Shalom från Sion

Guds Ord är vår klippa, i synnerhet när Han verkar skaka allting (Jes 2:19-21, Joel 3:16, Hag 2:6-7). Anledningen till att vi förtröstar på Hans Ord är att de kommer från Honom. Om vi får ett email från någon vi vet är trovärdig, så brukar vi lita på det som skrivs. Om personen har ett rykte om sig att ljuga, så skulle vi med goda skäl ifrågasätta och granska emailet mycket noggrant.

Svenska Folkbibeln översätter Psalm 138:2b så här: … för du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt. En bättre översättning från hebreiskan (via engelska) skulle vara: … för Du har gjort Ditt Ord stort uppå Ditt namn. Hans Ord är grundat på Hans namn, Hans identitet och karaktär. Han är Sanningen och också Hans Ord (Joh 14:6, 17:17). Han är trovärdig på pålitlig, precis som Hans Ord (5 Mos 7:9, Ps 119:86, 138, Jes 25:1). Både Han och Hans Ord är ljus (Joh 8:12, 9:5, Ps 119:105, 2 Pet 1:19) och liv (Joh 14:6, Fil 2:16) och eviga (5 Mos 33:27, Ps 119:89, 1 Joh 5:7).

Det enda säkra sättet att kunna bedöma vad som sker i världen idag är inte att läsa rubriker och nyheter, utan att läsa och meditera och be i linje med det vi finner i Hans Ord!

Israel har en ny regering

Genom en rad mirakulösa och plötsliga vändningar har en samlingsregering bildats efter överenskommelse mellan premiärminister Bibi Netanyahu och huvudledaren för Blått&Vitt (B&W), Benny Gantz. Detta ledde till att B&W bröts upp, och de två återstående partierna bildar nu ledningen för oppositionen. Avigdor Liberman står dessutom utanför regeringen. Kom ihåg att hålla dig ajour med Israels aktuella situation genom att prenumerera på IFI:s fredagsbönepunkter eller att läsa dem on-line varje vecka – se www.ifi.org.il.

President Trumps fredsplan ”Fred för Välstånd”

Planen som offentliggjordes i januari har både bra och dåligt innehåll för Israel, det mesta bra.

Bra: Palestinierna kommer äntligen att hållas ansvariga för sitt judehat och för sin målsättning att utplåna Israel. Det som de måste göra för att USA ska erkänna ett ”Palestina” är omöjligt under deras nuvarande ledarskap eller för nästa generation, som är hjärntvättad med våldsam islamisk antisemitism. De måste bekräfta och erkänna Israel som det judiska hemlandet, överge kravet på ”rätt till återvändande” för deras så kallade flyktingar, avväpna Hamas och Islamiska Jihad i Gaza, acceptera en demilitariserad stat, och acceptera en enklav i Jerusalems utkant som sin huvudstad. De kommer också att behöva nöja sig med endast 70 procent av ”Västbanken”, skriva om alla sina skolböcker så att de beskriver israeliska judar som fredspartners i stället för, som idag, sataniska ombud som måste slaktas, och de måste upphöra med att ge finansiellt stöd till terrorister i israeliska fängelser.

Dåligt: Israel måste i förväg acceptera bildandet av ett ”Palestina”, och där kan finnas andra villkor som inte är i linje med Guds Ord. Modern historia visar emellertid att det är exakt vad Israels förste premiärminister Ben-Gurion gjorde genom att acceptera FN:s Delningsplan från 1947 – och se hur Gud har använt det för att sträcka ut Israels tältlinor. Dessutom, om Trump håller sitt ord, kan Israel annektera 30 procent mer av Judéen och Samarien, inklusive den säkerhetskritiska Jordandalen. 5 Mosebok 7:22 erbjuder en biblisk princip för detta. Gud säger att Han inte kommer att ge Israel hela landet på en gång, för att vilddjuren inte ska ta över det.

Denna plan är inte svartvit, men Gud har fortfarande kontrollen, och vi ber utifrån det att Han ska leda oss genom sin Ande.

