Shalom från Jerusalem,

Ett visdomsord från S.H. Kelloggs bok The Book of Leviticus från 1899 summerar skeendet i dagens samhälle. Han diskuterar det som teologerna kallar Helighetslagen i 3 Mosebok 1-20.

”Församlingen måste komma tillbaka till fullständigt erkännande av principerna som den levitiska koden står på; i synnerhet … att äktenskap och familj inte endast är samhälleliga arrangemang, utan gudomliga institutioner; så att Gud inte har lämnat till majoritetens nycker att avgöra vad som är rätt i dessa frågor …”

Gud säger att ”… helighet är det [moraliska] målet för samhällsstyre och livet; och Han kommer att finna sätt att genomdriva sin vilja i detta … Hela historien vittnar om att moralisk förvanskning och avslappnad lagstiftning, i synnerhet i frågor som påverkar relationen mellan könen, har i sitt ledband säker vedergällning, inte i Hades, men här på Jorden. Låt oss inte missta oss genom att tro att denna lag var ämnad för Israel, men inte för andra folk.” Motsatsen bekräftas i 3 Mosebok 20:23-24, där vi ser att Gud utmätte sina hårda domar över kanaanéerna som gjorde det som var förbjudet i Hans helighetslag, och landet spottade ut dem! Moderna demokratier måste allvarligt överväga ”sitt progressiva avfärdande av Guds lag i många sociala frågor, och beakta denna starka varning. Ty, trots de mångas otro, styr Den Helige fortfarande världen, och ett är säkert, Han kommer aldrig att abdikera från sin rättfärdighets tron för att låta någon av sina lagar underställas en demokratisk omröstnings sanktion.”

Låt oss vara varsamma med hur vi ser på demokrati. I den bibliska historien röstade majoriteten för det mesta mot Guds vilja. Yeshua återvänder som en Kung som kommer att regera utan riksdagsval, folkomröstningar eller i linje med vad majoriteten vill. Gud vet vad som är bäst för oss.

Vi har också varnats om vår tid: Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär". (Judas v 17-18)

Det finns också en annan djupare anledning till dagens kaos

Världen har drastiskt förändras sedan år 2020 inleddes, då intensivt tumult med ökande frekvens plågar världen. Covid-19 och upplopp i städer i Väst förenas med en redan imponerande lista av dödliga jordbävningar, översvämningar, torka, vulkanutbrott och gräshoppsinvasioner i Mellanöstern, Asien och andra regioner. FN varnar för att miljoner människor kommer att dö av svält i regioner som drabbats av både gräshoppor och covid-19. Ovanpå detta kaos ligger en global ekonomisk instabilitet.

Ändå påstår många nationella och internationella organisationer att Israels ”annektering” av mer av Guds utlovade land kommer att omintetgöra alla chanser till fred mellan Israel, palestinierna och arabvärlden, och också förstöra ”världsfreden”!

Gud konfronterar dessa argument, och visar att nationernas vrede mot Israel är orsaken till detta kaos. Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag! … Herrens vrede riktas mot alla hednafolk, hans harm mot alla deras härskaror. Han viger dem åt förintelse, han utlämnar dem till slakt … Himlens hela härskara går under, himlarna rullas ihop som en bokrulle … För mitt svärd … far ner över Edom [Islams andliga rot, se Hesekiel 35], över folket jag vigt åt förintelse för att bli deras dom … för dagen kommer för Herrens hämnd, ett vedergällningens år då han utför Sions sak. (från Jes 34:1-8)

Idag har den islamska anden, som förkroppsligas i Edom i dessa verser, förenat sig med antisemitismens och antisionismens ande och har med hjälp av politisk korrekthet och skrämselmetoder fått nationer att utpeka Israel som världens huvudproblem. Historien visar emellertid att när Israel används som syndabock, slutar det med katastrof för nationerna.

