Shalom vänner,

Medan jag avslutade detta nyhetsbrev, invaderade Ryssland Ukraina. Under flera dagar upplevde jag stark press i det att jag försökte lista ut vad Gud säger och/eller gör, och hur jag ska be. Till sist talade Herren till mig – inte hörbart men genom en utanför-tiden-uppenbarelse, en sådan som förklarar så många saker på ett ögonblick, men som kräver mycket tid att sätta ord på.

Han påminde mig om när Han kallade mig till watchman (väktare) för Jerusalem/Israel (Jes 62:6-7), och om att jag under de senaste åren dagligen har bett att Han ska göra mig lik Issaskars söner, som förstod tecknen och vad Israel måste göra (1 Krön 12:32). Han lät mig helt enkelt förstå att den börda Han gett mig fokuserar på Israel, och inte på någon annan nation, såvida inte det andra nationer gör påverkar Hans planer för Israel.

Hans ord lättade på pressen i takt med att jag förstod att vare sig man är ledare för Intercessors for Israel (IFI) eller en Yeshuas lärjunge som arbetar i en sekulär miljö, så behöver vi inte förvänta oss att i detalj förstå allt Han gör i dagens värld (5 Mos 29:29).

Vi kan naturligtvis be för de uppenbara sakerna – som beskydd för oskyldiga civila på båda sidor, och för att Gudsfruktan snabbt ska drabba mängder av ryssar och ukrainare och att många blir frälsta. Och för oss som är engagerade i IFI är det självklart att be att judar i båda nationerna ska göra aliyah och komma hem.

Och där ser vi goda nyheter. Ukrainska bokhandlare har sålt slut på Biblar, och tusentals ukrainska judar ber om hjälp att komma till Israel (Jer 31:8). Dessutom har troende kristna i Ryssland och Ukraina kontakt med varandra och ber tillsammans. Samtidigt ser Israel att hon endast kan förlita sig på sig själv, och allt fler israeler ser till Gud för Hans beskydd (Ps 44:5-8, 121:4). Allt detta är specifika svar på bön.

Att förstå den sista tiden

Hur är det möjligt att veta vad Gud gör i dagens värld, om vi inte ser kopplingen mellan Israels återupprättelse, frälsning och den sista tidens profetior? Om vi betonar behovet att evangeliet ska förkunnas till jordens ändar utan att också betona betydelsen i att det judiska folket återsamlas från jordens ändar till sina förfäders land, visar vi att vi bara ser hälften av det Gud gör.

Inser ni hur välsignade vi är, som lever i en tid då evangeliet förkunnas över hela världen, samtidigt som det judiska folket sedan mitten av 1880-talet har återvänt till Israels land från mer än etthundra olika nationer?

Om Israel nu betraktas i rätt bibliskt ljus, finns det då en ledtråd i Hans Ord som kan visa oss var vi är i den profetiska kalendern? Det finns bara en bibelvers som jag känner till, som tydligt avgränsar tidpunkten för Herrens återkomst. Den finns i Psalm 102. De första tolv verserna beskriver grafiskt Förintelsens fasor, varefter vi läser att det är dags för Gud att förbarma sig över Sion (102:14). Den tiden inleddes den dag (Jes 66:8-9) när Han ledde majoriteten av FN:s medlemsländer att rösta för bildandet av en judisk stat i en liten del av det som då kallades Palestina (Ps 33:10-11, Ords 21:1).

Omedelbart därefter – i linje med Psalm 102:16 – bröt stora väckelser ut över hela jorden. Detta skedde i slutet av 1940-talet och in i 1950-talet, och inbegrep miljontals kineser som blev frälsta i det kommunistiska Kina. Strax därefter kom ”Jesus-väckelsen”, som drog med sig ytterligare stora skaror in i Guds Rike, också många judar. Det är ingen tillfällighet att det startade ungefär samtidigt som Jerusalem – som ett resultat av Sexdagarskriget 1967 – inte längre trampades av hedningarna (Luk 21:24).

