Shalom från Sion,

När vi nu går in i 2019 är det många till synes profetiska händelser som påverkar vår värld. Av Gud dirigerade klimatförändringar, krig och rykten om krig i Israel och andra länder i Mellanöstern, sättet som den amerikanske presidenten använder sin ekonomiska makt för att kontrollera vem som gör affärer med USA, den växande antisemitismen i väst, ökad förföljelse av Kristi Kropp i hela världen, inklusive västvärlden - detta och mycket annat bekräftar att vi är mycket närmare Kristi återkomst än många vill tro.
Problemet med profetisk kartläggning och dogmatiskt profetiska läror är att Messias ankomst var tydligt förutspådd i Tanach (Gamla Testamentet), men trots det var det ingen som insåg detta förrän efteråt. Vilken kartläggning såg Messias födas i Betlehem, kallas till Egypten och ändå komma från Nasaret? När vi ser tillbaka blir det tydligt, men vid den tiden såg människor Guds plan som en gåtfull spegelbild (1 Kor. 13:12).
När vi blickar framåt kan vi göra kvalificerade gissningar, men de som tror att deras kvalificerade gissning är just så som Gud måste handla, riskerar att missa det stora som Gud gör eftersom det inte utfördes precis som man föreställde sig det. Kom ihåg vad Petrus sa under Shavuot/Pingst i Apg 2: Det är detta som är sagt genom profeten. “Det är detta” kan man bara säga med säkerhet när faktum är.

Att be med ett bibliskt perspektiv

Så hur undviker vi att snubbla på vår egen tolkning av händelser i den sista tiden som både skulle kunna vara och inte skulle kunna vara Guds handlingar? Vi läser och studerar hela Ordet och ber utifrån vad Han visar oss. Då ber vi med förståndet (1 Kor. 14:15), eftersom Guds ord blir tydligt för oss genom Hans Ande, som också leder oss i bön. Detta sker inte lättvindigt. Det kräver att vi hungrar efter och regelbundet äter Hans Ord (Jer. 15:16), och att vi hänger oss åt bön utan att tröttna (Luk 18:1).
Hos Intercessors for Israel upptäcker vi ofta att vi kan be över en fråga regelbundet med den förståelse som vi har - sedan ger Gud oss ny förståelse kring den frågan - inklusive specifika insikter om Hans Ord som vi inte har fått tidigare.
Kom ihåg frågan som Herren ställer om sin återkomst: Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer? (Luk 18:8). Vid denna höjdpunkt i hans undervisning om att alltid be utan att tröttna(Luk 18:1), visar sammanhanget att Messias undrar om Han kommer att finna någon av sina efterföljare som ihärdigt ber om att Hans vilja ska ske på jorden i de sista dagarna. Må 2019 bli året då ännu fler av oss deltar i den bönen.

Sekulär humanism?

I WJF:s undervisningsbrev Humanism – the Last of the Giants [www.ifi.org.il/teachings], används inte termen “sekulär humanism”; det är en felaktig beteckning. Humanism är att förkasta Gud och sätta människan i Hans ställe. Humanismens “gud” är människan själv. Eftersom humanister endast lyder mänskliga ideologier så tolkar de verkligheten så som är nödvändigt för att den ska bli logisk för dem; de böjer sig för sin egen förståelse. Detta är inte att vara “sekulär”; det är ren hedendom! Den ultimata humanisten, Anti-Krist, kommer att vara ett väsen med gudslika krafter. Han/hon/det kommer att vara den mest sataniskt besatta och farligaste av dem alla. Men den sanne Kristus kommer att döda den laglöse … med sin muns ande när Han återvänder (2 Tes. 2:8).

