Shalom vänner,

Otto von Bismarck (1815-1898) sa: ”Politik är det omöjligas konst … En statsman … måste vänta tills han hör ljudet av Guds fotsteg, och då hoppa upp och gripa tag i fållen på Hans mantel.” Om vi byter ut några nyckelord, får vi en god definition av förbön: Bön är det omöjligas konst. En bedjare väntar tills han hör ljudet av Guds fotsteg, och hoppar du upp och griper tag i fållen på Hans mantel – och är sedan ledd i de böner som är i linje med Guds vilja (Amos 3:7).

Från Babels förvirring till Shavuots enhet

Människor byggde Babels torn för att undvika att bli utspridda, eftersom de ville leva i enhet och genom enhet för att nå Guds tron. Gud förbjöd att Hans fallna skapelse skulle göra det; Han förvirrade deras språk och spred ut dem över jorden.

Vid den första Shavuot (Pingst) efter Yeshuas uppståndelse föll den Helige Ande över 120 Messianska judar som tillbad Messias i Guds hus i Jerusalem. Gud använde deras ”babbel” av språk – tungomål – för att berätta om sina underbara verk för judar från många olika nationer, och ytterligare 3000 judar adderades till den nyligen bildade Messias Kropp. Han använde det som först var ett straff – olika språk för att förhindra en ogudaktig enhet – istället som sitt verktyg för att av de många skapa en Kropp (Rom 12:5).

I Messias är vi ett, också med våra olika uppfattningar. Utanför Messias finns det ingen relation med Gud, inga förbund, inga löften, inget hopp (Ef 2:12), ingenting utom slutlig utplåning. Vi har svaret på världens existentiella fråga – och svaret är Messias och Honom som korsfäst – men världen har vänt sig så långt bort från sin Skapare att den inte längre vet hur den ska ställa rätt fråga.

Tecken i tiden

Intercessors for Israel fick en fråga av en broder som blivit ”utmanad” av Chucks påstående i en fredags Bönepunkter, där det stod att även om vi inte är säkra på vad Gud gör i just denna tid i historien, så ser vi att Han förbereder scenen för sin Sons återkomst. Brodern undrade vilka ”tydliga tecken” vi ser.

Chuck tackade honom för att han skrev just ”tydliga tecken” eftersom kristna ibland letar efter tecken som sker endast en gång i Bibeln, eller tecken som inte är tydligt beskrivna, och sen måste man gissa om den eller den händelsen är det eller det ”tecknet”. Här följer emellertid några tydliga tecken i världen idag:

1. De goda nyheterna om Messias Yeshua har gått ut från Jerusalem till jordens ändar, och återvänder idag från jordens ändar till Sion (Matt 24:14, Apg 1:7-8).

2. Sedan 1885 har de utspridda judarna återsamlats från jordens ändar i betydande antal (Jes 43:5-7, Jer 31:10).

3. Precis som Hesekiel 37:10 beskriver så formar Gud ur Förintelsens gravar en mycket stor skara/armé i Israel – IDF (Jes 41:14-16, Mika 4:11-13).

4. Som vi sett under det senaste kriget mot Gaza, är Jerusalem fortfarande den stora bördan för Islam och västvärlden, och det är bara judiska och kristna sionister som vill att Israel ska äga staden (Sak 12:2-3, 14:1-4).

5. Icke-judiska kristna hjälper till med Israels återupprättelse (Jes 40:1-2, 49:22, 60:1-11, Jer 31:6-7).

6. Israeliska judar blir frälsta och Kroppen i Israel växer. Det är viktigt eftersom Yeshua sa att Han inte kommer att återvända förrän Han hör från sin utvalda stad Jerusalem: Välsignad är Han som kommer i Herrens namn! (Matt 23:39)

7. Exakt tidpunkt för Hans återkomst kan vi spekulera kring, men det största tecknet är att alla dessa tecken syns nu! Kom, Herre Yeshua! (Upp 22:17-21)

Profetiska nyheter

Anti-Gud: Hur långt har USA:s regeringen rört sig från en gudlig väg? New Yorks demokratiske kongressledamot Jerry Nadler deltog i en diskussion om den kontroversiella Jämställdhetslagen (Equality Act) och tillrättavisade där en annan kongressledamot som vågade referera till Bibeln i sin kritik mot lagen: ”Guds vilja är ointressant i den här Kongressen.” ("'God's will is no concern of this Congress': NY Dem Nadler rejects God during debate over Equality Act," Faithwire, 5 Mar. 2021)

Anti-Bibeln: Den brittiske krönikören Melanie Phillips beskrivning av det hon ser i Väst idag, överensstämmer med hur Paulus beskrev den sista tiden (se 2 Tim 3:1-13): ”Västvärldens värderingar möter aggressiva attacker utan motstycke när de konservativa tystas av liberaler som förgiftats av sin egen kulturella makt … Och trångsyntheten gentemot judar och Israel når naturligtvis nya höjder.” Hon säger att denna ”omkastning av sanning och lögn, rätt och orätt, offer och förövare har accelererat under flera årtionden.” Jämför det med Jesaja 5:20-23.

