Shalom från Sion,

Israels moderna restaurering är central för det som Gud gör idag! Gud återupprättar sitt folk till dess utlovade arvedel – Israels land – av hela sitt hjärta och hela sin själ (Jer 32:41). Amos 9:15 säger, att när Israel väl etablerats i sitt land, kommer hon aldrig att ryckas upp igen. Hesekiel 39:28 ser en dag då inga judar bor utanför Hans land. Profeten Sakarja beskriver ett framtida Jerusalems gator fyllda med gamla människor och barn (8:1-8), och i 12:2-3 relaterar han till något som måste ha känts mycket långsökt för honom eftersom han betraktade Jerusalem i ruiner, och Gud sa att staden en dag skulle vara centrum för världens uppmärksamhet!

Andra profetior som uppfylls idag (Ps 147:2, Hes 36:1-38, 37:1-14, Joel 3:1-2, Mal 1:5, etc) belyser den gudomliga betydelsen av Israels återupprättelse. Gud älskar sanningen (3 Joh 3:1-2), Han är inte en människa som ljuger (4 Mos 23:19), Hans Ord återvänder inte fåfängt, utan det utför det som han sänder ut det för (Jes 55:11). Gud vakar över sitt Ord för att utföra det (Jer 1:12). Gud använder sin kunskap om framtida skeenden som bevis för att Han är den Han säger sig vara (Jes 46:9-10, 2 Pet 1:19). Så om dessa profetiska ord om Israel inte skulle uppfyllas …

Israel går till val för tredje gången

Vi testades i vår tilltro till att Gud har kontrollen, när vi betraktade israeliska politikers småsinta argument för att inte vilja vara del av en regering ledd av premiärminister Bibi Netanyahu. Stora egon segrade: Israel kommer att gå till ännu ett val den 2 mars 2020.

Det finns goda nyheter: övergångsregeringen leds av premiärminister Netanyahu, och när det handlar om Israels säkerhet och utrikesrelationer finns det ingen annan vi hellre skulle vilja se på den platsen idag.

Intercessors for Israel har hört av några förebedjare att denna avsaknad av en permanent regering skulle kunna beskydda Israel från USA:s president Trumps ”århundradets fredsavtal”. Tiden får visa, eftersom ingen vet vad den planen innehåller.

Vi fortsätter att be. Förena er med oss när vi ber Gud att resa upp en regering genom vilken Han själv blir förhärligad (Ps 115:1-3). IFI:s veckovisa Bönepunkter kan läsas online eller som mail-utskick: www.ifi.org.il.

Faran från den liberala vänstern

Författaren Daniel Gordis skriver att det israeliska valet i september fick många amerikanska judar att hoppas att Netanyahu till slut skulle förlora. I egenskap av ”överväldigande demokrater och liberaler” bryr de sig inte om Israels premiärminister med flest år på posten. Bibi förolämpade f.d. president Obama och försökte stoppa hans kärnvapenavtal med Iran. Han drev igenom ”2018 års lag som förklarade Israel som det judiska folkets nationalstat”, vilken många av USA:s judar anser eroderar Israels demokrati, och, naturligtvis, anklagas han för avsaknaden av fred med palestinierna.

Men det råder ett stort missförstånd hos USA:s judar beträffande israelisk demokrati. USA:s Självständighetsdeklaration inleds ”På grund av skeenden i människans historia …” (”When in the course of human events …”), medan Israels inleds: ”Landet Israel är platsen för det judiska folkets födelse …” (”The land of Israel was the birthplace of the Jewish people …”). Amerikas Förenta Stater skapades som en tillflykt för ”hunsade massor som längtade efter att få andas fritt”, som dikten på Frihetsstatyn lyder, men Israel bildades, som 1917 års brittiska Balfourdeklaration säger, för att vara ett ”nationalhem för det judiska folket”. Så USA:s judar kan inte förvänta sig att Israel prioriterar som USA.