Sen i Psalm 102:17 (tolkat från KJV) läser vi: När Herren bygger upp Sion ska Han visa sig i sin härlighet. Uppenbarligen handlar detta om Messias andra tillkommelse, eftersom Han den första gången kom i ödmjukhet, ridande på en åsna in i Jerusalem (Sak 9:9), och korsfästes inför allas ögon. Men när vår Herre återvänder, kommer Han i sin härlighet när Han stiger ner, ridande på en stridshäst och med himlens härskaror i sitt följe (Upp 19:11-16).

Så, om inte Israel återupprättats till sitt land och Jerusalem inte är i judiska händer, kan Israels Kung inte återvända (Sak 14:3-4, 16-17). Yeshua sa att Han måste gå upp till Jerusalem för att dö (Luk 13:33) och fullborda sitt frälsningsuppdrag (Joh 19:30), och efter det att Han hade uppstått i Jerusalem, steg Han upp från Jerusalem till Faderns högra sida (Apg 1:9, 2:32-34a). När Han återvänder, kommer Han för att fullborda profetia (Matt 23:39, Apg 1:11) och för att etablera sitt tusenåriga världsherravälde i Jerusalem (Sak 14:16).

Så om Israel och Jerusalem är lika centrala för Hans återkomst som de var för Hans korsfästelse och uppståndelse, hur kan kristna, som ignorerar eller ersätter Israel, veta var i Guds kalender vi är? Hur kan de ens förstå vad det är Gud gör, när Han återsamlar sitt folk till sitt land (3 Mos 25:23) eller Hans mycket tydliga domar över alla de nationer som ställer sig i vägen för Hans slutliga förberedelser för Hans Sons återkomst (Joel 3:1-2)? Det kan de inte, och alla deras scheman och profetiska förkunnelser är i bästa fall endast delvis sanna, och i värsta fall rent bedrägeri som bygger på deras egen blindhet gentemot Guds folk, Hans land och Hans Församlings koppling till dem båda.

Är Gud allsmäktig eller har människor fri vilja?

I enlighet med hebreiskt tankesätt, vilket är det samma som bibliskt, är svaret ”Ja!” Gud är fullständigt allsmäktig (4 Mos 23:19, 5 Mos 4:39, Ps 22:29, 99:1, 103:19, 115:3, 135:6, Jes 52:7, Klag 3:37, Matt 28:18, Apg 10:36), men människor kommer likafullt att hållas ansvariga för sina beslut (5 Mos 30:19, Ords 1:31, Rom 2:6-10, 2 Kor 9:6, Gal 6:7).

En del får inte det att rimma. Men det rimmar perfekt för dem av oss som förstår att vårt människocentrerade sätt att tänka inte ändrar Guds Ords sanning. Detta är en fråga som många kristna kämpar med. Är vi verkligen beredda att låta Gud ha sista ordet, eller kräver vi att det Han gör eller säger måste verka vettigt för oss?

Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. (Jes 55:8-9) Om så är fallet, hur ska vi då leva? Vi förtröstar fullständigt på Herren Gud och Hans Ord och inte på vårt eget förstånd på samma definitiva sätt (Ords 3:5). Vi kan göra det, men det kräver att vi tränar oss i att se saker från vår plats i Honom vid Faderns högra sida (Ef 1:20) genom att äta och tillgodogöra oss Hans Ord och låta Honom leda oss som Han vill (Jer 15:16, Heb 4:12).

Gud har lovat att när vi behöver det, kommer Han att uppenbara sin sanning för oss, och ibland kommer den uppenbarelse vi får genom Ordet och Hans Ande att övergå vårt förstånd, och om det vi uppfattar överensstämmer med Hans Ord, ska vi söka Gud för att få veta om det verkligen är från Honom (1 Tess 5:21, 1 Joh 4:1).

Med hänvisning till andra stycket i denna del; det humanistiska tankesättet sätter människan i universums centrum och envisas med att allt måste kunna förstås logiskt. Men det hebreisk-bibliska sättet att tänka placerar Gud och Hans Ord i tillvarons centrum, och när vi låter Hans uppenbarelse styra vår tankeprocess, kommer vi att förstå verkligheten i ett himmelskt perspektiv. Om det faktiskt finns en Gud som har skapat oss, så kan vi endast lära känna Honom genom att Han sträcker sig ner och uppenbarar för oss hur saker verkligen är (Ps 119:130), vare sig Han använder sitt Ord, sin Ande eller sin skapelse (Rom 1:20).