Phillips anser att nyckeln till förståelse för ”attacken mot Väst … är judiska värderingar. Även om kristendomen har bäddat in dessa värderingar i Västs kultur, så är det den Mosaiska lagen i sig, som de tar på sikte på, de ”som har föresatt sig att utplåna rätt, sanning, sexuell avhållsamhet och att riva upp biologisk identitet.” Bibelns moral förkastas ”till fördel för universalisering av ideologier, såsom moral och kulturell relativism”, vilka ersätter idén om ”objektiv sanning med subjektiv åsikt” så att det som är rätt eller sant formuleras som ”det som är rätt eller sant för mig”. Utan objektiv sanning finns inga lögner. ”Det är ett skäl till att inte ens verifierbara fakta biter på den blinda övertygelsen hon israelhatare.”

Alla dessa ideologier som ersätter biblisk sanning landar i att vara anti-judiska och anti-Israel. ”Moralisk relativism förnekar moralkoden i den Mosaiska Lagen … Miljörörelsen, som förnekar att människan skulle vara överlägsen den naturliga världen, devalverar mänskligheten till förmån för planeten. Materialismen, eller uppfattningen att allt i universum har en materiell förklaring, förnekar Guds existens. Transnationalismen avfärdar betydelsen av den enskilda nationen med sin särskilda kultur och rätt, vilket i själva essensen i judendom …” ("Meghan Markle & the Jewish question," M. Phillips, Israel Hayom Op-ed, 14 Mar. 2021)

Dennis Prager betraktar också ”det rådande inbördeskriget” i Väst som ett mellan judisk-kristna värderingar och den radikala vänstern, som förkastar de värderingarna. Judendom och kristendom är båda grundade på Gamla Testamentet, och även om ”kristna också tror på Nya Testamentet, skulle bara en kristendomsfientlig person påstå att Nya Testamentet förnekar värderingarna i det Gamla.”

Han räknar upp dessa värderingar: ”Objektiv moralisk standard kommer från Gud … om det inte finns någon Gud som säger att mord är fel, kan mord vara subjektivt fel men inte objektivt.” Om icke-troende anser att mord, stöld eller andra handlingar är fel, men inte baserade på Guds lagar, så är det åsikter och inte moraliska fakta. ”Utan Bibelns Gud finns inga moraliska fakta.”

”Gud dömer vårt beteende”, så vi står till svars inför Honom för hur vi beter oss.

”Precis som moral härrör från Gud, så gör också rättigheter det …”

Människan är unik i sitt värde” eftersom endast hon ”är skapad i Guds avbild.”

”Världen är grundad på en gudomlig ordning, med gudomligt fastställda distinktioner”, som t ex ”Gud och människa, man och kvinna, människa och djur, gott och ont, naturen och Gud.”

”Människan är inte i grunden god … Religiösa judar och kristna förstår att livets hårdaste kamp är den mot ens egen natur …” Och eftersom människan i sig själv inte är god ”får vi inte lita på att våra hjärtan leder oss till ett korrekt beteende … Känslor gör oss mänskliga, men de får inte styra våra liv. Detta skiljer dem som grundar livet på Bibeln från dem i Vänstern.”

”Alla människor är skapade i Guds avbild. Därför har ras ingen betydelse …”

”Fruktan för Gud är fundamentet för moral …” I större delen av Väst ”fruktar människor tryckt, elektronisk och social media” mer än de fruktar Gud. [Vi ser att det är ett problem i Församlingen också.]

”Människor har fri vilja. I den sekulära världen finns inte fri vilja eftersom allt mänskligt beteende hänförs till gener och miljö. Endast en religiös världsbild, som gör anspråk på existensen av en gudomlig själ, något som är oberoende av gener och miljö, tillåter en fri vilja.”

Prager sammanfattar: ”När judisk-kristna principer överges, kommer ondskan att ta över till slut … När kristendomen dog i Europa fick vi kommunism, fascism och nazism. Vad kommer vi att få i USA …?” ("The American Civil War is over Judeo-Christian values," D. Prager, The Daily Wire, 3 Apr. 2021)

Är vägen för Anti-Krists framträdande avslöjad? Niall Ferguson, som är medarbetare i Hoover Institution och en känd historiker, varnade i en TV-intervju för att samhället hyser ”religiösa känslor för politiska personer och ideologier” på samma sätt som religioner gör för sina gudar. ”Vi har att göra med inte bara förfallet av traditionell religion, men vad värre är, framträdandet av nya falska religioner, politiska religioner …”

1900-talet bevisar ”att när människor tar sina religiösa känslor och applicerar dem på politiska ideologier, kan fruktansvärda saker hända.” Karl Marx betraktades som ”en profet och Marxism är ett slags religion”, och de flesta trogna nazister såg Hitler som ”den tyska nationens förlossare …” ("Organized religion 'decays' as political ideologies are increasingly viewed in a religious light", N. Ferguson, Fox News, 14 June 2021)

Sakarja 12:2-3: Israel Today rapporterade om ett uttalande som fick varningsklockor att ringa för många judar och kristna, ”då Turkiets president Erdogan inbjöd Påven Fransiskus till att göra gemensam sak mot Israel. Erdogan, som ser sig själv som ledare för den sunnimuslimska världen och Påven som ledare för den kristna, sa till Påven i ett telefonsamtal: ”Hela mänskligheten borde förena sig mot Israel.” ("All of humanity should be united against Israel!" Israel Today, 18 May 2021)

Operation Murens Väktare

Detta var namnet på Israels nyligen genomförda krigsinsats mot terroristerna som styr Gaza. Här följer ett facebookinlägg av vår son Michael: ”Här är en tankeövning för den som anser att Israels svar på Hamas raketregn skulle vara ’oproportionerligt’: Föreställ dig hur de senaste 48 timmarna skulle ha sett ut, utan Iron Dome: över 1000 raketer som urskillningslöst exploderar över hela den befolkade kuststräckan.