Många amerikanska judar skanderar ”Få slut på ockupationen”, men israeler vet att om vi lämnar Judéen och Samarien skulle de områdena bli en ”grogrund för terrorism, som skedde med Gaza …”

Amerikanska judar betraktar konflikten ”med palestinierna som en mänskliga rättigheter-fråga. Israeler ser den som en överlevnadsfråga”. En nations första plikt är dess medborgares säkerhet, ”och varje regering som israeler utser kommer att förstå det”.

Amerikanska judar och amerikaner i allmänhet måste inse ”att trots alla sina likheter är USA och Israel radikalt olika projekt. Ett av dem avsåg att omfamna hela mänskligheten, medan det andra handlade om att rädda det judiska folket”. ("What American Jews just don't get about Israel," D. Gordis, NY Post Op-ed, 7 Sept. 2019)

Eric Mandel skriver: ”De flesta israeler … är ogenerat stolta över att vara judar, med en förståelse för sin 3000-åriga obrutna historia som ett folk som med Guds hjälp har återinträtt på scenen som en levande nation i sina förfäders hemland.”

Biblisk sionism orsakar emellertid ångest hos ”progressiva amerikanska judar” som betraktar judendom så som palestinierna definierar den: ”en religion utan legitimitet”. De kan acceptera ”berättelser om maktlösa, förföljda judar, i synnerhet från Förintelsen, men om israeler försvarar sig och är framgångsrika”, anklagas de för kolonialism och krigsbrott. ("Progressive Jewish Americans & the legitimacy of Zionism," E. R. Mandel, Israel Hayom Op-ed, 25 Oct. 2019

Kampen mot Västs bibliska fundament

Den italienske journalisten Giulio Meotti ser hur Europa förkastar sin historia och civilisation genom att klippa av alla band med sina kristna rötter, samtidigt som man är öppen för islam. Det finns en stor fara i detta förakt för Gud. ”Upplösningen av västs nationalstater är en verklig möjlighet. Multikulturalism … massiv avkristning och kulturell självförnekelse” leder till EU:s och västcivilisationens sönderfall. ("European dreams vs. mass migration," G. Meotti, Gatestone Institute, 1 Sept. 2019) [Då EU kräver att Guds land delas, ser vi hur Gud splittrar EU (Joel 3:1-2, Gal 6:7).]

I ett tal vid Notre Dame University åthutade den amerikanske justitiekanslern Wm. Barr, som är hängiven katolik, ”militanta sekularister” och deras ”attacker på judisk-kristna värderingar”, och menade att ”problemet inte är att religion tvingas på andra, utan att sekulära värderingar tvingas på troende människor …”

”Vi får veta att vi lever i en post-kristen tid, men vad har ersatt det judisk-kristna moralsystemet? Vad … kan fylla det andliga tomrummet hos individen? Och vilket värdesystem kan upprätthålla mänskligt socialt liv?” ("AG Barr blasts 'militant secularists' in speech on religious freedom," Fox News, 15 Oct. 2019)

Den brittiska skribenten Melanie Phillips ser också hur västvärlden för krig mot sitt ”kristna fundament … och den hebreiska Bibelns doktrin som stödjer dem.”

Denna attack ”genom förenade krafter från sekularism och marxistisk dogm förklädda till liberalism syftar till att skapa en ny världsordning i vilken Gud avsätts av mänskligheten, där biblisk moral ersätts av sekulär ideologi och sanning underordnas makt. Moralisk och kulturell relativism ersätter det som är rätt eller sant med det som är rätt eller sant för mig. Den bibliska förebilden med äktenskap mellan man och kvinna ”ersätts med ett val av livsstil.” Synen på människan som skapelsens krona, med ”plikten att förvalta den naturliga världen ersätts med den hedniska tron på den naturliga världens överlägsenhet över människan. Principen att varje människa åtnjuter samma respekt”, eftersom alla är skapade i Guds avbild, ersätts nu med idén att ”alla har rätt till samma förmåner, oavsett uppförande, vilket förnekar moraliskt ansvar för ens egna handlingar”.

