Shalom från Sion,

Som många av er vet, så fick vår käre vän och Chucks medarbetare i Intercessors for Israel, Eliyahu Ben Haim flytta hem till Herren i juni. Det var oväntat. Chuck har tillfrågats av ledarskapsteamet att fortsätta som IFI:s ordförande, så vi välkomnar era böner för oss och för IFI:s arbete.

Väktare, vad är kvar av natten? …

Väktaren svarar: "Morgon kommer, ändå är det natt …” (Jes 21:11b-12b) I Jesaja 60:1-2 säger profeten också: Stå upp, stråla, för ditt ljus kommer och Herrens härlighet går upp över dig. Se, mörker ska täcka jorden och töcken folken, men över dig ska Herren gå upp, hans härlighet ska uppenbaras över dig. Vi lever i den tid då morgon, ljus och härlighet lyser i och genom Israel och den troende kvarlevan, medan det profeterade mörker och töcken omsluter många utanför Guds rike.

Andra delar av Skriften beskriver denna kontrast. När plågorna drabbade egyptierna, var Israels barn beskyddade (2 Mos 8:22, 9:26). Under påsknatten beskyddade lammets blod alla som strukit det [på sina dörrposter] från Guds dom (2 Mos 12:12-13), medan de förstfödda bland människor såväl som djur, de som inte var under blodet, dog (2 Mos 12:29). Vid Röda Havet var Guds närvaro mellan egyptierna och israeliterna ett moln … med mörker för Egypten, samtidigt som det gav ljus åt hans folk (2 Mos 14:19-20).

Paul förklarar att vi ska förvänta oss en sådan separation i de sista dagarna och att vi, ljusets barn, inte ska överraskas när vi ser det djupa mörkret ta över världen (1 Tess 5:1-9). Ge akt på vad Anden säger: Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. (1 Tess 5:5-6) Detta är ett eko av vår Herres befallning när vi vet att Han står vid dörren: Var uppmärksamma, vaka och be, för ni vet inte när tiden är inne. (Mark 13:33, övers. fr. eng.)

Bibeln – Israels fastighetskontrakt

Det är ett svar på bön när vi läser att israeliska företrädare använder Guds Ord för att ge stöd åt Israels rätt till det här landet! Vilken plats är bättre att höra det på, än världens ”lejonkula” – FN? När Israels FN-ambassadör Danny Danon under en utfrågning i FN:s Säkerhetsråd ombads ange källan till den judiska kopplingen till landet, svarade han: ”Bibeln, historien, internationell lag, och strävan efter internationell fred och säkerhet.”

Sedan tog han på sig en kippah, öppnade Bibeln och läste högt om Guds förbund med Abraham i 1 Mosebok 17: Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud. Han höll upp Bibeln och sa till Rådet: ”Detta är vårt fastighetskontrakt … Från 1 Mosebok till judarnas Uttåg från Egypten till mottagandet av Torah på Sinai, och till förverkligandet av Guds förbund i Israels heliga land, målar Bibeln en konsekvent bild” av det judiska folkets koppling till Israels land.

Danon sa att judendom, kristendom och islam alla ”bekräftar” denna koppling, och tillade: ”Verklig fred kommer att bli möjlig när dessa fyra grundpelare förverkligas: 1) palestinierna måste acceptera och erkänna den judiska Staten Israel; 2) palestinierna måste upphöra med sin uppviglingskampanj; 3) Regionalt samarbete; 4) Israel kommer aldrig att kompromissa med sin säkerhet.” ("'…Israel's Ambassador takes out Bible at UN to prove Jewish People's claim to Israel," CBN News, 1 May 2019)

Hans ”bibliska tal” spreds snabbt på sociala media och YouTube, och översattes till ”spanska, polska, franska, portugisiska och turkiska”. På Israels Självständighetsdag frågade CNN Danon om detta. Han sa: ”Talet har gett resonans” på grund av sanningen om Israels ”eviga koppling” till sitt land.

