Shalom från Jerusalem,

År 2020 kan enkelt beskrivas som ett år av stor osäkerhet – också för troende. Som exempel, vår Gud är kung och har all makt (Ps 24:1, 96:10, 103:19 m fl), och har tillåter coronaviruset att plåga världen. Varje kristen som tror att Satan har gjort detta, måste läsa om Bibeln från början. Motståndaren är inte fri att göra vad han vill, så varför tillät Gud denna plåga just nu?

Dessutom, utvidgningen av israelisk suveränitet över trettio procent av Judéen, Samarien och Jordandalen sköts upp till fördel för fredsavtal med olika muslimska arabstater. Gud vill att Israel ska inta sina besittningar (Obadja vers 17), så varför lät Han detta ske? Var det för att det för första gången sedan det moderna Israel upprättats, räcktes ut en vänskaplig hand från inte bara arabledare men också från deras folk? Vi vet inte, men en välsignelse av dessa avtal är slutet på ”land-för-fred-paradigmet” tillsammans med lögnen att det inte skulle kunna bli fred förrän den palestinska frågan är löst. Och även om EU och FN fortfarande håller fast vid dessa idéer, så gör USA under Trump och många arabiska nationer det inte.

Varför döms Israel så hårt av kristna?

Detta är inte endast en fråga år 2020, utan en som gällt åtminstone sedan 1967. Det är löjligt, men många troende förväntar sig att Israel ska uppföra sig som den enda ”kristna” nationen i världen! Många kritiserar Israel för att ha skjutit upp utvidgningen av suveränitet, samtidigt som återkommande opinionsmätningar visar att det flesta israeler föredrar fredsavtal framför utvidgning av suveränitet. Vem kan anklaga dem för det?

Hur många kristna vet hur det är att skicka sina söner och döttrar för att tjänstgöra i armén, och att varje gång man kramar dem till avsked inte vet om man kommer att få se dem igen? Hur många satt i skyddsrum medan scud-missilerna slog ner dygnet runt, medan en amerikansk president hindrade Israel från att slå tillbaka? Eller om familjer åker med buss eller går ut för att äta, hur ofta har de bett Gud att hindra att en terrorist spränger dem i luften? Det är skälet till att denna nation är villig att göra nästan vad som helst för fred.

Dessutom är de flesta judar inte bekanta med Gamla Testamentet (Tanach). Om de är religiösa, följer de sina rabbinska traditioner, vilka huvudsakligen är humanistiska idéer som lagts över Guds Ord, och de ser inte hur dyrbart Israels land och folk är för Gud.

Vi håller med om att vi inte borde byta Guds land för fred, men att anklaga Israel för att svika Gud, som man inte ens känner, är ett tecken på kristen arrogans mot de naturliga grenarna (Rom 11:24). De flesta israeler är ännu inte födda på nytt. Det vore vist att döma dem utifrån den verkligheten, och inte förvänta att de lever ett liv i total hängivelse till Gud – vilket de flesta kristna kämpar med trots att de är frälsta.

Uppenbarligen skulle vi föredra verklig fred såväl som utvidgning av suveränitet, men just nu erbjuds en verklig och varm fred av både Förenade Arabemiraten (UAE) och Bahrain, vilket också innebär att Saudiarabien ligger bakom, och det är ingen överraskning att de flesta israeler föredrar den fred som erbjuds nu.

Bekänn tidigare begångna synder – men glöm inte de pågående

När jag besökt och talat i Tyskland och Storbritannien har jag sett många tyska och brittiska kristna som fokuserar på att bekänna och be om förlåtelse för Förintelsen och sveket med Palestinamandatet, samtidigt som de verkar okunniga om eller ointresserade av sina antiisraeliska regeringar. Djävulen har fångat dem i skuld för deras förfäders synd, så att de oftast inte har tid eller energi att vädja till Gud beträffande deras nuvarande regeringars agerande när de röstar mot Israel i FN, när de uppmuntrar affärsuppgörelser med Iran, när de pressar på för bildandet av en palestinsk stat och när de upprepat förkastar Jerusalem som Israels huvudstad. Dessutom behövs förbön för hur de flesta brittiska och tyska församlingar hanterar Israel och judarna idag.

