Shalom från Sion,

Den amerikanska ambassaden flyttar till Jerusalem den 14 maj, Israels 70:e födelsedag enligt den gregorianska kalendern. Eftersom Chuck reser till Storbritannien strax därefter kommer vi inte att behandla det ämnet nu. Men anmäl er som mottagare av IFI:s Bönepunkter för att hålla er uppdaterade. Snart på gång: IFI:s nya webbsida: www.ifi.org.il

Profetia & blod

Krigets vindar yr kring Israel, men anden av liberalism och humanism som har sitt fäste i den moderna kyrkan gör många blinda inför sanningen, att Guds profetiska ord ofta sker genom blodsutgjutelse och död – det mest uppenbara exemplet är Messias blodiga död, som fullbordade många profetior. Hans uppståndelse bekräftar vår frälsning endast på grund av att Hans verkliga död frälser oss.

Hesekiel 37 säger att Israel kommer att återupprättas ur hopplösa gravar, vilket är en perfekt bild av Förintelsen; verklig död som leder till en verklig återupprättelse, och bland annat bli en mycket stor skara/arme.

Varje gång som Israel blir attackerat, så slutar det med att man besitter en större del av sina gudagivna besittningar (Obadja 1:15-17). Med en stor del av det Utlovade Landet som fortfarande inte är under israeliskt styre, hur skulle man annars erövra dessa områden?

När Messias återvänder kommer det att vara krig, blod och död. Om vi inte erkänner den sanningen, är risken att vi felbedömer mycket av det Gud gör. Utan den sanningen kan vi inte vaka och be effektivt.

Vid IFI kommer vi aldrig att be för krig, men vi hindras ofta av Hans Ande från att be emot det. Hur skulle vi ens kunna höra det om vi trodde att Gud endast är kärlek? Han är kärlek, men Han är också så mycket mer – bland annat en stridsman (2 Mos. 15:3).

Jerusalem – Guds stad (Ps. 48:2-3, 9; Matt. 5:35)

I Sakarja 12:2-3 säger Gud, Se, jag – inte USA:s president Trump eller Israels premiärminister Bibi Netanyahu – Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. Det är vår Gud som gör Jerusalem till centrum för världens kontrovers idag!

Palestinska Myndighetens [PA] president Abbas, en muslim, som tjänar en annan gud, förkastar det faktum att Jerusalem är Guds utvalda stad. I sin reaktion på Trumps erkännande av staden som Israels huvudstad, sade Abbas: ”Jerusalem är nyckeln till fred om det är vår huvudstad, och om den inte är vår huvudstad – är den nyckeln till krig.” Ändå var merparten av arabvärlden inte uppretad över Trumps drag, och visade oss att ”arabvärlden faktiskt tar avstånd från de hårda palestinska ställningstaganden som gäller Jerusalem”. ("Abbas Threatens War if Trump Doesn't Rescind Jerusalem Declaration", Israel Today, 17 jan. 2017)

Den brittiske kolumnisten Melanie Phillips ser den brittiska regeringens röst vid FN mot Trumps Jerusalembeslut som ett avslag på ”USA:s rätt att bestämma sin egen utrikespolitik…”. Dessutom ”misslyckades Storbritannien återigen att stå upp för sionismen och judendomen och mot den lögn som ligger till grund för det hundra år gamla försöket att utplåna det judiska folkets nationalhem – att judarna inte har någon som helst rätt till Jerusalem…”. ("Palestinianism is over – someone please tell the British", M. Phillips, JP Op-ed, 18 jan. 2018)

Vid invigningen av en utställning om Jerusalem vid FN i mars tillrättavisade Bibi de över 125 nationer “som stödjer palestinska anspråk på östra Jerusalem” som dess framtida huvudstad. Han hänvisade till den resolution som godtogs av FN:s generalförsamling, mot Trumps Jerusalembeslut, som förklarade den vara ”noll och intet”.