När han fick en fråga om ”fred” förtydligade han att vapenstilleståndslinjerna från slutet av 1948 års Självständighetskrig inte utgör internationella gränser, och att också araberna krävde att dessa linjer ”inte skulle bli permanenta gränser”. Sålunda bryter judiska samhällen i Judéen och Samarien, också kallat ”Västbanken”, inte några internationella gränser. De är uppförda på strategisk mark för Israels säkerhet”, och i enlighet med Oslo-överenskommelserna kommer de att hanteras i en slutlig statusförhandling.

Han sa att araberna valde våld innan några bosättningar fanns. PLO etablerades 1964, innan Sexdagarskriget 1967. ”Vad behövde de befria före 1967? 1964 existerade inte en enda bosättning i Judéen och Samarien, och vår rätt att existera förkastades likaväl.” ("Israeli Ambassador's 'Bible speech' at UN goes viral," JP, 18 May 2019)

I juli delade premiärminister Bibi Netanyahu på Twitter länkar till en DNA-studie som visar att de bibliska filistéerna härstammade från södra Europa, sålunda utan koppling till dagens palestinier.

Den Palestinska Myndigheten [PA] svarade att han ljuger och försöker radera den ”nationella existensen av det palestinska folket i dess hemland”, och att han vände en ”politisk konflikt till en konflikt av religiös och etnisk natur.” ("PA outraged by Netanyahu's statement," Arutz 7, 9 July 2019) Detta har PA sysslat med i årtionden.

Fred, fred, ändå inte fred. (Jer 6:14, 8:11, övers. fr. eng.)

Världen kräver fortfarande ”fred” mellan en desillusionerad israelisk nation, som har sett fram emot fred men istället fått blod som bokstavligt runnit längs dess gator, och ett oförsonligt palestinskt ledarskap vars uppfattning om ”fred” är islamsk: om alla underkastar sig Allah, då är det ”fred”. Ändå siktar USA:s proisraeliska regering på att genomföra president Trumps ”århundradets avtal”. Men detta är Guds land, och ve dem som i okunskap tror att de kan göra vad de vill med det (3 Mos 25:23).

Ben-Dror Yemini drar sig till minnes att f.d. president Obamas utrikesminister John Kerry påstod att ”fattigdom leder till terror”. Ge dem bara pengar, så försvinner terrorismen. Tyvärr visar Trumps fredsteams agerande nyligen att ingenting har förändrats. Under juni månads toppmöte i Bahrain, med temat ”Fred till Välstånd”, propagerade ledaren för USA:s team, Jared Kushner, för samma misslyckade idé, trots att intelligenta människor borde veta att ”detta är en illusion”. De flesta fattiga människor väljer inte terror, samtidigt som många muslimska terrorister inte är fattiga.

Yemini säger att ”hjärntvätt och uppvigling” har större påverkan än ”pengar och välstånd … Kerrys misstag låg i hans teori om fattigdom och terror.” Upprepar Kushner samma misstag? ("Kushner is repeating the same mistake," B. Yemini, Arutz 7 Op-ed, 22 June 2019)

Den israeliske araben Khaled Abu Toameh skriver: ”Palestinierna är nu irriterade på Saudiarabien och några andra arabstater för att de gick med på att delta” i denna USA-ledda konferens, vars mål är att hjälpa dem att bygga ett framgångsrikt och livskraftigt samhälle, genom att erbjuda investeringar för 50 miljarder dollar. Ändå bojkottade PA mötet och förkastade planen med att kalla den en ”muta” för att få palestinierna att ge avkall på sin ”nationella rätt”. Även om deras förkastande inte överraskade, så är ”deras starka fördömanden” av de arabnationer som deltog ”en indikation på det förakt som palestinierna har för arabiska ledare och regeringar.”