Guds dom över nationer idag baseras inte endast på gången tid, utan också på dagens synd (Jes 60:12, Joel 3:1-2). Det som görs idag mot Israel drar ner Guds vrede. Att bekänna historiska nationella synder mot det judiska folket och Israel måste göras, men om det slutar där och lämnar nationen utan andligt skydd för dess nuvarande agerande mot Israel, överväg då att ändra ditt fokus och ställ dig i gapet för din nations agerande idag (Hes 22:30-31).

Och USA:s nästa president blir …?

När detta skrivs är det inte klart vem som blir USA:s nästa president. Trump har varit den mest proisraeliske president någonsin i Vita Huset. Kommer en Biden-ledd regering att återvända till Obamas antiisraeliska politik? Kommer israeliska samhällen i dess bibliska hjärtland Judéen och Samarien att då betraktas som ”olagliga”, när den beteckningen tagits bort under Trump? Kommer Israel att tvingas till en ”fred” med palestinierna som baseras på ”Auschwitz-gränserna” som Israels förre ambassadör Abba Eban kallade 1967 års stilleståndslinjer? Kommer USA att åter ansluta sig till kärnteknikavtalet med Iran och hjälpa terrorregimen i Tehran att komma på fötter?

Endast Gud känner framtiden, men om Biden blir USA:s nästa president, bör vi förvänta oss att se en intensifiering av den sista tidens kaos, som Guds Ord varnar för (Jes 13:6-13, 1 Tess 5:1-6).

En varm fred mellan Israel och arabnationer

Normaliseringen av relationerna mellan Israel, UAE och Bahrain, medlad av president Trump, välkomnades med öppna armar av de flesta israeler. Nedan återges några av de mer intressanta insikterna som denna historiska händelse ger.

Lahav Harkov sa att om Israels premiärminister Bibi Netanyahu har en doktrin, så skulle den sammanfattas som ”Säkerhet först”. Eller som Bibi själv uttryckte det en gång: ”att beskydda livet kommer före andra frågor”. För Netanyahu betyder det idag ”Iran, Iran och Iran”, och Iran är ett av de viktigaste skälen till ”det historiska tillkännagivandet av Israels tredje fredsavtal med ett arabland någonsin”, nämligen UAE.

Iran är en viktig anledning till att Israel och Gulfstater närmar sig varandra. Sedan USA:s förre president Obama undertecknade kärnteknikavtalet med Iran och ett antal världsmakter 2015, ”började Israel dela underrättelse med flera Gulfstater”, som också kände sig hotade av Iran.

Medan de arbetade med Israel i säkerhetsfrågor och tilliten ökade, började de samarbeta på andra områden också. Det är i linje med Netanyahus uttalande att ”fred kan uppstå när andra länder respekterar Israels styrka och beslutsamhet att stå upp för sig själv mot dem som vill förgöra henne.”

En annan del av Bibis doktrin är att han föredrar status quo med palestinierna. Han har varit skeptisk mot stora förändringar ”vare sig det gäller fredsplaner eller förändring av suveränitet”. Även om han ”ville att Trumps fredsplan skulle innehålla israelisk utvidgning av suveränitet över hennes bosättningar, så skulle han bara göra det med amerikanskt stöd.” Och när möjligheten till verklig fred med UAE öppnades, gick han med på att skjuta upp utvidgningen för stunden.

