Shalom från Jerusalem,

Låt oss titta på Jesaja 61:1-3. Herrens, YHVHs Ande är över mig, ty YHVH har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från YHVH och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande, för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av YHVH till hans förhärligande.

Jesaja 61:1-2a började uppfyllas när Yeshua läste det i en synagoga i Nasaret (Lukas 4:18-19), och avsiktligt slutade att läsa mitt i en mening. Titta på historien för att se vad som har skett i fullbordandet av resterande del av dessa verser.

Efter att Messias hade återvänt till sin Fader, började den tidiga Messiastroende församlingen att lyda hans föreskrifter. Så snart som lärjungarna hade fått ta emot Andens fullhet (Apg. 2:1-4), predikade de evangeliet, de helade de hopplösa och bedrövade, de förkunnade frihet och befriade dem som var fångade i synden, och från Jerusalem predikade de ett nådens år från Herren.

Jesaja visar hur Guds nåd triumferar över Hans dom genom att beskriva tiden för Hans nådefulla acceptans som ett ”år”, medan Hans hämnd beskrivs som en ”dag”. Vi befinner oss i den dagen nu. Allt som texten beskriver, före den punkt där Han slutade läsa, är globalt, men Sion är anledningen till tiden för Guds hämnd. Mycket gamla troende minns genombrottet år 1948, då Israel utropade självständighet. Då såg de Psaltaren 102:14 ske: Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit. Den här versen följer efter Psaltaren 102:1-13, som är en otrolig profetisk skildring av Förintelsen.

Det Gud säger om Hans hämndens dag innefattar att möta Hans folks behov efter Förintelsen; Han tröstar de sörjande i Sion; Han ger dem skönhet istället för askan i nazisternas ugnar; Han ger dem glädje istället för sorg, och lovprisning istället för modfälldhet. Och Han gjorde det, och gör det fortfarande för sin äras skull (Hesekiel 36:22-32)!

Guds kontrovers med nationerna över Sion pågår också nu (Jesaja 34:8). När vi bevittnar den ökande intensiteten och förekomsten av profetiska händelser, så ser vi hur Gud gör ett snabbt arbete för att sammanfatta den här tideräkningen i Messias Yeshuas härliga återkomst. Inte undra på att djävulen får nationer att rasa mot Gud och Hans Smorde (Psaltaren 2:1-3). Satan vet att hans tid nästan är förbi (Upp. 12:12).

Den islamska elefanten i rummet

Många smarta personer babblar om konflikterna i Mellanöstern, eller om varför muslimska immigranter är farliga för västvärlden, men de nämner aldrig islams ideologi som kärnan i problemet.

Islam kräver krig-till-döden mot alla icke-muslimer. Alla nuvarande politiska manipulationer, blidkandeprocesser och fredsavtal ignorerar detta. Medan muslimerna är vilseledda och fångna i detta demoniska rike, undviker kristna att konfrontera den här verkligheten för att inte stämplas som ”islamofober”. Men genom att inte tala sanning, beter sig västvärlden och kyrkan sig som dhimmis – andra klassens medborgare under islam som är förbjudna att tala emot Allah eller islam, och måste betala en jizya – en förnedringsskatt från icke-muslimer till muslimska myndigheter. Detta sker just nu, då västerländskt eller kristet bistånd till muslimer ofta ses av muslimer som jizya.

Natalia Osten-Sacken, en frilansande journalist vid euroislam.pl, intervjuade Mona Walter, 45, en svensk aktivist från Somalia, som flydde som muslimsk flykting till Sverige för nästan 30 år sedan. Hon blev kristen och mottog dödshot för detta, men är aktivist för religionsfrihet. Nedan är några av Walters svar.

Muslimer i Sverige rapporterar inte våldtäkter av flickor och pojkar utförda av imamer eller familjemedlemmar, för svenska socialvårdsarbetare är rädda för att agera på sådana rapporter, med fruktan för att bli stämplade som rasister. Muslimer lär sig i moskéerna att ”hata icketroende/otrogna”, och det resulterar i faktiska hatbrott. Deras föräldrar vägrar att integrera sig i samhället och de vägrar att låta sina barn att umgås med icke-muslimer.