När planen offentliggjordes sa Netanyahu till Trump att denne var ”den största vän Israel någonsin haft i Vita Huset”, och han räknade upp planens goda aspekter (se ovan), och la till att ”planen rycker inte upp någon från sina hem, varken israeler eller palestinier.” Han sammanfattade att Trumps plan utplånade “den stora lögnen” att Israel olagligt skulle ockupera sitt historiska hemland. ("As peace plan rolls out, Netanyahu says he will annex Jordan Valley, settlements," TOI, 28 Jan. 2020)

Israel Today skriver att ända sedan 1993 och Oslo har ”den underliggande formeln för fredsprocessen i Mellanöstern varit att acceptera de palestinska positionerna, bortse från deras överträdelser eftersom de är förtryckta, och kräva smärtsamma eftergifter av Israel.” Trumps fredsplan vänder detta rätt. En israelisk kommentator skrev: ”Israel får sina löften i avtalet uppfyllda omedelbart och utan krav, medan palestinierna kommer att behöva gå genom tio nivåer av helvete” av åtgärder (se ovan) för att få sina.” ("Trump deal flips Peace Process on its head," Israel Today, 29 Jan. 2019)

Förtjänar palestinierna ens en egen stat?

Jason Shvili noterar att även om alla ”folk har den medfödda rätten till självbestämmande – också palestinier – så är inte alla redo för det”, och det gäller palestinierna idag.

Olsoavtalen ”gav palestinierna begränsad självständighet” i Gaza och i delar av Judéen och Samarien”, men de har inte uppvisat någon förmåga att hantera den ”på ett effektivt och civiliserat sätt”. Den Palestinska Myndighetens (PA) regim har varit ett exempel på ”vanstyre, korruption och diktatur.” Men det är inte enda skälet till att de inte kan anförtros en stat, eftersom de kännetecknen beskriver inte så få regimer i Mellanöstern.

Ytterligare två skäl är: för det första, ”de har inte visat att de kan utöva effektiv kontroll över sitt territorium”, vilket är ett villkor för att det internationella samfundet ska erkänna någon stat.” 2007 tog Hamas över Gaza från PA med våld, och har fortfarande makten över området. Så det ”internationellt erkända och legitima palestinska ledarskapet har inte ens kontroll över det territorium för vilket de har jurisdiktion. En fungerande och oberoende stat måste ha en enda regering som kontrollerar sitt område. Det har inte palestinierna.”

För det andra så är de ett hot mot andra nationer. Hamas ledarskap ”proklamerar offentligt och upprepat sitt mål att utplåna Israel, och PA uppviglar till våld mot israeler”, samtidigt som de inte gör något för att stödja tanken på två stater som lever sida vid sida i fred. Att ge dem självständighet skulle ”vara som att skapa ännu ett Iran, med omedelbar fara för Israels säkerhet och alla andra nationer i regionen. ("Are the Palestinians ready for a state?" J. Shvili, Israel Hayom Op-ed, 16 Feb. 2020)

PA:s president Abbas Fatah-parti menar att Trumps fredsplan kommer att misslyckas. Politiska satirer på Facebook och i PA:s officiella medier avslöjar Fatahs förakt för planen, och ”dess insisterande på att Palestina måste omfatta” hela området från Jordanfloden till Medelhavet (dvs hela Israel). En satirteckning hade texten: ”Ner med århundradets avtal. Palestina är inte ett hemland som säljs och köps, utan en del av Koranen som vi kommer att försvara med [vårt] blod och [våra] liv.” ("Fatah on Trump's peace plan: Palestine must be defended 'with blood'," JP, 3 Feb. 2020)

Abbas huvudrådgivare, Abu Rudeineh, sa till israeliska journalister att det var Israels och Amerikas fel att fredssamtalen har stagnerat. ”Vi har inte slutat vara inställda på fred, men vi kräver att det sker på våra egna villkor.” ("PA committed to peace, but only on our terms," Israel Hayom, 17 Feb. 2020) Muslimer tror att fred kommer att infinna sig först när alla har konverterat till Islam.