Är vi medborgare i Guds Rike eller i Hans demokrati?

Jag har på senare tid funderat över huruvida kristna – i synnerhet i Väst – lutar åt att göra ”personlig frihet” till en avgud. Det har fått mig att undra om kristna i olika typer av demokratier har glömt sanningen att Guds Rike inte är en demokrati. Vi är kallade att vara vår Kung Yeshuas tjänare, och Han benämns aldrig i Skriften som vår president eller premiärminister. (Doulos, det grekiska ordet för tjänare, kan också översättas som ”slav”.)

Nya Testamentets författare kallar ofta sig själva för Guds eller Herren Yeshuas ”tjänare/slav” (Rom 1:1, Fil 1:1, Tit 1:1, Jak 1:1, 2 Pet 1:1, Judas 1:1, Upp 1:1). De dog från sig själva och satte sina egon och rättigheter och önskningar under sin nye Herres vilja (Matt 10:38-39, 16:24-25, Luk 9:23, 14:27, Joh 12:25-26, Rom 8:13, 1 Kor 15:31).

Som Messias tjänare har vi inte längre friheten att göra vadhelst vi vill. Många kristna har aldrig fått lära sig den grundläggande sanningen att när de blev frälsta, tog Yeshua inte bara deras synd, Han fick också fullständig äganderätt över deras liv. Vi har nu att förvalta våra liv åt Honom. Han äger våra pengar så vi kan inte göra vad vi vill med dem. Han tog våra ambitioner och målsättningar och ersatte dem med sin kallelse över våra liv. Och Han äger våra kroppar (1 Kor 6:19). För kristna är det inte ”min kropp – mitt val” utan ”Hans kropp – Hans val”!

Om vi lever i lydnad till Honom ska vi inte längre bestämma något av vikt utan att först söka Hans ledning. Vi är Hans får och Han har lovat att leda oss (Ps 23:1-3), men alltför ofta tolkar kristna människor – i synnerhet om de fostrats i demokratiska länder – Yeshuas ord om att Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria (Joh 8:32) som ett löfte om frihet i personlig och politisk mening. Men det var inte det Han menade. Faktum är att dagen för vår frälsning var inte en ”självständighetsdag” utan istället den dag då vi gjorde oss helt beroende av Gud. Det var ”självständighet” från Gud som gjorde att våra förfäder utvisades ur Edens Lustgård (se 1 Mos 3).

Att känna sanningen – d.v.s. att Yeshua vår Frälsare är Sanningen och att Hans Ord också är Sanningen (Joh 17:17) – befriar oss från slaveriets synd så att vi kan bli det vi skapats att vara: den Högste Gudens och Hans Sons tjänare, så att Gud genom oss och genom Messias själv får all ära (Ps 115:1-3, Joh 15:8, Fil 2:5-11).

Men kallar inte Kung Yeshua oss för sina vänner? När vi ser på sammanhanget – vilket kristna har en tendens att ignorera eftersom de drar verser ur sitt sammanhang för att få dem att passa den egna teologin – ser vi att Yeshua talade till sina lärjungar. Han kallade dem vänner på grund av deras lydnad och tjänst inför Honom (Joh 15:9-15). Detta precis som med en jordisk kung, som har många tjänare av vilka han litar på några få och låter dem bli hans nära förbundna, hans vänner.

Så vi som har förmånen att leva i demokratier måste rannsaka oss själva för att se om vi har rest ett altare till ”personlig frihet” eller om vi fortfarande vandrar som vår store Konungs ödmjuka tjänare.

