Shalom från Sion

I dessa kaotiska och förvirrande dagar kanske vi undrar hur vi ska kunna fortsätta att vandra och samarbeta med Gud, när vi inte är säkra på vad Han gör. Ordspråksboken 3:5 har svaret: Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.

Ibland vill Han att vi ska förstå Hans vilja så att vi kan be med vår ande och med vårt förstånd (1 Kor 14:15). Och ibland upplever vi att vi inte förstår vad som händer oss eller världen. Kan vi då förtrösta på Honom utan att kräva att få veta vad, varför, hur, etc? Kan vi vandra i tro, eller har den där lömska humanistiska anden smugit sig in i våra liv så att vi insisterar på att ha allting på plats innan vi kliver ut i det okända? Vi har alla testats på det området, och vi kommer att testas ytterligare.

Vittnesbörd från Chuck: Jag kämpade en gång med ett personligt problem, och efter att ha misslyckats trots att jag ropat till Gud om hjälp, blev jag mycket frustrerad och arg på Honom. När jag en dag promenerade i Jerusalem, skrek jag bokstavligen ”Gud, var är Du?”

Jag upplevde då Hans stilla röst fråga mig ”Chuck, var är du?”

Jag förstod omedelbart vad Han menade och svarade: ”Herre, jag är i ett återuppstått Israel, mitt i ett återförenat Jerusalem som är fyllt med ett återupprättat folk – av vilka de flesta inte tror på Dig – och om Du har varit så trofast mot denna nation och detta folk, hur mycket mer kommer Du då inte att vara trofast mot mig som ropar till Dig och förtröstar på Din Son!” Så jag fortsatte min promenad i lovprisning, även om min kamp fortsatte.

Gud vill inte att vi ska vara starka för Honom, men att vi ska vara starka i Honom, så att oavsett vad som händer, litar vi på att Han vakar över sitt Ord (Jes 55:11, Jer 1:12). Och när tvivel kommer, kan vi se på hans nation Israel och se hur Han uppfyller sitt Ord rakt inför ögonen på världens starka opposition (Ps 33:10-12).

Israels av Gud beslutade öde

Under veckan då valet i USA hölls ledde Gud Chuck att vid IFI:s bönemöten be att Israel ska börja röra sig in i sin av Gud beslutade position bland nationerna. När han frågade ”varför nu”, pekade Gud på valresultatet i USA, och att Han under en tid sakta har fört Israel mot denna position och att han vill att vi ska instämma med Honom i bön i denna sak (Amos 3:7).

Men, har detta stöd i Ordet? Definitivt, och här följer några av många referenser: 5 Mosebok 28:13, Jesaja 2:2-4, 27:6, 60:1-2, Sakarja 8:23, Malaki 1:5.

Huruvida detta kommer att fullbordas innan Herrens återkomst är ointressant. Vi ber i linje med Hans vilja; Han lyssnar till de bönerna och uppfyller dem när och på det sätt Han vill. Beakta detta: flera nationer runt Medelhavet och i östra Europa, några latinamerikanska och afrikanska nationer, Indien, och till och med några arabiska nationer ser idag till Israel i flera avseenden. Denna trend kommer bara att tillta i en nära framtid.

Cyril Widdershoven skrev i Oilprice.com att europeiska Biden-förespråkare ”ser fram emot en omgruppering av amerikansk-europeisk geopolitisk makt i Persiska Viken.” Analytiker betraktar hur Biden återansluter till Obamas onda kärnteknikavtal med Iran, och förväntar sig att han kommer att pressa på för demokratisering av Turkiet, Saudiarabien, Egypten och Förenade Arabemiraten (UAE). [WFJ: Detta sker idag och orsakar oro i dessa nationer, som har varit starka allierade till USA.]

Ett inte särskilt ”hemligt” möte i höstas mellan Israels premiärminister Bibi Netanyahu och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman var ännu ett ”tecken på ett fördjupat samarbete” mellan dessa nationer. Även om det sker i det tysta, så är detta samarbete förväntat, då UAE, Bahrain, Sudan och Israel har undertecknat diplomatiska överenskommelser, haft tekniska, ekonomiska och försvarsstrategiska möten utan någon kritik från Saudiarabien.

”Ett kombinerat militärt-ekonomiskt samarbete mellan Egypten, Sudan, ledarna för GCC-länderna [UAE, Saudiarabien, Qatar, Oman, Kuwait och Bahrain] och delar av östra medelhavsregionen” inklusive Israel, skulle utgöra ett stort hinder ”för varje ambition Biden kan ha för att förena USA, EU, Turkiet, Qatar och Iran.”