När hon fick frågan om varför ”radikala islamister i Europa blir… allt mer populära och aktiva”, svarade hon på grund av ”sociala medier”, och på grund av att det finns ”fler muslimer”. Dessutom är de barn som föddes på 90-talet nu vuxna. ”De gick i islamska skolor, utsattes för hjärntvätt, radikalisering, och lärde sig ett hat mot det västerländska samhället… de senaste 30 årens skörd har mognat.”

Svaret till dem som vill beskydda religionsfrihet är att inse att ”Islam… är ett totalitärt system”, som förbjuder ”alla andra religioner, yttrandefrihet och frihet för individen att göra sina egna val. Det är raka motsatsen till demokrati.”

Islam är inte heller en fredlig religion. Islamsk fred innebär att alla folk ”godtar islam som sin religion”, med sharia – islamsk lag som rådande. Islam delar upp mänskligheten i ”ett fridens hus och ett krigets hus”. Alla otrogna, även ”liberala muslimer som inte godtar sharia, är i krigets hus”.

Tror Walter att det finns en chans att reformera islam? Nej! ”Hur skulle man kunna reformera Allah? Koranen är Allahs ord… Reformationen inom kristendomen innebar att man återvände till… Skrifterna. Om man tillämpar det kriteriet, har islam redan blivit ”reformerat” genom Wahhabism och Salafism”, radikala uttryck av islam idag. ("Everyone was afraid to be branded as a racist", N. Osten-Sacken, Gatestone Institute, 23 april 2018)

De islamska nazisternas uppgång

Det är en av Gud sänd blindhet (2 Tess. 2:11) som förmår så många i västvärlden att ignorera ”Turkiets president Erdogans antisemitiska retorik”, eller som gör att Europa stödjer palestinierna medan de ignorerar deras öppet uttalade mål att förgöra Israel, eller som förmår EU att stötta det iranska kärnenergiavtalet, men ignorerar Irans ofta repeterade mål att utplåna Israel. Tzvi Sadan undrar beträffande världen idag, där ”nazist” nu är ”en benämning på den som inte håller med om våra politiska åsikter”, om riktiga nazister är osynliga – ”fria att utöva sin egen version av den ”slutgiltiga lösningen”?”

Erdogan kallar palestinierna för en ”symbol för alla förtryckta…” och säger att mänsklighetens framtid beslutas av ”dess ställningstagande i den palestinska saken och frågan om Jerusalem…”. Det här påhittade ”förtrycket” avspeglar det som Hitler använde mot judarna i sitt eget land, och utmålade dem som ”djävulens agent” som vanhelgade hela mänskligheten.

Erdogan efterapade återigen Hitler när han uppmanade till ett heligt krig mot den judiska staten. Eller som Hitler sade: ”Mitt handlande är i enlighet med den Allsmäktige Skaparens vilja. När jag står på vakt mot juden försvarar jag Herrens verk.”

Muslimskt stöd för Hitler är smärtsamt uppenbart, men nationerna ser bort, och således växer den nazi-islamska anden mot Guds folk och Hans nation märkbart för var dag som går. ("Out of the North Evil Will Break Forth", Tsvi Sadan, Israel Today, 18 maj 2018)

Manfred Gerstenfeld säger: “Anti-israelism är [en] typ av antisemitism.” Vissa inom den extrema vänstern vill att Israel ska avlägsnas, något som ”enbart kan ske genom folkmord”. Modern vänsterideologi delar upp världen ”i förtryckare och förtryckta. Förtryckarna är förment alla vita, inklusive Israel och judarna.” Men de ignorerar det faktum ”att de flesta människor som har dödats i väpnade konflikter under det här århundradet är muslimer som har mördats av andra muslimer…”. ("The World's Mega-anti-Semites", M. Gerstenfeld, JP Op-ed, 21 juni 2018)

Iran är avslöjat! Världen gäspar

David Horovitz på Times of Israel, säger att den ”futtiga” responsen från ”de nationer som förhandlade fram 2015 års kärnenergikapitulering inför Iran” på premiärminister Bibi Netanyahus avslöjande av bevis som Mossad snappat till sig från Iran, över ”Irans kärnvapenprogram… stryker bara under deras inkompetens, deras misslyckande, deras brist på uppriktighet, och hur allvarligt det pågående iranska hotet, som de… misslyckades med att desarmera, är”.