Landet och Guds Ord

Under ett tal nyligen i Ma’aleh Adumim betonade Netanyahu att ”utan Judéen och Samarien är vår existens i fara.” Han sa att Israels bibliska hjärtland är ”vårt hemland … vår identitet och vårt arv”, och att ”Israels framtid är här. Därför försöker våra fiender rycka upp oss ur hjärtat av vårt hemland …”

”Efter den stora euforin i segern efter Sexdagarskriget etablerade sig ett farligt perspektiv hos Vänstern … Istället för att kämpa för Judéen och Samarien sa de att om vi bara överlämnar dessa landområden till våra fiender, så kommer de att göra oss en tjänst och stifta fred med vår existens.” Så Vänstern sa ”ge bort land i utbyte mot fred”, och när Israel prövade det, fick hon terror istället.

Om judarna trodde på det, varför skulle nationerna tro något annat? Så världen pressade Israel att dra sig tillbaka till 1967 års stilleståndslinjer. Men från slutet av 1980-talet har Bibi gått emot detta, bekämpat ”Oslo, tvångsförflyttningar och tillbakadraganden.” Allteftersom kraven på att Israel skulle dra sig tillbaka växte, blev han tvungen att stå emot de två senaste amerikanska regeringarna, som motarbetade Israel med ”stöd av Vänstern och Israels media …”

Efter förre premiärministern Shimon Peres begravning sa en högre amerikansk tjänsteman till Bibi: ”Om du vill ha en sådan pampig begravning får du börja ge efter.” Netanyahu svarade: ”Jag är inte orolig för min begravning, jag är angelägen om att förhindra mitt lands begravning.”

När Trump, som är Bibis personlige vän sedan många år, blev USA:s president, tog han tillfället i akt och bytte från defensiv till offensiv taktik ”i nära samarbete med den nya regeringen. Han påverkade Trump att överge Iran-avtalet, att acceptera Jerusalem som Israels huvudstad och flytta USA:s ambassad dit, och att deklarera att Golanhöjderna är suveränt israeliskt territorium. Uppbackad av bön gjorde Bibi ett enormt intryck på Trumps påföljande beslut. ("Netanyahu: 'I'm worried about preventing Israel's funeral'," Arutz 7, 9 Feb. 2020)

I ett tal till barnen vid en religiös skola i bosättningen Mitzpe Yericho sa Bibi att han var fast besluten att ”utvidga Israels suveränitet till Judéen och Samarien”, enligt Trumps plan, eftersom han, Netanyahu, tror på Bibeln.” Han uppmuntrade barnen att studera Bibeln och att be.

Bibi tillade: ”Varje Sabbat läser jag veckans Torah-text … med min son, Avner. Jag läser inte bara orden. Jag lever dem. Jag andas dem. Jag tror på dem!” ("Netanyahu: I believe the Bible!," Israel Today, Feb. 10, 2020)

Israel begår krigsbrott?

Mot slutet av 2019 gav ICC:s (Internationella Brottmålsdomstolen) chefsåklagare F. Bensouda sitt stöd för att inleda en förundersökning mot ”Israel angående påstådda krigsbrott under Operation Protective Edge i Gaza år 2014, bosättningsaktiviteter sedan dess samt IDF:s respons på de veckovisa upploppen längs Gazas säkerhetsstängsel.” En ledare i Jerusalem Post genmälde ”Israel begår inte krigsbrott.”

Även om vissa israeliska soldater kan begå brott under strid – så som sker hos alla nationers soldater när de strider mot en dödlig fiende – så ”hanterar Israels militära och civila domstolar dessa fall och håller de inblandade ansvariga.” Men att begå avsiktliga krigsbrott är aldrig ett alternativ för IDF. ICC:s Bensouda sa också att det finns ”rimlig grund” att anta att Hamas och andra ”palestinska väpnade grupper” också begått krigsbrott.