Biblisk doktrin, som är fundamentet för västvärldens civilisation, betraktas nu som inhuman, otidsenlig och inte längre gångbar. USA:s konstitution grundades icke desto mindre på bibliska principer som de uttrycktes i det dåtida israeliska kungadömet. ”Detta är skälet till att traditionella, bibliskt trofasta amerikanska kristna står sida vid sida med det judiska folket och är bland världens starkaste supportrar av Staten Israel – till och med mer än många judar.” ("The contemporary clash between faith & politics in the West," M. Phillips, Israel Hayom Op-ed, 9 Nov. 2019)

Israelisk-palestinsk fred är fortfarande en önskedröm

En ledartext i Israel Hayom lyder: ”Den israeliska vänstern är övertygad om att konflikten mellan oss och araberna handlar om något specifikt, som … rätten till landet, och att judar och araber kan kompromissa och komma överens.” Men detta är ”västligt resonemang” i vilket man jämför det man själv kan vinna med det den andre kan vinna, och eftersom ”alla vill leva i fred, söker de en kompromiss – även om den är smärtsam – eftersom det är bättre än en ändlös blodig konflikt.”

Arabiskt/islamsk tänkande ser annorlunda ut. ”Jihad [heligt krig] överskuggar allt annat”, vilket förklarar en rapport om Hamas och Palestinska Islamiska Jihads [PIJ] sommarläger i Gaza. Där finns inga simbassänger eller gym, ingen musik eller dans, istället ”tränas tusentals ungdomar som en armé inför Domedagen.” Man tränar i hinderbanor och målskjutning med skarp ammunition. ”Man undervisar inte i försoning eller fred med judarna, eftersom de förbereder för en enda sak: att fördriva judarna” – fullständigt. Hittills har mer än 300 000 barn hjärntvättats på dessa sommarläger. ("The Left lives in a fairy tale," Dud Elharar, Israel Hayom Op-ed, 30 July 2019)

Många arabnationer vill ha relationer med Israel och är trötta på att den palestinska frågan står i vägen för det. Förutom USA kräver de flesta västnationer fortfarande en ”tvåstatslösning”. Tyskland kritiserar i FN USA:s dåvarande sändebud för Mellanöstern, J. Greenblatt, för USA:s syn på israelisk-palestinsk fred, och menar att USA ”övergett internationell konsensus”. Greenblatt kommenterade senare: ”Vi kunde inte ens nå internationell konsensus om att fördöma Hamas”, en terrororganisation som förbundit sig att utplåna Israel, och som skjuter tusentals raketer mot landet. ”Om det inte finns en internationell konsensus om det, så finns det ingen internationell konsensus om någon resolution.” ("US peace envoy: There's 'no international consensus' on ME conflict," TOI, 10 Aug. 2019)

Josh Hammer skriver att BDS-rörelsen (Bojkott, De-investering, Sanktioner) ”strävar efter att ekonomiskt, diplomatiskt, militärt och kulturellt utesluta, underminera och (ja) utplåna världens enda judiska stat.” BDS-rörelsen ”avfärdades otvetydigt” av USA:s Representanthus i en omröstning med 398 röster mot 17. Däremot uppmanade man också Israel att implementera en ”tvåstatslösning”.

Som svar ”skickade 21 konservativa israeliska parlamentsledamöter ett koncist brev för att tacka Representanthuset för dess ställningstagande mot BDS”, men tillrättavisade det också för dess hållning till ”tvåstatslösningen” eftersom ”en etablering av en palestinsk stat skulle vara mycket farligare för Israel än BDS.”

Hammer skriver: ”Tvåstatslösningen”, som är baserad på Oslo-överenskommelserna, förväntar sig att den judiska Staten Israel ska förse med ett islamiskt fäste inne i sin ”nationalstat som inte är större än New Jersey”, genom att dra sig tillbaka till en ”juridiskt meningslös (sett från internationell lag) 1967-års gränslinje, och lämna landet med en 15 kilometer bred landremsa på smalaste delen, ett land så omöjligt att försvara att många israeliska militära och politiska ledare har kallat det för ”Auschwitz-gränser”. Och Judéen och Samarien, ”som är det bibliska och judiska hjärtlandet”, skulle bli Judenrein – judefritt – i ett framtida Palestina, men detta område ”är geografiskt oumbärligt för den judiska statens säkerhet.”