Även om politiska opponenter, ”till höger och bland bosättningsledare” upprördes av detta, kan han göra anspråk på seger eftersom han slöt fred med en viktig arabnation, ”och till skillnad från tidigare premiärministrarna Begin eller Rabin, gjorde han inga verkliga eftergifter, annat än att skjuta upp något som Israel ännu inte har. ("Normalization with UAE is a win for the Netanyahu Doctrine" L. Harkov, JP analysis, 13 Aug. 2020)

Benjamin Weil skriver: ”I många år har statsmän och diplomater … påstått att det är omöjligt för Israel att nå ett fredsavtal med någon arabstat utan att först sluta fred med palestinierna, vilket skulle innebära att byta land-mot-fred, förstöra bosättningar, dela Jerusalem och skapa ett ”Palestina”. Idén att Israel skulle underteckna ett fredsavtal med en arabnation i Mellanöstern innan något av ovanstående var klart, ansågs vansinnig.” Avtalet med UAE bevisade att detta var fel.

En stor fördel med detta avtal är att Israel ger UAE ”framtida tillgång till hamnar i Medelhavet, vilket gör att deras oljetankers inte behöver gå genom Hormuzsundet, där Iran dagligen hotar att attackera.” ("UAE, the first domino to fall," B. Weil, Arutz 7 Op-ed, 14 Aug. 2020)

Israel Todays Ryan Jones skriver: ”I årtionden har den palestinska nationalismen hållit intresset för den övriga arabvärlden gisslan. Allting har setts i ljuset av vad som är ’rätt’ för ’Palestina’ …” Även om UAE har samma språkbruk och menar att deras avtal med Israel räddar tvåstatslösningen, så noterar antiterrorexperten Dr. A. Berko att ”Emiratet inte råkade slinka in i fredsavtalet med Israel, utan befriade sig från den palestinska ockupationen av sina egna nationella intressen … Arabstaterna är trötta på att vänta på att palestinierna ska gå med något arrangemang som inte inbegriper Israels utplåning.”

Jones skriver att UAE:s beslut ”mer handlar om regional stabilitet, ömsesidiga ekonomiska fördelar och samling mot det iranska hotet än om ett uttryck för tjänande av den palestinska saken.” ”UAE övergav trots allt alla tidigare villkor för fred, som arabvärlden ställt upp.” Israeliska bosättningar finns kvar, Jerusalem är under israelisk kontroll, och ingen i Israel funderar ens över en palestinsk ’rätt till återvändande’ …”

Raphael Ahren noterar hur uppochnervänd världen är, då ”UAE och Bahrain är mindre propalestinska än EU”. Medan många analytiker säger att arabstaterna inte bryr sig om palestinierna längre, så höll sig alla ”arabiska regeringar till sin dogm och upprepade behovet av en palestinsk stat med utgångspunkt från stilleståndslinjerna från 1967, med östra Jerusalem som dess huvudstad, samt en rättvis lösning på flyktingproblemet.”

Men avtalen mellan Israel, UAE och Bahrain är annorlunda. ”De hänvisar inte till det Arabiska Fredsinitiativet eller till tidigare resolutioner i FN:s Säkerhetsråd (UNSC). Det nämns inga 1967-linjer, ingen huvudstad i östra Jerusalem, inga flyktingar. Till och med konceptet med en ’tvåstatslösning’ … saknas helt i dessa avtal, precis som Israels bosättningar på Västbanken.” Allt detta är enorma svar på många böner.

EU skulle däremot inte idag underteckna något ”avtal med Israel utan att fastslå att det inte gäller bosättningarna”. Till och med när man välkomnade avtalet mellan Israel och UAE, sa EU att man ”står fast i sin förpliktelse till en förhandlad och livskraftig tvåstatslösning som bygger på internationellt överenskomna parametrar och internationell lag.” ("Agreements indicate UAE and Bahrain are now less pro-Palestinian than Europe," R. Ahren, TOI Analysis, 16 Sept. 2020)

Som förväntat är FN fast i sin antisionistiska attityd. I september förkastade UNSC:s medlemmar Trumps fredsplan och uppmanade till ”återupptagande av israelisk-palestinska samtal med utgångpunkt från 1967-linjerna, medan man halvhjärtat stödde fredsavtalen som Trump medlat fram mellan Israel, UAE och Bahrain.”