JPost: ”Som om det finns minsta tvivel om att urskillningslös beskjutning med tusentals raketer” mot civila israeler, eller att avsiktligt bränna ner tusentals hektar jordbruksmark och skog ”är något annat än krigsbrott.” Det var mycket förolämpande av Bensouda att likställa Israel med terroristgrupper. Till skillnad från terrorister så ”skadar Israel inte civila avsiktligt i Gaza eller någon annanstans.”

”Dessutom begår inte judar som lever i det bibliska Shilo eller i skuggan av Västra Muren och Tempelberget krigsbrott. Man kan diskutera den politiska visheten i att bo där … men att påstå, att det faktum att en jude lever i Judéen – den judiska civilisationens vagga – skulle vara ett krigsbrott, är löjligt …” ("War Crimes," JP Editorial, 22 Dec. 2019)

Vid ett veckomöte med Säkerhetskabinettet dundrade Bibi mot ICC:s beslut, och anklagade institutionen för att har blivit ”ett vapen i det politiska kriget mot Staten Israel.” Han kallade beslutet ”absurt” då ICC skapades efter Andra Världskriget för att ”hantera problem som stater skulle ta upp beträffande krigsbrott, såsom folkmord eller storskaliga deportationer.” Syftet med ICC var att hantera stater som saknar ”riktiga juridiska system”, system som oftast finns i västvärlden.

Ändå har ICC tagit upp ett anspråk från PA, som inte representerar en verklig nation, ”och anklagat den enda demokratin i Mellanöstern, som agerar enligt de högsta juridiska standarderna hos demokratierna i väst …” Dessutom erkänner Israel inte ICC, så domstolen har ingen rätt att döma henne”.

Beslutet ”motsäger också historisk sanning. Det motsäger judars rätt att bosätta sig i judarnas hemland. Att vända det faktum att judar bor i sitt land till att vara ett krigsbrott, är en absurditet av ofattbara proportioner.”

Till sist, det ”motsäger dagens verklighet … Vem anklagar de? Iran? Turkiet? Syrien? Nej – Israel!” Vilket hyckleri. ("Hague tribunal being weaponized against Israel." Arutz 7, 22 Dec. 2019)

Antisemitismen utvecklas

David Weinberg, som är vice ordförande för Jerusalem Institute for Strategy & Security, skrev att judar är mycket medvetna om den globala ökningen av antisemitism. Men denna nya våg ”är särskilt alarmerande på grund av en rad oroväckande tendenser …:

Emedan ”judehat” ökar i Väst, har det inte ”fått särskilt stor uppmärksamhet i de större mediekanalerna och inte heller inspirerat till folkliga protester.” Dessutom tonar opinionsbildare i Väst ner det, som en forskare på antisemitism noterade: ”Om hat mot judar kan rättfärdigas som missförstånd eller avfärdas som ett misstag eller tonas ner som en felsägning eller viftas bort som ’det är bara antisionism’, så kommer det också att ske. Och när ”politiker och intellektuella” faktiskt fördömer det, så envisas de med att fördöma ”islamofobi” och ”alla former av rasism” också. Detta är en ”politiskt korrekt vägran att erkänna det unika i antisemitism” eller dess dominans över ”alla andra hatuttryck …” Som den brittiske kolumnisten Melanie Phillips skrev: ”Folk står inte ut med det unika i antisemitismen eftersom de inte står ut med det unika i det judiska folket.” Det inbegriper ”progressiva judar” som likställer ”antisemitism med våld mot muslimer, för att visa att de inte gör anspråk på en speciell status som offer.”

Weinberg tillägger att den amerikanska kongressledamoten Tlaib och hennes kollegor använder sin position ”för att föra in antisemitisk politik och retorik i vardagen”, medan media ”i sin fascination över deras fräschhet och identitet och i sin förälskelse i deras progressiva politik”, vägrar att konfrontera deras judehat. Demokraternas nationella ledarskap vägrar också att fördöma det.