Israel vs. det gudlösa humanistiska FN

I dagens FN verkar man rada upp sig för det som Gud sagt att han ska göra mot nationerna i de sista dagarna. (Sak. 12:2-9; 14:1).
Vid FN:s generalförsamlings årliga möte i september talade Israels premiärminister Bibi Netanyahu om dess fientlighet mot Israel: “Israel flög etiopiska judar till ett nytt liv i frihet i Israel… men här i FN mottar Israel absurda anklagelser om rasism. Israels arabiska medborgare röstar i våra val, sitter i vårt parlament och i våra domstolar och har precis samma individuella rättigheter som alla andra israeliska medborgare. Men här i FN så mottar Israel skamliga anklagelser om apartheid. Idag finns det åtminstone fem gånger så många palestinier som det fanns 1948… men här i FN mottar Israel skandalösa anklagelser om etnisk rensning.” Han ser endast detta som en ny form av antisemitism. “Tidigare var det det judiska folket som förtalades och diskriminerades, nu är det den judiska staten…”
Han tillade: "Alltsedan Abraham och Sara kom till det Förlovade Landet för nästan 4 000 år sedan så har landet Israel varit vårt hemland. Det är platsen… där David regerade och Jesaja profeterade… platsen från vilken vi fördes i exil och till vilken vi återvände och byggde upp vår forna och eviga huvudstad Jerusalem. Nationalstaten Israel är den enda platsen på jorden där det judiska folket stolt utövar kollektivt självbestämmande. Den rätten erkändes för nära hundra år sedan av Nationernas Förbund och för över 70 år sedan av FN”, när man röstade för att etablera en judisk stat.”(PM Netanyahu's speech at the UNGA, TOI, 27 sep 2018)
Vid det årliga mötet för Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket, som hålls på dagen för FN:s omröstning om att dela “Palestina” i en judisk och arabisk stat (29 november 1947), lästes ett budskap från den Palestinska myndighetens president Abbas upp, där han anklagade Israel för “apartheid” och “kolonialism” och helt grundlöst påstod att “palestinska myndigheten har bekämpat uppvigling och terrorism, har uppfyllt alla sina åtaganden enligt Osloavtalet och har aldrig vägrat förhandla.” ("UN: Eastern Jerusalem must be capital of 'Palestine'," Arutz 7, 29 nov 2018)
FN “godkände sedan sex anti-israeliska resolutioner” inklusive två som ignorerar alla judiska kopplingar till Tempelberget. Huvudresolutionen “förkastade även israelisk suveränitet i Jerusalem.” Flera andra hänvisade till Tempelberget “med endast dess muslimska namn” och en uppmanade Israel att “dra sig tillbaka från Golanhöjderna” och återbörda dem till massmördaren Assad, Syriens president.
Den ställföreträdande israeliska ambassadören vid FN sa att resolutioner som ignorerar judiska och israeliska kopplingar till Jerusalem återigen visar en “palestinsk vägran att erkänna” den historiska verkligheten. Nationer får inte godkänna “sådan uppenbar historieförnekelse” och borde inte “tillåta dessa uppenbara försök att ogiltigförklara Israel”." (148 Nations disavow Jewish ties to Jerusalem, Temple Mount," JP, 2 dec. 2018)
FN röstade också ner en resolution som fördömer Hamas för “raketattacker mot Israel, grävandet av terrortunnlar och försåtminerade ballonger som släpps iväg mot israeliska samhällen…” Detta genom ett procedurtrick innan omröstningen som gjorde att det behövdes två tredjedelars majoritet för att den skulle antas, så fastän “resolutionen fick en majoritet med 87 röster för, så godkändes den inte.”
USA:s FN-ambassadör N. Haley inkom med resolutionen och sa innan omröstningen: “Frågan som vi måste ställa oss nu är om FN accepterar terrorism när den riktas mot Israel… om hatet mot Israel är så starkt” att du försvarar en terrorgrupp? Hon tillade tvärt: “Det finns inget mer antisemitiskt än att säga att terrorism inte är terrorism när det riktas mot det judiska folket och den judiska staten.” ("Haley at the UN: Is hatred of Israel so strong?" Arutz 7, 7 dec 2018; "Despite broad support, US fails to win UN condemnation of Hamas," Israel Hayom, 7 dec 2018)
Bassam Tawil, en arabisk muslim från Mellanöstern, hatar världens hycklande gentemot Israel. Han skrev att denna resolutions nederlag var FN:s gåva till palestinska terrorister som såg detta som “ett internationellt sanktionerat tillstånd att fortsätta döda judar…” Hamas tackade länderna som röstade emot: länder som “inte anser att självmordsbombningar och raketattacker” mot judar är “terrorhandlingar.” ("UN Approves Terror, Torpedoes Peace," B. Tawil, Gatestone Institute, 10 dec 2018)