Det är var terroristerna ville se hända. Det är vad de försökte åstadkomma. Att Israel har medlen att effektivt försvara sig mot sådana attacker, innebär inte att sådana attacker ska nonchaleras. Ett proportionellt svar är inte ett som står i relation till de tre till fem raketer som kom igenom, utan i relation till de över 1000 raketer som terroristerna attackerade oss med.”

En stor del av världen skrek över Israels fräckhet att försvara sin civilbefolkning genom att slå tillbaka mot Hamas i Gaza, även om dessa avsiktligt bäddat in sig och sina missiler bland sin civilbefolkning. Överste Richard Kemp skrev: ”Hamas är ingen match för IDF, och skulle snabbt och mycket enklare kunna besegras genom trubbig och förkrossande militär kraft”, men Israel försöker att minimera antalet civila offer. Hamas vet det, och attackerar därför israeliska befolkningscentra i hopp om att IDF:s motattacker ska döda civila gazabor, vilket i sin tur skulle väcka världens vrede mot Israel. ”Med mänskliga sköldar som det fundamentala elementet i varje operation är Hamas den första ’armén’ i historien som använder sin egen civilbefolknings liv som ett vapen i krig.” ("Trumpets & tank engines: A turning point in Gaza?" R. Kemp, Gatestone Institute, 16 May 2021)

David Weinberg citerade Charles Krauthammer som 2014 skrev: ”Att avsiktligt föra krig så att ens eget folks död blir ’bra nyheter’ … är moraliskt och taktiskt vansinne. Men det vilar på en mycket rationell premiss: Utifrån världens orwellska behandling av Israel, påspädd med en blandning av klassisk antisemitism, på gränsen till total historisk okunnighet och en reflexmässig sympati för Tredje världens skenbara underdog, underminerar bilder på civila palestinska offer stödet för Israels legitimitet och rätt till självförsvar. I en värld av sådana etiskt kafkaliknande inversioner, kan Hamas ondska börja verka rimlig. Hela poängen är att dra till sig israelisk moteld; att skapa döda palestinier för internationell TV.”

Och internationella ledare sväljer faktiskt Hamas ”folkmordsagenda” och krigsbrott, då man accepterar deras ”exploatering av sitt eget folks blod …” Man säger att man står bakom palestiniernas rättigheter”, samtidigt som man ignorerar Hamas dödliga attacker mot Israel, bortser från deras antisemitiska propaganda och från Irans stöd.

Världen erkänner nätt och jämt att Hamas avfyrade mer än 4000 raketer mot civila israeler, vilka, om det inte vore för ”Israels rigorösa civilförsvar och omfattande och dyra antimissilförsvarsystem”, skulle har dödad mängder med människor. Men man klagar fortfarande på att dödstalen är ”oproportionerliga”, vilket måste tolkas som att inte tillräckligt många israeler ”dödades, för att rättfärdiga Israels militära motattacker mot Hamas. Hur många israeler måste dö för att västvärldens omoraliska symmetri och samvetsbetänkligheter ska bli tillfreds?”

Västs intellektuella accepterar ”palestiniernas ’Vredens Dag’-upplopp och att missiler skjuts mot den Judiska Staten som om vredesutbrott, men inte ansvarstagande och resonabelt beteende, är normalt för dem. Detta är den mjuka trångsynthetens låga förväntningar på palestinierna, i motsats till den hårda trångsynthetens krav på ouppnåelig oklanderlighet från Israel.”

”Golda Meir sa en gång: ’Vi kan förlåta araberna för att de dödar våra barn. Vi kan inte förlåta dem för att de tvingar oss att döda deras barn. Vi kommer inte att få fred med araberna förrän de älskar sina barn mer än de hatar oss.’ Till detta vill jag [Weinberg] lägga att israeler kan förlåta världen för att man ställer sig bakom palestinska rättigheter. Vi kan inte förlåta världen för att den låter palestinierna tro att Israel alltid ska få skulden oavsett provokation. Det kommer inte att bli fred förrän globala aktörer älskar sanning mer än de njuter av att drämma till Israel …” ("The global criticism of Israel against Gaza is galling," D. M. Weinberg, JP Op-ed, 20 May 2021)

JP:s Herb Keinon skriver att efter kriget kommer röster om att återuppta ”tvåstatslösningen som det enda sättet att lösa detta obehagliga problem att höras.” De flesta israeler anser inte att detta är ens en rimlig möjlighet i en överskådlig framtid, men kommer ändå att få höra: ”Se bara till att skapa en palestinsk stat och få äntligen ett slut på det här.”

Han skriver: ”Utöver den naiva enkelheten i alltihop (som om Hamas skulle vara tillfreds med en verklighet i vilken Israel över huvud taget existerar), bortser den också från det israeliska psyket … och hur händelser som traumatiserar landet … inte enkelt raderas eller glöms när de upphör.”