Dessutom är palestinierna inte redo att ha en egen stat. De har omfamnat jihadism ”som livets dygd”. De har vägrat att acceptera Israel som en judisk stat, och strävar efter dess utplåning genom krig och juridik. De har inte utvecklat något slag av civilt samhälle utan istället investerar de i ”subventionerade judedödande jihad-martyrer”. ("Yes, a Palestinian State is 'far more dangerous to Israel' than the BDS movement," J. Hammer, The Daily Wire, 20 Aug. 2019)

Sanningen om Gaza

Israels evakuering av Gaza har blivit en katastrof för både israeler och gazabor. Flera gånger per år skjuter Hamas, som nu styr området, raketer mot civila israeler, och varje fredag genomför de hatfyllda destruktiva demonstrationer längs säkerhetsstängslet. Men vad ska Israel göra?

Till dess att man bestämmer sig för att återta sina besittningar (Obadja v. 17), eftersom Gaza är en del av Israels arvedel (Jos 15:1, Dom 1:18), kan man bara ”klippa gräset” och hindra terrorist-ogräset från att växa för högt. Om man erövrar Gaza kommer världen att kräva att det överlämnas till den Palestinska Myndigheten (PA), vilken en bedragen värld betraktar som moderat! Dessutom, det geografiska skiljet mellan Gaza och ”Västbanken” är ännu ett skäl till att ett ”Palestina” är omöjligt, då det skulle skära itu Israel med en terroristkorridor mellan ”Västbanken” och Gaza.

Den israelisk-arabiske journalisten Khaled Abu Toameh skriver att Irans ombud i Gaza, PIJ, som är den största terrororganisationen bredvid Hamas, har lovat folket i Gaza ”mer lidande, våld och blodsutgjutelse” till dess att Israel är utplånat. PIJ högtidlighöll sin 32:a årsdag i oktober med stora skaror av människor som samlades under temat ”Vårt jihad – löftet är snart uppfyllt”, där man förnyade sitt löfte att ”befria Palestina från Medelhavet till Jordanfloden, en välkänd omskrivning av Israels utplåning.”

Vad som är ofattbart är, att många gazabor, trots sitt lidande av ”fattigdom och arbetslöshet” fortfarande står bakom PIJ. ”Deras hat mot Israel verkar vara starkare än någon önskan att få ett bättre liv …” PIJ har inte använt iranska pengar för att bygga skolor, sjukhus eller att skapa arbetstillfällen. ”Istället har pengarna använts för att bygga tunnlar, smuggla och tillverka tusentals raketer och bomber för att attackera Israel.”

Hamas gratulerade PIJ och bekräftade hotet att utplåna Israel. Abu Toameh frågar: ”När kommer det internationella samfundet att se, att så länge organisationer som Hamas och PIJ har kontrollen, kommer Gaza att leva i den humanitära katastrof som så bittert beskylls Israel?” ("What Iran's friends are doing in Gaza," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 7 Oct. 2019)

Den goda frukten av att Trump övergav Kurderna

Herb Keinon skriver att Trumps beslut i oktober ”att dra tillbaka USA:s styrkor från norra Syrien tydligt uppmärksammar Israel på att hon bara kan lita till sig själv”.

Och det är den goda frukten av Trumps dåliga manöver. Även om vi tackar Gud för USA:s – och i synnerhet Trumps – stöd, ber vi också att Israel inte ska se till något nutida ”Egypten” för beskydd, utan endast till Israel Helige (Jes 31:1, Ps 118:8-9, etc).