Guds gränslinje

IFI:s internationella bönekonferens i Jerusalem för 2019 har precis avslutats. Det var uppenbart vilken respekt många amerikanska bönekrigare hyser för president Trump. Den amerikanska ekonomin mår mycket bättre och han bekämpar illegal invandring. Även om hans utrikespolitik är minst sagt spretig, så är han den mest Israelvänliga presidenten på länge. Han har ställt Palestinska myndigheten till svars för terrorism, och han har flyttat den amerikanska ambassaden till Jerusalem - Israels eviga huvudstad.
Men deltagarna förstod också att det sätt som Trump förhåller sig till Guds land och den återuppståndna staten Israel utgör Guds gränslinje för hur Han förhåller sig till USA. (3 Mos. 25:23; Jes. 60:12; Joel 3:1-2; Sak. 12:9).
De brittiska deltagarna bad intensivt för att Storbritannien ska lämna EU (Brexit) och bli en självständig, suverän stat igen. Om detta sker, men regeringen liksom den nuvarande som leds av Theresa May ändå insisterar på att dela upp Guds land, så står nationen inför en växande dom, oavsett Brexit. Detta gäller alla länder. Det är Guds gränslinje.

Trump, Bibi and Guds gränslinje

När Trump och Netanyahu höll en gemensam presskonferens vid FN, sa Trump till reportrarna, “Jag gillar tvåstatslösningen.” Detta var inte bara första gången som han öppet stöttade denna anti-bibliska lösning, utan han tillade också att det är svårare att uppnå fred “eftersom det är frågan om en “real estate deal…”(egendomsuppgörelse). Trump leker med elden - Guds eld - när han bara betraktar Israel som en bit “egendom”. Sedan detta uttalande har kris efter kris uppstått under hans ledning.
Bibi tog det hela med ro. Han tackade Trump för stödet och för att han drog sig ur kärnavtalet med Iran och tillade att, “i FN har ingen hållit Israel om ryggen på det sätt som du gör. Vi uppskattar det.” ("At UN, Trump backs two-state solution…," Israel Hayom, 27 sep. 2018)
Efteråt sa Netanyahu i en CNN-intervju, att han skulle granska Washingtons fredsplan “öppensinnat” men tack och lov gav han inte “uttryckligt stöd för en tvåstatslösning…” Han svarade undvikande på frågan om han såg två stater som en möjlighet. “Jag har upptäckt att man inte kommer särskilt långt med etiketter, eftersom olika människor menar olika saker när de säger “stater”… Jag vill prata om innehåll.” Israel vill att palestinier ska “ha all makt att styra över sig själva, men ingen makt att hota oss.” Israels säkerhetsstyrkor måste behålla kontroll, annars kommer “staten” att köras över av islamistiska terrorister. Människor kan själva avgöra om de tycker att det är samma sak som en palestinsk stat, men för Netanyahu är detta en gränslinje. ("PM vows to keep 'open mind' on US peace plan; won't voice support for 2 states," TOI, 30 sep 2018)

