte van vid att få en moralisk uppläxning av en ledare som bombar kurdiska byar” i Turkiet, som fängslar reportrar, som hjälper Iran att kringgå “internationella sanktioner, och som hjälper terrorister, bland annat i Gaza, att mörda oskyldiga.” ("Putin says US Jerusalem move may 'finish prospects' for peace deal," TOI, 11 dec 2017)

Libaneser och palestinier vid en samling i Beirut fick höra hur Hizbollahs ledare Nasrallah lovade, att från och med nu åter fokusera på att “bekämpa Israel, efter år av strider i Syrien,,,” Han hoppades att Trumps “dåraktiga beslut” innebär “början till slutet” för Israel. ("Hezbollah: US Jerusalem decision beginning of the end for Israel," Israel Hayom, 12 dec 2017)

Irans försvarsminister sa också att Trumps beslut kommer att ”skynda på den sionistiska regimens undergång”, och generalmajor Soleimani, befälhavare för Irans Qudsstyrka som är aktiv i utlandet, lovade “stöd till palestinsk-islamiska motståndsrörelser…” ("Iran: … Jerusalem move will hasten Israel's destruction," Israel Hayom, 12 dec 2017)

Islamiska konferensorganistionen IKO, en paraplyorganisation för 57 islamiska länder, samlade sina ledare och högsta tjänstemän i Turkiet för att ta fram en “enad islamisk ståndpunkt” mot Trumps “olagliga beslut.” IKO:s nuvarande ordförande Erdogan uppmanade “världsmakterna att erkänna Jerusalem som Palestinas huvudstad” och förklarade att vid Jerusalem är gränsen passerad för muslimer.

Han kritiserade “klena reaktioner” från arabvärlden och menade att en del arabiska länder är “rädda för att reta upp” Trump. Även om många länder förargades av beslutet, så var det bara ett fåtal som reagerade lika starkt som Turkiet, där man sa att detta kommer att kasta världen “in i en eld utan slut”. ("PA leader: Jerusalem is & always will be capital of Palestine," Israel Hayom, 13 dec 2017)

Palestinier överreagerar; vad annars?

På IKO-mötet sa den palestinske presidenten Abbas, vars mandatperiod avslutades 2009, att Trumps beslut var “det största brott … en flagrant kränkning av internationell lag”, och tillade att “Jerusalem är och kommer alltid att vara Palestinas huvudstad.” Han sa att Palestinska myndigheten avvisar “någon som helst amerikansk inblandning i fredsprocessen i Mellanöstern” eftersom USA är “partiskt till förmån för Israel.” ("PA leader: Jerusalem is and always will be the capital of Palestine," Israel Hayom, 13 dec 2017)

Vita Huset svarade att Abbas ”ombytliga retorik och hans regims pågående uppvigling mot Israel är vad som i själva verket står i vägen för fred.” ("After Backing Israel, Trump Admin Engages in War of Words with Palestinian Leader," Israel Today, 14 dec 2017)

Palestinier är “besvikna på sina arabiska bröder”, då allt de hittills fått från arabiska ledare och länder är gatuprotester och fördömande ord. Eftersom de inte förväntar sig att det kommer mycket mer, så känner de sig svikna. I sina protester kallar palestinier arabiska och muslimska ledare för “förrädare och nickedockor” som kontrolleras av israeliska och amerikanska krafter, och man anklagar arabiska ledare för feghet. ”Välkommen till den palestinska logiken, där den arabiske ledare som diskuterar fred med Israel är förrädaren”, och den som vill se Israel förstöras är hjälten. Så den saudiske kronprinsen M. bin Salman och Egyptens president el-Sisi är förrädare, medan Hezbollahs Nasrallah hans iranska herrar är hjältar.

En insiktsfull palestinsk politisk analytiker sa dock att “den som förväntar sig att arabiska regimer ska försvara Jerusalem lever i en illusion” eftersom de är “upptagna med att spilla sitt eget folks blod.” ("Palestinians: Arab Rulers are Traitors, Cowards," Khaled Abu Toameh, Gatestone Institute, 14 Dec. 2017)

Mellanösternexperten Elliot Abrams (från inflytelserika amerikanska tankesmedjan Council of Foreign Relations) såg Abbas reaktion som “giftig”. I sitt IKO-tal gjorde Abbas “flera falska, uppviglande uttalanden om Israel, judar och Jerusalem”, som till exempel “att Israel kontinuerligt kränker staden Jerusalems identitet och karaktär” med sina “utgrävningar och bosättningar…” Det han i själva verket ogillar är att “arkeologer visar på fler och fler aspekter av judisk historia i Jerusalem från den bibliska perioden.”