Den Andra Intifadan inleddes i september 2000, varade i fem år och påverkade varje israel med sin ”avtrubbande terror”. Nationen har aldrig hämtat sig. Många av Israels vänner är upprörda över hur Israels politik därefter tog en högersväng, och undrar hur Israel kunde skifta från vänster- till högerregeringar. ”Verkligheten gav sig till känna. En tuff och ofta brutal verklighet som tvingade folk att justera sin världsbild, att omvärdera sin uppfattning om vad som var och inte var möjligt. Det senaste kriget mot Gaza gav ännu en dos av brutal verklighet som kommer att påverka det israeliska psyket i många år.” ("Factoring in the Israeli psyche when rockets stop falling from Gaza," H. Keinon, JP analysis, 15 May 2021)

Hamas stadgar

Dror Eydar noterar att så snart ”Israel gick på offensiven” och attackerade Hamas militära baser, huvudkvarter, raketlager, avfyrningsramper och tunnelnätverk, beordrade nationerna Israel att avbryta och att tala med Hamas. ”Om västerländsk rationalism vore grunden för politiskt och diplomatiskt agerande i vår region, så hade det kanske fungerat, men Hamas världsbild är fullständigt annorlunda, som deras stadgar från 1988 avslöjar. De utgör Hamas viktigaste ideologiska dokument. Dess ledare erkänner sitt fulla förpliktigande till dessa stadgar, och understryker att rörelsen inte kommer att ändra en enda stavelse i dem.”

Det inleds med Hamas slogan: ”Allah är dess mål, Profeten är dess föredöme, Koranen är dess konstitution: Jihad [heligt krig] är dess medel och döden för Allahs skull är dess högsta önskan.”

Hamas är en del av det Muslimska brödraskapet, och citerar dess grundare al-Banna: ”Israel kommer att existera och fortsätta att existera tills islam utplånar henne, precis som [islam] utplånat andra dessförinnan.”

Hamas huvudmålsättningar uttrycks som att utplåna staten Israel, döda alla judar världen över och att inte ge upp en tum av ”Palestina”, vilket för dem når från Jordanfloden till Medelhavet. De proklamerar också att varje fredssträvan med Israel är anti-Allah, eftersom den enda ”lösningen på det palestinska problemet” är jihad.

Hamas säger att fred och trygghet för judar och kristna endast är möjlig ”under islams vingar” – som dhimmis – som andra klassens medborgare. För alla andra religioner gäller att deras anhängare antingen måste konvertera till islam eller slaktas. ("To understand Hamas, look at its manifesto," D. Eydar, Israel Hayom Op-ed, 18 May 2021)

Jerusalem – sista tidens fokus

Vissa kristna har en tendens att glömma att destinationen för Herrens återkomst är Jerusalem. Och eftersom det är så, försöker fienden alltid att rycka staden från Israel. Kriget över Jerusalem kommer att intensifieras tills dagen för Hans återkomst, så i synnerhet vi som har privilegiet att bo i den ropar ofta: ”Baruch haba b’shem Adonai!” (Matt 23:39)

Så snart det senaste kriget mot Hamas avslutats, sa Hamas ledare Haniyeh att de kommer att fortsätta att ”försvara” Jerusalem och befria Al-Aqsa-moskén – det vill säga hela Jerusalems Tempelberg. Hamas namn på detta krig är ”Jerusalems Svärd”.

Haniyeh instämde oavsiktligt med Bibeln när han sa att ”Jerusalem är alltjämt centrum för konflikten”. Han tillade att raketelden från Gaza, upploppen på Tempelberget och på andra platser helt hade fokus på att försvara Jerusalem. ("Hamas' Haniyeh vows to destabilize Jerusalem, thanks Iran for support,'' JP, 22 May 2021)

I ett annat tal sa han: ”Detta krig besegrade illusionerna om förhandlingar, besegrade århundradets avtal … besegrade bosättningsprojekten, besegrade planerna på att samexistera med den sionistiska ockupationen, besegrade planerna på att normalisera [relationerna] med den sionistiska ockupationen”, med avseende på Abrahamsavtalen mellan Israel och Förenade Arabemiraten [UAE], Bahrain, Marocko och Sudan. Han tillade också att ”Jerusalem är kärnan i konflikten.” ("…Hamas 'victory' reversed trend of Arab normalization with Israel," Israel Hayom, 23 May 2021)

Efter kriget sa Hizbollahs ledare Nasrallah: ”… att våldföra sig på Jerusalem skiljer sig från alla andra saker”, och uppmanade muslimer att instämma i att varje judisk skymf mot Jerusalem kommer att leda till regionalt krig och Israels utplåning. ("IDF: Nasrallah tried to threaten Israel, looked weak and sick instead, JP, 25 May 2021)

Araber hånar Hamas och avslöjar Iran

Vi citerar ofta Khaled Abu Toameh, en israeliskarabisk muslim som talar ut sanningen och inte är politiskt korrekt. Han rapporterar om att många araber hånar Hamas anspråk på att ha vunnit det senaste kriget, och anklagar dem ”för att ljuga för palestinierna och för resten av världen.” De håller ”Hamas ansvariga för den omfattande förstörelsen” och för förlusten av oskyldiga palestinska och israeliska liv – allt för att tjäna Irans intressen.