Den av Israel sponsrade utställningen kartlade judiskt liv i Jerusalem innan Yeshua, och visade en lång gemensam historia för staden och judarna. Netanyahu noterade en varning vid ingången som löd: ”Att utställningen hålls i FN:s lokaler innebär inte att FN godkänner den”, och då sade Netanyahu: ”Såklart representerar den inte FN. Den representerar sanningen…”. ("PM rebukes nations that dispute Jewish link to Jerusalem", Israel Hayom, 9 mar. 2018)

M. Klein, president för Zionist Organization of America, talade ut emot lögnen att Jerusalem är heligt för muslimer. ”Jerusalem var… aldrig någonsin huvudstad för någon annan nation än Israel.” När muslimer erövrade Palestina år 716, var Ramla deras huvudstad, och historiskt har araber aldrig byggt i staden. När Jordanien kontrollerade staden mellan 1948 och 1967, byggde de i Amman, medan de i Jerusalem förstörde 58 synagogor. Denna historia borde inte chockera någon, eftersom staden ”aldrig nämns i Koranen…”. ("Jerusalem is not holy to Muslims, enough with this lie!", Arutz 7, 16 mar. 2018)

Trump, affärsmannapresidenten

Vid Davos World Economic Forum i januari sade Trump, att om PA inte är villigt att förhandla med Israel, så ska USA avbryta allt bistånd. Sedan vände han sig till Netanyahu som satt bredvid honom, och sade: ”Du har vunnit en fråga” med andra ord, Jerusalem, ”och du kommer att ge upp andra frågor, senare i förhandlingarna…”. ("…If Palestinians don't want peace, US has nothing to do with them", JP, 25 jan. 2018) Att hantera Jerusalem som en del i ett affärsavtal – är dåliga affärer!

Raphael Ahren säger att intrycket man får, är att Trumps syn på “fredsprocessen” har mycket lite att göra med ”diametralt motsatta historiska berättelser”. Han verkar se på ”konflikten [i Mellanöstern] som mer av en fastighetskonflikt som en slug medlare kan lösa…”

Dessutom ser Trump och Netanyahu på konfliktens ”bakomliggande orsaker ur mycket olika perspektiv”. Bibi fokuserar på bristen på arabiskt ”erkännande av Israel som en judisk stat”, eftersom om de motsätter sig ”judisk självständighet på någon plats överhuvudtaget” i det här landet, ”så är verklig fred en omöjlighet”.

Vid Davos var Trumps uttalanden ”berövade på historiska, juridiska eller religiösa teman. Det handlade inte om ideologi; det handlar om ömsesidig nytta”; han ser lösningen ”genom ekonomiska och diplomatiska transaktioner”, vilket är ett nytt sätt att se på konflikten. Han sade att under ändlösa ”fredsförslag”, har inte någon enda som han har tillfrågat, någonsin nämnt de enorma summor pengar som USA har gett PA. Trump talade om dem, och sade: ”De pengarna ligger på bordet. För varför skulle vi göra det som land, om inte de gör någonting för oss?”

PA attackerade Trumps idé om att han hade löst Jerusalemfrågan. Den palestinske förhandlaren Erekat sade: ”De som säger att Jerusalem är borta från diskussionen, säger att fred inte finns i diskussionen”, och lade till att ”Trump kan köpa många saker med sina pengar, men han kan inte köpa vår nations värdighet”.

Även om det här är en ”nettovinst för Israel” idag, så måste Bibi komma ihåg ”att affärsmannapresidenten inte gillar när ett avtal” som han vill sluta, misslyckas. Som Trump sade, om förhandlingarna återupptas, förväntar han sig israelisk återbetalning. ("For Trump, ME peacemaking is all about give and take", R. Ahren, TOI Analysis, 25 jan. 2018)

Analytikern Daniel Pipes sade: “Trump har tagit två steg, som aldrig tidigare har tagits, som är högst fördelaktiga gentemot Israel; han har erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och han har satt stopp för bistånd till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar”, en organisation vars mål är Israels utplåning genom palestinsk invandring. Dessa drag bryter tidigare historiska omöjliga situationer, ”och erbjuder nya möjligheter till att lösa” den här konflikten, men båda dragen ”gjordes på vad som verkar vara fel grund…”.

Trump sade att erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad löser det problemet, och för det ”tänker han kräva ett ospecificerat pris från Israel”. Men hans handling ”gjorde Jerusalem till centrum, utan motstycke, för uppmärksamhet och tvister.” Gud orkestrerar allt det här – precis som Han har sagt att Han ska göra (Sakarja 12:2-3).