Israel Today hade en artikel på detta ämne, med fokus inte på individuella troende utan på nationen Israel. ”Kan en nation vara både demokratisk och religiös? Inte religiös i den mening att en majoritet av befolkningen tror på en högre makt, men i den mening att landets lagar bygger på religiösa påbud. För de flesta västerlänningar är bara tanken en styggelse för en modern demokrati.” De betraktar nationer som Iran ”som bakåtsträvare för att man stiftar civila lagar utifrån doktriner och värderingar hämtade från islams heliga bok.” Och nationer i vilka Sharia (islamsk lag) är landets lag, är ”definitivt muslimska till sin karaktär” men utan verklig ”demokrati och personlig frihet”.

I dagens så kallade ”kristna nationer är demokrati och personlig frihet heligare är Guds Ord.” Även om dessa nationer betraktas som ”fria, är deras grundläggande natur inte längre kristen”, och majoriteten av deras invånare skulle under alla förhållanden vara emot det.

Israel finns ”någonstans mittemellan, vilket är en orsak till starka spänningar. Måste Israel förbli unik som en judisk stat, och vad betyder det egentligen?” Vad ska ha företräde ”i styrningen av staten, demokrati eller judendom? Vilket är mest heligt för nationens karaktär? Vilket är mest bibliskt?”

En majoritet av israeliska judar, inklusive de sekulära, ”instämmer i att bibehållandet av 3000 års biblisk tradition och världsbild och att det ska återspeglas i nationens liv” är mycket viktigt. Men är det möjligt i en demokratisk stat? ”Detta är det prov som Israel står inför. Kommer hon att bestå som nation, som fanbärare för biblisk tro på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud? Kan hon klara det och samtidigt ge utrymme för liberalism och demokrati? Eller leder detta Israel på en väg som gör att hon blir en nation som alla andra, en renodlad demokratisk institution som inte längre är en ’judisk stat’ utan snarare en stat där judar får asyl?”

När vi läser Bibeln ser vi att ”de ledare som anses mest ärbara inte är de som gav folket frihet att göra som de ville. Nej, vi beundrar de kungar som utan att ursäkta sig rev ner avgudaaltaren och straffade dem som bröt mot nationens av Gud givna lagar.” Är det möjligt att ”Israels gudomliga mandat inte är kompatibelt med människoskapade styresformer?”

Och tänk på Israels framtid. ”När Messias kommer, kommer Han inte som kandidat inför nästa presidentval. Han kommer för att regera med järnhand. Och inte en enda av oss kommer att kunna säga att vi god- eller underkänner att Han intar sin tron i Jerusalem. Demokrati kommer att vara historia.” ("The Jewish State – or a State of the Jews" Ryan Jones, Israel Today, 4 Feb. 2022)

Personligen vill jag inte att Israel ska styras som ett kungadöme nu, eftersom inte ens på Bibelns tid fungerade det särskilt bra, utom under en Gudfruktig kung. Men som troende borde vi åtminstone erkänna den obibliska grunden för dagens demokratier, i vilka en majoritet av medborgarna – av vilka de flesta inte är frälsta – får välja den regering som ger dem de flesta fördelarna. Kanske hade Winston Churchill rätt i det han anses ha sagt: ”Demokrati är värsta formen av styresskick – om vi räknar bort alla andra!”

Trump rasar mot Bibi

I en intervju som gjordes förra året förbannade förre president Donald Trump förre premiärminister Bibi Netanyahu, och avfärdade sedan Israel som seriös fredspartner med palestinierna. Detta är dåliga nyheter för amerikaner som vill ha Trump som sin nästa president. Och om Trump faktiskt är kristen, är han en mycket omogen sådan som styrs av köttet, och enligt Paulus (1 Tim 3:5-6) är det riskfyllt för en omogen kristen att ha något slags auktoritet.

Trump förbannade Netanyahu för att denne hade gratulerat Biden till segern i presidentvalet. Dessutom ljög Trump när han påstod att Netanyahu var den förste världsledare att gratulera Biden, när han istället kom långt efter många andra ledare, och för det fick mycket kritik inne i Israel. Trump var vansinnig, och tog det personligt som om Netanyahu hade varit illojal mot honom. Om det är hans syn på internationell diplomati, då har han ingen aning om vad relationer mellan nationer bygger på, d.v.s. nationella intressen. Som Israels premiärminister hade Netanyahu inget val än att gratulera den nye ledaren för Israels viktigaste allierade. Vare sig valet var rättvist eller ej, så är det inget som Israel ska bedöma, eftersom det hade varit att blanda sig i en annan nations interna angelägenheter.