Bibi sade inte att Israel har bevis på att Iran bryter mot 2015 års avtal. Raka motsatsen; Israel är bekymrat ”för att avtalet är så försumligt, så missförstått, så dåligt konstruerat”, att Iran inte har någon anledning att bryta mot det. De kan fritt fortsätta med sin utveckling av nukleär anrikning och program för ballistiska missiler, och vänta på att avtalet löper ut så att de kan producera kärnvapen. ”Och vad den dragningen av Irans egen dokumentation demonstrerade är att detta är precis vad Iran avser att göra…”.

Bibis kritiker sade att det inte fanns några nyheter i det han presenterade, och EU:s höga representant för utrikes frågor, Mogherini sade att avtalet slöts ”för att det inte fanns något förtroende parterna emellan…”. Horovitz sammanfattar vad det betyder: ”Vi visste att de ljög, och det var anledningen till att vi var tvungna att skaffa den här överenskommelsen… [Eller] Vi visste att de ljög, och det var anledningen till att vi slöt ett uselt avtal med dem…”! ("Derisive response to PM's exposé shows world still refusing to get real on Iran", D. Horovitz, TOI Op-ed, 1 maj 2018)

Dr. Kazem Moussavi, en iransk oppositionsaktivist i exil sade: ”För att förstå vikten av det [av Israel] avslöjade arkivmaterialet”, måste man förstå ”att Irans kärnenergiprogram är produkten av [dess] apokalyptiska och antisemitiska världssyn och dess globala mål”, och dessa mål är ”anti-väst och antiisraeliska…”.

Han ser nu världen i krig mot Iran, ”i Irak, Syrien, Jemen, Libanon, och längs Israels gränser”, inte enbart på grund av Hamas och Hizbollah, utan även över Irans militära närvaro i Syrien. ("Exiled Iranian activist: Europe… acknowledge Iran threat", Israel Hayom, 2 maj 2015)

Iranska civila protesterar offentligt mot “den benhårda härskande regimen”, och den branta devalveringen av den iranska rialen, Irans valuta. De har fått nog av regimens ”fokus på ingripande utomlands” istället för Irans egen välfärd.

Protestanter skanderade ”Död åt Palestina” på farsi – och refererade till Irans bistånd till Hamas i Gaza och dess försök att utplåna Israel. Irans gigantiska utgifter i Syrien fick protestanterna att ropa ”Lämna Syrien och tänk på oss.” ("Iranian Protestors Swarm Streets Chanting, 'Death to Palestine'", Washington Free Beacon, 25 juni 2018)

Men Irans shiitiska ledare är fixerade på Israel. En ledare för det Iranska revolutionsgardet sade nyligen: ”Idag har en internationell islamsk armé skapats i Syrien”, och inväntar order på att attackera Israel. Han prisade Ayatollah Khomeini, ledaren för Irans islamska revolution år 1979, som “gjorde Israels utplåning till ett iranskt mål”. ("Top Iranian general: Forces in Syria 'awaiting orders' to destroy Israel", TOI, 9 juli 2018)

Israel hotat från norr

Israel huvudsakliga säkerhetsmässiga fokus är gränserna mot Syrien och Libanon, där iranska styrkor och dess ombud gräver sig in. Även om Guds löfte i Jeremia 31:35-37 säger att Israel inte kommer att förgöras – så betyder det inte att ett framtida krig med mängder av dödsfall inte kommer på fråga. Så vi vakar och ber. [Be med oss: www.ifi.org.il]

Herb Keinon sade att amerikanska demokrater hatade nyhetskonferensen mellan Trump och Putin i Finland i juli. Även republikaner drog öronen åt sig för Trumps stöd åt ”Putins nekande till inblandning i 2016 års amerikanska val…”. Många EU-ledare blev också bestörta, då de ser Putin som ett verkligt och närvarande hot.