Slutligen håller Trump inne med 65 miljoner dollar för UNRWA, inte för att bestraffa dem för att ha ”uppviglat palestinier mot Israel och uppmuntrat till våld mot judar” och öka antalet flyktingar, utan för att pressa ”PA till att återuppta förhandlingarna…”. ("US-Israel honeymoon may not last", D. Pipes, Israel Hayom Op-ed, 9 feb. 2018)

PA:s president Abbas sanna karaktär

I sitt tal inför PLO:s centralråds möte i januari, gjorde Abbas ”det som han gör så bra”, och beskyllde alla andra för palestiniernas situation, ”Från USA, till Israel, Hamas, och till och med européerna, för deras roll i att sända judarna till Israel”, och sade att, ”Israel är ett kolonialistiskt projekt…” ("Did Abbas just give his valedictory speech, blaming everyone for his failures?" TOI, 14 Jan. 2017)

Abbas sade att Trumps “fredsplan”, som ännu inte är avslöjad, har ”förolämpat palestinierna”. De förkastar den, och de förkastar USA som ”enda medlaren mellan oss och Israel”, och kräver ”internationellt sponsorskap” för fortsatta förhandlingar.

Han förbannade Trump och sade, ”Må [Allah] förstöra ditt hus”, han fördömde Friedman, USA:s ambassadör i Israel, för dennes uttalande om att ”det inte finns någonting som heter ”ockupation” av Palestina”; och skrattade åt USA:s FN-ambassadör Haley för att ”beskydda Israel i högklackat…”

Abbas sade att Osloavtalet är dött, och för det tackar vi Gud. Nu ber vi att även Israel ska inse den sanningen. ("Bitter Abbas to Trump: We reject your peace 'deal of the century'", TOI, 15 jan. 2017)

Melanie Phillips kallade talet för en “rubbad utläggning”. Abbas avvisade alla kopplingar mellan landet och judarna, och ändå är Israels Land ”centralt för judendomen och judarna är det enda folket för vilket Israel någonsin har varit ett nationellt hemland”.

Abbas förnekade “det nazistiska folkmordet”, ljög ”om de 850 000 judarna… som drevs ut från arabiska länder efter 1948, och påstod att israeler tvingade dem att lämna för att komma till Israel”, och Abbas bevisar att han är en ”antisemitisk, rubbad konspirationsteoretiker och paranoid förintelseförnekare”. Många har avslöjat detta, men västvärlden, inklusive många judar, fortsätter att behandla honom ”som en rationell, moderat statsman i vardande, som skulle leda en fredlig, civiliserad palestinsk stat”. Hans tal visade att alla de som stöttar en palestinsk stat, stöttar ”en öppet rubbad judehatare…”. ("Palestinianism is over – someone please tell the British", M. Phillips, JP Op-ed, 18 jan. 2018)

I mars sade Abbas till PA-ledare att Friedman, USA:s ambassadör i Israel, hade sagt att bosättare bygger på sitt eget land. ”Din fähund; bygger på sitt eget land?! Du är en bosättare och din familj är bosättare!” J. Greenblatt, Trumps förste ”fredssändebud”, manade Abbas att sluta upp med sin ”hatiska retorik” och fokusera på att förbättra livet för sitt folk, och tillade att USA, trots dessa ”högst opassande förolämpningar”, fortfarande är ”engagerat i det palestinska folket och de förändringar som måste implementeras för en fredlig samexistens”. En talesman för USA:s utrikesdepartement höll med i den bedömningen. Så ställd inför det här uppenbara avvisandet av Israel och USA, fortsätter Trump, men om det vore ett affärsavtal hade han blivit utlöst för längesedan. Har ”fredsdemonen” förtryckt honom, så som den verkar göra mot alla som vill vara skaparen av ”det ultimata avtalet”? ("US slams Abbas over 'outrageous' insult of its Israel envoy", TOI, 20 mar. 2018)

Netanyahus insikt i Abbas verbala attacker är klassisk. ”Något har skett, som inte har skett under årtionden”, i alla fall ”sedan PA etablerades: den amerikanska administrationen har slutat att skämma bort palestinierna”. Och som ett bortskämt barn, ”som plötsligt får höra: ”Nu räcker det, nu får du inte mer”, är de i chock, och förlorar vettet och sanningen kommer i dager. De är inte intresserade av en dialog och de vägrar att skapa fred.” ("The US stopped coddling the PA and its driving Abbas crazy", Arutz 7, 21 mar. 2018)