Vilselett tänkande

I november ombads Trump av pressen att kommentera CIA-rapporter som anklagar den saudiske kronprinsen bin Salman för att ha beordrat mordet på den USA-baserade saudiske journalisten Khashoggi. Han använde Israels säkerhet för att försvara sin hållning gentemot Saudiarabien. “Israel skulle vara illa ute utan Saudiarabien”, sa han och antydde att den judiska staten skulle ryckas upp om saudierna inte var där. Saudiarabien är “en väldigt viktig allierad” sa han, och tillade att man “hjälper till att hålla oljepriserna nere.”
Tidigare har han sagt att “USA:s avsikt är att förbli en ståndaktig partner till Saudiarabien för att skydda vår allierade Israels intressen” och alla partners i Mellanöstern. ("Trump: Israel would be in big trouble without Saudi Arabia," TOI, 22 nov 2018) I en intervju med Washington Post sa han att amerikanska trupper i Mellanöstern i teorin skulle kunna dra sig tillbaka, men att han inte tänkte beordra det med hänsyn till Israels säkerhet. ("Trump indicates concern for Israel requires US troops remain in ME," TOI, 28 nov 2018)
Om Trump verkligen tror att Israels existens är beroende av vad han och USA gör, så är han vilseledd. Var är hans kristna rådgivare som borde varna honom för hans arrogans och påminna honom om vad som står i Psalm 121:4 and Jeremia 31:10?
Eyal Zisser, professor i Mellanösternhistoria vid Tel Avivs universitet skrev om dessa Trumputtalanden: “Israel har en verklig vän i Vita Huset som är djupt engagerad i vår säkerhet”, men dessa uttalanden är ändå “ett varningstecken för Jerusalem. Ända sedan USA blev Israels närmaste allierade i mitten av 60-talet”, så har Israel varit tydligt med att man aldrig kommer att be om att amerikanska soldater ska slåss för landet. USA gav Israel “ekonomiskt stöd och de bästa amerikanska vapnen och teknologin” så att Israel kunde “ bibehålla sitt kvalitativa övertag gentemot sina fiender…“
Israel har visat “att hon kan försvara sig själv” såväl som utgöra en “allierad i regionen och en verklig strategisk tillgång”, och historien har visat att “banden mellan Israel och USA inte har skadat” USA:s relationer med arabvärlden.
Genom att poängtera att målet med hans utrikespolitik är att beskydda Israel så gör Trump “Israel till föremål för kritik” från alla delar av det amerikanska samhället eftersom Israel skulle kunna anklagas “för att amerikanska dollars slösas bort utomlands, och ännu värre, hållas ansvariga för alla amerikanska soldater som dör” i Mellanöstern. ("The US is Israel's ally, not its sponsor," Prof. E. Zisser, Israel Hayom Op-ed, 3 dec 2018)
I slutet av 2018 chockade Trump det republikanska partiet såväl som sina rådgivare och allierade med en plan om att dra tillbaka samtliga av de 2000 amerikanska soldater som finns i Syrien. Detta eftersom IS enligt honom är besegrade, så trupperna “behövs inte längre.” Republikaner varnade honom för att detta kommer att stärka både Ryssland och Iran i Syrien och lämna “alliansen av kurdiska och arabiska miliser” helt oskyddade, d.v.s. De Syriska demokratiska styrkorna som har “haft mest framgång i kampen mot IS” men som för närvarande hotas av Turkiet. ("Trump says ISIS defeated, announces US withdrawal from Syria," Israel Hayom, 20 dec 2018)
Han har nu ändrat sig. Nu är beskedet att trupperna ska dras tillbaka gradvis och att kurdernas säkerhet ska garanteras. Men hans ursprungliga beslut är ändå en väckarklocka. En ledare i Jerusalem Post konstaterade att USA är “Israels främsta allierade” men att på senare tid syns sprickor i alliansen. “Trump följer Obamas exempel och låter Israel förstå att till syvende och sist har man bara sig själv att lita på” medan Trump leder USA mot en mer isolationistisk politik. ("Trump's Gift," JP Editorial, 20 dec 2018)
Många ser risker för Israels del i detta, men vi ser det också som ett bönesvar där Gud ordnar verkligheten så att Israel inser att vi bara kan lita till Honom. Att Trump ens uttalade sin numera reviderade plan, för oss ett steg närmare Israels frälsning och Konungens, Herren Yeshuas, återkomst.
Bakgrunden till att Trump ville dra tillbaka amerikanska trupper från Syrien är mycket oroväckande. Turkiets diktator Erdogan hade utmanat honom under en telefonkonferens som var till för att “diskutera Erdogans hot om att beordra en militär operation mot USA-stödda kurdiska rebeller i nordöstra Syrien”, där dessa amerikanska styrkor befinner sig. Trumps nationella säkerhetsteam gav honom “en lista med argument” för att få Erdogan att backa. Men han “struntade i sitt manus” och “tog Erdogans sida” som provocerade Trump med sina egna ord om att den enda anledningen till att amerikanska styrkor befann sig i Syrien var för att bekämpa IS. Erdogan frågade sedan, eftersom detta var 99 procent klart, “varför är ni fortfarande kvar?” Han sa att Turkiet kunde ta itu med kvarvarande IS-styrkor, och så lovade Trump att snabbt dra sig tillbaka. ("Trump decided on Syria pullout during phone call with Erdogan, ignored advisers," TOI, 21 dec 2018)
Trump hyllade den antisemitiske turkiske ledaren och twittrade: “Jag hade precis ett långt och produktivt telefonsamtal med [Erdogan],” där vi diskuterade IS, “vår gemensamma inblandning i Syrien och ett långsamt och välordnat tillbakadragande av amerikanska trupper” därifrån. “Vi diskuterade också kraftigt utökad handel.” ("Trump: Turkey's Erdogan is the man for the job in Syria," Arutz 7, 24 dec 2018)
Detta är samma Erdogan som har gett följande varning till den turkiska ungdomen: “Sparka inte på fienden som du har tvingat ner på marken. Du är inte en jude i Israel.” Några veckor tidigare sa han att palestinier utsätts för “förtryck, våld och skrämselpolitik som är lika allvarlig som förtrycket mot judar under andra världskriget.” Han ser sig själv som palestiniernas förkämpe och har kallat Israel för “världens mest fascistiska och rasistiska stat.” ("Turkey: Israel must 'end brutal oppression'," Arutz 7, 23 dec 2018)
Trump klargjorde sitt resonemang vid en pressdragning. Han upplever rätteligen att omkringliggande länder måste ta ett större ansvar för sin region istället för att låta USA göra allt arbete. Han sa också att även om USA lämnar Syrien så är man flexibel kring tidpunkten, och han tillade att “vi vill skydda kurderna” men vi vill inte vara kvar i Syrien för alltid. Han sa också att IS hotar Ryssland och Iran, så varför ska USA slåss för att skydda dem?
Även om han har rätt i allt detta så har reaktionerna i regionen varit dämpade “eftersom två veckors osäkerhet” har visat att “amerikansk politik är vacklande och otydlig”. ("Trump's Iran, Kurdish and Afghanistan comments leave ME perplexed," Seth Frantzman, JP, 3 jan 2019)