Netanyahu gensvarade mycket diplomatiskt på denna personliga attack genom att upprepa att Trump varit en verklig välsignelse för Israel under sitt presidentskap – vilket är helt sant – och genom att nämna att han inte hade något val än att göra som han gjorde – vilket också är helt sant.

Men Trump fortsatte och sa att Netanyahu och israelerna är mindre intresserade av ett fredsavtal än vad palestinierna är, och att han betraktar Palestinska Myndighetens (PA) president Abbas som en fadersfigur. Detta är tvärtemot vad han sa när han var president och en allvarlig förvrängning av sanningen, eftersom palestiniernas uppfattning om ”fred” med Israel i grunden är det som nazisterna kallade den ”slutliga lösningen”. Om Trump verkligen anser detta, så är han en mycket bedragen person.

Slutligen, Trumps farligaste och mest arroganta uttalande var att han sa att det var han som förhindrade att Israel utplånats av Iran. Så han förbannade Bibi, tog ställning för palestinierna och tog sedan Guds plats som Israels frälsare. Må Gud ge USA:s kristna mycket vishet när de står i gapet och vädjar om nåd mitt under Hans domar (Hes 22:30-31). Och må Gud röra vid Trump på ett sådant sätt att denne öppet bekänner att han hade fel i det han sagt om Israel och om Netanyahu, och ber om förlåtelse. Det kräver ett stort mirakel eftersom Trump inte är särskilt ödmjuk, men tills det sker, så är Trump enligt Bibeln under Guds förbannelse (1 Mos 12:3a, 4 Mos 24:9b).

JP tillade att under två intervjuer med den israeliske journalisten Barak Ravid ”uttryckte Trump upprepat sin misstanke att Netanyahu inte var intresserad av något fredsavtal med palestinierna …” Faktum är att det är ett specifikt bönesvar, och vi är mycket tacksamma för att Netanyahu inte gav efter för amerikanska påtryckningar.

Trump upprepade ”sin känsla av att vara bedragen” eftersom Netanyahu gratulerade Biden, och sa: ”Ingen har gjort mer för Bibi och Israel än jag … Golan var en stor sak … Han skulle ha förlorat valet om det inte vore för mig. Han låg illa till och sen ökade hans popularitet när jag fixade Golanhöjderna.” Därefter, som svar på en fråga beträffande Bibis budskap till Biden, sa Trump: ”Jag har inte pratat med honom sedan dess … Fan ta honom!”

Åter, det som troligen förolämpade Gud mest var Trumps anspråk på att hans beslut, att lämna det iranska kärnteknikavtalet, räddade Israel. ”Jag ska säga dig en sak – om inte jag hade klivit in så tror jag att Israel hade kunnat ha utplånats. Okay. Vill du veta sanningen? Jag tror att Israel skulle varit utplånat vid det här laget.” ("Trump accuses Netanyahu of deceiving him over peace intentions," JP, 11 Dec. 2021)

Det palestinska samhället är mycket sjukt

En mycket god anledning till att en palestinsk stat är en fruktansvärd tanke – oavsett var den skulle bildas – är att palestinierna har skadat sina barn och barnbarn oerhört genom att lära dem att hata Israel och judarna. Detta är i verkligheten ett slags nationell barnmisshandel, men eftersom den riktas mot israeler och judar, så väljer världen att vända bort blicken. Hatet ligger så djupt i deras sinnen och hjärtan att endast pånyttfödelse i Messias Yeshua kan skänka dem frihet och frid.