Endast de kristna som inte betraktar Tanach, Gamla Testamentet, som alltjämt Guds Ord idag, skulle anse att ovanstående är obibliskt. Men för oss som vet att Tanach, den enda Bibel som Yeshua och de första troende hade, är Guds Ord som Han försvarar och fullbordar (Jes 55:11, Jer 1:12), beror det faktiskt på hur nationerna hanterar Israel. [Se också ”Varför Gud dömer nationer” ]

Detta nyhetsbrev hanterar pågående skeenden i ljuset av Bibeln. För att hålla dig ajour med israelrelaterade nyheter och för att få insikt för bön angående dem, teckna dig för IFI:s veckovisa Bönepunkter på https://www.ifi.org.il/sv/prayer.

”America, America, God shed His grace on thee…” [”Amerika, Amerika, må Gud sprida sin nåd över dig …]

Denna versrad från en sång vi brukade sjunga som barn i USA är det enda svaret på den splittring och det fördärv som pågår där idag. Det börjar med Gud, eftersom samhället och lagar inte kan förändra människor, men Gud kan – och det leder ofta till en förändring i samhället. För att USA eller vilken annan nation som helst ska kunna överleva, behöver den Guds frälsande nåd.

Idag löper en antisemitisk ande amok i USA:s Demokratiska parti, vilket borde förskräcka amerikanska kristna, som vill skydda sin nation från Guds domar. Även om vi tackar Gud för president Trump, så skulle presidentvalet i november plötsligt kunna förvandla USA från en stark allierad till Israel till en fiende som är anti-Gud och anti-Israel. Kom ihåg, det är inte det som folk tänker som gör en nation till Israels vän, utan det är när nationen som sådan stödjer Israel när Israel utför Guds befallningar. När Israel intar sitt av Gud givna land och försvarar sig mot sina fiender, då visar sig en nations sanna vänskap. Att, som de flesta EU-länder gör, bara upprepa att de är Israels vänner, samtidigt som de pressar Israel att dela Guds land, ger efter för Islams bedrägliga ”fred” och nonchalerar Guds Ord, är hädiskt.

För det folk eller rike som inte vill tjäna dig ska gå under, sådana folk ska förgöras helt.Jes 60:12, se också Sak 12:9

Trump har hållit tillbaka Guds dom, åtminstone för en tid. Som Dr. Sheyin-Stevens noterar, sedan president Truman erkände Staten Israel 1948, har alla presidenter accepterat Israels existens, men inte dess judiskhet. De såg Israel som en tillflykt för överlevare efter Förintelsen och för judar som flydde antisemitism, men de såg inte den moderna nationen som det i Bibeln förutbestämda återfödda Israel.

Men när Trump blev president sa han att ”Israel är ett ljus för nationerna, landet Israel är det Förlovade Landet, det judiska folkets historiska hemland.” Han omformade USA: s politik till att bekräfta ”att det judiska folket härstammar från Israel”, erkände Jerusalem som dess huvudstad, flyttade USA:s ambassad dit och förklarade att ”judiska bosättningar i de ’omtvistade områdena’ [också kallat Västbanken]” är förenliga med internationell lag.” ("Israeli voters, the elections are a referendum on national sovereignty," Dr. A. Sheyin-Stevens, Arutz 7 Op-ed, 2 Mar. 2020)

Det har aldrig funnits någon palestinsk ”fredspartner”

Den 15 maj ”iakttog palestinierna Nakba [Katastrofdagen]”, datumet enligt den gregorianska kalendern då Israel återföddes. JP:s medarbetare Liat Collins skrev att för dem är ”den största tragedin Israel etablering och dess överlevnad genom upprepade krig som arabstaterna inlett mot henne. Det arabiska förkastandet av FN:s delningsplan från 1947 och utvisningen av 800 000 judar från arabiska länder har ingen plats i berättelsen om palestinierna som eviga offer.” ("Para-meters of Israeli independence," L. Collins, JP Op-ed, 15 May 2020)

Yoram Ettinger skrev att de flesta ”västländers utrikespolitik och nationella säkerhetstjänster” ser fram emot en framtida effekt av den föreslagna palestinska staten”, men ignorerar ”den faktiska historien”. Stora beslut grundas emellertid vanligtvis på ”väldokumenterad historik”, och inte på en tvivelaktig framtid. Detta är vitalt i ”ansvarsfull utrikespolitik”, som söker säkra framtida ”nationell säkerhet genom att undvika att upprepa misstag i historien.”