Men Netanyahu var överlycklig. Hans ”diplomatiska defensiva drag” i att kontakta båda dessa män innan mötet, betalade sig, då de båda, under denna nyhetskonferens som hela världen bevakade, accepterade ”Israels säkerhetsbekymmer i Syrien och behovet att hantera dem”. ("Putin-Trump news conference that made Netanyahu smile", H. Keinon, JP, 17 juli 2018)

Den syriska situationen är mycket farlig. Iran försöker etablera en militär närvaro både där och i Irak. Dessutom har nyheter nyligen kommit upp till ytan om att Iran skickar vapen och missiler till Hizbollah i Libanon med civilt flyg.

Samtidigt har Israel nyligen avslöjat att man under de senaste två åren har träffat över 200 iranska mål. Vi förväntar oss inte att det kommer att upphöra.

Israel attackeras från söder

Israel lämnade Gaza 2005, men sedan den 30 mars i år har Hamas samlat gazabor för att bräcka säkerhetsstängslet och bryta sig in i Israel. Hamasterrorister gömmer sig mitt bland dessa civila, och så här långt har omkring 200 gazabor – huvudsakligen terrorister – dödats, och tusentals har sårats, medan endast en israelisk soldat har dött. Detta är en tydlig uppvisning av Guds mirakulösa beskydd (Jeremia 31:10).

Dagen då den amerikanska ambassaden flyttade till Jerusalem, var upploppen som värst; mer än 60 gazabor blev dödade. Yaakov Amidror, en före detta generalmajor i IDF och nationell säkerhetsrådgivare, sade att kritik om att Israel borde “använda mindre dödliga medel”, är ett exempel på personer som sitter på ”luftkonditionerade kontor” och erbjuder råd i hur man ska möta tiotusentals araber, när du inte vet vem som är terrorist, och vem som är en oskyldig civil ”som kom dit bara för att de fick lite pengar från Hamas…”. ("Former NSC Head Amidor: So. Africa & Turkey not important for Israel", Herb Keinon, JP, 15 maj 2018)

I en video på Facebook citerade Netanyahu nyligen uttalade ord av Hamasledare. M. al Zahar sa: att ”kalla palestiniernas handlingar på gränsen till Gaza ”fredlig” är uppenbart ”bedrägligt”…”. Bibi håller med: ”Att avfyra vapen och kasta explosiva medel på israeler är inte fredligt överhuvudtaget”.

Y. Sinwar sade att upploppens mål är att ”riva ner gränsen och slita ut deras hjärtan”. Bibi håller med: ”att förgöra Israel och döda oskyldiga israeler är hans sanna mål”. ("… I agree with Hamas", Arutz 7, 18 maj 2018)

David Weinberg, vice ordförande för Jerusalem Institute for Strategic Studies, citerar Charles Krauthammer som 2014 skrev: ”Att avsiktligt föra krig så att ditt eget folk kan bli dödat inför de rullande tv-kamerorna är… moralisk och taktisk galenskap. Men det vilar på en mycket rationell premiss: Med tanke på det orwellska sätt som världen behandlar Israel, underblåst av en mix av klassisk antisemitism, närapå total historisk ignorans och reflexartad sympati för den påstått tredje världens underdog – så underminerar utbrott som skildrar palestinska dödsfall slutligen stödet för Israels legitimitet och rätt till självförsvar. I en värld av sådana kafkaartade etiska inversioner börjar Hamas sedefördärv att verka vettigt. Hela poängen är att locka fram israelisk moteld; för att skaffa fram döda palestinier åt internationell television.”

Weinberg fortsätter: ”Det gör mig rasande att demokratiska ledare bekänner sig vara bekymrade för palestinska rättigheter, men ignorerar Hamas… folkmordliga avsikter och antisemitiska agenda, och deras historia av islamistiskt förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter.”

Det är farligt att nationer ”som insisterar på vikten av 1967 års gränser nu sympatiserar med försök att bryta samma gräns runt Gaza. Vad är västvärldens stöd för ”Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser” värt om de gränserna inte kan försvaras?”