Israel såg Trumps manöver i ljuset av Irans attack på Saudiarabiens oljeanläggningar i september, som inte ledde till någon amerikansk reaktion. Israels strategiska planerare ser nu att ”USA, med en mycket tillgiven regering, kommer att stödja Israel i FN, ”erbjuda finansiellt stöd till vapen och stå bakom henne och försvara henne mot internationella påtryckningar”, men när det handlar om militära hot måste Israel vara berett att försvara sig själv, med egna styrkor.” ("After Trump abandons Kurds, Israel knows it can't rely on anyone," H. Keinon, JP Op-ed, 7 Oct. 2019)

EU:s katastrofala anti-bosättarlag

Alan Baker, som är internationell jurist och Israels förre ambassadör i Kanada, åthutade den Europeiska Brottmålsdomstolen (ECJ) för att den 12 november ha beslutat att ”Livsmedel framställda i de av Staten Israel ockuperade territorierna” måste ursprungsmärkas med israelisk ”bosättning”. Denna EU-drivna politik ”syftar till att skada Israel och endast Israel, som en distinkt politisk manöver och som ett medel för att pressa Israel politiskt”, och härrör från ett ensidigt antagande att Israels bosättningar står i motsats till internationell lag. Det finns emellertid andra ”juridiska bedömningar beträffande legitimiteten i Israels bosättningspolitik i enlighet med accepterade internationella normer för administration av territorium.”

Dessutom är bosättningarna ”enligt överenskommelse i Oslo en fråga om förhandlingar mellan Israel och PLO”, vilket gör ECJ:s domslut till en ”inblandning i och ett föregripande av en överenskommen förhandlingsfråga mellan Israel och palestinierna.” ("The EU labels itself biased," A. Baker, BFP Israel News Focus & Prayer Update, 14 Nov. 2019)

En ledare i Jerusalem Post skriver att ECJ:s timing var fruktansvärd, då ”halva Israel var nerstängt” på grund av raketbeskjutning från Gaza mot Israels civilbefolkning. Beslutet, ”som är kontroversiellt oavsett när”, kom när israeliska barn hölls hemma från skolan och sprang till skyddsrum när raketlarmen ljöd.

F.d. ledaren för Jewish Agency Sharansky säger att utpekandet av Israel är ett av de tre ”D” som skiljer ”antisemitism från legitim israelkritik: de-legitimering av Israel, demonisering av Israel och utsättandet av Israel för dubbla måttstockar. Dessa ICJ:s dubbla måttstockar är uppenbara, eftersom de inte har ”krävt särskild produktmärkning för något annat område i världen där det råder territoriell konflikt”.

Européer har en ”historia av att berätta för judar var de kan – och oftare inte kan – bo, och med vem de kan göra affärer …” Märkning av produkter från Judéen och Samarien uppmuntrar till bojkott, på samma sätt som judar bojkottades under Europas mörkaste historiska period.

”Genom att förklara judiska företag” – i praktiken judiskt liv – ”i Judéen och Samarien som olagliga”, instämmer EU med PA att dessa ska vara Judenrein, vilket är vad PA:s president Abbas upprepat säger. Hur kan europeiska domstolar ens tänka sig judefria områden idag? Vad Europa inte lyckas inse är, att den tid när de ”kunde säga åt judar var de kan bo eller … ha affärsverksamhet”, är över. ”Europa borde skämmas.” ("Shame on Europe," JP Editorial, 14 Nov. 2019)

Trumps regering: Israeliska bosättningar är inte olagliga

Samtidigt som EU försökte pressa Israel att överge sitt bibliska hjärtland, fastställde USA:s utrikesminister Pompeo att Israel bosättningar ”inte är olagliga”. Eftersom två negationer tar ut varandra, bekräftade USA just att bosättningarna är ”lagliga”, vilket är bibliskt sant och i linje med internationell lag.

Israels förre FN-ambassadör Dore Gold tillade att ”den senast föregående härskaren över territoriet”, det Ottomanska riket, ”avsade sig sina juridiska rättigheter till landet” efter Första Världskriget. Sedan ställde sig Nationernas Förbund år 1922 bakom judisk bosättning i detta område, då under benämningen det Brittiska Mandatet. ”Dessa det judiska folkets historiska rättigheter bevaras i Artikel 80 i FN-stadgan.”