När den arabiske journalisten A. Taha fick frågan om Hamas hade vunnit kriget, svarade han: Betyder seger att man använder kvinnor och barn som mänskliga sköldar? Är det seger när 269 palestinier dött och 8900 skadats i Gazaremsan?” Han tillade att hundratals av Hamas raketer slog ner i Gaza och dödade kvinnor och barn, och drog slutsatsen att Hamas ledare vann, men folket förlorade.

Den emiratiske journalisten M. Taqi proklamerade via Twitter: [Allahs] förbannelse över alla som exploaterar Al-Aqsa-moskén, det palestinska problemet och folket för egen personlig ära och vinning … [Allahs] förbannelse över förrädarna som sålde det palestinska problemet för att skänka det på ett silverfat till Irans mullor.”

Den marockanske politiske analytikern S. Al-Kahel skriver att Hamas inte vill att ”den israelisk-palestinska konflikten ska upphöra”, eftersom den producerar välstånd för deras ledare. Hamas betjänar Iran och får vapen och pengar därifrån, så oavsett resultat kommer Hamas att utropa ”fred, även om man gör det bland ruiner och likkistor.”

Den saudiske politiske analytikern A.R. Altrairi ”hånade också Hamas anspråk på att ha vunnit kriget” och påminde om hur Irans libanesiska ombud Hizbollah ”utropade seger över Israel efter att ha orsakat omfattande förstörelse i Libanons infrastruktur under kriget 2006 …” Han varnade alla västerlänningar, som försöker blidka Iran, att den iranska regimen är ”ansvarig för förstörelse och korruption i Irak, Libanon, Syrien och Jemen.” Han tillade att ”ett av Irans mål under det senaste gazakriget var att förstöra fredsavtalen emellan Israel och ett antal arabländer, och att åter utnämna Israel som arabernas fiende.”

Den emiratiske predikanten Dr. W. Yousef brännmärkte Hamas och sa: ”Hamas sköt raketer från människors hem och förvandlade Gaza till en gravplats för oskyldiga människor och barn …” ("Arabs: Hamas & Iran turned Gaza into cemetery for children," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 7 June 2021)

Irans negativa påverkan på Mellanöstern

Israels FN-ambassadör Gilad Erdan sa till FN:s Säkerhetsråd [UNSC]: ”Irans outtröttliga ansträngningar för att uppnå militär kärnvapenkapacitet, dess terrorombud som … destabiliserar regionen och dess allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, är det största hotet mot fred och säkerhet i Mellanöstern.” Samtidigt, tillade han, ignorerar UNSC Iran och slösar tid på att ”upprepat föra meningslösa diskussioner om den israelisk-palestinska konflikten …”

Erdan sa att ett återinträde i det iranska kärnteknikavtalet är ett dödligt misstag, eftersom ”de fanatiska ayatollorna kommer att använda mildringen av sanktionerna för att finansiera sina terroraktiviteter och fortsätta att i hemlighet utveckla sitt militära kärnvapenprogram.” Och så snart avtalet går ut år 2030, ”kommer de att ha internationell legitimitet att ha hundratals avancerade centrifuger som upparbetar uran, och tiden för att kunna åstadkomma kärnvapen kommer att vara nästan noll …

”För Israel utgör Iran ett existentiellt hot. Det är anledningen till att vi inte anser att vi är bundna till något avtal som inte på riktigt hanterar hotet mot Staten Israels existens.” ("We're not bound by deal that doesn't address existential threat," Arutz 7, 22 Apr. 2021)

I en intervju sa R. Grossi, som är FN:s Internationella Atomenergiorgans [IAEA] chef, det som ingen av hans föregångare vågat säga om Iran: ”Ett land som upparbetar uran till 60 procents renhet … har ambitionen att utveckla kärnvapen.” ("The Iranian nuclear genie is already out of the bottle," Oded Granot, Israel Hayom Op-ed, 27 May 2021)

Abu Toameh skriver att Iran exploaterar ”den palestinska frågan som ett verktyg för sina expansionistiska planer i Mellanöstern, samtidigt som man deltar i indirekta förhandlingar med USA:s regering i Wien för att återuppväcka det iranska kärnteknikavtalet från 2015”, vilket Iran aldrig undertecknade. EU:s diplomater som pratar med Iran ”verkar omedvetna om arabvärldens växande oro över Tehrans stöd till terror och dess inblandning i flera arabländers interna angelägenheter.”

Många araber hånar Iran för att man talar om sig själv som palestiniernas och Jerusalems förvarare. På sociala medier frågar de: ”Hur kan de, som dödat och drivit bort miljoner syrier, irakier, libaneser och jemeniter, hjälpa palestinierna?” Skulle Iran befria Jerusalem och ”ge henne till palestinierna, eller skulle man lägga henne till gruppen av arabiska huvudstäder som man ockuperar, såsom Damaskus, Baghdad, Beirut och Sana’a …?”

En del araber ”föredrar till och med att Jerusalem förblir under israelisk kontroll”, som en sa: ”Se på de huvudstäder som Iran ockuperar: Baghdad har enligt FN blivit den smutsigaste staden i världen och Beirut har blivit den största soptunnan i Mellanöstern. Damaskus har man förvandlat till en ruin och Sana’a har förts tillbaka till medeltiden.”