PA:s president Abbas Fatahparti meddelade att var och en som deltar kommer att betraktas som ”förrädare”, och uppmanade arabländernas befolkningar att protestera framför sina respektive länders Bahrain-ambassader. Genom att uppvigla araber mot deras ledare, omdirigerade PA sina attacker mot ”Trump och hans ’Sionist-rådgivare’, Kushner, Greenblatt och USA:s israelambassadör Friedman”, till att drabba ”arabiska statsöverhuvuden vilka de beskyller för att vara ”kollaboratörer” med Israel och med Trump.

Samtidigt vädjade PA till ”arabstaterna om finansiellt stöd.” Så de fördömer arabländerna ”för att de deltar i en konferens som syftar till att stärka palestinierna ekonomi och förbättra deras levnadsvillkor”, samtidigt som de med ohöljd fräckhet vill att samma arabländer akut skjuter till 100 miljoner dollar per månad ”för att hjälpa dem att möta den politiska och finansiella pressen från Israel och USA:s regering …”

Abu Toameh skriver att palestinierna inser att ”nyckelländer som Saudiarabien, Egypten, Jordanien och Förenade Arabemiraten inte längre är redo att vänta på dem” och har valt att gå vidare med en plan för ”välstånd och ekonomiska möjligheter för både palestinier och araber.” Konferensen i Bahrain bevittnade en ”skilsmässa” mellan palestinierna å ena sidan, och araberna, som har andra prioriteringar än den israelisk-palestinska konflikten, ”så som hotet från Iran och deras egen nya ekonomiska osäkerhet …” ("Palestinians & the Bahrain Conference: Condemning Arabs while asking for Arab money," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 24 June 2019)

Professorn i statsvetenskap vid University of Cincinnati, Abraham H Miller, skriver att historien visar att den arabisk-israeliska konflikten ”inte handlar om territorium, gränser eller finanser … Den arabisk-israeliska konflikten handlar om en sak: judar.”

När Jordanien 1948 erövrade Judéen och Samarien (Västbanken), bröt det inte ut någon arabisk vrede. Trots att detta ”landövertagande var olagligt”, demoniserades inte Jordanien för att stå i vägen för en palestinsk stat. ”Ingen demonstrerade” för att befria ”Palestina”. ”Jordanien är ett muslimskt land som tog över ett annat muslimskt område.”

Roten till problemet är att Israel är en judisk stat. ”I hårddragen tolkning av islamsk lag är land som en gång varit islamskt, alltid islamskt.” Muslimska fundamentalister betraktar ”Israels själva existens som oacceptabel, icke förhandlingsbar, och för alltid en skamfläck i en ärbar kultur.” Som Bin Laden en gång sa: ”Vi begär av Allah … att umma [islamsk nation] återfår sin ära och prestige, och åter hissar Allahs unika fana över allt stulet islamskt land, från Palestina till Andalusien [Spanien].”

Från sent 1930-tal har araberna konsekvent sagt nej till närvaron av en judisk stat på ”islamskt” land. Efter Sexdagarskriget var Israel villigt att förhandla om några av de områden man erövrat. Arabstaterna träffades i Khartoum och deklarerade: ”Nej till förhandlingar, nej till erkännande, nej till fred.”

Arafat och Abbas förkastade båda erbjudanden om att skapa en palestinsk stat. Deras verkliga mål var – och är fortfarande – ”utplåning av den judiska staten, antingen genom utnötningskrig” eller genom att insistera på ”rätten att återvända” för fyra generationer ”flyktingar”. ("The 'Deal of the Century,' D.O.A.," A. H. Miller, Daily Wire, 26 June 2019)

Vi trodde att Israel fått en ny regering

Det verkade som att Gud svarade på våra böner; ändå lät Han i sin vishet ingen regering bildas. Det är Gud som tillsätter och avsätter kungar (Dan 2:21, 4:25b). Så varför tillät Han inte att en Netanyahu/Likud-ledd regering bildades? Vi vet helt enkelt inte. Israels nästa parlamentsval sker den 17 september. Fortsätt att be Gud om en israelisk regering genom vilken Han kan bli förhärligad (Ps 115:1-3). IFI:s veckovisa bönepunkter informerar om det vi hör Herren säga oss när vi ber i Sion (1 Tim 2:1-4). Be med oss! [Teckna dig för bönebrevet på www.ifi.org.il]