Om, som författaren betecknar det, ”OPEC+” föds genom de israeliska fredspakterna, kommer det att bli en ”stark front mot Iran.” Arabstaterna vill också stoppa Turkiets planer för regionen. ”Säkerhet och energi är åter på agendan, men USA blir allt mindre viktigt i regionen.” ("Israel & Saudi Arabia could derail Biden’s ME plans," C. Widdershoven, Oilprice.com, 23 Nov. 2020)

När USA:s inflytande minskar, ökar Israels!

Doron Matza skriver att avtalen mellan Israel och några arabnationer väcker frågan om ”vad dessa nationer förväntar sig i gengäld …” Är Abrahamsavtalen ”endast praktiska” och inte verkliga ”diplomatiska relationer grundade på gemensamma värderingar …?” I internationell politik måste det inte vara det ena eller andra, utan kan vara både och.

Oavsett vilket så förser dessa avtal ”med en djup insikt beträffande Israels status, som nu betraktas som en stark part i regionen” och inte bara i militära termer. Israel är idag en ”regional makt”, som ligger i framkant med genombrott inom ekologi och jordbruk, tekniska och medicinska framsteg och som till och med har sina egna energikällor. ("Peace deals have made Israel a magnet," D. Matza, Israel Hayom Op-ed, 18 Dec. 2020)

Dr. Y. Freeman från Hebreiska Universitetets statsvetenskapliga avdelning skriver att ”Israels mjuka makt blomstrar.” Mjuk makt, en nations förmåga ”att projicera sina värderingar och sin attraktion genom etik, legitimitet och kultur”, har historiskt inte förknippats med Israel. Men idag ser till och med arabiska och muslimska länder till henne för att få svar. ”Det är inte längre ’Palestina Först’, utan snarare Chad, UAE och Sudan först.”

Det finns många möjliga skäl till detta, men kanske handlar det om att världen äntligen ser ”Israels flexibilitet och uthållighet i svåra eller föränderliga tider.” Dagens kamp mot covid-19 är bara ett exempel. Mitt under denna globala kris visar historien att Israel har en skärpa, att dess förmåga har ”formats och stärkts av nödsituationer bakåt i tiden. Också inför hot, bojkotter och enorma förändringar har Israel alltid lyckats stärka sin ekonomiska, diplomatiska och militära makt.” ("Amid Covid-19, Israel is the world's greatest hope," Yonathan Freeman, JP Op-ed, 9 Jan. 2021)

Rabbi Shmuel Eliyah ser de pågående händelserna i USA som ”steg i processen av USA:s minskade betydelse i historien.” Detta har skett med alla tidigare supermakter, i synnerhet då de strider över grundläggande ”värderingar”. Han nämner det antika Egypten, Rom, det turkiska imperiet, de ryska och brittiska imperierna, etc.

Idag förkastar större delen av Europa sina bibliska fundament: ”Värden som rätt” ersätts med ”politisk korrekthet”, familjens värde med hedonism [åskådning som betraktar lusten och njutningen som tillvarons värde och mål]. Europas låga födelsetal [så låga att befolkningen minskar] har tvingat till acceptans av ”en stor muslimsk immigration som ska fylla tomrummen, och Europa har börjar förlora sin karaktär fullständigt.”

Israel kan ”fylla detta vakuum”, också i kris. ”Antal barn per israelisk kvinna är dubbelt så stort som i västvärlden”. Israel leder med minsta antalet ensamma mammor, och aborttalen minskar årligen. Dessutom använder israeler mindre alkohol och droger i förhållande till någon annan nation.

Israel måste ”ta sin plats bland världens ledare i fråga om värderingar.” Även om det kan låta pretentiöst, är det inte det som Gud lovade Abraham? ”Alla världens släkter på jorden ska bli välsignade genom dig och din säd.” ("America is collapsing, Israel must fill the vacuum," Rabbi S. Eliyahu, Arutz 7, 10 Jan. 2021)

Är Israel världens fiende nr 1?