EU:s sanna karaktär

Ingenting som EU gör med Israel förvånar oss längre. Det står under Guds dom på många sätt – det mest uppenbara är jihad genom invandring. Varhelst det byggs en moské, blir wakf-territorium – Allahs land – och det måste försvaras till döden. Och EU-ledarna är så humanistiska att de villigt öppnar sina nationers gränser och, som standard, välkomnar Islams herravälde.

Ett försvagat EU vägrar att svara när Abbas anklagar det för att utnyttja ”sina judar för ett ”kolonialprojekt”.” En talesman för EU sade, ”Vår policy är inte att kommentera kommentarer”, men han bekräftade deras åtagande för en förhandlad tvåstats-lösning. Men EU svarar negativt på ”Israels planer att bygga… bortom 1967-års gränser”, och har varit ”mycket vältaligt i att fördöma USA:s… erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad”. ("EU mum on Abbas speech because 'we don't comment on comments'", TOI, 18 jan. 2017)

I februari efter ett möte “mellan 28 utrikesministrar från EU, och en delegation av arabiska utrikesministrar”, sade Mogherini, EU:s höga representant för utrikesfrågor, på en presskonferens, att båda grupperna var fullständigt överens om att bevara tvåstatslösningen som den enda lösningen och att se ”Jerusalem som både huvudstad till staten Israel och staten Palestina…”. ("EU foreign policy chief warns US on 'false steps' to Israeli-Palestinian peace", JP, 27 feb. 2018) Så nu har en post-kristen kontinent, som hon sade, ”fullständig konvergens i syfte” med muslimska nationer!

Det finns flyktingar och det finns palestinska “flyktingar”

PA ser sina flyktingars “rätt att återvända” som ”helig och icke förhandlingsbar”, men Israel vägrar att låta dessa så kallade ”flyktingar” att återvända och bli ”ett existentiellt demografiskt hot”. Av de ungefär 600 000 ”flyktingar som lämnade eller tvingades ut ur Israel” under Självständighetskriget 1948, ”tror man” att färre än 30 000 ”fortfarande är vid liv”. Men deras efterkommande, som räknas som flyktingar under en ”unik benämning som skänkts av FN åt palestinierna, räknas till miljontals”.

Under årtionden har Israel krävt att FN använder ”samma kriterier som de tillämpar på andra flyktingbefolkningar”, men utan verkan. FN:s högkommissionär för flyktingar övervakar stöd ”åt andra flyktinggrupper”, det vill säga, till de ursprungliga flyktingarna – inte till deras efterkommande – men palestinierna får stöd från en egen FN-grupp – FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA.

USA stoppar biståndet till UNRWA, och PA anklagar dem för utpressning. ”Detta kommer inte att avskräcka vårt folk från att hålla fast vid den heliga rätten att återvända och det kommer inte att frisäga Israel från det brott av etnisk rensning som de begick 1948”, sade en PA-talesman. ”Netanyahus illusioner om att kullkasta rätten att återvända kommer inte att bli verklighet, eftersom de internationella resolutionerna som skapade Israel” också ”godkände rätten att återvända…”.

Israel begick inte etnisk resning – eller om de gjorde det, så vad det den mest misslyckade etniska rensningen i historien. Dessutom förkastade araberna FN:s delningsplan 1948, så den andra ursäkten har ingen tyngd. ("Amid UNRWA cuts, PA says refugees' status, right of return are 'sacred'", K. Abu Toameh, TOI, 1 feb. 2018)

Med vem kan Israel förhandla om fred?

Före detta israeliska premiärministern Golda Meir sade, att när araberna älskar sina barn mer än de hatar judarna, så kommer det att bli fred. Den dagen har inte kommit för palestinierna, och genom att de skickar vidare sitt hat för den judiska staten till sina efterkommande, så är deras kommande generation ställd under Guds förbannelse (4 Mos. 24:9).