Det finns också en opposition mot ”den definition som den Internationella Alliansen för Hågkomst av Förintelsen ger antisemitismen” , vilken uttryckligen fastslår att ”anti-Sionism – avfärdandet av den judiska staten” – är anti-Semitisk, eftersom ”judendom är en bekännelse som … kombinerar religion, nationalitet och ett hemland …” Dessutom använder antisionister ”samma taktik av demonisering, diskriminering och dubbla måttstockar mot Israel som antisemiter historiskt (och fortfarande idag) använt mot judar, med målet att beröva judar och/eller Israel varje rätt eller makt.”

Dagens ”behov att kämpa mot antisemitism” distraherar judiska ledare och grupper från andra viktiga strider: ”att bevara judar judiska och att hålla Israel säkert.” Budgetar flyttas ”från utbildning i judiska kärnämnen och proisraelism” till ”kampen mot hat” och behovet att investera i ”lokal säkerhet”.

”Detta är ett misstag eftersom judisk aktivism aldrig har varit nyckeln till att bekämpa antisemitism, eftersom det är en sjuka hos icke-judar som bara kan elimineras av icke-judar.” Och med ”rådande grad av assimilering och äktenskap mellan judar och icke-judar kommer det inom en generation eller två inte att finnas många judar att beskydda kvar i Diasporan.”

Weinberg sammanfattar att ”förvaret av den moderna Staten Israel är den centrala historiska utmaningen för det judiska folket i det tjugoförsta århundradet …” ("Distortions in the fight against antisemitism," D. M. Weinberg, JP Op-ed, 12 Dec. 2019

Ökningen av antisemitism idag

Jeremia 16:16 pågår idag; jägarna har sänts ut. ”Amerikanska judar lever under attack:” antisemiter attackerar judar med vapen eller verbalt på gator eller i synagogor och på sociala medier ”helt enkelt för att de är judar.”

Och detta är bara början. Bilden av det judiska folkets liv i exil är tydlig. ”Vi börjar i botten, når en topp, och sjunker sedan ”ner i en avgrund av fruktansvärt våld.” Det historiska mönstret sågs i Egypten, Persien, Spanien, Portugal, England, Polen, Ryssland, Tyskland, Iran, Irak, etc. ”Efter en gyllene period kommer en period av hat.” Det är vad vi ser i Amerika idag.

USA:s judar trodde att ”det skulle bli annorlunda den här gången”, och följde i sina förfäders fotspår, som också sa att ”den här gången blir det annorlunda, med allt vi bidragit till det här landet kommer de inte att förkasta oss.” Sedan slår verkligheten till med ”sin ofrånkomliga, tillnyktrande signal att vakna upp.” Judar lever i verklig fara, och aliyah – att återvända till Israel – är deras enda hopp.” ("On the precipice of a volcano – history repeating itself for US Jews," Ariel Kahana, Israel Hayom Op-ed, 30 Dec. 2019)

Vice ordförande och Verkställande direktör för The Conference of Presidents of Major American Jewish Organizations, Hoenlein respektive Daroff, sa i en intervju med The Times of Israel att: ”ökningen av antisemitism i USA sår en fruktan bland de judiska församlingarna, förändrar innebörden av att vara jude i Amerika och skapar en ny formulering av judisk amerikansk identitet.”

Statistik från FBI avslöjar att ”judar åter var offer för majoriteten av hatbrott på grund av religion i USA under 2019”, inklusive de dödliga attackerna som fortsätter under 2020. Hoenlein ser det dödliga våldet som ”slutet på oskuldens tidsålder för amerikansk judenhet”, och Daroff noterar att säkerhet nu är den centrala frågan för amerikanska judar.

Är USA:s judar rädda? Hoenlein: ”Ja … det råder en högre nivå av fruktan än jag kan komma ihåg över huvud taget.”