Presidenten förvirrar israelerna

Allt detta är mycket förvirrande för Israel. Kan man lita på att den här mannen gör som han har lovat, eller kommer han plötsligt att ändra sig? Många israeler undrar också om Trump vet vad han gör, särskilt med tanke på att han tidigt under 2019 sa att “Iran får göra vad de vill” i Syrien. Israels värsta mardröm i “det syriska inbördeskriget har varit Irans försök att etablera en militär närvaro där”, från vilken man kan “ytterligare hota den judiska staten”. Den amerikanska närvaron vid gränsen mellan Syrien och Iran gör det svårare “för Iran att förflytta utrustning och trupper” in i Syrien, och det som kommit in har många gånger förstörts av israeliska flygattacker. Om de amerikanska trupperna ger sig av så kommer vägen mot Israels gränser att vara helt öppen för Iran och det är skrämmande när Trump säger att “Iran får göra vad de vill.”
Israels regering gav inget officiellt svar, men en israelisk källa som talat med Ynet News sa: "Det är sorgligt att [Trump] inte är uppmärksam på underrättelsematerial… Trump vet helt enkelt inte om vad som händer i Syrien och om iranska förskansningar där.” ("'Trump Doesn't Know What He's Doing,' Bemoans Israeli Expert," Israel Today, 3 jan 2019)
Vi är övertygade om Trumps proisraeliska förtjänster och att Gud har fört fram honom i denna tid (Dan. 2:20-21; 4:17), så vi fortsätter att be för honom (1 Tim. 2:1-3).