Det är ”hädiskt att likställa Hamas missbruk av civila i uppviglat våld med Israels önskan att undvika våld och dess noggrannhet i att skilja mellan terroristuppviglare och civila demonstranter…”.

Det är kväljande att man påstår att dödssiffrorna är ”oproportionerliga. Hur många israeler behöver dö för symmetrins skull…?”.

Och varför accepterar så många de palestinska ”dagarna av vrede”? Tycker västvärlden att man ”inte kan förvänta sig ansvarsfullt och resonabelt beteende från palestinierna? Se där detta mjuka hyckleri av låga förväntningar [på palestinerna] och motsvarande hårda hyckleri av krav på oklanderligt/omöjligt uppträdande av Israel.”

Golda Meir sade en gång: ”Vi kan förlåta araberna för att de dödar våra barn. Vi kan inte förlåta dem för att de tvingar oss att döda deras barn.” Weinberg: ”Vi israeler kan förlåta världen för att de främjar palestinska rättigheter. Vi kan inte förlåta dem för att de låter palestinierna tro att Israel alltid kommer att få skulden oavsett anledning.” Gaza prejudice & perfidy", D. M. Weinberg, Israel Hayom Op-ed, maj 18, 2018)

Clifford May, ordförande för Foundation for Defense of Democracies skriver: “kopplingen mellan israelhat och judehat har allt annat än försvunnit. På 1900-talet var de extrema antisemiternas mål ett Europa utan judar. På 2000-talet är de extrema antisemiternas mål ett Mellanöstern utan en judisk stat.”

Den moderna sionismen föddes ”för att bygga en modern judisk stat i en del av det urålderliga judiska hemlandet”. Israel var en tillflykt för judar världen över, ”inberäknat hundratusentals som hade utvisats ur arabiska och muslimska länder efter Andra Världskriget… Att vara en sionist nu innebär att man stödjer Israels rätt att överleva” och att försvara sig självt mot alla ”vars offentliga uppsåt är folkmord. Underförstått säger detta oss också vad det innebär att vara en antisionist.” ("For Hamas & its friends, the worse the better", C. D. May, Israel Hayom Op-ed, 25 maj 2018)

Terrorleksakernas attack

Hamas har bränt ner områden i södra Israel med drakar, ballonger, till och med heliumfyllda kondomer, som brinnande har sänts över säkerhetsstängslet. Då det till stor del är tonåringar eller barn som skickar dessa, så kämpar Israel fortfarande med hur man ska ta itu med dessa attacker.

Gil Troy säger att det inte längre är chockerande att se ”hur världen förbiser palestiniernas överfall på internationella normer”. När de nu kränker Genevekonventionens förbud mot att attackera livsmedel eller grödor”, så lägger världen fortfarande skulden på Trump och Netanyahu för att man flyttade den amerikanska ambassaden. Oavsett vilket, så sammanfattar den här handlingen ”de två konkurrerande nationalismerna och de val som deras respektive ledare alltjämt gör: Sionister sår och skördar – palestinska terrorister bränner och förstör”. ("The Palestinians' 'Kitetifada' deserves an ignoble prize", G. Troy, JP Op-ed, 12 juni 2018)

Fred med vem?

Vid en sammankomst för Palestinas nationella råd höll Palestinska myndighetens [PA] president Abbas en ”historielektion” som var fylld av antisemitiska konspirationsteorier, och där han försökte ”bevisa att den 3000 år gamla judiska kopplingen till landet Israel är falsk”. Han påstod också att ”Förintelsen inte var ett resultat av antisemitism”, utan av judiska sociala och ekonomiska tillämpningar. ("Abbas says Jews' behavior, not anti-Semitism, caused the Holocaust", TOI, 1 maj 2018)

Bibi riktade skarp kritik mot talet, och skrev på Twitter: “Med största ignorans och skamlös fräckhet påstod han att europeiska judar blev förföljda och mördade, inte för att de var judar, utan för att de utfärdade lån med ränta… förintelseförnekaren är fortfarande en förintelseförnekare.”