Israel Hayoms Dan Schueftan skriver att ”den palestinska kampen ger Israel två grymma alternativ: att tillåta mord på judiska barn och civila” för att man inte förstör ”en moské eller en palestinsk skola när missiler förvaras, eller att döda arabiska barn och gudstjänstbesökare för att förebygga sådana mord …”

”Det palestinska samhället och dess barbariska terrorism … orsakar mer förakt än raseri. Fiender kan respektera varandra, också under krig, men ett samhälle som inte bryr sig om sina egna barn eller helgedomar och som lovprisar mord på sina grannar, förtjänar inget annat än förakt och måste fråntas de myndighetsmedel som ett friskt folk använder för att bygga en stat.” ("Palestinian struggle has no leg to stand on," D. Schueftan, Israel Hayom Op-ed, 14 Dec. 2021)

Bassam Tawil, en arab som lever i Mellanöstern, skriver om hur en ”palestinsk lärare och tre skolbarn var direkt inblandade i den senaste vågen av terrorattacker mot israeler i Jerusalem och på Västbanken. Detta kom inte som någon överraskning för dem som är bekanta med det rådande hatet och uppviglingarna mot Israel i palestinska skolor och läroböcker, såväl som i media, moskéer och universitet …”

En undersökning utförd av Institute for Monitoring Peace and Cultural Tolerance in School Education (IMPACT-se) visade att också nya läroböcker utgivna av PA ”är öppet antisemitiska och fortsätter att uppmana till våld, jihad och martyrskap, medan fred inte beskrivs som eftersträvansvärt eller ens möjligt.” Genom detta har PA:s ledare inte bara ”misslyckats att leva upp till sina löften till de västerländska bidragsgivarna att ändra i läroböckerna, utan har dessutom gjort de nya böckerna ännu mer radikala än de gamla. Det förekommer ett systematiskt inslag av våld, martyrskap och jihad i alla ämnen och utbildningsnivåer.”

Dessa texter förkastar varje ”möjlighet till fred med Israel, för att inte tala om varje historisk judisk närvaro inom vår tids israeliska eller palestinska territorium. De förnekar judisk historia och judiskt arv och proklamerar att alla de heliga judiska platserna är muslimska områden som övertagits av sionister.”

Eleverna lär sig också att ”judar kontrollerar världen och att de är syndiga lögnare och bedragare som är islams fiender överallt och i alla tider.”

I de nyutgivna böckerna ”förtalas judar och Israel i större omfattning än i tidigare utgåvor”, och antisemitism förekommer oftare. Israel, som benämns ”den sionistiska ockupationen”, demoniseras, och judar förklaras vara fiender till profeten Muhammed.

Tawil: ”Detta är exakt den retorik som uppmuntrar skolbarn att utföra terrorattacker mot judar.” Detta gift ”injiceras i palestiniernas hjärtan och sinnen” samtidigt som Bidens regering skänker pengar till PA och pressar Israel att återuppta de farsartade förhandlingarna om en tvåstatslösning, och PA:s ledare arbetar övertid för att utbilda nästa generation till att mörda judar. ("The Palestinian School of Terrorism," B. Tawil, Gatestone Institute, 22 Dec. 2021)

Här följer två utdrag ur ett tal som Israels FN-ambassadör Gilad Erdan höll nyligen inför FN:s Säkerhetsråd. ”Jag uttryckte för ett år sedan min förhoppning om att diskussionerna om Mellanöstern i detta forum skulle bli mer balanserade och äntligen kunna fokusera på de verkliga hoten som plågar regionen. Tyvärr måste jag bära fram samma önskan också för 2022. Det finns förvisso allvarliga aktörer som hotar regional stabilitet och säkerhet. Och ingen mer än Iran, vars ledare fortsätter att väva sitt terrornät över hela regionen.”

Detta iranska hot ”kräver hela världens omedelbara uppmärksamhet – och mer än någon annanstans här i Säkerhetsrådet. Men än en gång hör vi samma falska anklagelser mot Israel … samma gamla förfalskningar, samma gamla hyckleri. Och om det finns ett ord som lyser starkare än alla andra i FN, så är det hyckleri.”