Före detta medarbetaren på radiokanalen Voice of Israel på arabiska, Dr A. Gross, läste över 200 arabiska läroböcker, gamla och nuvarande, för att se vad de palestinska studenterna lär sig. Hans forskning visade att PA:s skolsystem hjärntvättar eleverna: det finns inget ”Israel”, och nämns det, så måste den ”sionistiska enheten” förstöras.

Han sammanfattade: ”Det finns inte en chans för fred och försoning mellan” Israel och palestinierna just nu, eftersom läroböckerna ”demoniserar judarna och Israel, och uppmanar till våldsam kamp för att befria Palestina från floden [Jordan] till havet [Medelhavet].” Han betonade också att texterna blivit mer extrema för varje år. ("Palestinian textbook problem", Yaakov Ahimeir, Israel Hayom Op-ed, 11 feb. 2018) Var är människorättsgrupperna som protesterar mot den här uppenbara palestinska barnmisshandeln?

Bassam Tawil, en muslim från Mellanöstern, sade att terroristerna Hamas som styr i Gaza, ser hela Israel som en enda stor bosättning, och alla judar som lever i den som ”ockupanter” som måste utvisas. För de flesta palestinier startade ”ockupationen” med Israels födelse 1948, så när de ”säger att de vill ha ett slut på ”ockupationen”, så menar de egentligen ett slut på Israels existens”, eftersom hela landet är wakf-land och inte får överlåtas till en icke-muslim. Alltså kan ingen palestinsk ledare ”acceptera något mindre än 100 % ” alltså hela Israel i ett fredsavtal.

Vid en demonstration i Gaza sade en man från Hamas till en stor hop av supportrar, att hela Jerusalem ”är och kommer att förbli Palestinas huvudstad”. Detta visar kärnan i den israelisk-arabiska konflikten, ”att många araber och muslimer fortfarande inte har accepterat Israels rätt att existera inom några gränser som helst”. De flesta palestinier ser Israel ”främmande enhet… som påtvingats araber och muslimer av västerländska supermakter”, trots att judar har bott där i över 4 000 år, vilket har visats av arkeologiska fynd som bevisar att Bibeln är korrekt. ("Palestinians: Israel is One Big Settlement", B. Tawil, Gatestone Institute, 26 feb. 2018)

”Alan Baker, expert på internationell lag, sade att termen “Palestinskt territorium” varken har juridisk eller politisk grund. Det har aldrig funnits någon palestinsk stat, och det finns inte heller någon internationell överenskommelse som definierar områdena som palestinska; därför tillhörde de aldrig palestinierna. Ingen utländsk suverän makt äger Västbanken, och juridiskt sett innebär det att det inte kan vara ”ockuperat”.” ("Respect Israel's Sovereignty", Earl Cox, Christian Coalition, 5 Mar. 2018)

I mars, efter att ha sammanträtt med Trump i Washington, fick Netanyahu frågan av reportrar om han stödjer skapandet av ett Palestina som del av den fortfarande hemliga amerikanska fredsplanen. Han sade: ”Palestinier ska ha självbestämmande, men inte makten att hota oss”. Han sade till Trump att Israel ”inte har någon önskan att styra över palestinierna, men vi har varje önskan att beskydda oss själva…”.

Problemet här är vad det är för en sorts stat ett Palestina kommer att vara. ”Kommer det att vara ett Costa Rica eller Hamastan? Schweiz eller Iran? Är det en demilitariserad stat?” Vem garanterar att den förblir demilitariserad? Endast Israel kan göra det. ”Överensstämmer det med hur världen definierar en stat? Jag vet inte. Men det överensstämmer med lösningen som jag behöver.” ("Netanyahu says he told Trump Israel doesn't want to rule over the Palestinians", TOI, 6 Mar. 2018)

Hamas "March of Return" – Återvändarmarschen

Times of Israels redaktör David Horovitz blottar Hamas verkliga mål i de nu pågående “fredliga” demonstrationerna vid Gazas gräns. ”Bara utifall att någon har glömt, så drog Israel år 2005 sig ensidigt tillbaka från Gazaremsan till gränserna innan -67.” Tusentals israeler rycktes upp och alla militära platser demonterades.

2007 ”grep Hamas makten… i ett våldsamt övertagande” från PA. ”Efter att ha försökt att terrorisera Israel till kapitulation genom sina strategiska attacker med självmordsbombare under den andra intifadan”, har de ”fortsatt med sina ansträngningar”, genom att slumpmässigt skjuta tusentals raketer över gränsen, och gräva terrortunnlar under den.