På frågan om framtiden för amerikansk judenhet säger han: ”Den kommer att vara mycket mer ortodox eller traditionell”, och den krymper. ”Den enda platsen där födelsetalen går upp är här i Israel”, med ett genomsnitt på tre eller fyra barn per familj, medan familjerna krymper i USA och Europa. ("'People are afraid,' says Hoenlein, as anti-Semitism changes US Jewry," TOI Interview, 10 Feb. 2020)

Islam enligt Koranen

Den turkiska journalisten och analytikern Uzay Abulut skrev att president Erdogan, som är ledare för en NATO-nation, ”uppviglade till våld mot icke-muslimer” och sa till medlemmarna i en moské i Istanbul att ”vår gud [Allah] befaller oss att utöva våld mot kafir [otrogna/icke-troende] … som i Syrien.”

Dr. B. Warner, som är chef för Center for the Study of Political Islam, tillägger: ”Islam delar upp världen mellan muslimer och kafir, och de heliga muslimska texterna – Koranen, Sira (Muhammeds biografi), Haditherna (traditioner om Muhammed) – kräver religiös, politisk och kulturell överhöghet över kafir.

Koranens definition av kafir är inte neutral, utan beskriver dem som ”onda, avskyvärda och den lägsta formen av liv. Kafir får torteras, dödas, bedras och luras. Så att översätta kafir som bara ’icke-troende’ ger inte den rätta politiska bilden av Islam.”

Dr. A. Bostom, författare till The Legacy of Jihad: Islamic Holy War & the fate of non-Muslims, skriver: ”Auktoritära korankommentarer, vare sig klassiska eller moderna, såväl som kanoniska hadither som återberättar traditioner om Muhammed, stödjer Erdogans hatiska och mordiska syn på icke-muslimer.”

Bulut: ”Det faktum att dessa ord yttrades av ledaren för en NATO-allierad och kandidat till EU-medlemskap, är en skarp varning till alla icke-muslimska nationer.” ("Erdogan: 'Our God commands us to be violent to the kafirs," U. Bulut, Arutz 7, 15 Nov. 2019)

Yasmine Mohammed, författare till Confessions of an Ex-Muslim, försöker varna det ”naiva Väst” för Islams sanna natur, och säger att de flesta nationer i väst lider av ”en dödlig blandning av arrogans och naivitet som får dem att underskatta Islams kraft …”

Hon säger att den typiska muslimska erfarenheten av ett ”genomgripande hat mot judar” lärs ut i låg ålder. För muslimer är ordet jude ”inte bara nedsättande, det används för att förbanna.” Detta hat är ett inlärt beteende … och hatet mot Israel är en förlängning av det.” ("Ex-Muslim to 'Post': Trying to teach 'naïve West' about true nature of Islam," Hannah Gal, JP Interview, 19 Aug. 2019)

Melanie Phillips skriver att termen ”islamofobisk” beskyddar Islam. ”Palestinska brott, inklusive judehat, kan inte erkännas, och inte heller judehat som tillhör vardagen i det muslimska samhället … eftersom den muslimska världen har fått frisedel baserad på att den är det historiska offret i Väst. Så varje sådan kritik tystas genom påståendet att den är ’islamofobisk’.”

Även om genuina antimuslimska fördomar måste fördömas, så ”används anklagelsen om islamofobi för att tysta varje kritik mot den muslimska världen, inklusive islamsk extremism.” ("Don't fall for bogus claims of 'Islamophobia'," M. Phillips, The Jewish Chronicle, 16 Dec. 2019)

Europas krig mot Israel

Den italienske journalisten Giulio Meotti skriver att FN:s Råd för mänskliga rättigheter i Geneve offentliggjort en ”svart lista över fler än 100 företag” som man anklagar för att ”göra våld på palestinska rättigheter genom att ha verksamhet i israeliska bosättningar på den ockuperade Västbanken.” Detta är det första ”av FN:s försök att bokstavligen bojkotta och strypa en demokratis ekonomi.”