Även om Bibi misslyckades att bilda en regering, så är det Mati Tuchfelt skrev fortfarande sant. ”Det grundläggande skälet” till att israeler ser honom som bäst lämpad att leda denna nation ”är rent ideologiskt.” Han är den första ledaren på årtionden som gjort Israel till ”en kraft att räkna med på den diplomatiska scenen.” Han har gjort det utan att ägna sig åt några land-för-fred-samtal, och därigenom visat att ”vänsterns paradigm att fredssamtal är en nyckel till diplomatiskt erkännande” är fel.” ("A victory for the Netanyahu paradigm," M. Tuchfeld, Israel Hayom Op-ed, 13 Apr. 2019)

Genom sin trofasthet i att vaka över Israels säkerhet, och som svar på många böner för honom, har Gud gett Netanyahu äran att vara en viktig röst på dagens världsscen – med förmågan att stå mellan Trump och Putin och vara ärlig mot båda.

Irans mörka skugga över Mellanöstern

I skrivande stund ökar spänningen i Persiska Viken. Iran gör aggressiva manövrar, och hoppas att Väst i fruktan för ännu ett krig i Mellanöstern ska avstå från att reagera. Så här långt är antagandet korrekt – och det är innan Iran har kärnvapen!

Israel är den enda nation som står emot Iran militärt. Hon har inget val annat än att fortsätta kämpa mot Irans uttalade hot mot hennes existens. Men när Iran inte längre är världens terroristsponsor, kommer världen då att vända sig mot Israel, och anklaga henne för ”oproportionerliga” militära operationer på platser som Gaza, Libanon och Syrien, där Irans ombud väntar på ordern att attackera Israel?

Harvardforskaren, statsvetaren och experten på Islam och amerikansk utrikespolitik, Dr Majid Rafizadeh, skriver att de, som kritiserar Trumps politik gentemot Iran, fördömer honom för att återinföra sanktioner, i tron att det ”mest effektiva” sättet att hantera Iran är att locka med förmåner: med andra ord, eftergifter.”

Ändå användes ”eftergiftspolitik” under Obamas åtta år som president, och vad blev resultatet? När Obama hävde sanktionerna fick Iran ”global legitimitet” hos de flesta nationer, vilket skapade ”miljarder dollar i inkomster för Irans militära institution, [Islamska] Revolutionsgardet, såväl som för Irans milis och terrorgrupper.” Tehran använde dessa pengar för att utvidga sitt inflytande i Mellanöstern, i Syrien, Irak, Jemen och Libanon,

Kritikerna mot Trumps hårda Iran-politik har ”fullständigt fel”. USA:s sanktioner har ”skapat betydande press på den iranska regeringen i sådan utsträckning att den har dragit ner på finansieringen till sina allierade, miliser och terrorgrupper.” Irans president Rouhani erkände att den Islamska Republiken genomlider sin ”värsta ekonomiska kris” sedan den bildades 1979, tack vare USA:s sanktioner. Detta påverkar på ett negativt sätt Irans ”ansträngningar att finansiera och stödja terrorist- och milisgrupper över hela regionen.” ("The US sanctions on Mullahs are working," M. Rafizadeh, Gatestone Institute, 27 Apr. 2019)

I samband med högtidlighållandet av Minnet av Förintelsen i Yad Vashem i Jerusalem sa Netanyahu att Iran alltid hotar Israel, så Israel använder militära medel för att förhindra ”Irans försök att etablera sig militärt nära våra gränser … Tvärt emot det som skedde under Förintelsen, är vi nu kapabla och fast beslutna att försvara oss … Till alla dem som vill oss illa – jag säger det på denna av alla platser – vi har återvänt till historiens scen … Vi har besegrat våra fiender förr, och om Gud vill kommer vi att besegra er också.” ("In Holocaust memorial address, PM denounces 'systematic vilification' of Israel," TOI, 1 May 2019)

Biblisk profetia och dagens nyheter

Seth Frantzman skriver att den ”framväxande försvars- och energialliansen mellan Ryssland och Turkiet” kommer att ha stor påverkan på Mellanöstern och på Israel. Turkiet har köpt ”Rysslands luftförsvarssystem S-400”, och länderna utvecklar pipelinen ”TurkStream” för att transportera gas från Ryssland till Turkiet tvärs över Svarta Havet.