Hamas fortsätter att utnyttja sitt folk, ”och lagrar sina raketer nära, och till och med inne i moskéer och skolor”, skjuter från bostadsområden, och gräver tunnlar under bostäder och civila institutioner. De konfiskerar ”allt material som kan användas för att tillverka vapen”, och tvingar till en ”strikt israelisk blockad vars huvudoffer är de civila i Gaza”.

Den nuvarande ”Återvändarmarschen” ställer gazabor mot IDF-trupper. De kallar den här ”kampanjen för fredlig”, men detta är bara ”den senaste upprepningen av Hamas hänsynslösa utnyttjande av gazabor som mänskliga sköldar för sin egen aggression”.

Israels tillbakadragande ur Gaza kunde ha lett till andra tillbakadraganden och skapandet av ”Palestina” om Gaza hade förblivit lugnt, men – och vi ser Gud i det här – Hamas förändrade allt det. Efter tre mini-krig, avvisar Israel nu ensidiga drag och är till och med försiktiga när det gäller att lämna angränsande områden. Men Hamas är inte intresserat av palestinsk statsbildning – man är enbart intresserat av Israels utplåning.

Och slutligen, ”i fall att någon glömmer sammanhanget för [Hamas] senaste våldsupptrappning”, så sade deras högste man i Gaza att gränsen mellan Israel och Gaza måste försvinna eftersom ”Vårt folk kan inte ge upp en tum av landet Palestina”. ("Just in case anybody forgot what Hamas' 'March of Return' is really all about", D. Horovitz, TOI Op-ed, 31 mar. 2018)

Bassam Tawil ser ”inte det här som en protest av utfattiga och förtvivlade palestinier mot en blockad…”. Om så vore fallet, skulle protesterna vara mot den egyptiska gränsen, där det finns en ”verklig blockad”. Under 2017 var Egyptens gräns öppen färre än 30 dagar, men den israeliska gränsen ”var öppen under mer än 280 dagar”. Israel har en marin blockad för att förhindra att terrorister smugglar vapen in i Gaza, men de håller sin gräns öppen för humanitära syften. ("Palestinians: A March to Destroy Israel", Bassam Tawil, Gatestone Institute, 2 apr. 2018)

En amerikan skrev till Jerusalem Posts redaktion: “Kalabaliken kring att israeliska styrkor dödar gaza-araber som med våld försöker tvinga sig in i Israel är inte äkta.” Många terrorister identifieras bland de döda. ”När kombattanter gömmer sig bland civila är det värre än att använda mänskliga sköldar; det används som lockbete för att internationella media ska anhopa vrede mot judarna.”

En grupp som övervakar palestinier i Syrien sade att 3 685 har blivit dödade sedan inbördeskrigets start. Men vem ”klagar hos FN över” det här, eller den syriska regeringens massaker ”på hundratusentals araber”? Det verkar som att man endast bryr sig om döda araber om de ”dödas medan de försöker mörda judar eller invadera den judiska staten”. ("The uproar over Gaza", Desmond Tuck, San Mateo CA, JP Letters to the Editor, 7 apr. 2018)

Earl Cox noterar att medan Hamas soldater bär kaffiyeh och skjutvapen, så bär deras ledare kostym och slips, och använder sig av vad författaren William Safire benämnde som ”ett försåtligt, slugt sätt att använda kommunikationsmedia för att spela på människors känslor”. Hamas allierade i den här ”pennans jihad”, är en ”partisk, antiisraelisk media”, som helt och fullt står bakom dem – men ”sanningen” är deras ”akilleshäl”.