Han skriver: ”Västliga demokratier, media och intellektuella” misstar sig när de tänker att man genom att skapa ett Palestina kan ”lösa den arabisk-israeliska konflikten och främja stabilitet, fred och till och med demokrati i Mellanöstern.” Men detta synsätt ignorerar palestiniernas väldokumenterade historia.

Ettinger presenterar en lång lista av palestinsk inblandning i terrorattacker, både mot Israel och globalt, deras band till nazisterna, arabiska diktatorer, det Muslimska Brödraskapet, Nordkorea och Iran, deras förnekelse av Förintelsen, attacker mot kristna araber, och deras brott mot civila israeler. Idag är många arabnationer motståndare till etableringen av ett Palestina, eftersom de av historien har förstått att de inte kan lita på palestinska ledare. Ledare i västvärlden verkar emellertid vara blinda för detta! ("Palestinian Arab state track record: Impact on US interests," Amb. [ret.] Y. Ettinger, Arutz 7 Op-ed, 1 June 2020)

Utvidgningen av israelisk suveränitet

När det gäller Israel missbrukar världen ordet ”annektering”. Internationell lag definierar annektering som erövring av land som tillhör någon annan. Judéen, Samarien och Jordandalen befriades emellertid från det muslimska Ottomanska imperiet under Andra Världskriget, och dedikerades sedan av de Allierade makterna och Nationernas Förbund till att bli ett judiskt nationalhem. När Israel utvidgar sin suveränitet över land som gavs åt henne av Gud och det internationella samfundet, är en bättre term ”återförening”!

Den brittiska kolumnisten Melanie Phillips skriver att många människor betraktar Balfourdeklarationen från 1917 som det viktigaste instrumentet för etableringen av Staten Israel, då ”den brittiska regeringen förband sig att verka för etableringen av ett judiskt hem i Palestina”. Men en ännu viktigare händelse har ignorerats: San Remo-resolutionen från 26 april 1920, ”då Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan gjorde Balfourdeklarationen till ett bindande avtal … som gav Storbritannien mandatet att bereda vägen för judisk invandring dit.”

Snart efter San Remo tog Storbritannien omkring 75 procent av Palestina och skapade Transjordanien. Det som återstod för den judiska nationen är emellertid aldrig erkänt av Israels fiender, som avsiktligt ignorerar en internationell förpliktelse. ”Ty i den resolutionen ligger roten till judisk legitimitet, inte bara i Israel men också i de omtvistade områdena.” Det överenskomna området inbegriper hela Israel före 1967 och hela Judéen och Samarien. Judarnas ”juridiska rätt” att bosätta sig på allt land väster om Jordanfloden ”har aldrig upphävts.”

Under Israels Självständighetskrig 1948 ”erövrades delar av detta område av jordanierna”. Men som den internationella juristen E. Kontotvitch noterar: ”När Israel så småningom återerövrade detta land” under Sexdagarskriget 1967, ”låtsades världens nationer att deras egna tidigare garantier inte existerade.” Istället för att bekräfta ”den juridiska, moraliska och historiska rätten hos det judiska folket att leva i Judéen och Samarien” sa nationerna att de områden som ”Jordanien rensade på judar år 1948, måste förbli judefria zoner”. Så för att kunna ”vidhålla lögnen att judarna” har stulit palestinsk arabiskt land, måste man avfärda San Remo. ("Israel overcomes virus of political, moral collapse," M. Phillips, Israel Hayom Op-ed, 24 Apr. 2020)

I ett memorandum till sina partimedlemmar i Knesset delade Netanyahu med sig av argument för planen att utvidga Israels suveränitet över dessa områden: ”Att överge dessa territorier skulle inte bara utgöra en historisk orättvisa; det skulle skapa ett omedelbart existentiellt hot mot den judiska staten eftersom Judéen och Samarien gränsar till centrala israeliska städer.”