Turkiet och Ryssland kommer också att öka samarbetet ”för att avsluta den syriska konflikten”, och andra regionala och globala frågor. Turkiet avlägsnar sig ”från sin traditionella allians med USA”, och fokuserar på en allians med Ryssland och andra, vilket i det långa loppet kan handla om en ”Ryssland-Syrien-Iran-Turkiet-Qatar-allians”.

”Detta kommer att få långsiktig betydelse för Israel”, eftersom hon är en nära allierad med USA, och aktivt ”motsätter sig Irans växande makt …” Fram till mitten på 2000-talet var Israel och Turkiet allierade, ”men det upphörde genom Turkiets Erdogan. Ryssland och Israel har också goda relationer idag, men vad händer om deras intressen börjar kollidera på platser som Syrien, där spänningar redan finns?” ("Russia & Turkey are becoming allies, overshadowing Israel," S. J. Frantzman, JP Analysis, 29 July 2019)

När Turkiet fick köpa Rysslands S400-system, utestängde USA Turkiet från sitt F35-program (ett svar på bön). Om Iran ställer sig jämsides med Ryssland och uppvaktar Turkiet, har vi i Hesekiel 38 namngivna nationer förenade på ett sätt som för en kort sedan ansågs omöjligt: Magog = Ryssland och/eller Turkiet; Persien = Iran.

Den italienske journalisten Giulio Meotti summerar den västerländska civilisationens förfall. Vid högtidlighållandet av 75-årsdagen efter landstigningen i Normandie, den s.k. D-dagen, kallade Trump de 9388 amerikanska soldater som dog där för ”nationens stolthet”. Meotti hedrade dessa amerikaner ”som gav Europa frihet från tyranniet under nazismens svastika”, men tillade att Europas nuvarande sätt att tänka är anti-Väst, anti-USA, och hyser ett ”patologiskt förakt för Trump …”

Detta tänkande ”avslöjar sig i en självmords-pacifism, i synnerhet i Tyskland, ett mycket rikt land, men aldrig rikt nog för att lägga en euro i NATO:s budget och i sitt eget försvar. De avslöjar sig i den nya europeiska religionen: klimatförändring”, och i EU:s förkastande av nationsgränser. I USA ses denna anti-Väst-inställning i en yngre generation, så indoktrinerad av socialistiska lärare att de hatar sitt eget statsskick, vilket har setts på från omvärlden med avund.

Samtidigt som den ”europeiska identiteten” bleknar bort framträder en ”konsensus på två fronter: anti-amerikanism och antisionism.” Amerikanska och israeliska flaggor bränns i Tehran och i europeiska huvudstäder. ("D-Day? Europe is imbued with anti-Americanism," Giulio Meotti, Arutz 7 Op-ed, 7 June 2019)

Orsaken till dagens anti-bibliska inriktning i USA är Församlingen. En stor undersökning avslöjade en misstro till och okunnighet ifråga om Guds Ord. I en studie av USA idag ställde den kristne historikern David Barton inte frågan ”var har Gud tagit vägen?”, utan ”var är hans folk?” Barton, som arbetar tillsammans med den kristne opinionsmätaren George Barna, säger att en undersökning bland 384 000 församlingar och församlingsledare ”om kristna värderingar och kristen tro” visade att ”72 procent av församlingarna och deras ledare [i USA] inte instämmer med Bibeln och dess undervisning.”