Abu Toameh: ”De araber som hånar Iran och avslöjar dess onda beteende försöker varna västvärlden: att blidka Iran genom att återuppväcka kärnteknikavtalet, häva sanktionerna eller skänka pengar till dem, kommer bara att hjälpa landets regim att begå fler brott och åstadkomma ökad instabilitet och terror i regionen.” ("The poisonous fruit of appeasing Iran's Mullahs," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 9 June 2021)

Under och efter gazakriget ”blev ett växande antal icke-judiska iranska aktivister, journalister och människor i och utanför Iran mer öppet pro-Israel.” En iransk journalist, A. Batebi, sa: Jag stöder Israel eftersom det är det enda landet i Mellanöstern som erbjuder lika rättigheter och möjligheter för judar, kristna och muslimer. Som iranier gråter vi närhelst vi ser ett oskyldigt palestinskt eller israeliskt barn dö. Men vi vet att Israel inte har för avsikt att skada dessa barn och att det är bara en sjuk terrorgrupp som Hamas som använder dem som mänskliga sköldar.”

Batebi och andra regimkritiska aktivister är rasande på att Irans pengar under årtionden har gått till att stödja Hamas och andra terrorister, samtidigt som den vanlige iraniern lider. ”Nu räcker det! Pengarna som kan användas för att ge mat till Irans barn ska inte ges till dessa palestinska mördare och terrorister.”

Företrädaren för den USA-baserade regimkritiska Nationella Unionen för Demokrati i Iran, C. Khansarinia, skriver att protesterande iranier ofta ropar: ”Syrien och Palestina är roten till våra problem!”

Den oppositionella aktivisten M. Memarsadeghi, som också lever i USA, säger att de flesta iranier förkastar ”regimens anti-Israel-propaganda sedan 42 år”, och betraktar Israel som ”en ledstjärna för frihet, fred och ekonomiska möjligheter i regionen, sådant som de längtar efter för egen del.”

Andra exiliranier står bakom ”Israel på grund av dess kultur av att uppmuntra till tolerans och den historiska vänskap som de haft med judar, vilken kan spåras tillbaka till den antika kung Cyrus den Store.” ("Iranian opposition activists back Israel in latest round of violence," Israel Hayom, 21 May 2021)

Bidens USA och Israel

Relationen mellan USA och Israel är mer osäker under Biden än den var under Trump. I mars månad publicerades Bidens dokument Interim National Security Strategic Guidance [ung. provisorisk nationell säkerhetsstrategi]. Avsnittet om Mellanöstern lyder: ”Vi kommer att bibehålla vår orubbliga förpliktelse till Israels säkerhet, samtidigt som vi försöker uppmuntra integrationen med dess grannar och återuppta vår roll som befrämjare av en livskraftig tvåstatslösning.” Denna ”tvåstatslösning” mellan Israel och palestinierna är obiblisk och kommer att driva USA in i Guds Domens Dal (Joel 3:1-2).

Dokumentet fortsätter: ”Vi tror inte på att militär makt är svaret på regionens utmaningar, och vi kommer inte att ge våra partners i Mellanöstern fria händer att genomföra politik som går emot amerikanska intressen och värderingar.” ("White House policy: No 'blank check' for Israel," Arutz 7, 5 Mar. 2021) Så Israel och de arabiska nationerna måste följa USA:s ”demokratiska” linje – tolkad av Demokraterna och Biden – annars kommer USA att ta sina leksaker och åka hem?

Innan han gjorde sitt första officiella besök i Mellanöstern ”upprepade USA:s utrikesminister Blinken sitt stöd för en tvåstatslösning som enda sättet att skapa hopp för israeler och palestinier …” Återupplivandet av denna så kallade lösning inträffar emellertid när Hamas popularitet skjuter i höjden och den Palestinska Myndighetens [PA] president Abbas popularitet är i botten.

Efter gazakriget genomförde palestinier i Judéen och Samarien stormöten där de viftade med Hamas flagga och lovprisade Hamas och Palestinska Islamiska Jihad [PIJ] ”för att ha beskjutit Tel Aviv och andra israeliska städer …” På Tempelberget demonstrerade tusentals och ropade: ”Vi är Mohammed Deifs män!” Deif är chef för Hamas militära del och ”Israels mest eftersökta terrorist …”

Vid några av dessa stormöten avfärdades Abbas som ”förrädare, USA:s agent och israelisk kollaboratör.” Abu Toameh undrar om Biden förväntar sig att ”Abbas ska verka för bildandet av en palestinsk stat jämsides med Israel, samtidigt som han är belägrad av sitt folk på grund av sin förmodade tro på fred med Israel?” Vad tror USA att Abbas kan göra ”när han inte ens kan besöka den hamaskontrollerade Gazaremsan, som är hem för nästan två miljoner palestinier?” Det är bara så länge som ”Israel vidmakthåller kontrollen över säkerheten” i Judéen och Samaria som Abbas är säker, eftersom det endast är tack vare Israels närvaro som han kan behålla makten och Hamas hindras att ta över.