Beslutet av ICC:s chefsåklagare i Haag att inleda ”förundersökning om krigsbrott genom [israelisk] bosättningspolitik” är domstolens första försök ”att juridiskt skämma ut och åtala israelisk politik och närvaro i dess bibliska hemland …” ICC har redan sagt att Israels säkerhetsbarriär är olaglig, trots att den har stoppat många ”palestinska självmordsbombare” som ville döda tusentals judar.

Förra hösten ”beslutade EU-domstolen att produkter som tillverkats i judiska samhällen i Judéen och Samarien inte får märkas med ’Made in Israel’.” Lägg till det europeiska mediers vägran att kalla terrorister för ”terrorister”, utan istället kallar dem ”militanta”, så ser man att Europa nu är ”epicenter för ett politiskt och juridiskt krig mot Israel …”

”Det som finns kvar av judiskt liv i dagens Europa äger rum bakom skottsäkra dörrar och taggtråd”, och slutet på judisk existens i Europa diskuteras sansat och fatalistiskt. Hur kommer det sig ”att molotovcocktails kan kastas mot en synagoga i Göteborg och Europa sitter tyst?”

Samtidigt ”uppmuntras europeiska muslimer att uttrycka sin antisionism och antisemitism, legitimerade av Europas journalistiska och politiska retorik som alltid demoniserar Israel”, medan EU-ledare tar varje tillfälle att offentligt uttrycka sin ”aversion mot Staten Israel på alla internationella arenor.”

Efter Andra Världskriget grundades Europa på ”tre fundamentala värden i den judisk-kristna kulturen: demokrati, mänskliga rättigheter och lag och rätt”, samma värden som ligger till grund för Staten Israel. Men dagens Europa har på nytt hemsökts av ”sin uråldriga fiendskap mot det judiska folket … Men denna europeiska antisemitiska masspsykos har långtgående symboliska dimensioner”, i synnerhet som den förkastar sitt samhälles bibliska fundament. ”Det är ett Europa som översvämmats av självhat. Dess dagar är räknade.” ("… Europe puts Israel under siege," G. Meotti, Arutz 7 Op-ed, 14 Feb. 2020)

Påve Franciscus mot Gud

Påven är lika lite en sann kristen som någon av hans senaste företrädare. Om det som han har planerat genomförs, kan det visa miljontals romerska katoliker hur långt den kyrkan har vänt sig från Gud. Den 14 maj, som är Israels Självständighetsdag enligt den gregorianska kalendern, kommer Franciscus att förkasta Gud och upphöja människan!

Välvilligt benämnd ”Global Education Pact” (ungefär: Globalt Utbildningsavtal) syftar detta dekret till att välkomna en ”ny humanism”, som David Martin förklarande skriver i Canada Free Press den 29 februari. Ärkebiskop Zani, som är sekreterare i Congregation for Catholic Education (ungefär: Sammanslutningen för Katolsk Utbildning) säger att teologin bakom denna tilldragelse är att ”Gud ’drar sig tillbaka’ så att människan kan bli fri.” Han tillägger att lärdomen från Skapelsen ”lägger fokus på människan … Gud skapar men drar sig sedan tillbaka. Han lämnar människan, och säger: ’Gå!’” Så påvens Nya Humanism ”förespråkar ’Frihet från Gud’.” ("Pope Francis to infect the Christian World with a sickness of the soul," Judi McLeod, Canada Free Press, 29 Feb. 2020)

Idag, om du hör Hans röst – återvänd till Sion

Psalm 147:2 säger att Gud kommer att samla Israels förskingrade. Nylig statistik från Jewish Agency stödjer det då ”mer än en kvarts miljon immigranter anlände till Israel mellan 2010 och slutet av 2019 … från 155 olika länder.” ("A quarter of a million immigrants in a single decade," Arutz 7, 22 Dec. 2019) Halleluja!