Fred eller galenskap?

En definition av galenskap är att göra samma sak om och om igen och ändå förvänta sig olika resultat, och detta beskriver nästan alla planer för israelisk-palestinsk fred i modern tid.
Professor Zisser ser allvarliga brister i det nuvarande förhållningssättet till “fred”. Först och främst för att, “det handlar inte längre om en tvåstatslösning” utan om tre stater: Israel, “Palestina” i Judéen och Samarien, också känt som “Västbanken”, och “Hamastan” i Gaza. Vidare så kommer ingen arabisk ledare att acceptera någon uppgörelse över Abbas huvud, vilket leder oss till den sista anledningen: det palestinska ledarskapet vägrar att ta nödvändiga historiska beslut. Han avslutar med denna pärla: “internationella fördrag reflekterar sällan ‘rättvisa’, än mindre den palestinska… versionen av ‘absolut rättvisa’.” Det judiska samfundet förstod detta 1948 och lyckades därmed att bilda en stat. ‎("Dealing with Iran must come first," Prof. E. Zisser, Israel Hayom Op-ed, 2 okt 2018)
I FN menade åtta EU-nationer följande: “EU är fullständigt övertygat om att en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser med Jerusalem som huvudstad för båda staterna… är det enda genomförbara och realistiska sättet att få ett slut på konflikten och uppnå rättvis och varaktig fred”, och man tillade att en framgångsrik plan måste ta hänsyn till israeliska såväl som palestinska säkerhetsbehov och palestinska mål om “statsbildning och suveränitet; slutet på ockupationen” och en lösning på alla övriga frågor i linje med tidigare FN-avtal. ("Eight EU states warn Trump peace plan will fail unless based on '67 lines," JP, 19 dec 2018) Definitionen av galenskap beskriver EU:s inställning. Denna vansinniga inställning kommer slutligen att leda till ett militärt ingripande för att dela Jerusalem, vilket verkar beteckna tiden för Messias återkomst. (Sak. 14:1-3)

PA Fatwa = dåliga nyheter

Bassam Tawil skriver: "Om någon behövde fler bevis för att ingen palestinsk ledare någonsin kommer att erkänna Israels rätt att existera, så kunde man nyligen få detta i form av ytterligare en religiös förordning, eller fatwa, utfärdad av Jerusalems stormufti Sheikh Hussein", som säger att “ingen muslim har rätt att sälja” land till “fiender” d.v.s. judarna. Den som bryter mot detta riskerar straff, “allt från bojkott till dödsstraff.”
Denna fatwa som kom i mitten av juli drog ingen uppmärksamhet till sig i “etablerade medier” eller hos någon som är ivrig att uppnå “fred mellan palestinier och israeler”. Människorättsgrupper “verkade inte bekymrade över dessa hot mot muslimer.”
Detta förbud “har sina anor från början av det förra seklet” så egentligen “är det inget nytt i att en religiös muslimsk ledare utfärdar… dödsstraff mot palestinska markmäklare.” Men man måste ändå ta dylika fatwas på allvar. Muftin som utfärdade denna är palestinsk ämbetsman vars lön kommer från utländsk finansiering till palestinierna. Han är Palestinska myndighetens “högsta religiösa auktoritet… och har sista ordet i de flesta religiösa och ickereligiösa frågor.” När muftin “utfärdar ett rättsligt utlåtande eller en religiös förordning”, så förväntas alla palestinier följa det.
Dessutom representerar hans utlåtanden “ofta vad som är konsensus bland ledande muslimer” inom islam och eftersom ingen hög muslimsk religiös ledare någonstans har ifrågasatt denna fatwa, så gäller det alla muslimer!
Denna fatwa strider mot Abbas förmenta stöd för en “tvåstatslösning” och är “ytterligare en krigsförklaring mot judisk närvaro i Mellanöstern. Det är också en krigsförklaring mot muslimer som ens vågar tänka tanken att söka fred med Israel.”
Föreställ er världens reaktioner om “Israels chefrabbin utfärdade en förordning där han förbjöd judar från att göra affärer med muslimer.” Men återigen vänder man “bort blicken från de palestinska ledarnas apartheid och terrorisering av sitt eget folk.”("Palestinians' Latest 'Apartheid Fatwa'," B. Tawil, Gatestone Institute, 17 juli 2018)