Samma dag som Israel och Marocko etablerade diplomatiska band, antog FN:s Generalförsamling ”sju resolutionsförslag mot” den judiska staten. Ett av dem upprepade 1948 års FN-resolution 194 att de ”arabiska flyktingarna från Palestina” – som senare kom att kallas ”palestinier” – inte skulle ha ”deporterats från sitt hemland”, vilket Israel faktiskt inte gjorde, och att varje arab fortfarande har ”rätt till sin egendom.” Men efter Andra Världskriget blev tiotals miljoner européer flyktingar när de kastades ut ur sina hemländer. ”Vem av dem har fått rätt att återvända? Vem gav dem deras egendom tillbaka?”

De flesta nationer röstade för, inklusive Tyskland. Av alla de förra århundradets flyktingar var ”åtminstone tolv miljoner tysktalande som efter Andra Världskriget deporterades från Tjeckien, Polen och andra nationer.” Vad är skillnaden på palestinska och tyska flyktingar? ”Båda grupperna identifierade sig med angriparen, och både grupperna fick betala ett pris”, även om de inte faktiskt deltog i striden. Har tyska flyktingar ”rätt till återvändande” idag? Och ändå står Tyskland och större delen av EU bakom palestiniernas krav på att få återvända, även om det skulle leda till Israels utplåning.

Den internationella arbetsbeskrivningen av antisemitism, som ”antagits av många länder … definierar den bl.a. som att ’tillämpa dubbla måttstockar genom att [av Israel] kräva ett beteende som inte förväntas av andra demokratiska nationer’.” Europeiska nationer, också Tyskland, agerar på ett antisemitiskt sätt gentemot Israel. ("The UN's eternal hypocrisy on Israel," Ben-Dror Yemini, Ynet Op-ed, 15 Dec. 2020)

Gapet mellan israeler och judar i exil

Dov Lipman skriver att valet den 23 mars kommer att vara unikt i Israels moderna historia. Tre av de fyra största partierna är högerpartier, så alla kandidaterna till premiärministerposten kommer från varsitt högerparti, vilket kan vara farligt. När Lipman representerar Israel i ute i nationerna, får han frågan av politiker, studenter och judiska grupper ”om Israels brist på framsteg i fredsambitioner med palestinierna”, vilket skylls på Israels högerledare. Han svarar dem att de flesta israeler har gått högerut på grund av ”palestiniernas envisa oförmåga att acceptera Israels fredstrevare”, vilket har ”lett till ökad terror mot oskyldiga israeler.” Idag upplever det flesta israeler att palestinierna inte vill ha fred.

Många judar i exil vet inte detta, utan tror att det är ”radikala israeliska ledare” som står i vägen för fredsavtal. Eftersom nästa premiärminister kommer att komma från högern, kommer gapet mellan israeliska judar och judar i exil sannolikt att växa ytterligare. ("Israeli leaders must plan for divide with diaspora…" D. Lipman, JP Op-ed, 25 Dec. 2020)

Rabbi Dov Fischer ser framför sig att den judiska exilen i USA är döende, eftersom ”judarnas öde” har växlat över till Israel. Exilen i USA började under ”sent 1800-tal då 3,25 miljoner judar ”flydde till Amerika för att komma undan de ryska pogromerna. Den avtar idag, vilket återspeglas i en hög andel blandäktenskap [mellan jude och icke-jude], en ökande antisemitism, och att bland icke-ortodoxa amerikanska judar ”hamnar Israel sist bland de frågor som engagerar när man går till valurnorna.”

Samtidigt blomstrar judiskt liv i Israel. ”Under 1950- och 1960-talen fick amerikanska judar bilden av svältande israeler.” Olika judiska grupper samlade in pengar till de fattiga israelerna som försökte klara livhanken i hemlandet.

Idag har bilden av Israel förändrats totalt: Israel är ”Uppstart-Nationen” som skänker världen ”oräkneliga innovationer på så många områden”, så trots fiendens ansträngningar visar sig deras Bojkott, De-investering och Sanktions-rörelse vara en ”kolossal flopp” då ”till och med ledarna för BDS behöver produkter tillverkade i Israel.” Ett exempel är Stephen Hawking som behöver ”israelisktillverkad teknik för att kunna andas och kommunicera … sitt stöd för BDS.”

Idag bor fler judar i Israel än i USA, och det trots alla säkerhetsmässiga hot på ”liv och död” mot Israel. Israel är nu i fokus för judisk framtid, och det är ”så det så det alltid var tänkt att vara … ty från Sion ska Torah gå ut, och Herrens Ord från Jerusalem.” ("As US Jewry's door closes, Jewish destiny has moved to Israel" R. Prof. D. Fischer. Arutz 7 Op-ed, 29 Dec. 2020)

Iran är verkligen världens fiende nr 1 idag

Iran var i dålig form när Trump var USA:s president, men har nu i och med Bidens tillträde rätat på ryggen och kräver att få bli hedrat och få sin vilja igenom – till stor skada för hela världen.