EU-nationer som sitter i UNSC, dvs Tyskland, Belgien, Frankrike och Estland, samt Norge och Irland som går in i UNCS 2021, samtyckte alla till att ”tvåstatslösningen, med Jerusalem som den framtida huvudstaden för både staterna, är den enda möjligheten för att garantera hållbar fred och stabilitet i regionen.”

Kina och Tyskland ställde sig bakom en uppmaning från ”den palestinska Myndighetens (PA) president Abbas begäran om en FN-ledd konferens tidigt nästa år, för att återuppta samtalen med Israel, med utgångspunkt från 1967-linjerna.” Och Tyskland ”krävde” att Israel ska riva alla planer på att ”annektera delar av Västbanken, att man ska avbryta bosättningsaktiviteter och sluta demolera olagliga palestinska byggnader.” Att Tyskland fortfarande har mage att kräva någonting alls av Israel, är obegripligt. ("UNSC members: Israeli-Palestinian talks must be based on pre-1967 lines," JP, Sept. 30, 2020)

Efter avtalsundertecknandet skrev Bret Stephens, som är en anti-Trump-kolumnist i NY Times: ”Dem av oss som i regel är fientliga mot Netanyahu och Trump, måste erkänna när de gjort något speciellt, därför att det som hände mellan Israel och två forna fiender är en verklig triumf av sällsynt slag i denna region och under detta år.” Han skrev att Trump ”har gjort mer för fred i regionen än de flesta av hans föregångare … Så fel ett halvt sekel av vishet har haft, som envisats med att lösningen på den israelisk-palestinska konflikten är nyckeln till en hållbar fred i Mellanöstern.”

Stephens fortsätter: ”Islamska Statens uppgång och fall, inbördeskrig i Syrien och anarki i Libyen, Turkiets aggression mot kurderna, ombudskrig och svält i Jemen, politisk turbulens och repression i Egypten och Iran, den libanesiska statens konkursmässighet, lidandet för Mellanösterns flyktingar – om någon av dessa katastrofer har något gemensamt, så är det att de i det närmaste inte har något alls att göra med den judiska staten eller dess politik.” ("Let us not abandon the sovereignty plan," Dr. J. Frager, Israel Hayom Op-ed, 16 Oct. 2020)

Araberna utsätts för palestinskt hat

Den israelisk-arabiske muslimen Khaled Abu Toameh ligger bakom alla följande rapporter som avslöjar hur araberna i Gulfstaterna nu är måltavla för palestinskt hat på grund av fredsavtalen med Israel. Gulfstaternas respons är både iögonfallande och paradigmskiftande. Och även om en majoritet av arabiska medborgare i Persiska Viken fortfarande betraktar Israel med oblida ögon, så är det akademiker och inflytelserika medborgare och politiker som ligger bakom denna normalisering av relationerna med Israel.

I augusti protesterade invånarna i många arabstater och anklagade palestinierna för otacksamhet, förräderi och hyckleri, sedan bilder kablats ut med palestinier som brände och trampade på UAE:s flagga och kronprins bin Zayeds porträtt. Dessa reaktioner är ett tecken på en ökande desillusion med palestinierna och på att fler och fler araber säger: ”Vi är trötta på er och era anspråk. Efter att ha skänkt er miljardtals dollar har ni fräckheten att bränna våra flaggor och våra ledares porträtt och att hiva förolämpningar mot oss.”

Den emiratiske akademikern Dr. W. Yousef skrev på Twitter: ”När jag ser mitt lands flagga brännas av någon palestinier på grund av fredsavtalet med Israel, ber jag om ursäkt till alla israeler om jag förolämpat någon tidigare … Glädjen hos det israeliska folket inför fredsavtalet chockade mig. Jag förväntade mig inte det …”

Via sociala medier har många emirater och saudiaraber uttryckt förakt för palestinierna och deras ledare. En twittrare skrev att Saudiarabien och UAE har gett palestinierna mer än 20 miljarder dollar de senaste 40 åren, och en annan skrev ”och sedan förbannar de oss” för att ha förrått Al-Aqsamoskén, Jerusalem och Palestina. Några araber till och med tackade den israeliska polisen ”som hindrade palestinier från att bränna UAE-flaggor och foton på bin Zayed under fredagsbönerna i Jerusalems Al-Aqsamoské. ("Arabs are fed up with the 'Ungrateful' Palestinians," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 19 Aug. 2020)