Jordanien erövrade Västbanken efter det arabisk-israeliska kriget 1949, och annekterade det, ”trots att till och med arabstaterna vägrade att erkänna dess suveränitet där.” När Israel intog området 1967 i ett självförsvarskrig, fanns det ingen erkänd suveränitet …” ("A long awaited correction," D. Gold, Israel Hayom Op-ed, 18 Nov. 2019)

Melanie Phillips skriver att Pompeos uttalande ”möttes med uppskattning från Israels försvarare och med förkastande av dess fiender.” Båda sidor missar emellertid ”elefanten i rummet …”

Hon bekräftar att ”Israel inte ockuperar de omtvistade områdena eftersom endast land som tillhör en suverän stat kan vara ockuperat, och detta område har aldrig hört till palestinierna av den mycket goda anledningen att det aldrig funnits någon palestinsk nation som det kunde ha tillhört.”

Sedan avslöjade hon elefanten. Pompeo tror att USA:s erkännande skulle leda till en fredlig överenskommelse: han betraktar detta som en territoriell dispyt som kan ”lösas genom förhandlingar”. Men detta är ”ett utrotningskrig mot Israel. Den enda passande responsen är att besegra den som försöker utplåna en.” Förhandlingar belönar endast ”deras aggression genom att man erbjuder dem del av det territorium de attackerar.” Det är ett tecken på kapitulation som uppmuntrar ytterligare attacker, vilket är ”det som Väst har gjort i decennier.” ("Settlements are not just a land dispute up for negotiation," M. Phillips, Israel Hayom Op-ed, 23 Nov. 19)

Antisemitismens moderna uttryck

Liora Henig-Cohen konstaterar att ”antisemitismens tidvattenvåg som väller över jorden inte kan förnekas … från de radikala ytterligheterna på politiska vänster- eller högerkanterna, eller … från de olika islamska och kristna strömningarna.” För att motverka denna trend antog the International Holocaust Remembrance Alliance (Internationella Alliansen för Förintelsens Minne), IHRA, med över 30 regeringar som medlemmar, år 2016 en ”arbetsdefinition” av hur man ska identifiera antisemitism, och la till ”de-legitimering av Staten Israel som en ny form …” IHRA inkluderade också formuleringen ”att förneka det judiska folkets rätt till självbestämmande, att jämföra Israels politik med Nazisternas, att tillämpa dubbla moraliska måttstockar på Israel, med mera.” President Trump undertecknade nyligen en lag som förbjuder antisemitism på universitet, och kopplade den till IHRA:s definition.

Många nationer och globala organisationer ”antog definitionen”, men Kyrkornas Världsråd (WCC), en organisation med ca 350 icke-katolska samfund, förkastade den. ”Ledande företrädare för WCC anser att Israel ensamt är ansvarigt för ’de kristnas svårigheter i det Heliga landet’, och vägrar att erkänna PA:s förföljelse av kristna, samt förkastar alla kopplingar mellan Israels land och det judiska folket. ("Anti-Semitism under the guise of human rights," L. Henig-Cohen, Israel Hayom Op-ed, 7 Aug. 2019)

Ginette Weiner skriver att de ”eviga offrens nya koalitioner” behöver någon ”att skylla sina umbäranden för”, så de skyller på judarna, som nu baktalas som ”vita priviligierade”. Hon tillägger: ”Vi hade ’privilegiet’ att vara förföljda under århundraden av de kristna för att ha förkastat Jesus, av muslimer för att vi förkastade Muhammed, vi förnekades rösträtt, medborgarskap eller ägande, vi trängdes in i getton, förnekades tillträde till universitet, vi samlades in och dödades i pogromer, spreds ut till världens ände, halshöggs, våldtogs, förslavades, och slaktades i miljontals i Förintelsen … Idag har vi det mycket speciella ’vitas privilegium’ av rekord i hatbrott mot judar över hela världen …” ("All who are 'woke': Go back to sleep," G. Weiner, Israel Hayom Op-ed, 11 Aug. 2019)

Till och med i FN är man oroad över den ökande antisemitismen, och man offentliggjorde en rapport ”från den Speciella Rapportören för frihet och religion”, i vilken han uttrycker oro över ”den växande användningen av antisemitiska uttryck hos vita rasister, nynazister och medlemmar ur radikala islamister i slogans, bilder, stereotyper och konspirationsteorier avsedda att uppvigla och rättfärdiggöra fientlighet, diskriminering och våld mot judar.”