Persiens ande rasar vidare

I september sa Irans president Rouhani följande vid FN:s generalförsamling: "Israel, utrustat med kärnvapen, utgör det största hotet mot fred och stabilitet i regionen och världen.” Inom psykologin brukar man kalla detta för “projektion”! ("'Nuclear Israel is biggest threat to world peace,'…" Israel Hayom, 26 sep 2018)
Det mesta av Netanyahus FN-tal i september fokuserade på Iran. Han drog sig till minnes år 2015, då Israel “var det enda av de 200 länderna i salen som öppet motsatte sig kärnavtalet med Iran”, eftersom det hotade Israels existens genom att bana “väg för Iran till en kärnvapenarsenal.” Och genom att lyfta sanktionerna skulle man ge bränsle åt Irans slakt- och erövringståg i Mellanöstern.”
Avtalet byggde dessutom på “lögnen om att Iran inte försöker utveckla kärnvapen. Israel avslöjade den lögnen” (i februari 2018), genom en räd mot Irans hemliga atomarkiv, där man kom över fler än 100 000 dokument och videor som utgjorde “konkreta bevis för Irans planer på att bygga kärnvapen…” Israel delade med sig av all denna bevisning och mer till P5+1-länderna (FN:s säkerhetsråds permanenta medlemsländer + Tyskland) samt till Internationella atomenergiorganet. Men IAEA har ännu inte agerat.
Så Bibi avslöjade ytterligare en hemlig anläggning i Iran, där man förvarar “enorma mängder utrustning och materiel från Irans hemliga kärnvapenprogram.” Han sa sedan till Irans ledare: “Israel vet vad ni håller på med; Israel vet var ni gör det; Israel kommer aldrig att tillåta att en regim” som vill utplåna henne “utvecklar kärnvapen… Vi kommer att fortsätta att agera mot er i Syrien… i Libanon… i Irak… närhelst och varhelst vi måste agera för att försvara vår stat och försvara vårt folk.”
2015 frågade Bibi FN om “någon på allvar tror att man kommer att mätta Irans aggressiva aptit genom att överösa dess radikala teokrati med vapen och pengar?” Bara under 2018 “har Iran attackerat kurder i Irak, slaktat sunnimuslimer i Syrien, beväpnat Hizbollah i Libanon, finansierat Hamas i Gaza, skickat missiler in i Saudiarabien och hotat den fria sjöfarten” på flera viktiga platser. Irans aggressioner begränsades inte till Mellanöstern. I augusti “arresterades iranska agenter som planerade terrorattacker” i USA och Europa. “Men medan USA konfronterar Iran med nya sanktioner, så försöker Europa med flera blidka Iran” genom att hjälpa dem att kringgå dessa sanktioner. Bibi: “Jag använde … ett starkt ord - blidka”. Men detta är nu vad Europa gör än en gång.
Samma vecka som Iran “försökte mörda europeiska medborgare, ”rullade EU:s ledare ut den röda mattan för Rouhani, “och lovade Iran ännu mer pengar.” Netanyahu frågade då: “Har dessa europeiska länder inte lärt sig något av historien? Kommer de någonsin att vakna?” Trots Israels öppna och ihärdiga varningar har kärnavtalet “fört kriget närmare våra gränser” med Iran som kontrollerar anti-israeliska aktiviteter i Syrien, Libanon och Gaza.
Men avtalet har också burit god frukt. “Genom att stärka Iran har Israel kommit närmare många arabstater… i en förtrolighet och vänskap… som var otänkbar för några år sedan.”(PM Netanyahu's speech at the UNGA, TOI, 27 sep. 2018)
I en ledartext i Jerusalem Post skrevs det att Rouhani ses som “måttfull” av västvärlden och han kunde därmed bli detta avtals “huvudarkitekt” från Irans håll …“ Men sent under 2018 “visade han sitt rätta ansikte” vilket var långt ifrån måttfullt gentemot Israel och USA. När han talade vid en årlig konferens för muslimsk enighet i Teheran sa han att “en av effekterna av andra världskriget var bildandet av en cancertumör (Israel) i regionen”, och tillade att västvärlden “formade den falska israeliska regimen och dödade och ersatte den historiska nationen Palestina” Åh… vänta! Vilken historisk nation?("Iranian aggression," JP Editorial, 25 nov 2018)
Tawil skrev “Iran har beslutat sig för att betala ut lön till“ familjerna till de palestinier som dödats under “de veckoliga Hamasstödda upploppen längs gränsen mellan Gaza och Israel…“ Vad Hamas förmedlar är: “Om ni vill ha pengar och ett gott liv, skicka era barn för att dö vid gränsen till Israel.” Detta beslut offentliggjordes kort efter Rouhanis tal i Teheran, hans budskap var “en bekräftelse på Irans uttryckliga mål att utplåna Israel.”
Det är tydligt att “Iran är redo att fortsätta sin kamp mot Israel och USA till sista man - palestinsk, arabisk eller muslimsk … Frågan är om det internationella samfundet kommer att tillåta att denna plan fortlöper eller om man kommer att vakna inför det faktum att Iran har så mycket mer än Israel och USA för ögonen?” ("Why Iran Funds Palestinian Terrorists," B. Tawil, Gatestone Institute, 3 dec 2018)