En opinionsmätning som gjordes nyligen visar att 57 procent av palestinierna motsätter sig tvåstatslösningen. 57 procent ”ställer sig också bakom den väpnade kampen och det folkliga motståndet mot Israel.” Hur kan Blinken ens tänka på ”fred” när den vanlige palestiniern hyser ”grundmurade antiisraeliska åsikter” och starkt stödjer ”Irans ombud och andra som önskar utplåna Israel från kartan?” ("The Palestinian voices Blinken won't hear," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 24 May 2021)

Borgmästaren i Efrat, Oded Revivi kritiserade Bidenregeringens hållning beträffande gazakriget. Som exempel sa Vita Husets talesperson J. Psaki: ”Vi är allvarligt oroliga för … fördrivningen av muslimer från sina hem i ett bostadsområde i östra Jerusalem, och vi fördömer också beskjutningen av raketer in i Israel.”

Revivi sa att jämförelsen av ”lagliga beslut fattade i en juridisk domstol” med raketbeskjutning mot civila är ”skandalöst och motbjudande”. Och när en talesperson för USA:s utrikesdepartement sa att USA ”fördömer raketbeskjutningen, stödjer Israels rätt att försvara sig, och uppmanar alla parter att återgå till lugn” var det endast en fortsättning på den ”moraliska relativismen” som beskyller båda sidor för våldet.

Denna idé att ”båda-sidor-bär-ansvaret” är en gåva till Iran och Hamas som ser ”att Israel inte längre åtnjuter samma amerikanska politiska stöd som hjälpte till att bevara freden under senare år.” På Trumps tid ”visste Israels fiender att USA stod med Israel och att den judiska staten skulle få stabilt politiskt och diplomatiskt stöd om den attackerades. Det tror de verkligen inte nu.” ("Blinken needs to be clear during his visit to Jerusalem," O. Revivi, JP Op-ed, 25 May 2021)

Den Mellanöstern-baserade araben Bassam Tawil skriver att Bidenregeringens begäran att ”Kongressen ska avsätta 75 miljoner dollar som hjälp till palestinierna, och dess avsikt att återöppna ett konsulat i Jerusalem, vilket i praktiken är en amerikansk palestina-ambassad, skickar fel budskap till palestinierna, eftersom sanningen är att både Hamas och PA har ett och samma mål: utplåningen av Israel och etableringen av en islamisk stat i dess ställe.” De har bara olika tillvägagångssätt för att uppnå det – diplomatiskt eller via jihad – men ingen av dem har ”minsta intresse av något slags fred med Israel.”

Så hur kommer palestinierna att se på Bidens planer? ”Om du avfyrar 4000 raketer och missiler mot Israel, så får du ett USA-konsulat i Jerusalem och miljontals dollar av amerikanska skattepengar. Det fungerar!” ("Biden Administration rewards terrorists: Abbas & Hamas," B. Tawil, Gatestone Institute, 1 June 2021)

Den explosiva ökningen av antisemitismen

Gud är så ivrig att samla sitt utspridda folk att Han till och med är villig att sända jägare som driver dem hem (Jer 16:16). Och om vi lever i den sista tiden, så ska vi förvänta oss en ökning av antisemitisk aktivitet, eftersom de flesta judar i Väst lever alltför bekvämt och är så ovilliga att återvända.

Michael Freund skriver att endast de som medvetet vänder bort blicken kan undgå ökningen av amerikansk antisemitism: ”en kall, osentimental kontroll av fakta” leder till den ofrånkomliga slutsatsen att judehatet exploderar ”över hela det samhälleliga och sociala skiktet i USA, sipprar in i allt från politik till populärkultur. Det är dags att bli orolig …”

Under senare delen av 2020 ”publicerade FBI sin årliga rapport över hatbrott” i USA. Då 20,1 procent av alla hatbrott under 2019 hade religiösa motiv, var mer än 60 procent av dessa riktade mot judar – en ökning med 14 procent sedan 2018. Judarna utgör knappt två procent av USA:s befolkning”, men de är måltavla för sex av tio religiöst motiverade hatbrott.

Denna statistik representerar endast rapporterade händelser. Det finns ”skäl att tro att omfattningen … av antijudiska aktiviteter” är mycket värre. Innan FBI:s rapport publicerades ”gav den Amerikanska Judiska Kommittén sin första rapport om Antisemitism i Amerika,” i vilken man avslöjade hur illa situationen verkligen är, då ”76 procent av de judar som utsattes för antisemitiska tillmälen eller våldsamheter” inte anmälde det. Så den verkliga omfattningen av antisemitism är mycket värre än vad många tror.

En annan mycket oroande aspekt är att till skillnad från ”andra former av trångsynthet mot etniska eller religiösa grupper, som vanligtvis kan hänföras till den ena eller andra sidan av det politiska spektrumet, så är antisemitism ett förenande fenomen som såväl vänster- som högerextremister med glädje deltar i.” Samtidigt som de är oense om nästan allt annat, så hatar vita nationalister och svarta rasister i lika hög grad judar, vilket gör antisemitism till ”den mest lättantändliga formen av hat där ute …” Lägg till det den ljumma ”reaktion som antisemitismen ofta möter från den övriga befolkningen, jämfört med andra former av trångsynthet, och du har ingredienserna för potentiell katastrof …”

”Om judisk historia kan vara till någon ledning, så är det som väntar amerikanska judar knappast uppmuntrande.” De kan bedra sig själva, och tro att USA är annorlunda, att det är den plats av alla under nästan 2000 år av exil, som är undantaget. ”Men om ovädersmolnen i horisonten är någon indikation, så kan det vara dags för amerikanska judar att börja omvärdera sina planer innan det är för sent.” ("Why it's time to face the grim facts on rising antisemitism in the US," M. Freund, JP Op-ed, 22 Apr. 2021)