Han betonade också det judiska folkets rätt till landet. ”Dessa territorier är stöpta i judisk historia, fulla med judiska arkeologiska utgrävningar” och är en integrerad del av ”det judiska hemlandet och judisk identitet”. Judar har bott i dessa områden i århundraden, där deras förfäder levde, ”judiska kungar regerade och bibliska personer profeterade.” Det är från kungariket Juda som termen ”jude” kommer. ("Netanyahu memo: Evacuating settlements would pose 'immediate existential threat'," TOI, 21 June 2020)

Vad beträffar oron att Trumps plan lämnar 70 procent åt en möjligt palestinsk stat, vänder sig general G. Hacohen till historien. När Ben-Gurion gick med på Peel-kommissionens delningsplan år 1947, sa Ben-Gurion: ”Den judiska stat som erbjuds oss nu … är inte sionismens mål, men den kommer att tjäna som ett beslutsamt steg på vägen mot att fullfölja den stora sionistiska drömmen.”

Hacohen: ”Trots riskerna så är applicering av israelisk suveränitet verkligen en historisk möjlighet. Vi måste implementera den med inställningen att vi är en del av en ändlös process att återlösa folket och landet.” ("It is vital to control the roads," G. Hacohen, Israel Hayom Op-ed, 5 June 2020)

Israel ska råda över sina besittningar (Obadja v17, 19-20)

I april skrev JP:s Tovah Lazaroff att den israeliska högern anser att ”det judiska folkets återvändande till det bibliska hjärtlandet” av nationalistiska, historiska och religiösa skäl har mycket ”litet att göra med internationella relationer” eller ”ockupationen” eller ens palestinsk statsbildning. ”Israelisk suveränitet i Judéen och Samarien handlar om det bokstavliga sionistiska förverkligandet av en 2000 år gammal dröm om att återvända till landet, som har varit en del av det nationella medvetandet sedan judarna fördrevs av romarna.” Den [fördrivningen] fullbordades år 135 när judarna fördrevs inte bara från Jerusalem utan från hela landet, och romarna gav landet namnet ”Palestina”.

Drömmen inkluderar alla historiska och bibliska platser: Hebron, där Abraham köpte land till begravningsplats för Sara; Beit El, där Jakob drömde om änglar och en stege; och Shilo, där Förbundsarken bodde under en längre period än någon annanstans i Israel. Utifrån detta upprörs konservativa israeler över kopplingar ”mellan territoriella eftergifter och fred”, också i Trumps plan. De vill ha den rättmätiga suveräniteten nu.

Men att få USA:s stöd för suveränitet var ett ”omöjligt uppdrag” under Obama, som ”förkastade varje israelisk rätt utanför 1967-linjerna,” såvida inte både israeler och palestinier samtyckte. Trump bröt med Obama och ”mer än 50 år av amerikansk Mellanöstern-politik”, gjorde sig av med ”land-för-fred-avguden” och beredde väg ”för Israel att applicera suveränitet över 30 procent” av de omtvistade områdena innan förhandlingar med palestinierna ens har börjat. Han bekräftade också Israels ”historiska rätt” till dessa landområden, något som ”ingen tidigare amerikansk regering” gjort, och ingen annan nation heller.