Palestinierna blev vansinniga när Arabförbundet vägrade att fördöma avtalet mellan Israel och UAE. En PA-talesman sa: ”Vi trodde att UAE var det enda land som högg oss i ryggen.” Nu ser de emellertid detta förkastande från andra arabländer också. PA:s sändebud till Arabförbundet skrev på Facebook: ”Vi har värdighet, martyrer, fångar och flyktingläger till ära, och det räcker för oss.” ("Palestinians: 'Our Arab brothers have abandoned us'," K. Abu Toameh, JP, 10 Sept. 2020)

PA ”kallade hem sina ambassadörer från UAE och Bahrain i protest mot undertecknandet av dessa avtal, och hotade att göra samma sak med vilket annat arabland som inleder relationer med Israel. Dessa hot födde ännu mer vrede, och araberna påminde dem ”om de många tillfällen som de har avfärdat” genom att förkasta varje fredsinitiativ som har presenterats för dem. En saudisk politisk analytiker skrev: ”De förkastade det egyptiska och jordanska fredsinitiativet, och de förkastade USA:s president Clintons fredsinitiativ (år 2000 i Camp David). Idag förkastar de Trumps fredsinitiativ och slutligen förkastar de fredsinitiativet från UAE och Bahrain.”

En egyptisk journalist skrev dessutom att PA begick ett stort misstag när de anslöt sig till Qatar, Turkiet och Iran mot de moderata arabstaterna.

Den emiratiske religiöse ledaren W. Yousef skrev på Twitter till palestinier och andra som förkastar fred med Israel: ”Israel förstörde inte Syrien, Israel brände inte upp Libyen, Israel fördrev inte Egyptens folk, Israel förstörde inte Libyen och Israel har inte slitit itu Libanon. Innan ni araber anklagar Israel, se er själva i spegeln. Problemet ligger hos er.” ("Arabs: 'Palestinians repeat the same mistakes'," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 21 Sept. 2020)

En annan effekt av palestiniernas anklagelser är att tusentals araber, i synnerhet från Gulfstaterna, inte bara har förbannat palestinierna på sociala medier, utan också höjt sina röster till ”stöd för Israel, lagt upp bilder med israeliska flaggor och videoklipp med araber som prisar fredsavtalen … och sänt välgångsönskningar till israeler under de judiska högtiderna.”

Mycket av kritiken mot PA:s ledare är så lik innehållet på Israels Utrikesdepartements websida, att några PA-talesmän kallar sina kritiker för ”sionistiska araber”.

PA:s president Abbas strategi för att möta denna ”ökande isolation från arabvärlden” var att åter försöka enas med Hamas. Han räcker också ut handen till Turkiet och Qatar. Abbas försök till närmande till dessa tre entiteter har slagit tillbaka och dragit på honom ännu starkare fördömanden från Gulfstaterna, såväl som från Egypten, då många egyptier och araber i Persiska Viken ”avskyr Turkiet, Qatar, det iranstödda Hamas och de iranska mullorna. För dem är min fiendes vän också min fiende”, och det är så de nu betraktar det korrupta palestinska ledarskapet.” ("The final nail in Palestinian-Arab relations," K. Abu Toameh, JP Op-ed, 8 Oct. 2020)

Arik ”Harris” Barbing, som är f.d. chef för Israels kontraterrordivision över Jerusalem, Judéen och Samarien, berättade för JP att sunniarabiska stater som vill ha relationer med Israel, betraktar Abbas som irrelevant, eftersom arabvärlden idag anser att ”relationer med Israel är viktigare än den palestinska saken. Han sa att denna förändring grundas på den strategiska situationen i Mellanöstern, där Iran nu är det centrala hotet. Konflikten är mellan Sunni och Shia. Den är inte bara politisk, utan också religiös …” Därför väljer sunnistater att dra sig närmre Israel och USA.