Dr. Eran Lerman skriver att mordet på Dr. Fakhrizadeh i höstas – han som var chef för Irans militära kärnteknikprogram och dess länk med Nordkorea i fråga om ballistiska missiler – hade stor strategisk betydelse. År 2018 avslöjade Bibi just Fakhrizadeh som huvudet för Irans kärnvapenprojekt, så det var ett allvarligt slag mot det programmet. Även om få ledare är oersättliga, så ser vi t ex efter att befälhavaren för Quds-styrkorna Soleimani dog i januari förra året, att det finns grupper, ” i synnerhet i den hemliga världen, som har svårt att återhämta sig efter en stark ledares död.”

Dessutom, om en person som han kan nås, har Iran verkliga ”problem när det handlar om sårbarhet inom underrättelse. Detta ovanpå mordet på al-Qaedas toppledare Abu al-Masri i augusti, vilket tillskrevs Israel; en massiv explosion i kärnteknikanläggningen i Natanz” i juli; mordet på Soleimani; och Israels stöld av Irans kärnteknikarkiv för flera år sedan. Alla dessa underrättelsenederlag, vilka Iran tillskriver Israel, ”har en ackumulerande avskräckningseffekt.” ("A strategic event with a message to Iran & Biden," Dr. E. Lerman, Israel Hayom Op-ed, 29 Nov. 2020)

Den israelisk-arabiske journalisten Abu Toameh avslöjade EU:s hyckleri, när man fördömde mordet på Fakhrizadeh, och därmed ställde sig bredvid de iranstödda terrorgrupperna Hamas och Palestinska Islamiska Jihad. Dessa terrorister var tillsammans med Hizbollah och Muslimska Brödraskapet rasande eftersom hans död utgjorde ännu ett ”hinder för Teherans plan att utplåna den ’sionistiska entiteten’.”

Men andra araber kunde inte fatta varför folk sörjde ”en farlig persons död, vars arbete gick ut på att tillverka kärnvapen …” Som den saudiske skribenten T. al-Hameed skriver: ”Vi frossar inte i död, men Fakhrizadeh ledde ett ondskefullt projekt” som skulle drabba hela regionen. Han skriver att alla som sörjde hans död – ovanstående grupper samt Turkiet, Qatar och Syriens Assad – är terrorister själva eller stater som stödjer terror …”

Hameed skriver att de som fördömer ”dödandet av en person … men inte fördömer Irans dödande av oskyldiga människor” inklusive syrier, irakier, libaneser och jemeniter, är fullständiga hycklare.

Den saudiska politiske analytikern M. al-Saaed skriver: ”… att göra avbrott i den iranska regimens strävan mot kärnvapenkapacitet är en långsiktig tjänst för mänskligheten”, och en annan saudier har förklarat för EU att Iran ofta använder mord för att tysta politiska opponenter.

Abu Toameh skriver att dessa reaktioner också sänder ett starkt budskap till Biden: ”Den iranska regimen är fortsatt ett dödligt hot, och ett återvändande till det kärnteknikavtal”, som Obama drev fram, ”skulle av många araber och muslimer ses om ett katastrofalt bedrägeri och ett dödligt hot mot deras länder såväl som mot Israel.” ("Arabs: Why is the EU mourning this Iranian scientist?" K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 4 Dec. 2020)

Israels FN- och USA-ambassadör Gilad Erdan reflekterade i ett tal till the Zionist Organisation of America i slutet på 2020 över hur Abrahamsavtalen ”förvandlat regionen”, lett till samarbeten på så många nivåer och förändrat sättet som många nationer i Mellanöstern betraktar sin region. ”I åratal har palestinierna hållit den arabiska världens intressen som gisslan.” Arabiska nationer förbjöds att ”erkänna Israels existens eller att ha relationer med oss såvida inte vi gav efter för palestiniernas skandalösa krav.” Detta paradigm är nu dött.

Han sa att Iran delvis är ansvarigt för ”dessa nyfunna band, då dess farliga ideologi” har förenat moderata styrkor i Mellanöstern. ”Idag står vi tillsammans mot världens främsta terror-sponsor och dess dödliga avsikter. När Israel och arabländerna förenas i en fråga, borde världen börja lyssna.”