En ledare i JP med anledning av ”vågen av anti-judiska attacker i västländer” på grund av att Israel försvarade sig mot Hamas raketer löd: ”Scener med propalestinska demonstranter, några maskerade och viftande med palestinska flaggor samtidigt som de skrek hotfullt mot judar, inklusive uppmaningar att våldta judiska döttrar, frammanar bilder av den Islamiska Staten med deras flaggor och hot.” Dessa demonstrationer visar att ”regeringar i väst inte har tagit den ökande antisemitismen på allvar. De visar också att vänsterpolitiska ’fredsgrupper’ som gör anspråk på att motsätta sig rasism, aldrig fördömer eller agerar mot våld som utförs mot judar.”

Hur otroligt det är låter, större delen av västs etablerade media ignorerade dessa attacker, något som aldrig skulle ske om det handlade om angrepp på islam eller HBTQ-rörelsen. ("Israel-Hamas conflict in Gaza sparks antisemitism abroad," JP Editorial, 20 May 2021)

Melanie Phillips skriver att dessa attacker mot judar i Israel och över världen ”har mycket större kraft än många inser.” Europeiska demonstranter krävde skrikande Israels utplåning och ropade att ”Muhammeds armé är redo att slakta judar”. Från Storbritannien rapporteras om ”en femfaldig ökning av antisemitiska aktioner” under den tiden. Dessa händelser visar att ”det palestinska arabiska kriget mot Israel har omformulerats som ett krig mot judarna.”

Även om de flesta attackerna ”utfördes av muslimer, så understöddes de av den extrema fientligheten mot Israel hos ’progressiva’ grupper i Väst.” Det förekom ”förvriden rapportering, förvrängningar och anklagelser om blodsritualer” i media och vredesutbrott från många människor om att inte tillräckligt många israeler dog ”för att rättfärdiga de militära insatserna för att hindra raketbeskjutningen;” IDF:s metoder för att varna gazabor inför kommande attacker avfärdades, och den israeliska militärens operationer för att beskydda israeliska liv förvrängdes i rapporteringen till att bevisa Israels moraliska degenerering. ”Det är omöjligt att undkomma slutsatsen att förklaringen till denna annars oförklarliga perversitet gentemot den judiska staten, är en önskan att fördöma judar helt enkelt för att de är judar.”

I både den muslimska världen och i det liberala Väst ”har antijudisk fientlighet djupa rötter både i nazism och i Förintelsen. När Väst demoraliserats efter det att Förintelsen fått äga rum i Europas högkulturella epicentrum, uppmanade vänsterns intellektuella till ett totalt förkastande av nationsstaten, och de utmålade västerländska kärnvärden som fundamentalt orättvisa och diskriminerande. Detta ledde i sin tur till grundsatsen att Israel var ett kolonialt och olagligt projekt, sionism var rasism, och judarna hade ingen självbestämmanderätt.”

Bland muslimer ”har judehat sina rötter i islamsk teologi” som fick ny luft under tidigt 1900-tal genom tillkomsten av ”politiserad islam, vars grundlagsideologer fann inspiration från både kommunism och nazism.”

Sålunda är kriget mot västerländsk civilisation och mot judarna faktiskt en ”oavslutad affär”. Men till skillnad från Andra Världskriget, när fascister i Väst betraktades som förrädare, ”marscherar de idag på gatorna” i de större städerna i västvärlden, ”arm i arm med dem som har vigt sig åt islamsk heligt krig mot judarna och mot den övriga ’otrogna’ världen.” ("The last, overlooked but still active front of WW II," M. Phillips, Arutz 7, 21 May 2021)

Douglas Altabef, som leder Im Tirtzu, Israels största sionistiska gräsrotsorganisation, skrev: ”Alla attacker mot någon grupp är avskyvärda; men var och en som har en historisk inblick, förstår att attacker mot judar utgör ett särskilt olycksbådande förebud.” Han påminner om vad Mark Twain sa för mer än 150 år sedan, att ”man får en bra bild av hur ett samhälle mår genom det sätt judarna behandlas.”

Så varje utbrott av judehat ”har potentialen att spridas, intensifieras och mutera till ett existentiellt hot mot värd-samhället.” Judehat är ett ”tecken på att ett samhälle är i svårigheter, att det har förlorat sin moral och högst troligt sina juridiska förtöjningar”. Och vi vill lägga till: det gör sig själv redo för Guds dom (1 Mos 12:3a, 4 Mos 24:9b).

Det var intressant att se att ”samtidigt som mycket av den hatiska antipatin riktades mot Israel, så påverkades Israel nästan inte alls.” Israeler förskräcktes av det våld som judar utsattes för i exil, och det gör dem ännu mer beslutna att försvara Israel, då de ser hur avgörande ”Israel är för det judiska folkets överlevnad.” (A Jew is a Jew is a Jew: What rising antisemitism is teaching the diaspora," D. Altabef, JP Op-ed, 29 May 2021)

Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Sion med stor iver,
med stor vrede ivrar jag för henne.
Så säger Herren: Jag ska vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem ska kallas ”sanningens stad”
och Herren Sebaots berg ”det heliga berget”.Sak 8:2-3

Chuck & Karen Cohen