Utöver möjligheten att köpa moderna amerikanska vapen ligger Gulfstaternas intresse för Israel också i ”nya cyberförmågor, teknologi, jordbruksexpertis och internationella investeringar.” Allt detta stöds av en ny generation arabledare som Saudiarabiens kronprins M. bin Salman. Harris fortsätter: ”… det hjälper att dessa länder inte har någon konkret dispyt med Israel, förutom deras vaga och historiska förpliktelse att stödja palestinierna.”

Men han varnar för att om Biden vinner valet i USA kan ”alla spelregler förändras, i synnerhet då det israeliska ledarskapet inte har dolt sina nära band till Trump.” Han tror att Biden kan komma att fokusera på den palestinska saken igen, som ”en nyckelkomponent för USA:s politik i regionen …” ("Top ex-Shin Bet official: Arab states view Abbas as irrelevant." JP, 5 Oct. 2020) Enligt det vi hör i Israel, är detta exakt vad Biden kommer att göra som president.

Saudiarabien sällar sig till Israel<

Saudiska medborgare anklagar också de palestinska ledarna för ”finansiell korruption och förskingring av allmänna medel.” Journalisten S. Al-Hothli ser ledarna som problemet. ”Den palestinska sakens fiende är inte Israel, utan … de skamliga månglarna i Palestina, som inte vill att den palestinska frågan ska lösas … Innan ni (ledare) kritiserar andra … ta en titt på er själva, er miserabla situation och förhållandena för ert folk, som ni har förstört.” ("Merchants of the Palestinian Issue'," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 11 Sept. 2020)

Den saudiske prinsen bin Abdulaziz, som har stort inflytande, röt till mot PA:s ledare i en intervju i Al-Arabiya TV, och sa att deras ”kritik mot fredsavtalen mellan Israel, UAE och Bahrain var en överträdelse och förkastlig inställning”. Han sa att dessa ledare ”alltid satsar på fel sida, och att det har ett pris.”

PA:s ledare betraktar ett möjligt saudiskt avtal med Israel som ett stort hot mot deras sak. ”Palestinska ledare vet att det är en sak att fördöma … UAE och Bahrain, och en annan att ge sig på ett stort, mäktigt och inflytelserikt land som Saudiarabien.” Som den palestinske politiske analytikern N. Salhi skrev: PA:s ledare måste vara mycket försiktiga. Om ni förlorar Saudiarabien, har ni förlorat många arabländer.”

H. Arafat, som har en hög position inom PLO, varnade och sa att Abdulaziz uttalande i en officiell saudisk TV-kanal ”avspeglar en negativ utveckling och förändring i saudiernas officiella ställningstagande beträffande den palestinska saken, och ett uttryckligt missnöje med den palestinska reaktionen på normaliseringsavtalen …”

Arafat betraktar intervjun som en ”stark indikation på betydande kommande saudiska steg mot en normalisering med Israel.” Den är också en offentlig uppmaning från Saudiarabien till PA:s ledare ”att inte säga ett ord när saudierna offentliggör sitt normaliseringsavtal med Israel.” ("The final nail in Palestinian-Arab relations," K. Abu Toameh, JP Op-ed, 8 Oct. 2020)

Antisemitismen kommer ut ur garderoben

Den klarsynte Seth J. Frantzman ifrågasätter att judehat i USA huvudsakligen ”skulle bero på att folk är oinformerade och att de inte förstår antisemitism”, eftersom USA nyss har ”fostrat två generationer som är mycket medvetna om antirasism och multikulturaism.” I århundraden har människor känt igen antisemitism och judehat. Med referens till en situation när en celebritet på Facebook återgett ett judehatiskt citat från Hitler, fått kritik, och sagt att han inte visste att det var antisemitiskt och fått medhåll från andra, skriver Fritzman att allt detta ”verkar vara ett sätt att ursäkta en ökande amerikansk rasism, som riktas mot judar.”