Det urgamla hatets uppgång – antisemitism

2004 ledde Nathan Sharansky Jewish Agency. Han utvecklade ett “3D-test” för vad han kallade “ny antisemitism.” Demonisering “när Israels handlingar förstoras upp enormt och jämförelser görs mellan t.ex. israeler och nazister eller palestinska flyktingläger och Auschwitz. Dubbla måttstockar när kritik mot Israel tillämpas selektivt och den judiska staten pekas ut… Delegitimisering … när Israels fundamentala rätt att existera förnekas.”
BDS-kampanjen (Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner) är en del av denna nya antisemitism. Dess mål, en enstatslösning, kommer att “innebära slutet för det sionistiska företag som ledde… till bildandet av världens enda judiska stat.” ("New Antisemitism," JP Editorial, 15 sep 2017)
Otroligt nog finns det en del troende som går med i denna rörelse, som vill bojkotta alla israeliska produkter. De skulle kunna börja med sin Biblar - helt Made in Israel - och sedan skulle de kunna bojkotta Messias som föddes här.
Den tyske politikern M. Weber, som leder Europeiska folkpartiet i Europaparlamentet och är med i det konservativa CSU i Bayern talade om antisemitism vid en EU-konferens. När han intervjuades av Israel Hayom, sa han att den växande antisemitismen i Europa “definitivt är ett varningstecken…” I Frankrike “har antalet våldsamma antisemitiska incidenter ökat med obegripliga 69 procent” under 2018. I Storbritannien ser vi 30 procents ökning och i Tyskland blir människor än en gång attackerade för att de är judar. “Den växande antisemitismen gör mig illa till mods. Inte bara attacker i offentligheten, utan också relativiseringen av antisemitism som blir vanligare bland många människor…“("Top German diplomat troubled by growing anti-Semitism in Europe," E. Beck, Israel Hayom, 21 nov 2018)
I en intervju med CNN reagerade Netanyahu på en stor CNN-undersökning som visade att mer än 20 procent av européer tycker att judar har “för mycket inflytande” i världen. Han skilde mellan den gamla europeiska antisemitismen från extremhögern och en ny sort som kommer från “extremvänstern och radikala islamistiska grupperingar…“ Bibi konstaterade: “Idén om att det judiska folket inte har rätt till en stat, det är till syvende och sist vad dagens antisemitism handlar om.” ("Netanyahu: Denying Israel's right to exist is the 'ultimate' anti-Semitism," TOI, 28 Nov. 2018)

Herren välsigne dig från Sion, Han som har gjort himmel och jord.Ps. 134:3

Chuck & Karen Cohen