Så när USA:s utrikesminister Mike Pompeo nyligen sa att ”annektering är ett israeliskt beslut” chockades många. Lazaroff: ”Israeliskt beslut, som ett parlamentsval eller ett domstolsbeslut eller varje annan manöver en suverän nation kan utföra inom sitt territorium?” Fram tills nu har motsatsen gällt, så varje israelisk åtgärd i Jerusalem, Judéen och Samarien har ”varit föremål för oräkneliga FN-resolutioner.” Till och med idag hotas Israel av den Internationella Brottmålsdomstolen [ICC], samtidigt som de flesta nationer fördömer ”israelisk bosättaraktivitet” och diverse organisationer protesterar mot alla israeliska manövrar. ”Om det någonsin fanns ett territorium som världen hade intresse i, så är det Israels bibliska hjärtland!” ("Can West Bank annexation be solely an Israeli affair?" T. Lazaroff, JP Analysis, 26 Apr. 2020)

Den amerikanske juristen Stephan Flatow studerade ett ofta upprepat argument mot Israels återförening. ”Världen kommer att bli arg. Världen fördömde också tillfångatagandet av Adolf Eichmann, bombningen av den irakiska kärnreaktorn och återföreningen av Jerusalem. Ingen förnuftig person tror på att Israel skulle fatta politiska beslut grundat på fruktan för världens reaktion.” ("The headline screamed: 50 Jewish Organizations Oppose Annexation!" S. Flatow, Arutz 7, 30 June 2020)

Rapporter om blandade arabiska reaktioner

Fundamentalistiska muslimer betraktar utifrån sin teologi hela Israels land från Medelhavet till Jordanfloden som wakf, d.v.s. område som ägs av Allah. Så denna reaktion från en Hamas-predikant var väntad: ”Israelisk annektering av delar av Judéen och Samarien skulle utgöra ett brott mot Allahs vilja.” Dessutom är judarna ”de mest korrupta av Allahs skapelser”, och Allahs vilja för dem är att de ska lida under ”förödmjukelse, misär och vrede.” Han avslutade med att citera Koranen: ”Döda dem varhelst du finner dem, och driv bort dem från varhelst de drev bort dig.” ("Hamas MP says Israeli annexation 'violates Allah's will'," Israel Hayom, 11 May 2020)

Men Mellanöstern har förändrats. ”Officiellt opponerar sig moderata arabstater, som är allierade med USA, t ex Jordanien, Egypten och Förenade Arabemiraten, mot Israels utvidgningsplan”, och några arabledare har utfärdat fördömanden och varningar mot den. Men bakom stängda dörrar har samma arabledare antingen försonat sig med tanken eller till och med ställt sig bakom. Jordanska ledare har öppet protesterat mot planen och hotat att bryta sitt fredsavtal med Israel, men en högre jordansk myndighetsperson sa: ”Kungen kommer att tillåta att annekteringen genomförs eftersom han föredrar att ha israeliska väpnade styrkor längs sin västra gräns framför palestinska eller internationella styrkor.”

En saudisk toppdiplomat, förtrogen med kronprins bin-Salman, sa att vissa arabstater i tysthet bifaller Israels utvidgningsplan. Officiellt motsätter de sig allt som hindrar skapandet av ett Palestina, men palestinierna måste inse att ”arabvärlden har förändrats enormt sedan augusti 1967 då Arabförbundets toppmöte i Khartoum förband sig till sina ”tre nej: nej till fred med Israel, nej till erkännande av Israel och nej till förhandlingar med Israel”. Han tillade: ”Israels existens och erkännande är redan ett faktum.” En högre egyptisk säkerhetstjänsteman sa att kriget mellan arabstaterna och Iran och deras ”partnerskap med Israel mot Tehran är viktigare än omsorgen om palestinierna”. ("Senior Saudi, Jordanian officials say moderate Arab states back Israel's sovereignty plan," Arutz 7, 27 May 2020)

Det verkliga hindret för fred

Den israeliske araben Khaled Abu Toameh avslöjar det verkliga hindret för fred. Som nämnts tidigare, för muslimer har judar ingen rätt till något land som någon gång legat under Islam, vilket inbegriper hela det moderna Israel.