Abrams menade att Abbas tal var både anti-israeliskt och antisemitiskt eftersom han anklagade judar för att vara “utmärkta på att förfalska historia och religion” och sa att “i Torah står det att läsa att kananéerna var där innan vår profet Abraham…” Islam ser Abraham, och alla bibliska hjältar, som muslimer. Abbas tillade att enligt Koranen så diktar judar ihop sanning, men att palestinierna har varit i Jerusalem “i tusentals år.” För honom är Jerusalem “en muslimsk/kristen stad vars enda koppling till judarna är att de ljuger om den och besudlar den.”

Så, är det Trumps tal som hotar fredsprocessen? Eller är det Abbas tal som får oss att undra: “vilken fredsprocess?” ("Abbas & Jerusalem," E. Abrams, Israel Hayom Op-ed, 17 dec 2017)

Dror Eydar, kolumnist i Israel Hayom skrev: “Jerusalem har alltid varit ett slags lackmuspapper för den israelisk-palestinska konflikten. Det tvingar oss att konfrontera de mytiska och religiösa aspekterna som västvärlden” så innerligt försöker ignorera. “Det berör frågor kring det judiska folkets identitet, folket som har återvänt till Sion”, det som utgör både rötterna till och målet för den judiska nationens “2000-åriga längtan att återvända hem…” ”

Han använde sedan Koranen för att avslå Abbas påståenden, och citerade från Sura 5: ”Minns att Moses sade till sitt folk: ”O mitt folk, gå in i det heliga landet som Allah har bestämt för er, och gör inte uppror, så att ni inte blir förlorare.” Sålunda säger Koranen att judarna “inte ska dra sig tillbaka utan snarare ärva det heliga landet.” ("The Palestinian masquerade," Dror Eydar, Israel Hayom Op-ed, 29 dec 2017)

Vad twittrade Trump precis?

Tidigt under 2018 hotade den amerikanske presidenten med att strypa finansiellt stöd till palestinier eftersom “de inte är intresserade av att sluta fred med Israel.” Han twittrade: “Det är inte bara Pakistan som vi ger miljarder dollar till för ingenting”, men även andra nationer, som exempel “betalar vi ut hundratals miljoner dollar till palestinier årligen och får varken uppskattning eller respekt.”

Angående fredssamtal tillade han, “Vi har tagit bort Jerusalem, den svåraste biten, från förhandlingsbordet, men för det skulle Israel ha behövt betala mer.” Trump fortsatte, “Men när palestinierna inte längre vill tala om fred, varför ska vi fortsätta med dessa enorma utbetalningar till dem?” ("Trump rails against Palestinians on Twitter, threatens to cut aid dollars," JP, 2 Jan. 2017)

Det är oklart vad han menade med att frågan om Jerusalem tagits bort från förhandlingsbordet – när han erkände Jerusalem som Israels huvudstad, så betonade han att det inte innebär att staden slutliga status är bestämd.

Frågan är också vad han menade med att Israel “skulle ha behövt betala mer”. Om han menade att utan amerikanskt erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad, så skulle Israel ha behövt betala i mer blod och global fördömelse, så är det bra. Men han har aldrig gjort någon utfästelse om Jerusalem som Israels “odelade” huvudstad.

Å andra sidan, om Trump menar att Israel skulle ha behövt erbjuda palestinierna mycket mer i fortsatta fredssamtal, så är detta dåligt. Vad Trump än menade, så vakade Gud än en gång över Israel och förhärdade Abbas hjärta så att han helt avvisar fortsatta fredssamtal med amerikansk inblandning. (Ps. 121:4).

Times of Israels Raphael Ahren skriver att dessa tweets ger en “fascinerande inblick” i hur Trump ser på internationella relationer och “tillämpningen av hans sätt-USA-främst-politik i Mellanöstern. Allt handlar om prestationer och motprestationer, ett system med bilaterala transaktioner där den starkare spelaren dominerar de svagare.”