USA:s förre israelambassadör David Friedman talade också, och sa: ”Som sionist har jag alltid respekterat och helighållit Israels rätt att själv bestämma vad som är bra för henne. Det är hög tid att vänstern i USA visar samma hövlighet … Tro inte att bara för att du bor i USA, så skulle du veta bättre än Israel vad som är bäst för Israel. Det gör du inte.” ("When Israel, Arab nations unite, world should take notice," Israel Hayom, 30 Dec. 2020)

Mission impossible [Omöjligt uppdrag] – fred med palestinierna idag

Palestinian Media Watch [PMW], en politiskt obunden organisation som bevakar arabisk media, menar att för palestinska ledare är fred med Israel möjlig endast genom att skapa ett ’judefritt’ Palestina – en stat som rensats från ”de mer än 800 000 judar som nu lever i” Jerusalem, Judéen och Samarien. Som den Palestinska Myndighetens [PA] vice premiärminister Abu Rudeina sa: ”Det blir ingen fred så länge som det finns en enda bosättning på palestinskt land.”

PMW skriver att detta ”krav bygger på det palestinska narrativet” som definierar ’Västbanken’ och ’Östra Jerusalem’ som ’palestinskt land’, trots att dessa områden aldrig lytt under ”palestinsk kontroll eller varit del av en oberoende palestinsk stat.” Och inte ens FN:s Säkerhetsråds Resolution 242 nämner ordet ”palestinsk”. ("PMW: For PA, peace means a Judenfrei state, ethnically cleansed of Jews," JP, 5 Nov. 2020)

Sarah Stern skriver om en aspekt av det palestinska samhället som gör fred med dem omöjlig. ”Föreställ er … att ni kommer till Charleston i South Carolina och ser affischer … som lovprisar Dylann Roofs hjältedåd – en vit makt-förespråkare som i juni 2015 sköt nio afroamerikaner som hade bibelstudium i sin kyrka – och att lärare i södern upphöjer Roof ”som en hjältemodig förebild som dina barn ska efterlikna”, samtidigt som sportevenemang och skolbyggnader ”får namn till hans ära.” Detta är en bild av den ”förgiftade miljö som har genomsyrat områden som kontrolleras av PA och Hamas” sedan 1993.

PMW:s Itamar Marcus, som har studerat det palestinska samhället i 25 år, dokumenterar hur PA kommunicerar uppvigling ”mot israeler och mot judarna” i läroböcker, i TV, i tidningar och på Facebook. Denna onda barnmisshandel dömer ”palestinska barn såväl som [israeliska barn] till ett livslångt lidande …”

Stern: ”För att kunna förstå en kultur och ett samhälle, se på de människor de väljer att hylla.” Fundera sen på vilket samhälle USA skulle vara om ”Roof blev en nationell hjälte.” ("A window to society's values," S. Stern, Israel Hayom Op-ed, 27 Nov. 2020)

Den muslimske araben Bassam Tawil skriver med anledning av PA:s regerande parti Fatahs firande av 56-årsdagen sedan dess första terrorattack mot Israel [den 1 januari 1965], och dess löfte att fortsätta tills Israel är utplånat. Affischen som uppmärksammade detta säger allt, med ”en karta över ’Palestina’ som fyller hela staten Israel”, och gör det ”tydligt att Fatah inte anser att Israel har någon rätt att existera.” Samtidigt säger Fatahs ledare och PA:s president Abbas och andra PA-företrädare att de ser fram emot att arbeta med Bidens regering för ”att uppnå fred” grundad på en tvåstatslösning.

Abbas vägrar att pratat direkt med Israel, och föredrar istället en FN-ledd konferens med Ryssland, Kina och EU i förhoppning om att kunna sätta press på Israel att dra tillbaka från de oförsvarbara stilleståndslinjerna från 1967, vilka inbegriper östra Jerusalem.” ("Palestinians: An Int'l Peace Conference to displace Israel," B. Tawil, Gatestone Institute, 29 Dec. 2020)

USA:s nya regering har återvänt till fredsplanen som bygger på två stater för två folk och land för fred, en plan som aldrig har fungerat och aldrig kommer att fungera. Det amerikanska utrikesdepartementets talesperson N. Price sa till journalister i Washington: ”Vi anser att det är avgörande att man avstår från ensidiga åtgärder som ökar spänningar och försvårar ansträngningar att nå en förhandlad tvåstatslösning.” Dessa ensidiga åtgärder inbegrep ”annektering av territorier, bosättaraktivitet, rivning [av terroristers bostäder], uppvigling till våld och ekonomisk ersättning till individer som avtjänar fängelsestraff för terrorism.”