Och David Friedman, USA:s ambassadör i Israel twittrade: ”Till alla dem som tror att Israel är anledningen till att vi inte har fred: tänk om.” ("Time for Holocaust denier Abbas to step down", Arutz 7, 2 maj 2018)

Yigal Carmon, ledare för Middle East Media Research Institute, säger att vi inte är ett enda steg närmare fred idag, för även om PLO ”valde den diplomatiska vägen i Oslo -93”, så var detta bara en taktisk förändring, inte en förändring i deras ideologi. Den förändring som skulle ha kunnat göra det här till ett verkligt fredsavtal var om palestinierna inte hade krävt en rätt att återvända för deras så-kallade flyktingar som flydde Israel 1948, på grund av ett löfte från de invaderande arabiska arméerna om att de skulle få återvända efter Israels utplåning. Inte ens idag är PLO villigt, eller i stånd, till att släppa det här kravet, även om USA är i färd med att utmana det och avvisa deras definition av vem som faktiskt är en flykting. Under det ”politiska” problemet ligger den islamska doktrinen om wakf-territorium, som säger att allt land som någon gång har varit under Allahs styre alltid kommer att vara Allahs land, och måste återlämnas – med jihad om det så krävs.

”Idag motsätter sig en majoritet av israelerna sig en delning av landet, och palestiniernas envishet om rätten att återvända har besparat Israel behovet att ge sig i kast” med den här frågan. ("Why the peace process failed", Y. Carmon, Israel Hayom Op-ed, 14 maj 2018)

Palestinierna har ingen aning om hur Trumps fredsavtal kommer att se ut, men de har redan avvisat det. Sedan december 2017, då Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad, ”har PA:s ledarskap vägrat” alla förbindelser med den amerikanska administrationen, förutom den att motta ekonomiskt bistånd, något USA drar in i detta nu. Alla högre PA-ledare har utkämpat en ”smutskastningskampanj med hat och uppvigling” mot Trumps team, särskilt hans ”judiska och sionistiska” rådgivare: Kushner, Greenblatt och Friedman.

Bassam Tawil avslöjar varför PA avvisar “något som de inte vet något om.” Den enda fredsplan som de kommer att godta, är den som gör det möjligt för ”dem att uppnå ”faslösningen” att utrota Israel från jordens yta.”

Tawil betonar en sanning som de flesta fredsförespråkare missar, sanningen att “ingen palestinsk ledare” kan ”acceptera något fredsavtal med Israel”, eftersom både PA och Hamas har radikaliserat en hel generation till att hata Israel. Även om USA:s regering må ha de bästa av avsikter, ”så finns det ingen fredspartner på den palestinska sidan för något avtal med Israel.” ("Palestinians: The Only Acceptable Peace Plan", B. Tawil, Gatestone Institute, 25 juni 2018)

Trumps “århundradets avtal”

Ryan Jones på Israel Today sade att när Trump bekräftade Jerusalem som Israels huvudstad och sedan flyttade USA:s ambassad dit, fruktade många israeler för det ”diplomatiska pris” som de eventuellt kommer att få betala. Trump verkade bekräfta de farhågorna i ett tal nyligen, då han inför en folksamling i West Virginia sade att han helt och fullt hade stöttat Israels position när det gäller Jerusalem, och nu ”kommer Israel att behöva betala ett högre pris”, och palestinierna ”kommer att få något mycket bra…”. Det är det där ”något mycket bra” som bekymrar oss, eftersom de flesta ”palestinska krav, som de inte backar ifrån, utgör ett mycket verkligt existentiellt hot mot Israels framtid…”. ("How worried should Israel be about Trump's…remarks?" R. Jones, Israel Today, 22 aug. 2018)

I Jerusalem avdramatiserade USA:s nationella säkerhetsrådgivare John Bolton, uttalandet om ett “högre pris”, och sade att Trump ser vad han gjorde med Jerusalem ”som det rätta och naturliga att göra, och att det inte är en fråga om någon motprestation.” ("Bolton: No 'quid pro quo' in Jerusalem embassy move", Arutz 7, 22 aug. 2018)