Hans hot om att stoppa finansiellt stöd till Palestinska myndigheten oroar palestinier och en del israeler. Nikki Haley, amerikansk ambassadör i FN, varnade för att USA kan sluta “stödja FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar”, det vill säga UNRWA, om palestinska myndigheten vägrar förhandla med Israel. Hur avskydd UNRWA än är, så ges “avgörande hjälp till de mest utsatta palestinierna.”

“Och om Trump menade att Israel kommer att ’betala mer’ på grund av hans Jerusalemförklaring”, så är oron att om palestinska myndigheten bestämmer sig för att gå med på fortsatta USA-stödda fredssamtal, så kommer Bibi att “förväntas vara extra tillmötesgående.” Detta borde inte förvåna den som känner till Trumps logik. Han har alltid ansett att konflikten mellan israeler och palestinier går att lösa “med en god förhandlare som vet hur man får båda sidor att ge och ta. Det är affärskonsten… ” ("Trump's ME policy: Diplomatic Darwinism in the quest for ultimate deal," R. Ahren, TOI Analysis, 3 jan 2017)

Bönesvar?

De flesta av våra böner för Israel får inte snabba svar – en del besvaras inte ens inom vår livstid. Det krävs “tro och tålamod” för att se svaren (Heb. 6:12). På senare tid har vi sett en del uppmuntrande tecken för vilka vi prisar Gud och framhärdar i bön för att få se dess uppfyllelse.

Fredsprocessen: Är detta slutet för den zombie-artade “land mot fred”-processen? Abbas är tydlig med att han inte längre ser USA som en ärlig, opartisk förhandlare, och har sagt att Palestinska myndigheten kommer att avvisa “alla förslag till fredsplaner” från USA även om de har stöd från “arabiska länder såsom Saudiarabien och Egypten.” ("Palestinians: Arab Rulers are Traitors, Cowards," Khaled Abu Toameh, Gatestone Institute, 14 dec 2017)

I skrivande stund har tjänstemän i Vita Huset sagt att administrationen har “övergett planer på att erbjuda nya ramar” för fredssamtal efter Palestinska myndighetens upprörande reaktion på Trumps beslut. En tjänsteman vars namn inte nämndes, sa att även om USA fortfarande engagerar sig i frågan, så kommer man inte att tvinga någon sida till förhandlingsbordet. ("Report: Trump nixes ME peace plan after PA walks out," Arutz 7, 25 dec. 2017)

Iran: I slutet av 2017 rapporterades det att “Israel och USA har tagit fram en hemlig strategisk plan för att bekämpa hotet från Irans kärnvapen- och missilprogram och dess närvaro i Syrien nära Israel…” I Washington “träffade en israelisk delegation ett amerikanskt team i hemlighet… för att formulera ett samförståndsavtal kring Iran.” Det överenskomna dokumentet utgör en “konkret handlingsplan” utifrån Trumps underkännande av kärnvapenavtalet med Iran den 13:e oktober. En gemensam arbetsgrupp kommer att jobba mot ett antal hot, inklusive ”Irans växande närvaro i Syrien”, nära Israel …” samt “Teherans kärnvapenprogram och ballistiska missilprogram, som både Israel och USA ser som tydliga hot.” Man kom också överens om fortsatt “förtäckt samarbete” för att hindra “iransk aggression” och Irans stöd till Hizbollah.” ("Report: Israel, US devise secret plan to curb Iran threat," Israel Hayom, 29 dec 2017)

Den senaste tidens uppror i det iranska samhället är till viss del ett svar på våra böner om att Gud ska skaka om den shiitiska nationen fysiskt, andligt, socialt och politiskt. Märk väl när detta sker: den 27 december röstade det iranska parlamentet igenom en plan som uppmanar “Irans regering att erkänna Jerusalem som den permanenta huvudstaden för det palestinska folket…” ("Iranian Parliament recognizes Jerusalem as 'Capital of Palestine'," JP, 27 dec 2017)

Redan nästa dag inleddes protesterna i Irans näst största stad, och spred sig snabbt till andra platser, inklusive huvudstaden Teheran och den heliga staden Qom. Iranierna protesterar inte bara mot den tuffa ekonomiska situationen – även om det är vad västerländsk media huvudsakligen rapporterar om. Iranexperten M. Amir, tidigare chef för den persiskspråkiga delen av israelisk public service, sa att 2009 protesterade iranier mot “bedrägliga presidentvalsresultat”, demonstrationerna hölls inom Teheran och “trycktes ner brutalt.”