Judar som lever i exil idag vill, precis som judarna som levde i Babylon, hjälpa till med helandet av de hednaländer de lever i. Men de kommer inte att lyckas, och vad värre är, de är inte där Gud vill att de ska vara (Jer 51:9-10). Tzvi Fishman myntade en term för detta tillstånd – ”diasporavirus”! Precis som vi ”sympatiserar med och ber om ett snabbt tillfrisknande” för offer för coronaviruset, ”måste vi sympatisera med och be för ett snabbt tillfrisknande hos våra bröder och systrar som lider av den förödande plågan av Diasporaviruset [DV] …”

”Då coronaviruset kännetecknas av feber, som gör en tidig diagnos möjlig, är DV mycket svårare att känna igen.” De flesta smittade judar inser inte hur sjuka de är, ”eftersom viruset har skadat deras nervsystem, vilket allvarligt påverkar deras mentala kapacitet och bedövar deras andliga varelse.” De känner inte längre sin ”judiska själs vånda” av att vara fången i ett främmande land. De ser det inte ens som ”exil” eller ”fångenskap”.

”På grund av det mentala handikappet som orsakas av DV-epidemin ”slutar det med att de tror att de redan lever i det Förlovade Landet. I allvarliga fall glömmer de Jerusalem helt, eller betraktar Israel som en trevlig plats att besöka, men inte som ett livsmål. Alla nationella aspekter i Torah, såväl som alla Israels profeters visioner om att leva i Israel, blir något externt, något för israeler, men inte för dem själva.” Botemedlet består i att återvända hem. ("The Disaporavirus," T. Fishman, Arutz 7 Op-ed, 18 Feb. 2020)

Tankar om coronaviruset

Den globala paniken verkar drivas av media, då detta hela tiden fyller rubrikerna. Ofta rapporteras farorna utan några jämförelsetal avseende åldersgrupper eller fysiska tillstånd hos dem som löper störst risk eller som har avlidit. Kan detta vara en del av det som Yeshua säger i Lukas 21:25-26a? Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen … Med tillgång till internet sitter de flesta människor på främsta raden för att i realtid betrakta allt ”det som ska drabba världen.”

Coronaviruset har också drabbat den globala ekonomin negativt. Eftersom Antikrist kommer att få tillåtelse att använda ekonomin för att kontrollera folk och nationer (Upp 13:17) – är det tid för hans framträdande? Om inte, så ser vi hur plötsligt hans entré skulle kunna ske.

Israel är välsignat som har Netanyahu som omedelbart tog detta hot på allvar, och förklarade krig mot det. Många nationer följde sedan efter. Frågan om hälsa och säkerhet i relation till personlig frihet blir av nödvändighet aktuell. I nationer där personlig frihet hyllas kommer det att kommer det att bli svårare för ledarna att fatta svåra beslut och vidta åtgärder i rätt tid. Israeler har genomlevt många nationella kriser – som Saddams Scud-missiler eller självmordsbombningar – så att många av oss förstår om vår personliga frihet måste komma i andra hand för att nationen ska överleva.

Om vi som troende ger vår personliga frihet högsta prioritet, har vi missförstått vår plats i Guds rike. Även om vi är förlossade och befriade från syndens slaveri, så är det för att vi ska vara Messias tjänare/slavar. Om vi betraktar personlig frihet som vårt yttersta mål hindras vi från att tjäna Gud med hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vårt sinne och all vår makt (Mark 12:30).

Minns att ’troende’ som sa till Yeshua att de hade gjort det eller det i Hans namn, fick svaret: ”Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare (eller: ni som utövar laglöshet).” De ägnade sig bara åt sin egen grej, och tjänade inte Konungen.

Frälsningens dag är vår ”Dependence Day” (ungefär: Dagen för totalt Beroende). Befriade från syndens makt är vi helt beroende av vår Mästare och försöker lyda Honom – i allt. Vi är del av ett andligt Rike – inte en demokrati – och vi röstar inte fram vår kung; antingen tjänar vi Honom eller så gör vi inte det.

Bli stilla och besinna att jag är Gud.Ps 46:11a

Chuck & Karen Cohen