Maldivian A. Shaheed, FN:s expert, författade denna ”exempellösa rapport” i vilken han till och med kritiserade BDS-rörelsen: även om bojkotter är ”legitima former av politiskt uttryck”, så ska de fördömas om de grundas på ”antisemitiska metaforer eller stereotyper”, om de förkastar Israels rätt att existera eller om de diskriminerar judar för att de är judar.”

Han tillade: ”Antisemitism är ett gift för demokratin och … hotar alla samhällen där den förblir outmanad.” ("UN report alarmed by growing anti-Semitism criticizes BDS," JP, 24 Sept. 2019)

En undersökning som nyligen genomfördes av American Jewish Committee visar att 90 procent av de amerikanska judarna ser antisemitism som ett problem i USA, och många fruktar att den fortsätter att öka. ("9 out of 10 US Jews worry about anti-Semitism, and most think it's getting worse," TOI, 23 Oct. 2019)

En undersökning som utfördes av Anti-Defamation League säger att 25 procent av européerna hyser ”stark negativ attityd mot judar”, med en definitiv ökning av antisemitiska föreställningar hos central- och östeuropéer. Dessutom är europeiska muslimer ännu mer ”benägna att acceptera antisemitiska stereotyper …” ("ADL survey: 25% of Europeans anti-Semitic, East European bigotry rises sharply," TOI, 21 Nov. 2019)

Arutz 7 News rapporterade samma undersökning och skriver att muslimskt våld är tre gånger så högt som hos människor med ”extrema höger-åsikter”. Och med undantag för Tyskland, ”där antalet attacker från höger- respektive vänstergrupper i princip är lika”, är våldet från vänstergrupper större än våld och hot från högergrupper. ("ADL finds extreme Antisemitism among Muslims 3X national rate," Arutz 7, 23 Nov. 2019)

Den muslimske reformatorn M. Nawaz fastslog: ”All rasism är lika ond. Antisemitism är den farligaste formen av rasism eftersom den har förmågan att förena fascister från ytter-vänster, ytter-höger och islamistiska extremister.” ("ADL finds extreme Antisemitism among Muslims 3X national rate," Arutz 7, 23 Nov. 2019)

Iran och dess apokalyptiska teologi

Författaren Lela Gilbert, som är expert på religiös förföljelse, förklarar varför Iran upprepat hotar ”att massakrera israeler och att utöva fruktansvärt våld” mot sina fiender, och varför dess ombud alltid eskalerar aggressionen. Folk tror att det handlar om ”Irans trotsiga sätt att motsätta sig USA:s ekonomiska sanktioner” och att det är deras reaktion på Trumps tillbakadragande från det fruktansvärda iranska kärnvapenavtalet.

Ett sannare skäl är den ”apokalyptiska tron” hos Irans ledarskap. I augusti sa en ledande iransk ayatollah: ”För att den Dolda Imamen ska framträda måste vi utkämpa ett omfattande krig mot Väst.” Detta resulterade i attacker mot oljetankers i Persiska Viken och en attack mot ett Saudiarabiskt oljefält, plus det ständiga skanderandet ”Död åt USA” och ”Död åt Israel”.

Även om man är medveten om ”den iranska regimens djupa religiösa natur” så tonar amerikaner och européer ner ”religiöst inflytande på internationella frågor …” Men det får inte ignoreras, eftersom den Dolda, eller 12:e, Imamen är central för en shiitisk islamisk teologi som benämns som Twelver-ism – det iranska ledarskapets grundläggande teologiska system. Det hyser ”en messiansk tro på att vid tidens slut kommer den Dolde Imamen att framträda mitt under en våldsam apokalyptisk period” då mängder av människor slaktas.