Nu kräver demonstranterna öppet “att ledaren ska avsättas och att regimen ska falla.” De vill ha arbete och mat, och kräver dessutom att “ekonomiskt stöd till Hizbollah, Hamas och den syriska regeringen stoppas”. De “kräver oförfärat att regimen ska upphöra” och ropar “Död åt diktatorn”, “Khameini (Irans högste ledare) är näst på tur”, “Lämna Syrien och ta hand om det iranska folket”, “Släpp Palestina”, och “Inte Gaza, inte Libanon, jag ger bara mitt liv för Iran.” ("This time it's serious," M. Amir, Israel Hayom Op-ed, 31 dec 2017)

Judéen & Samarien: Efter årtionden av avvisade fredsanbud så uppmanade Netanyahus Likud enhälligt lagstiftarna att “annektera israeliska bosättningar i Judéen och Samarien.” För närvarande råder militärlagar i bosättningarna, vilket förhindrar många byggprojekt. Knessets talman Edelstein sa: ”Vi ska sluta be om ursäkt och istället säga rakt ut att det här är vårt land.” Istället för att ge bort det, “så kommer vi helt enkelt att bygga i Judéen och Samarien, på Golanhöjderna, i Galiléen och i Negev.” ("In symbolic vote, Likud votes for de facto annexation of settlements," Israel Hayom, 1 jan 2018)

Detta är svar på en del av våra böner, och ger oss modet att fortsätta i bön tills allt är uppfyllt, med målet att Guds namn ska bli ärat. (Ps. 115:1-3).

FN – ett absurt skådespel, ett lögnens hus

En vecka innan Trumps Jerusalemförklaring röstade FN:s generalförsamling igenom ytterligare en anti-israelisk resolution. Man förnekade israeliska band till staden Jerusalem, och sa att “alla åtgärder som ockupationsmakten Israel vidtar för att utöva sina lagar, sin jurisdiktion och administration i den heliga staden Jerusalem är olagliga och därmed helt ogiltiga.” ("UNGA Declares Israel Has No Ties to Jerusalem," ICEJ News, 1 Dec. 2017)

Efter en debatt om Trumps beslut i FN:s säkerhetsråd sa Israels FN-ambassadör Danon att de kunde rösta hur mycket de ville, “Jerusalem är ändå, har alltid varit, och kommer alltid att vara Israels huvudstad.” Alla andra nationer “har rätt att bestämma sin huvudstad” men i Israels fall “ifrågasätts och fördöms denna grundläggande nationella rättighet.” ("Danon: Jerusalem is, has been, and always will be the capital of Israel," JP, 18 Dec. 2017)

Dagen därpå la USA in sitt veto för en resolution, som stöddes av övriga 14 säkerhetsrådsmedlemmar, och som krävde att Trump skulle upphäva sitt Jerusalembeslut. Detta visade “omfattningen av det globala motståndet” mot beslutet, samt exakt hur snabbt händelseförloppet avancerar i den sista tiden. USA:s FN-ambassadör Haley kallade resolutionen för “en förolämpning” och sa att “FN tvingade USA att lägga veto enbart på grund av att vi själva har rätt att bestämma var vi vill ha vår ambassad”, och att USA:s veto därför i princip var ett “försvar av amerikansk suveränitet…”

Storbritanniens FN-ambassadör sa: “Jerusalems status borde bestämmas genom ett förhandlat avtal” och “slutligen bli en delad huvudstad mellan Israel och Palestina.” Så vad är det som ska förhandlas om man redan har bestämt utgången?

Det hela blev lätt komiskt när Rysslands vice FN-ambassadör helt seriöst menade att “vi är redo att ställa upp som en uppriktig medlare” mellan israeler och palestinier. På fullt allvar?