I juni arrangerades ett möte för Association of Palestine Scholars i Gaza med muslimska domare, Hamas-kontrollerade Wakf-myndigheten, representanter för grupper som hanterar religiösa frågor, och akademiker. Ett uttalande från mötet avslöjade att det inte handlar om ”annektering” – det handlar om Israels existens! För korantrogna muslimer ”har Israel ingen rätt till suveränitet över Tel Aviv, Haifa, Nasaret, Tiberias, Jerusalem, eller någon annan del av Israel … [Hela] Palestina, från Medelhavet till Jordanfloden” är wakf-område. ("Palestinians: Is it really about 'Annexation'"? K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 25 June 2020)

Harry Markham instämmer, då muslimsk doktrin betraktar den judiska staten som ”en förolämpning mot Islam.” Under Islam är judar dhimmis – andra klassens medborgare. Även om inte alla muslimer har den tron, så bärs dessa idéer av ett stort antal.

Islam har sin egen två-hus-teologi. Dar al Islam, Islams hus, är områden som Islam har erövrat och ”dominerar religiöst, socialt och politiskt …” Denna idé har fött en ”icke förhandlingsbar teologisk maxim” – om landet en gång varit Allahs, kommer det alltid att vara Allahs.

Det moderna Israel, den judiska staten, är en del av Dar al Harb¸ krigets hus. Muslimer måste göra allt som krävs, inklusive heligt krig, jihad, för att återföra ”denna före detta muslimska provins” till muslimskt styre. ”Detta är inte en politisk plikt, utan en religiös.”

Hamas stadgar från 1988 säger: ”Palestinas land är en islamsk Wakf som är helgad för framtida muslimska generationer till Domens Dag. Ingen kan avstå någon del eller överge någon del … Inför judarnas beslagtagande är det obligatoriskt att Jihads banér reses.”

Eftersom striden över detta land har ”djupt rotade teologiska övertygelser”, finns det ingen politisk lösning. ("The peace process will have to wait," H. Markham, Israel Hayom Op-ed, 19 Apr. 2020)

Den fortsatta ökningen av judehat

I februari skrev Melanie Phillips: ”Även om antijudiska attacker kommer från den extrema högern, vänstern och den muslimska gruppen, så kommer det största hotet från politikens progressiva sida”, eftersom dess världsåskådning ”dominerar västvärldens kulturella och politiska institutioner; den hyser djupa antijudiska åsikter” och legitimerar antisemitiska attityder som helt nyligen sågs som avskyvärda och oacceptabla.

Mycket av detta kommer från ett Israel-hat som grundas på den felaktiga ”tron att judar har avhyst ursprungsbefolkningen från landet, och att de behandlar den palestinska kvarlevan med grymhet.” Dessa lögner har skapat ”det surrealistiska irrationella, anti-israeliska resonemanget” som är ”de västprogressivas viktigaste angelägenhet …”

Ovanpå det ”utgör antisionism och antisemitism en irrationell tro, som en kult”, där fakta inte spelar någon roll. Den franska sociologen professor S. Trigano sager att vi har gått in i ”en ny tidsålder av judehat”, som motsätter sig argument och som ”är en del av vänsterns vidare om-konfigurering av västvärlden.” Antisionism föddes ur ”post-modernismen” och dess utlöpare ”post-kolonialism, multikulturalism och genusdoktrin, vilka alla siktar på att nedmontera” västvärldens samhällen. Att ha en negativ syn på israelisk judisk nationalism passar väl med ”europeiska post-modernisters” krig mot sina egna kulturer och nationalstater.” Detta skrevs månader innan George Floyd-upploppen bevisade att Trigano har rätt.

Phillips skriver emellertid att ”inte ens detta förklarar denna explosion av besatt och primitivt judehat.” Ty antisionism är inte bara en modern ”mutation av antisemitism, den tidlösa antisemitismen lever fortfarande – ett öppet hat mot judar för att de är judar.”