Endast 28 procent tror både på Bibeln och dess lära. I den gruppen svarar ”97 procent att Bibeln talar om högaktuella politiska ämnen idag”, men att de vägrar tala om dessa frågor i församlingen – eftersom de är politiska! Endast tre procent av pastorerna är villiga att tala om det som Bibeln säger, ”om det också förekommer i nyhetsrapporteringen.”

Undersökningen visade att ”endast 14 procent av de kristna läser Bibeln varje dag”, och mindre än tio procent har en biblisk världsbild!

Frukten av ett förakt för Ordet är en kultur som blir allt mer anti-gud för varje dag. Barton: ”Vi lever nu i den tid som Bibeln beskriver … då alla gjorde det som var rätt i deras egna ögon”, och han frågar igen: ”Var är Guds folk? Varför har de slutat studera Hans Ord och varför tror de inte länge på vad Han sagt?” ("D. Barton: Only 2.8% of American Pastors are willing to preach these biblical truths," The Strang Report, www.charismamag.com, 9 July 2019)

Ett av den humanistiska ideologins mål är att utradera alla skillnader mellan folk, raser, till och med kön. Den amerikanske rabbinen Eli Kavon tar upp ett område – den felaktiga idén att om alla människor talade samma språk, skulle det råda fred och harmoni i världen. Denna strävan efter ”fred och internationell förståelse [”peace and international understanding”] via ett universellt språk, nonchalerar verkligheten och historien, som är full av ”exempel på människor som talar samma språk” och som slaktar varandra.

Dessutom, om alla talade och skrev på samma språk, skulle det förstöra ”kreativiteten och mångfalden som är kärnan i genialiteten hos individuella civilisationer.” Någon kan argumentera att med ett språk skulle historien kanske ”ha varit en lugn berättelse utan krig och konflikter”, eller så skulle ”ett monolitiskt språk öppnat vägen för påtvingad likformighet och totalitarism.”

Kavon: ”Nationalism borde inte vara globaliseringens fiende, men den skulle dämpa en universalism som berövar individer, civilisationer och nationer deras unika identitet. En en-världsordning [One World Order] utarmar kreativitet och genialitet och utgår ifrån att nationella, religiösa och kulturella identiteter är onda och skadliga”, och den skulle beröva människor ”deras historia, deras arv, deras kultur och tro genom att påtvinga ett allmängiltigt system ur myten att alla kan bli världsmedborgare”. Det finns emellertid inga sådana medborgare; vi ärver alla ”ett unikt arv genom unika nationer och folk …” Att förkasta eller förneka denna verklighet leder till förnekelse av dem vi är och till självdestruktivt självhat.” ("No return to Babel," E. Kavon, JP Op-ed, 19 May 2019)

Antisemitism och Aliyah

Då antisemitism öppet sprider sig över jorden, ber vi att judar i exil ska se de demon-inspirerade hatfyllda orden och svastikorna som målas på väggar till synagogor och på judiska gravstenar. Vi förstår detta som att Gud släpper lös jägarna för att jaga Hans folk hem (Jer 16:16), men det är också en varning till världen, i synnerhet den arroganta västvärlden: historiens ofta upprepade lärdom – det som börjar med judarna, träffar snart också resten av samhället (Rom 2:9-10).

Jerusalem Posts Herb Keinon citerar ur den amerikanske satirikern Tom Lehrers sång från 1965, National Brotherhood Week: ”Åh, protestanterna hatar katolikerna, och katolikerna hatar protestanterna, och hinduerna hatar muslimerna, och alla hatar judarna.” Han tillägger, att även om alla inte hatar judarna, så överdrev Lehrer för att få fram sin poäng, att antisemitism alltid har förenat annars splittrade delar av mänskligheten.

Den argentinsk-födde israeliske författaren G Perednik sammanfattar det i sin bok Judeophobia. ”Judarna anklagades av nationalisterna för att ha skapat kommunismen; av kommunisterna för att styra kapitalismen. Om de bor i icke-judiska länder, så anklagas de för att hysa dubbla lojaliteter; om de bor i det judiska landet, så beskylls de för att vara rasister. När de spenderar sina pengar förebrås de för att vara skrytsamma och utmanande; när de inte spenderar sina pengar, för att vara giriga. De kallas rotlösa kosmopoliter eller hårdföra nationalister. Om de assimileras anklagas de för att vara femtekolonnare, om de inte gör det, för att isolera sig.”