Charles Bybelezer på The Media Line, sade att som gensvar på Trumps “högre pris”-uttalande, hade ordföranden för den politiska kommittén för det palestinska lagstiftande rådet, Dr. Abdullah, svarat: ”Det enda som amerikanerna kan göra är att återta sitt beslut att erkänna Jerusalem som det judiska folkets huvudstad.” Han tillade: ”Vi startade vår rörelse 1965 för att återuppbygga vår rätt till självbestämmande, och vi kommer att fortsätta att kämpa med alla rättmätiga medel för att återvinna vår självständighet.” [1965 är två år före 1967 års krig, då Israel återerövrade de så-kallade ”ockuperade territorierna”. Så det territorium han vill ha återbördat är hela Israel!] ("The cost of admission to Trump's peace negotiations", C. Bybelezer/The Media Line, JP Op-ed, 23 aug. 2018)

Grundlag: Det judiska folkets nationsstat

Eftersom Israel inte har någon konstitution, godkänns emellanåt grundlagar, som blir landets lagar. Den nyligen godkända grundlagen har ljugits om och använts för att demonisera Israels ytterligare, men den säger bara det som står i Israels Självständighetsförklaring från 1948.

Följande är de grundläggande principerna: ”Landet Israel är det judiska folkets historiska hemland, i vilket staten Israel etablerades… Staten Israel är det judiska folkets nationella hemland, i vilket folket uppfyller sin naturliga, kulturella, religiösa och historiska rätt till självbestämmande… Rätten att utöva nationellt självbestämmande i staten Israel är unik för det judiska folket.” ("The attacks expose the depths to which the left has sunk", Arutz 7, 29 juli 2018)

Tawil fördömer de israelisk-arabiska knessetmedlemmarnas hyckleri, då de påstår sig ”vara kränkta” för att lagen inte säger ”fullständig jämlikhet av rättigheter för alla medborgare.” Men Israels ”befintliga lagar och dess Självständighetsförklaring… garanterar lika rättigheter för alla”, så vad är det verkliga problemet? Den här lagen bekräftar att Israel är det judiska folkets hemland.

Ändå är Israel fortfarande ”den enda blomstande demokratin i Mellanöstern, som behandlar sina minoriteter med respekt”. Israeliska araber blir ”integrerade i staten. De besitter höga positioner i Högsta Domstolen, utrikesministeriet, hälsosektorn och till och med inom det israeliska polisväsendet. Den nya lagen har inte ändrat på den verkligheten…”. ("The Secret Reason Arabs Reject Jewish Nation-State Law", B. Tawil, Gatestone Institute, 31 juli 2018)

Många dömde ut den här “lagen som rasistisk, diskriminerande” och antidemokratisk. Chefen för EU:s utrikesdepartement sade att endast en tvåstatslösning kan lösa den israelisk-arabiska konflikten, och att den här lagen förhindrar det, men hon förklarade inte ”varför Israel, som är en judisk stat med jämlika rättigheter för icke-judar” faktiskt hindrar det målet.

Denis MacEoin, filosofie doktor i persiska studier, samt lärare i arabiska och islamska studier, sade att EU under årtionden ”har antagit en antiisraelisk hållning”, som uppmuntrar palestinierna att ”starta krig och genomföra terrorattacker”, som förhindrar den tvåstatslösningen. Palestinier insisterar också på att deras stat ska vara från Jordanfloden till Medelhavet, något som innebär antingen en ”massiv etnisk rensning eller folkmord”.

Grundlagens antagande har helt enkelt givit ”en fast, juridisk grund för skapandet av Israel 1948”, i enlighet med Nationernas Förbunds Palestinamandat, vars inledning lyder: ”[då] … de allierade styrkorna också kommit överens om att mandatet ska vara ansvarigt för att” 1917 års Balfourdeklaration ”träder i kraft, ”till förmån för etableringen av ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina, står det klart att ingenting bör göras som kan påverka de civila och religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen i Palestina, eller de rättigheter och politiska status som nyttjas av judar i något annat land.”