År 2013 avslöjade den iranska forskaren S. Ghasseminejad att Ayatollah Khameinei är en hårdför Twelver och att många av landets ”ledare och beslutsfattare” hyser apokalyptiska föreställningar. Att underskatta inflytandet av dessa trosuppfattningar, i synnerhet som regimen försöker bygga kärnvapen, kommer att leda till ”farligt felaktiga slutsatser”. ("Iran's aggression & Shi'ite Apocalypse," L. Gilbert, JP Op-ed, 17 Aug. 2019)

Ordföranden för International American Council on the ME, Majid Rafizadeh, skriver: ”Onda människors uppträdande i världen” är resultatet av att folk med ”makt att korrigera det som är fel” vägrar att göra det. Iran drar fördel av det. Sedan den Islamiska revolutionen 1979 har Iran hotat Israels existens ”i trots mot kapitel 1 i FN-stadgan”, och samtidigt som de flesta nationer inte tillrättavisar Iran, hotar och klandrar de Israel, som ”vidtar förebyggande åtgärder för att försvara sina invånare och sin territoriella integritet”.

Om Israel någonsin skulle säga att man kan utplåna ”Iran ’på en halvtimme’, som Iran nyss sa om Israel,” skulle FN:s Säkerhetsråd fördöma Israel, och de flesta nationer skulle utlova ”solidaritet och stöd för Iran”. Samtidigt som Israel aldrig skulle säga så, har Iran ”frikort” att hota att ”utplåna Israel från kartan”.

Generalmajoren Salami, som är ”chef för Irans Islamiska Revolutionsgardes styrkor, förband sig nyligen att utplåna Israel”, och upprepade det han sagt förr, att idag, ”med Allahs förbarmande … kan den Sionistiska regimen” utplånas. ("Iran ready to 'Wipe the Zionist regime off the map'," M. Rafizadeh, Gatestone Institute, 9 Sept. 2019)

Skribenten Jonathan Tobin skriver att Salamis uttalande väcker svåra frågor, som varför vägrar Irans affärspartners i EU att bojkotta en nation som ser ”folkmord på judar som ett legitimt politiskt mål”. Frankrike, Storbritannien och Tyskland skapade ett kryphål förbi USA:s sanktioner, och nyligen förenade sig ytterligare sex EU-nationer med dem. Har Europa redan glömt Förintelsen? ("A state that threatens Jewish genocide isn't normal," J. Tobin, Israel Hayom Op-ed, 10 Oct. 2019)

USA:s ambassadör i Tyskland, R. Grenell, fördömde Tysklands förbundskansler Merkels regering för dess ”nonchalanta avfärdande” av Irans hot att utplåna Israel, med hänvisning till en annan iransk talesperson som sa: ”Om Israel eller USA begår ett misstag, kommer Israel inte att överleva mer än 20 eller 30 minuter”, och till Salamis hotelser.

Grenell benämnde uttalandena som antisemitiska, men när en talesperson för Merkel och det tyska utrikesdepartementet bara betraktade dem som ”anti-israelisk retorik”, sa en tysk expert på antisemitism: ”Att en tysk regering efter Förintelsen förblir tyst och inte med vrede och eftertryck fördömer” den iranska regimens hotelser ”att utplåna Israel … är sanslöst …” ("US Amb. slams Merkel's dismissal of Iran's call to destroy Israel," JP, 2 Nov. 2019)

Var stark i Herren

Ordet säger att vi ska vara starka i Herren, men en humanistisk ande, som har invaderat biblisk undervisning säger att vi ”ska vara starka för Herren.” Vi måste stå fasta, vi måste framkalla Guds rike, vi måste besegra – en redan besegrad – Satan, vi måste frälsa de ofrälsta, etc.

Nya Testamentet säger att vår plats är i Messias, och utan Honom kan vi ingenting göra (Joh 15:5-8). Men om vi förblir i Honom kan vi göra allting genom Honom som ger oss kraft (Fil 4:13).

Förtröstar vi på oss själva, vår förmåga, vårt mod, eller på varandra och varandras förmåga? Eller förtröstar vi verkligen på Yeshua, vår tros upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2)?

Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.Matt 5:3

Chuck & Karen Cohen