Det finns en tendens idag att politisera alla antisemitiska uttryck och använda dem mot sina politiska motståndare. ”Men antisemitism är större än allt det”, den drabbar både Vänster och Höger. ”Den är ett alltid närvarande motiv i muslimvärlden,” den förekommer bland judarna själva, och den är här för att stanna. ”Vi kan förtvivlas över dess uthållighet. Men den är ett mänsklighetens inventarium.” Som påskens haggada säger: ”I varje enskild generation reser sig människor upp för att utplåna oss”, vilket sen följs av: ”Men Den Helige frälser oss ur deras händer.”

Troende säger amen, icke-troende rycker på axlarna eller fnyser åt att Gud nämns, men ”judisk historia är ett vittnesbörd om judarnas överlevnadsförmåga, trots det alltid närvarande hatet … som spänner över århundraden och som förvandlas från en form till en annan.”

Även om ”antisemitismen inte kommer att försvinna”, så gör Israel en stor skillnad idag. Judar har nu ”förmåga att … beskydda och försvara sig till en grad som var otänkbart för hundra år sedan.” ("Antisemitism & the altered state of the Jews," H. Keinon, JP Op-ed, 29 Apr. 2019)

Seth Frantzman har bemött alla ”Jag-var-inte-medveten-om-att-det-var-antisemitiskt” som förekommer på Twitter, i politiska skämtteckningar och andra olika sociala medieplattformar i Väst. ”I varje enskilt fall är ursäkten att någon begick ett misstag, bara var ’dum’, eller hade för brått att twittra, de ’noterade’ inte antisemitismen.” Men vilket är troligast, ”att ett stort antal människor skriver eller uttalar och publicerar rasistiska inlägg, bara av rent misstag”, eller att de vanemässigt är ”anti-judar eftersom det betraktas som normen i deras miljö?”

Detta är inga tillfälligheter: ”ingen annan grupp i USA eller i Väst är föremål för sådana systematiska dagliga kränkningar från välkända källor på sociala medier, som judarna.” Endast en generation efter Förintelsen har västvärldens antijudiska rasism kommit ut ur garderoben. Vare sig de är rasister undermedvetet eller öppet, så ”ritar ingen en skämtteckning med en Davidsstjärna ’av misstag’.”

USA har haft en antisemitisk skandal nästan varje månad, ändå ”ignorerar många betydelsen av att vara antirasist när det handlar om judar … Ingen annan minoritetsgrupp får motta sådant konstant hat med så låg förväntan på att förövaren ska lära sig och sluta med det.” Att använda ord som ”misstag” eller fraser som ”det var dumt gjort” är inga giltiga ursäkter. ”Rasism är inget misstag. Rasism är en världsbild … något som förgiftar sinnet.”

”Att samhällen i västvärlden verkar behöva utbilda de utbildade”, de politiska satirtecknarna, politikerna och skådespelarna, de priviligierade få med störst inflytande, i hur man inte ska vara ”rasist och antisemit”, visar att ”det verkliga problemet går mycket djupare. I åratal har antisemitism betraktats som normalt.” Varför säger så många att de inte såg det, samtidigt som de ser rasism mot svarta så tydligt? Och hur kan en civilisation, som placerade människor i gaskamrar för att de var judar och tvingade dem att bära Davidsstjärnor innan de mördades i massor, plötsligt inte lägga märke till Davidsstjärnan? En miljon judiska barn … mördades av de tyska nazisterna, ett brott som har blivit den vanligaste kulturella referensen i det flesta västländer, och på något sätt sticker Davidsstjärnan – i vilkens tecken de sändes i döden – inte ut när man ser den och får en att tänka två gånger innan man använder den på en hund i en satirteckning [New York Times] eller i memes som sprids på internet?” ("The shameful rise in antisemitism behind Cusack's anti-Semitic tweet," S. J. Frantzman, JP Op-ed, 20 June 2019)