Fundamentet för modernt ”antijudiskt och antisionistiskt hat är sekulär liberalism”, som uppstod ur 1700-talets Upplysningen, som ”proklamerade Guds död” och ur vilken uppstod en mänsklighet som var ”befriad från biblisk moralkod. Detta ledde till att värdehierarkier, utan vilka det inte kan finnas någon moral, revs ner, att plikt ersattes av högst föränderliga mänskliga rättigheter, och att sanning och rimlighet kollapsade.” Resultatet är ”det moraliska och filosofiska blodbad” som vi ser breda ut sig runt oss idag.

”Bättre försvar för Israel … kommer inte att avhjälpa denna antijudiska störning. Detta eftersom det som driver det, är den kristna västvärldens avvisande av de judiska skrifterna.” ("From Aalst to America: The post-modern, anti-Jewish reconfiguration of the West," M. Phillips, Israel Hayom Op-ed, 1 Mar. 2020)

Forskare vid Kantor Center vid Tel Avivs Universitet har funnit att ”coronaviruspandemin” har gett upphov till ”en intensiv och exceptionell våg av antisemitisk och antisionistisk propaganda”, innehållande många förtalande anklagelser med en ”gemensam nämnare: judarna, sionisterna och/eller Staten Israel bär skulden för pandemin och/eller drar fördel av den.” Detta är bara en av många studier som avslöjar en explosion av antisemitism som orsakats av corona. ("Covid-19 fueling worldwide wave of anti-Semitism, researchers find," TOI, 23 June 2020)

Kriget mot covid-19

Inför covid-19 ”tog Israel ett annorlunda grepp, eftersom Israel, till skillnad från det bortskämda Väst, permanent lever under potentiellt nödläge och existentiellt hot. Med sin erfarenhet av att avvärja attacker från fysiska fiender är Israel rustat för att offensivt hantera hot mot nationens säkerhet.” Trots den dysfunktionella politiken ”ryggar man inte för att ta oerhört svåra beslut om det handlar om att rädda liv – som att stänga ner en stor del av sin ekonomi.”

Då Israel är inställt på att vara ”proaktivt” mot alla nationella säkerhetshot, ”vet allmänheten av bitter och tragisk erfarenhet att restriktioner i vardagens friheter ibland är oundvikliga för att man ska kunna rädda liv …” ("For Israel, recognizing another enemy is 2nd nature," M. Phillips, Israel Hayom Op-ed, 3 Apr. 2020)

Det iranska ledarskapets vansinne

Den Harvard-utbildade chefen för International American Council on the Middle East, Dr. Majid Rafizadeh, studerar Iran noga. I maj skrev han att de regerande mullorna är helt fokuserade på sin antisemitiska agenda och inte på sin befolknings välfärd. Irans högste ledare ayatollah Khameini hade kallat Israel ”en cancertumör som ska utplånas”, och utlovade stöd till ”varje nation eller grupp” som strider mot Israel, och uppmanade palestinska terrorister att samarbeta för att starta ”jihad på allt palestinskt land.” Nyligen sa han: Den sionistiska regimen kommer att ryckas upp och utplånas.”

Rafizadeh skrev att den iranska regimen måste ”ställas till svars inför det internationella samfundet för att ha hotat att utplåna en medlemsstat i FN. Bristen på reaktion och den kompakta tystnaden inför Irans hotelser mot Israels invånare – för att inte tala om Irans misshandel av sina egna medborgare – är emellertid ett tecken på FN:s och det internationella samfundets dubbla måttstockar.” ("Iran: The Ayatollah, amid Coronavirus, calls for Jihad against the Jewish State," M. Rafizadeh, Gatestone Institute, 26 May 2020)

Profetiska funderingar

Världspolisens frånfälle: Den italienske journalisten Giulio Meotti ser effekten av Västs ”post-koloniala skuld”, i t ex att man inte talar om förföljelsen av kristna och i en farlig ”flykt från världsscenen.” ("When everyone kneels, who will stand up for Western history and culture?" G. Meotti, Gatestone Institute, 21 June 2020)

I takt med att USA:s globala roll minskar påminns vi om Lance Lambert som sa att han såg USA som det enda hindret för Antikrists framträdande. Är vi så nära?