Price sa att ”direkta israelisk-palestinska förhandlingar i huvudfrågorna i konflikten” behövs, och han tillade att ”Jerusalems status är de facto en sista och avgörande fråga.” [Sak 2:4-5!]

Biden har varit tydlig med att han inte planerar att återkalla deklarationen att Jerusalem är Israels huvudstad, men Price förklarade att denna ståndpunkt ”är övergående och att ytterst ska Jerusalems status avgöras genom direkta samtal mellan Israel och palestinierna.” ("US: It's critical to refrain from settlement activity…" JP, 13 Feb. 2021)

Palestinierna versus araber som vill ha fred med Israel

Palestinier fördömer regelbundet judar som besöker Jerusalems Tempelberg, där Al-Aqsa är beläget, och säger att judar ”skändar” hela området. Detta är Sunni-islams tredje heligaste plats, men nu är palestinierna också emot att ”muslimer som tror på fred med Israel” besöker platsen och kallar dem ”förrädare”.

Platsen betraktas nu av palestinier som ”deras privata egendom” och PA:s mufti i Jerusalem, Sheikh Hussein, har förbjudit ”muslimer som tror på en normalisering med Israel att besöka platsen.” Sheikh Sabri, en annan av PA:s religiösa ledare, sa att dessa muslimers besök utgör en fara och att normaliserande band med den judiska staten är ”kriminella”.

Många muslimer från Gulfstaterna har fördömt dessa ”hot och upplever sig förolämpade av palestiniernas retorik och provokationer.” Emiraten al-Aslami skriver på sociala medier: ”Så fel vi hade när vi trodde att Israel hindrar muslimer från att komma på besök …” Muslimer upplever sig också ”säkrare när de besöker moskéer under israeliskt beskydd än utan det. Israeliska poliser har beskyddat muslimer … från att attackeras av andra muslimer” för att de har band med Israel. ("Muslims: Al-Aqsa Mosque does not belong to Palestinians," Khaled Abu Toameh, Gatestone Institute, 6 Nov. 2020)

I en intervju med kuwaitisk TV anklagade D. Falasi, som är medlem av UAE:s nationalråd, PA:s ledare för att inte ha omsorg om sitt folk. De förkastade UAE:s ”coronavirus-hjälp” eftersom det skulle gå direkt till folket, och PA:s ledare då inte skulle tjäna något på det. Hamas är inte bättre. ”Folk från Röda Halvmånen har berättat för oss att de byggde ett sjukhus (i Gaza) och de överraskades när Hamas avfyrade raketer från sjukhusets tak så att Israel skulle bomba sjukhuset. Bara se hur lågt de kan sjunka.”

Falasi försvarade UAE:s beslut att etablera relationer med Israel. ”Vad tycker ni att vi ska fokusera på? Det som ligger i vårt folks intresse och rör landets utveckling, och att kunna leva i säkerhet och fred, eller på 70 år av krig som vi inte har haft något gott ut av på något sätt?” ("UAE official: Palestinian leaders 'small-time hucksters,' Iran to blame for regional ills," Israel Hayom, 10 Nov. 2020)

Underminering av västvärldens bibliska grund

Melanie Phillips skriver att de som såg ”djupet av USA:s förre president Obamas fientlighet mot Israel” är oroade av alla de f.d. Obama-medarbetare som Biden har utsett att hantera utrikes- och säkerhetsfrågor. ”Obamas fientlighet förmodas härstamma från hans vänsterideologiska tänkesätt” vilket betraktar Israel ”som en kolonialistisk ockupationsmakt …”

Det finns ett ännu mer olycksbådande skäl till att Obama och vänstern ser negativt på Israel. ”Kärnan i vänsterns agenda är att omdana västvärlden” genom att riva ner ”nationalstaten och dess kultur” inklusive dess historia, dess ”lagar, religioner, institutioner och traditioner …” De betraktar västvärldens nationalstat som ond, de vill radera alla nationsgränser och ersätta staten med ”en Kumbaya-inspirerad vision av ett broderskap som uttrycks genom transnationella institutioner och lagar.”