Det sätt som USA hanterar ”olika typer av rasism” är oroväckande, ”i synnerhet i ljuset av den intersektionalistiska agendan, som förutsätter att all rasism och allt förtryck är lika.” Men judehat tas inte på allvar. Med rasism riktad mot svarta, ”som uppmärksammas genom BLM-demonstrationer, är reaktionen entydig: rasism är fel, och rasister måste konfronteras och förkastas.” Därför förbjuds gamla filmer, och allt som kan ses som ”en ursäkt för rasism” avlägsnas. ”Men judar hånas fortfarande öppet i USA, utan mycket opposition.”

Antisemitiska slagord och anklagelser fördömdes en gång mycket starkt i USA. Idag accepteras de, som man kan se i det ”ökande stödet för Nation of Islams ledare Louis Farrakhan.” En artikel i Forbes porträtterade honom som en åskledare i relationerna mellan judar och svarta på grund av hans långa historia av antisemitiska kommentarer, som många judar uppfattar som förolämpande.” Detta får det att se ut som att ”judarna själva är orsaken till att de blir förolämpade.” Var är ”antirasism-rörelsen som står upp mot judehatet?” En sökning på Twitter visar var problemet ligger: Farrakhans försvarare ”anklagar judarna för slaveri” medan de påstår att ”afrikaner är de verkliga judarna och semiterna.”

Historiskt har ”antisemitismen anklagat judar för att vara rotlösa och för att undergräva det europeiska kristna samhället”, medan ”amerikansk antisemitism attackerar judar för att de är vita … och påstås vara ansvariga för USA:s slaveri och vita överhöghet. Medan nazismen hatade judarna för att vara icke-vita, så pekas judar i USA i ökande grad ut för att vara vita …” ("Has Farrakhanism become main stream in the US?" S. J. Frantzman, JP Op-ed, 13 July 2020)

Gudshatet har också kommit ut ur garderoben

I juli såg ”en prominent kristen historiker det destruktiva kaoset” på Amerikas gator som uttryck för hat mot gudomlig auktoritet. I en intervju med Fox News sa Eric Metaxas, med referens till de nyliga attackerna mot kyrkor och religiösa symboler: ”Detta såg man under den Franska Revolutionen. Där i botten låg hatet mot Gud och mot varje slag av auktoritet.” Idag är människor ”berusade av idén att de på något sätt kan vara sin egen auktoritet, att de kan behärska makten.” Deras yttersta mål är inte att riva ner historiska statyer, utan ett förkastande av Guds rätt att råda över dem. ”Där finns källan till detta hat. Det är ett hat mot Gud och en känsla av djup orättvisa …”

Han ”skyller en utspridd bibelanalfabetism bland kristna ledare för deras ovillighet att ta ställning mot ondskan.” Med hänvisning till David som dödade Goliat och Elia som hånade Baalsprofeterna sa Metaxa: ”Det finns många beskrivningar i Bibeln där människor utkämpar krig, men idag lever många ett så urvattnat och snällt kristenliv, att de blir förolämpade av Trump.”

År 2009 skrev Metaxas en biografi över den tyske prästen Dietrich Bonhoeffer. Han tog upp Bonhoeffers ställningstagande mot hur nazistisk pöbel löpte amok i Tyskland. ”När Kristallnacht inträffade, med demoleringen av 267 synagogor och mer än 7000 judiska affärsverksamheter, och med fler än 30 000 judar som skickades till koncentrationsläger, visste Bonhoeffer att denna antisemitiska attack var dirigerad av en antikrists ande, att detta inte bara var politisk pöbel, utan att denna attack mot synagogor var en attack mot Gud själv.” ("Hatred of God lies at root of nationwide vandalism, Christian Historian says," Jon Brown, The Daily Wire, 14 July 2020)

Profetia

BLM – anti-Israel? Under en propalestinsk, pro-Black Lives Matter-demonstration i Brooklyn i juli kunde man höga slagrop som eko från Iran: ”Död åt Israel!”, ”Död åt Amerika!” och ”Från Gaza till Minnesota – globalisera Intifadan!” Hundratals människor deltog i denna ”vredens dag” i protest mot Israels planer på att ”annektera” delar av Judéen och Samarien. En av ledarna, uppenbarligen palestinier, sa: ”Vi vill inte ha en falsk palestinsk stat … Vi vill inte bara återvända till våra hem i Gaza och på Västbanken. Vi vill ha alltihopa.”