De falska anklagelserna mot den här lagen avslöjar en antiisraelisk partiskhet: ”Israel blir felaktigt dömt för något som inte en enda muslimsk stat någonsin har blivit dömd för: att identifiera sin nationalitet med sin religion”. Och i muslimska nationer ”utesluter eller begränsar detta ofta minoriteternas rättigheter, och ibland till och med deras existens…”.

Detta inkluderar PA, som Artikel 4 i PA:s Ändrade Grundlag från 2003 lyder, ”Islam är den officiella religionen i Palestina, med sharia som dess huvudkälla till lagstiftning… ” Den religiösa Sharia-lagen utesluter alla demokratiska lagar som motsäger den. ("On Israel's Nation-State Law,' D. MacEion, Gatestone Institute, 22 aug. 2018)

Dror Eydar sade att lagen tvingar judar i och utanför Israel ”att konfrontera statens identitet och den grundläggande förutsättningen bakom hela den sionistiska rörelsen: … har vi en historisk, religiös och juridisk rätt till det här landet?” ("The lie behind the nation-state law backlash", D. Eydar, Israel Hayom Op-ed, 10 aug. 2018)

Yechiel Leiter, medlem vid Kohelet Policy Forum, sade att 1967 “skapade en grupp franska akademiker postmodernismen, en idé som sedan dess har uppslukat… den akademiska världen, nyhetsmedia och en stor del av det västerländska politiska livet”. På grund av de ”fruktansvärda händelserna som utspelades under 1900-talet”, avvisade de inte enbart tanken att Upplysningen genom mänskligt förnuft hade ersatt tron, men att efter Hitler, Stalin, Mao, m.fl., erbjöd inte heller förnuftet något svar. Så genom att avlägsna både ”tro och rationalism… blev verkligheten subjektiv, ord gjordes meningslösa, fakta och fiktion smälte samman, lag blev litteratur, historia blev poesi, jaget blev decentraliserat, den traditionella familjen demonterad och samhället fragmenterades i en multikulturell splittring.”

Idag behöver den pro-israeliske inse att för postmodernister ”är sanningen relativ och fakta är subjektivt”, såväl som att förstå att för dem ”är ingenting värre och ingenting kommer att avvisas mer kraftfullt än storartade historiska berättelser… Och var kan man finna en mer storartad metaberättelse än berättelsen om Israel? … ingenting frambringar klentrogenhet mer” i dem, ”än sionismens framgång. Det är en metaberättelse utan motstycke, som spänner över tre och ett halvt millennium, och som nu är formellt förskansad i Israels spirande grundlag.” ("Nation-State Law, a constitutional showdown with postmodernism," Y. Leiter, JP Op-ed, 16 Aug. 2018)

Påve Francis – en falsk profet?

I Kronstadts Havskatedral varnade Rysslands president Putin för att påven använder ”sin plattform för att tvinga en farlig vänstervriden politisk ideologi på sårbara människor… som litar på honom på grund av hans ställning… Om ni iakttar vad [Franciskus] säger, är det tydligt att han inte är en man av Gud – åtminstone inte den kristne Guden. Inte Bibelns Gud.” Han tillade att Francis ”drömmer om en världsregering och ett globalt kommunistiskt system… Som vi har sett… så är detta inte förenligt med kristendomen.”

Påven har nyligen ”blivit alltmer aktiv i att kämpa för den globalistiska agendan och de vänstervridna argumenten”, han har uppmanat ”till en global centralbank”, och har sagt att ”Amerikanerna behöver styras av en världsregering så fort som möjligt, för deras eget bästa.”. ("Putin slams Pope Francis, 'he's not a man of God'", newsgru.com, 9 aug. 2018)

“Alla” i Bibeln betyder inte vad du tror att det betyder!

Ordet “alla” på biblisk hebreiska och grekiska betyder inte alltid “alla/allting inklusivt” som det gör på engelska och svenska. Så när Gud samlar alla nationer till strid mot Jerusalem (Sakarja 14:2), så måste det inte innebära att era nationer finns i den fördömda skaran. Förbön kan skydda din nation från att gå emot Guds stad, land och folk (Hesekiel 22:30).

Må YHVH välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.Ps. 134:3

Chuck & Karen Cohen