Hamas använder sig av taqiyya – den av islam godkända taktiken att ljuga för att vinna seger för Allah – och kallar sina marscher för ”fredliga och icke-våldsamma”. Men från dag ett har ”fredliga” demonstranter ”kastat stenar och brandbomber, och avfyrat vapen mot IDF-soldater som försvarar sitt lands gränser…”. Ändå kritiserar toppdiplomater från EU, arabvärlden och FN Israel för aggression mot dessa ”fredliga” demonstranter. ("Selling Illusions", E. Cox, JP Op-ed, 17 apr. 2018)

Persiens Ande mot Gud & Israel

Vid Davos varnade Netanyahu återigen att 2015 års iranska kärnenergiavtal “ger Iran, vår tids mest framstående terroriststat, möjligheterna att framställa kärnvapen” som de kan ge till sina ”underhuggare, till terrorister”, eller använda själv. Det är av yttersta vikt ”att vi hindrar Iran från att skaffa en kärnvapenarsenal”, eftersom Iran sprider terrorism över hela världen och öppet strävar efter Israels utplåning. ("Netanyahu: Nuclear deal allows Iran to produce 200 bombs", Israel Hayom, 26 jan. 2018)

Israel och Ryssland har en ganska bra relation, men Bibi har varnat Putin för att han inte kommer att tillåta att Iran etablerar militärbaser på Israels bakgård. ”Om Iran inte stoppas från att förskansa sig militärt i Syrien, eller om de gör Libanon till en ”fabrik för precisionsmissiler” ämnade för Israel, så kommer Israel att sätta stopp för det…”. ("PM to Putin: We will stop Iranian entrenchment in Lebanon, Syria", JP, 30 jan. 2018)

Chefen för militärens underrättelsetjänst, generalmajor Halevi, sade till ryssarna när han befann sig med Bibi i Moskva, att “Israel inte kan acceptera formationen av en ”shiitisk halvmåne” längs sina” syriska och libanesiska gränser, med Hizbollah och pro-iranska miliser på Golan och i Libanon, ”beväpnade med iranska vapen och en arsenal av precisionsmissiler”. ("Russia the primary address", Oded Granot, Israel Hayom Op-ed, 30 jan. 2018)

David Weinberg vid Institutet för strategiska studier i Jerusalem skrev: “När man granskar den globala mediebevakningen över den skarpa sammandrabbningen längs Israels norra gräns” i februari, var det chockerande att bevittna hur få rapporter det var ”som fokuserade på den iranska aggressionen” som låg bakom den. De flesta såg det som en strid mellan Israel och Syrien. Det här ”allvarliga felanalysen” avslöjar en ”farlig trend: tendensen hos västerländska observatörer som ignorerar roten till så mycket ont i regionen – Iran”.

Många västerländska diplomater som besöker Israel, är fullständigt ovetande om Irans ”stridslystnad och ambition, eller det transformativa, tektoniska hot mot regional stabilitet som orsakas av Iran”. Istället tror de att kärnenergiavtalet ser till att den iranska regimen fokuserar ”på att återuppbygga sitt samhälle och sin ekonomi”. Inget kunde vara längre bort från sanningen, då Iran inte ens döljer sina mål: ”att globalt exportera sitt varumärke av radikal islamism, att dominera regionen och att förgöra Israel…”.

Ayatollah Khamenei kallar ofta Israel för ”en cancertumör i Mellanöstern som måste avlägsnas”, och uppmanar till ”Palestinas befrielse… genom helig jihad.” Israel och Iran har ”varit i krig, indirekt, sedan början på 80-talet”, i och med skapandet av Hizbollah. ”Men nu har iranska generaler och militära styrkor slagit läger längs Israels gräns mot Syrien och har växlat till en direkt och öppen militär konfrontation med Israel”. ("Waking up to the Iranian threat", D. M. Weinberg, Israel Hayom Op-ed, 16 feb. 2018)

Ett toppmöte i april mellan presidenterna i Iran, Ryssland och Turkiet gjorde israeliska försvarstjänstemän bekymrade. De tre talade om det syriska inbördeskrigets efterdyningar, och hur man skulle dela upp bytet. En israelisk tjänsteman sade att Iran såg toppmötets resultat ”som ett grönt ljus för att fortsätta att befästa sig i Syrien”, vilket är en mycket ”oroande utveckling för Israel”.

Rouhani, Irans presidents närvaro, tillsammans med Rysslands Putin och Turkiets Erdogan, ses som ett ”tecken på tacksamhet mot Iran för deras ansträngningar för att hjälpa till att rädda Assads regim i Syrien” och ”en garanti för Irans framtida roll där”. Och även om Ryssland inte egentligen vill ha en iransk maktbas i Syrien, ”så är det inte enbart så att de inte gör något för att stoppa processen, utan de skyndar faktiskt på den.”