Yigal Carmon, som är ledare för Middle East Media Research Institute [MEMRI], sa i en intervju nyligen att hotet mot Amerikas frihet kommer från jihadistiska terrorister som en frukt av ”ideologiska uppviglingar från predikanter i moskéer”, men det finns också ”vita supremacister, nynazister, fascister och andra som utgör ett dödligt hot mot judar, färgade” och LGBTQ-gruppen. ”Denna dödliga tvåfrontsattack” skapar en situation i vilken ”värdigt och säkert judiskt samhällsliv i USA blir i stort sett omöjligt …”

När han försökte varna och uppmärksamma amerikanska judiska organisationer på MEMRI:s avslöjanden, chockerades han av att se de judiska ledarnas rädsla för att agera på dem på ett ”proaktivt och övergripande sätt.” Det ”fruktade inte enbart för sin personliga säkerhet”, utan också för att öppet utmana ”radikala islamister” och för att sedan anklagas för att vara islamofobiska. Carmon: ”Så medan islamistiska predikanter är fria att uppmana till mord på judar … är det islamofobiskt att bemöta dem.” ("Supremacists, jihadis form '2-pronged attack' threatening Jews in US," Israel Hayom, 27 June 2019)

Allt ovan gör aliyah till ett betydande ämne för förbön, finansiellt stöd och arbete för Messias Kropp idag.

Judar som försvarar Jesus

När palestinier gör anspråk på Jesus som en av deras egna, är Församlingen ofta tyst. Men inte israeler; fler och fler judar försvarar öppet Jesu judiskhet. Så Församlingen tillåter – på grund av politisk korrekthet – att en annan Jesus proklameras, medan judar försvarar Den historiskt sanne!

Vi hoppas att du är överens med oss, därför att om den Jesus på vilken du förtröstar inte var – och fortfarande inte är – jude, då tror du på en annan Jesus (en kosmisk kristus?), och förtröstar på ett annat evangelium som inte har något att göra med Guds löfte till Abraham (1 Mos 12:3b, jfr Gal 3:8), vilket lämnar dig öppen för att bedras av en annan ande, eftersom Guds Helige Ande endast vittnar för Judarnas Kung, Kungarnas Kung och Världens Frälsare, Herren Yeshua (Joh 16:14).

Organisatören för Women’s March och extremvänsteraktivisten Linda Sarsour twittrade i juli: ”Jesus var palestinier från Nasaret, och beskrivs i Koranen som en med kopparbrun hy och lockigt hår.” Hennes tweet fick ”kritik och hån”, då många påpekade att ”Jesus otvetydigt var jude och att ingen palestinsk identitet och inget palestinskt land existerade på den tiden.” Den benämningen av området härstammar från år 132 efter vår tideräkning, då den romerska kejsaren Hadrianus ändrade Landet Israels namn till ”Syria Palestina”.

Därefter twittrade Sarsour: ”Jesus föddes i Betlehem … Betlehem ligger i Palestina. Det är för närvarande ockuperat av Israel och hem för en företrädesvis vacker palestinsk kristen befolkning. Ja, Jesu födelseplats lyder under militär ockupation.”

Bibis son Yair twittrade: ”På korset över Jesu huvud fanns anslaget ’INRI’ … vilket på latin betyder ’Jesus från Nasaret Judarnas kung’ … Bibeln säger att Jesus föddes och växte upp i Judéen!” ("PM's son hits Sarsour for 'Jesus was Palestinian' claim," Arutz 7, 8 July 2019)

Vi älskar det faktum att Netanyahus son proklamerade sanningen om Yeshua – oavsett hans för ögonblicket personliga relation till sin Messias. Herre, fräls honom och hans familj. Amen.

Och det är så hela Israel ska bli frälst …När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull.Rom 11:26a, 28

Chuck & Karen Cohen