Efteråt sa Bibi i en film på Facebook att Haley “tände ett sanningens ljus” och han jämförde henne med Chanukkas mackabéer: “En besegrade många, sanningen besegrade lögnerna.” ("US vetoes UN resolution against Trump's Jerusalem decision," Israel Hayom, 19 dec. 2017)

Några dagar senare röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution mot Trumps Jerusalembeslut: 128 ja, 9 nej och 35 som avstod från att rösta. Judiska världskongressens ordförande Lauder sa: “Det är ironiskt att generalförsamlingen väljer att kalla till en nödsession, något de bara gjort tio gånger sedan bildandet, för att diskutera just den här frågan, när det finns så många andra situationer i världen som kräver omedelbar uppmärksamhet.” ("WJC laments UNR: 'Jerusalem is the indisputable capital…'," www.worldjewishcongress.org, 21 Dec. 2017)

USA:s säkerhetsstrategi: Israel-Palestina är inte centralt i Mellanöstern

I Trumps första Nationella Säkerhetsstrategi står det att “i generationer har konflikten mellan Israel och palestinierna ansetts vara det främsta hindret för fred och välstånd i regionen. Idag får hoten från jihadistiska terrororganisationer och Iran oss att inse att det inte är Israel som orsakar problemen i regionen.”

Dokumentet kritiserar kärnavtalet med Iran: “världens ledande statliga terrorsponsor har utnyttjat instabilitet för att utöka sitt inflytande genom partners och företrädare, vapenspridning och finansiering. Man fortsätter att utveckla bättre ballistiska missiler och underrättelsemöjligheter, och ägnar sig åt skadliga cyberaktiviteter. ("Israel is not the cause of ME's problems, US security strategy says," TOI, 18 dec 2017)

Israel Hayom skrev att dokumentet betonar att ”USA främst” inte betyder ”USA ensamt”, men att USA “kommer att bevaka sina intressen även om det innebär att man måste agera ensamt eller fjärma sig i frågor kring handel, klimatförändringar och invandring…”

Trump betonar att hans doktrin blir att “bevara fred genom styrka.” ("Trump: Iran, terrorism destabilize ME, not Israel," Israel Hayom, 19 dec 2017)

EU fortsätter att stå emot Guds uppenbarade vilja

Mogherini, ansvarig för EU:s utrikespolitik, och många andra EU-ledare avvisade Trumps Jerusalembeslut och sa att “den enda lösningen på konflikten… bygger på två stater med Jerusalem som delad huvudstad.” Återigen har man redan bestämt sig för utgången. ("PM to EU: US recognition of Jerusalem makes peace possible," Israel Hayom, 11 dec 2017)

Vid ett möte med EU:s utrikesministrar ifrågasatte Netanyahu två villfarelser: “att den israelisk-palestinska konflikten är central för Mellanösterns problem, och att bosättningarna är centrala för den israelisk-palestinska konflikten.” Han frågade om något verkligen tror på detta. “Den där stackars killen som satte eld på sig själv i Tunisien”, som blev gnistan som startade arabiska våren, ”brydde han sig verkligen” om en israelisk-arabisk överenskommelse? Om bosättningar sa han, “motståndet mot sionism började innan det fanns bosättningar och kommer att fortsätta efter att de avvecklats.”

På frågan om han skulle acceptera en tvåstatslösning frågade han vilken typ av stat Palestina skulle bli – ”Costa Rica eller Jemen?” Den förstnämnda är en stabil centralamerikansk demokrati, den senare “i ett krigsfördärvat anarkistiskt tillstånd.”

Han konfronterade ministrarna med frågan: “Hur många gånger har ni sagt åt palestinierna att erkänna Israel som en judisk stat?” ("Skeptical Netanyahu to EU on Palestinian state…?" TOI, 11 dec. 2017)

En sista reflektion och en personlig utmaning

Gud uppfyller sin uttryckliga vilja inför världen. Jag ska glädja mig över dem (Israels folk i exil) och göra dem gott och plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ. (Jer. 32:41) Vers 42-44 beskriver sedan den geografiska omfattningen, hela området väster om Jordanfloden.

Detta är det enda ställe i Skriften där Gud förbinder sig att göra något av hela sitt hjärta och hela sin själ. Så hur kan något av hans pånyttfödda barn stå emot, eller ens förhålla sig ljumma inför frågan om Israel? Över detta sörjer den Helige Anden. Vi uppmanar dig att stå upp för det som Gud gör – av hela ditt hjärta och hela din själ.

Chuck & Karen Cohen