Israel anser att ”den enda makten som är kapabel” till att avbryta Irans mål i Mellanöstern är USA, men de har mycket liten framgång i att få Amerika till att ta en mer aktiv roll. ("Israeli officials warn against Iran's 'dangerous empowerment' in Syria", Israel Hayom, 9 apr. 2018)

Profetia

Iran: Stora, offentliga bönemöten hålls över Irans vattenkris, då ”2017 såg de längsta nivåerna” av nederbörd på 50 år. Vid ett möte sade en shiitisk präst, ”Vi måste [sluta] synda, ångra oss och be om förlåtelse… Torka, jordbävningar [och] katastrofer” är varningar. ”När människor inte respekterar gudomliga, individuella och sociala rättigheter, så stängs dörrarna till himmelska välsignelser”.

Och när en nations ledare oupphörligen förbannar Israel, så står den nationen under Guds förbannelse (1 Mos. 12:3; 4 Mos. 24:9). ("Iranians Pray for Rain amidst Brutal Drought", ICEJ News, 18 jan. 2017)

Iran har andra tecken på Guds dom. Protester mot den nuvarande regimen pågår fortfarande, då en video, filmad vid en iransk moské, som nyligen släppts, visar folk som ropar slagord: ”Irans verkliga fiende är den islamistiska regimen och inte USA eller Israel”.

Graffitti i Teheran uttrycker också ilska mot Irans utrikespolitik, där man kan läsa: ”Lämna Syrien, tänk på oss! Nej till Jemen! Nej till Libanon och Hizbollah! Våra liv för Iran.”

Irans valuta, rial, har förlorat nästan hälften ”av sitt värde mot dollarn sedan september 2017”. Inflationen växer och arbetslösheten ”kan ha nått förbluffande 45 %…” ("Why Iran is escalating conflict with Israel”, Y. Visser, Arutz 7 Analysis, 25 apr. 2018)

Kristna sionister: "Israels grundare, som etsade ett åtagande till att befrämja judisk immigration in i självständighetsdeklarationen, skulle nog bli förvånade” att Israel 70 år senare fortfarande litar “på att kristna ska fullborda det löftet”. Kristna sionister finansierar omkring 33 % av alla israeliska immigranter, en frukt av den ”alltjämt närmare relationen mellan Israel och dess evangeliska kristna allierade…”.

Rabbi Y. Eckstein, ordförande i International Fellowship of Christians and Jews, sade: “Efter 2000 år av förtryck och förföljelse” hjälper kristna idag judarna. Och Bibi sade inför ett kristet medie-toppmöte i Jerusalem att Israel ”inte har några bättre vänner i världen än de kristna församlingarna…”. ("Christians emerge as key patrons for Jews moving to Israel", AP, 8 mar. 2018)

Så säger Herren YHVH: Se, jag skall lyfta min hand mot folken, resa mitt baner för hednafolken. Då skall de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.

Jesaja 49:22

Vaka & be

Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. (1 Petrus 4:7). Den sista tiden inleddes på Shavuot, när Petrus sade: Det är detta som är sagt genom profeten, och sedan citerade ur Joel 2:28-32 (Apg. 2:16-21). Judarna är tillbaka i sitt land efter nästan två tusen år i exil, och med många andra profetior som är uppfyllda, så måste vi vara nära slutet av den sista tiden och Messias återkomst. Så hur ska vi vaka och be? Och vad ska vi vaka över?

En väktare vaktar och varnar en stad för faror som närmar sig. För att känna till dagens faror måste vi känna hela Guds Ord, och Nya Testamentet räcker inte. Låt oss alla ha hela Hans Ord i vår ande, genom att läsa och studera det. Vi kan inte förvänta oss att vi ska förstå det helt och fullt på den här sidan härligheten, men det är ingen ursäkt för att inte lagra varje ”bokstav och prick” i vårt inre. Med Hans Ord i våra hjärtan, förnyat genom daglig läsning, kan Anden helga vår förståelse – när vi behöver ha den (2 Samuel 23:2).

Börja med att be den här versen varje gång du ska läsa. [Herre], öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning. (Psa. 119:18)

Chuck & Karen Cohen