Ökning av aliyah: De globala effekterna av covid-19 syns i ”stapplande ekonomier, nerskurna industrier och galopperande arbetslöshetstal.” Men det finns också ett bönesvar: en våg av ”post-coronavirus-immigration” av så många som 250 000 judar som kan komma till Israel under de kommande tre till fem åren.

Nefesh b’Nefesh, som verkar i Nordamerika, ”tillkännagav en enastående uppgång av intresseanmälningar från amerikanska judar som överväger att göra Israel till sitt hem.” I Frankrike, ”som är hem för världens tredje största judiska befolkning” har Jewish Agency sett en tredubbling av aliyah-förfrågningar sedan utbrottet av covid-19. ("Israel readies for post-pandemic wave of immigration," IIse Strauss, BFP Israel Prayer Update, 26 June 2020) Vi tror att denna pandemi är en av ”jägarna” som Gud använder för att driva sitt folk hem (Jer 16:16).

Hela Israel ska bli frälst: David Weinberg, som är icke-messiansk jude, säger att Israel har blivit ”en nation av troende”, inte än på Yeshua, men på Israels Gud. Det pågår en väckelse ”i judisk identitet … som hörs i bönetexter i populär musik, som syns i Erev Shabbat-firanden på utomhusarenor, och som upplevs i nattlånga Torah-studier under Shavuot – till och med i Tel Aviv.”

Israels Statistiska Centralbyrå visar att 80 procent av de ”sekulära” israelerna [40 procent av befolkningen] ”tror på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud … på Gudomlig försyn över det judiska folket och på Gudomlig närvaro i judisk historia.” Lägg till det de 20 procent som är ortodoxa och 40 procent som iakttar traditionerna, så är Israel ”en djupt troende nation”.

De flesta israeler följer inte rabbinsk judendom, men de flesta upplever ”att denna nation gör en grandios meta-historisk resa … som är kopplad till andliga makter och ett moraliskt arv som är investerat i det Judiska Folket. Dessa tillgångar har upprätthållit judar genom seklerna” och fört dem hem till Landet.

Detta synsätt, ”som levs ut genom en uråldrig tro, förklarar mycket om Israel idag”, som t ex varför israeler ”offrar sig för självständighet” och delar med sig till världen av framsteg inom vetenskap, medicin, hi-tech, med mera. Det sprider ljus över deras stadiga ”anknytning till Jerusalem” och varför de kan ”skaka av sig dystra olycksförebud” som tvingas på dem av vänner och fiender.

Det förklarar också varför de, som betraktar ”historien endast i termer av nationell politik och internationella relationer”, underskattar eller missbedömer Israel. De ser inte Handen som verkar bakom världsscenen, och därför undgår de att uppfatta Israels historiska uppdrag.

Ambassadör Rabbi Dr. Y. Herzog [1921-1972] sa: ”Historien känner ingen parallell till Bibelns profetior, vilka förutsade ett folks uppsplittring i tusen bitar över hela världen, men som var förutbestämt att bevaras under århundraden och återvända till sitt ursprungliga hemland. Detta är en mot-alla-odds-berättelse om en metafysisk förening över sekler mellan ett folk, deras G-d och ett land. Detta är firandet av en nation, som vid sin lägsta punkt i historien, efter en förödande Förintelse, reste sig ur askan, beväpnad med inte mer än övertygelse och historisk medvetenhet som utlovade förnyelse, gjorde anspråk på sin arvedel. Detta är upprättelse, Gudomlig tröst.” ("Truly at home," D. M. Weinberg, Israel Hayom Op-ed, 11 May 2010)

”Hela det land som du [Abraham] ser ska jag [Herren]
ge åt dig och dina efterkommande för evig tid.1 Mos 13:15

Chuck & Karen Cohen