Massförstörelsen av västs värderingar har redan haft framgång i ”skolor och universitet, genom kulturkrig.” Trump var som president ett irriterande bakslag. I sin memoarbok skriver Obama att han ”inte är redo att överge möjligheten att omdana Amerika.” Han ser covid 19-pandemin bara som ”ett kort avbrott i den outtröttliga marschen mot en sammankopplad värld”, en värld utan ”gränser mellan nationer” och med ”transnationella företag och institutioner” som styr över alla nationer.

Denna agenda försätter vänstern i direkt ”konfrontation med både Israel och judendomen i sig.” Som Storbritanniens förre, nu avlidne, överrabbin Jonathan Sacks sa: ”Det folk som alltid står i vägen för varje universelliseringsagenda är judarna.” (4 Mos 23:9b)

Liberaler anser att västvärldens nationalstater uppstod i 1600-talets Europa, men ”konceptet att nationen är avgörande för skyddandet av liv och frihet formades för tusentals år sedan”, när mönstret för nationalstaten var ”det antika kungariket Israel, som var sammansatt av ett särskilt folk i sitt eget land och som styrdes av sina egna lagar”, med gemensam ”identitet och gemensamt syfte.”

Och om nationer inte försvarar sina gränser så kommer de att upphöra att existera. Så ett annat ”skäl till att Israel kommer i konflikt med västvärldens vänsterfalang är att hon är fullständigt fast besluten att försvara sig som nation.” ("The agenda that undermines America's bond with the Jews," M. Phillips, Arutz 7, 4 Dec. 2020)

Antisemitism och aliyah [judarnas återvändande]

Jewish Agency for Israel rapporterar att ”mer än 20 000 nya immigranter [olim] från nästan 70 länder gjorde aliyah under 2020.” Vare sig det beror på den globala dystra ekonomiska situationen, ”på covid-19, eller på att Israel har blivit ett åtråvärt alternativ för världens judar, så är siffrorna imponerande.” All dessa judar lämnade sina bekväma liv under en ”period av globala omvälvningar för att komma och bygga ett nytt liv i Israel.”

Ökningen av antalet av nya förfrågningar från potentiella olim och nya aliyah-register som öppnas är så dramatisk att Jewish Agency tror att upp emot 250 000 olim skulle kunna återvända under de närmsta fem åren om ”regeringen iscensätter en nationell plan för en så stor våg av immigration och integration.” Detta är en sak som vi ofta ber om. ("Amid Covid-19, aliyah to Israel continues," JP Editorial, 28 Dec. 2020)

Alex Benjamin, som arbetar vid European Jewish Association, bekände att EU-domstolens dom mot kosherslakt chockade honom, då man förkastade EU:s egen chefsåklagares uppfattning att ”förbud mot kosherslakt utgör ett hinder för den grundläggande rättigheten Religionsfrihet, som är inskriven i EU:s egna stadgar för grundläggande rättigheter.”

Han skriver: ”Domstolen beslutade att förbjuda slakt av djur som inte bedövats, och satte därmed sin idé om djurens välmående före religionsfrihet … Ett tydligt beslut fattades: judiska rättigheter, judisk tradition, judisk tro har nu en andra klassens europeisk status – efter djurens rättigheter.

Detta påverkar alla Europas judar vare sig de är observanta [iakttar judiska/bibliska lagar och traditioner] eller ej. ”Som ett trons folk är våra traditioner … en levande manifestation av vår tro.” Några av oss lever inte efter dessa regler, men de ”har hållit oss vid liv och de har gett oss vår identitet” i århundraden.

I konfrontation mot Europas hyckleri skriver han: ”De välmenande klapparna på axeln när våra synagogor attackeras, när man spottar på vårt folk, när vi förbannas och mördas på Europas gator.” De säger: ”Europa är inte Europa utan judar”, och ”Vi älskar er”. Men det är hyckleri ”att säga att vi är viktiga och att vi spelar roll, när de lagstiftar ihjäl vårt liv och vår existens i Europa.” ("The moment the Jew became a second-class citizen in Europe again," A. Benjamin, TOI Blogs, 17 Dec. 2020) Vi ser på detta som ännu en nådefull väckningssignal från Gud till sitt folk, att det är dags att ”fly från Babylon.”

Covid 19-krisen har lett till ökad antisemitism. Förra året visade en internetartikel från Anti-Defamation League [en organisation med syfte att stoppa kränkningar mot judar] ”bilder som vit makt-förespråkare, israelmotståndare och antisemiter hade delat på sociala medier”, där judar anklagas för att ”avsiktligt sprida covid-19.”