Vid en ”vredens dag” i Washington DC kopplade demonstranterna också ihop BLM och den palestinska saken, med rop som ”Israel, vi vet vem du är, du mördar barn också.” ("At Brooklyn pro-Palestine rally, calls to eliminate both Israel and US," TOI, 4 July 2020)

Irans sionistiska kristna: Israel Tiday rapporterar att iranier ”som konverterar till kristendom … ställs inför diskriminering, förföljelse och även tortyr.” De anklagas också för ”sionism”! Alltså kopplar Irans islamska myndigheter ihop ”… tro på Jesus som Messias med det judiska hoppet om nationell återupprättelse.”

Nyligen anklagades f.d. muslimska konvertiter bland annat för att vara medlemmar i ”den kristna sionistiska kyrkan.” ("Christian Zionists in Iran?" Israel Today, 14 Sept. 2020)

Turkiets president Erdoğan: Han är en egocentrerad maniker som ingen vill konfrontera, än Frankrikes president Macron! Vid det turkiska parlamentets lagstiftande session i oktober sa Erdoğan: ”Jerusalem är vår stad”, och kopplade sitt anspråk till att det ottomanska imperiet regerade där mellan 1517 och 1917. Han tillade att Jerusalems murar och Klippdomen på Tempelberget ”byggdes och rekonstruerades av Suleiman den Store”, som regerade över imperiet (1520-1566). Suleiman beskyddade faktiskt sina judiska undersåtar, och det ryktas att hans mor var judinna. ("Erdoğan: 'Jerusalem is our city, a city from us'," JP, 3 Oct. 2020)

Enligt Uppenbarelseboken 2:13 står Satans tron i Pergamon, som ligger i dagens Turkiet. Med detta som grund tror en del att det är möjligt att Antikrist kommer att uppstå ur Turkiet. Tiden får utvisa, men det råder inget tvivel om att Erdoğan styrs av en antikrists ande idag (1 Joh 2:18).

George Orwell, som var brittisk romanförfattare och kritiker, dog 1950, året innan ”hans klassiska dystopiska roman 1984 publicerades.” Den beskriver i detalj det vi ser idag. ”Den hanterade konsekvenserna av en totalitär regim, massövervakning, oavbruten propaganda för att förvränga sanningen, och undertryckandet av frihet, inklusive åsikts- och tankefrihet. Den totalitära staten, som är berättelsens kärna, upprätthåller sin makt genom att oupphörligen spionera på sina medborgare, systematiskt manipulera sanningen och skriva om historien.” Här följer några av hans mer insiktsfulla citat:

”Ju längre samhället driver från sanningen, desto mer kommer det att hata dem som talar den.”

” Yttrandefrihet är min rätt att säga det du inte vill höra.”

”Det mest effektiva sättet att förstöra ett folk, är att förneka och utplåna deras förståelse för deras egen historia.”

”Folk kommer att tro på det som media säger åt dem att tro på.”

”Det finns ingen snabbare väg till tankens upplösning än den som går genom språkets upplösning.”

”En del idéer är så idiotiska att endast intellektuella tror på dem.”

”Det är skrämmande att människor som är så okunniga ska ha så mycket inflytande.”

”Ett samhälle blir totalitärt … när dess regerande klass har förlorat sin funktion men lyckas hålla sig fast vid makten genom våld och bedrägeri.”

”Under tider av universellt bedrägeri, blir sanningssägande en revolutionär akt.” ("Time to heed George Orwell's warning," Ken Abramowitz, Arutz 7 Op-ed, 16 Oct. 2020)

Helga dem i sanningen: Ditt Ord är sanning.Joh 17:17

Chuck & Karen Cohen