Idag kan stora medieföretag användas som moderna exempel på det urgamla ”antisemitiska förtalet att judar sprider sjukdomar”, och de rapporterar också det falska påståendet att Israel undanhåller vaccin från palestinierna. Som exempel publicerade AP en rubrik: ”Palestinier får vänta när Israel börjar dela ut covid 19-vaccin”, och Guardian: ”Palestinier exkluderas från israelisk vaccineringskampanj då sprutorna går till bosättare.” Först halvvägs genom Guardians artikel framgår det att ”PA inte officiellt bett Israel om hjälp”, eftersom man klippte alla band med Israel förra året.

Man informerar inte heller läsaren om att Osloavtalet gör PA ansvarigt ”för hälsovård, inklusive vaccinationer” för hela sitt folk. Ändå vaccinerar Israel icke-israeliska palestinier i Östra Jerusalem, och planerar att vaccinera alla palestinska fångar samt arbetare som arbetar i Israel för sitt uppehälle. ("Media adopts canard Israel denies vaccine to Palestinians," L. Harkov, JP Analysis, 4 Jan. 2021)

Som under Noas dagar

Dr. Chaim Cohen, som är sociolog vid Hebreiska Universitetet, skrev om ett ”uppenbart men fullständigt förbisett faktum”, att sedan kommunismens fall 1990 har det tjugoförsta århundradet visat sig vara totalt annorlunda mot det tjugonde. ”Det senare präglades av en lång militär konflikt, från 1913 till 1990, mellan västvärldens ”makter och ideologier”, som resulterade i 150 miljoner människors död. Hittills under det tjugoförsta århundradet ”har inga större militära konflikter mellan världsmakter uppstått. 

Varför? Därför att det har skett en hundrafaldig världsvid ökning av affärer, rekreation och turism sedan mitten av 1900-talet. Enkelt uttryckt: västvärlden har haft alltför fullt upp med att ’festa, tjäna pengar och leva det goda livet’ för att kasta bort liv, idéer och materiellt välstånd på ideologiska militära konflikter.” [Som Yeshua sa, slutet kommer under dagar som liknar Noas - de och drack, de gifte sig och blev bortgifta, och sen … (Matt 24:36-39)] ("The Global Village or a Global Death Trap?" Dr. C. Cohen, Arutz 7. 18 Feb. 2021)

Upploppen i Washington DC

Innan dessa upplopp ägde rum upprördes evangelisten Franklin Graham av att se hur det amerikanska Representanthusets ändrade officiella regler till förmån för ett könsneutralt språk utgör en direkt attack på Guds auktoritet. Demokraternas ledare ändrade reglerna ”för att förankra det de kallar ett genus-inkluderande språk och att stoppa användandet av så kallat icke-inkluderande ord.”

Graham: ”Kan ni förstå att de faktiskt föreslår ett förbud mot att man använder ord som far, mor, son, dotter, faster, farbror, man och hustru?” Citerande Första Mosebok 1 sa han: ”Bibeln undervisar att skillnaden mellan könen är gudomligt inrättad”, och att radera dessa distinktioner ”är att hytta med knytnäven i Skaparens ansikte och att försöka förneka Hans auktoritet.”

Sedan, i reaktion på hur demokraten Emanuel Cleaver, som är ordinerad metodistpastor, avslutade bönen vid den 117:e Kongressens inledande session [den 3 januari] i en hinduisk guds namn, och sedan med orden ”Amen and a-woman”, sa Graham: ”Amen betyder helt enkelt ’ske så’ … Det har ingenting med kön att göra.” [Denna s.k. ordlek fungerar inte på svenska, och i ärlighetens namn inte på engelska heller, den är bara plump. På engelska tyckte pastorn att det skulle låta som ”en man och en kvinna”. Översättarens kommentar.]

”Med sorg konstaterar vi att inte ens bön är helig i vår Kongress … En sak är klar – vi behöver mer av den varan. Amen!” ("'Shaking a fist in the Creator's face'": Franklin Graham slams gender-neutral House rules, 'Awoman' Prayer," Jon Brown, The Daily Wire, 6 Jan. 2021)

Allt detta var förspelet till upploppen den 6 januari. Mot bakgrund av det vi just läst, hade Gud redan lämnat Kapitolium [USA:s parlamentsbyggnad)?

Gud, upprätta/omvänd oss! Låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.Ps 80:4

Chuck & Karen Cohen