Den palestinska utrikesministern hade talat inför Rådet och använt ”alla omtuggade anklagelser och grundlösa påståenden” mot Israel, och ”lägligt nog” ignorerat det faktum att under december månad genomfördes ”mer än 200 terrorattacker … av palestinier mot israeliska medborgare.” Faktum är att under 2021 utfördes ”tusentals andra våldsamma attacker mot israeler”, såsom urskillningslös raketbeskjutning från Gaza, skjutningar och knivdåd mot civila i Jerusalem och bilpåkörningar, något som inte knappt nämns i Säkerhetsrådet”

Han fortsatte: ”Varför hörs inte det palestinska ledarskapets fördömande av våldet? Israelerna hör det inte, det internationella samfundet hör det inte, och det palestinska folket hör definitivt inga fördömanden. Istället hör de uppmuntran och uppvigling. När palestinierna ser stödet och äran som deras ledare riktar mot terroristerna, ser de att terror uppenbart lönar sig … Detta hyckleri, denna moraliska kollaps är ett gift som sprids på internet, i media, i moskéer och till och med i skolor under PA, och de fortsätter att betala ut löner till terrorister. Faktum är att ”ju mer judiskt blod du spiller, desto mer pengar får du och din familj.” ("Erdan at UN Security Council: 'This rock can kill'," Ambassador G. Erdan, Arutz 7, 19 Jan. 2022)

Iran

Dan Schueftan skrev att det ”demokratiska Väst överlag och USA i synnerhet konsekvent har misslyckats att förstå radikalism.” De förmodar att radikala slogans saknar verklig mening och att nationella ledare kommer att agera rationellt och pragmatiskt så snart de inser att de har något att förlora. Men denna uppfattning gjorde att man missuppfattade Hitler, Arafat, Syriens president Assad, Turkiets president Erdogan, med flera. ”En liknande kulturell blindhet har konsekvent förlett amerikanerna när de försökt införa demokrati i Irak, pluralism i Libyen, acceptans hos Muslimska Brödraskapet, kvinnors likaberättigande i Afghanistan och fred till palestinierna.”

Idag kommer inget avtal med Iran att ”hindra dess kärnteknikprogram, utan kommer istället att öka dess förmågor och aggressivitet.” Den verkliga faran med ett avtal återfinns ”på det strategiska området, eftersom genom att enbart fokusera på att hindra Tehrans ansträngningar att upparbeta uran, kommer man att göra det enklare för regimen att så småningom nå kärnvapenkapacitet och stärka sin status som regional makt … Att häva sanktionerna kommer att skänka ayatollah-regimen tiotals miljoner dollar och öppna för ytterligare hundratals miljarder från Europa, Kina, Indien och andra nationer” som fruktade för USA:s sanktioner.

Om USA på något sätt bidrar ”till att stärka Iran och dess regionala kontroll, kommer det oundvikligen att leda till konflikt med Israel, som betraktar sådan hegemoni som ett existentiellt hot.” ("When it comes to Iran, is the US missing the bigger picture?" D. Schueftan, Israel Hayom Op-ed, 23 Nov. 2021)

När Erdan talade inför FN:s Säkerhetsråd påpekade han att huthiernas drönarattack mot Förenade Arabemiraten nyligen ”understöddes av Iran, precis som de flesta andra terrorattentat som utförs i regionen. Det som huthierna har gemensamt med Hizbollah och Hamas är att de alla är hantlangare till samma onda regim. Hela regionen fortsätter att leva i skuggan av det iranska hotet.”

Med hänvisning till samtalen i Wien menar han att världssamfundet står vid ett vägskäl. ”Om iranierna tillåts tro att världen inte på allvar tänker stoppa dem i deras strävan mot en atombomb, så kommer de att fortsätta att bygga en atombomb. Om Iran tillåts att tro att man kan fortsätta att bygga en korridor från Tehran till Medelhavet, så är det vad de kommer att göra … Iran, den största statsterrorfinansiären, strävar efter att införa sin radikala shiitiska hegemoni i regionen och långt utanför. Detta är inte bara ett problem för Israel. Detta är ett problem för hela världen.” ("Erdan at UN Security Council: 'This rock can kill'," Ambassador Gilad Erdan, Arutz 7, 19 Jan. 2022)

Profetiska händelser idag

Världen hatar er för mitt namns skull (Joh 15:18-19, 1 Joh 3:13): Mängden hatbrott mot både judar och kristna slog nya rekord i Europa under 2020, som en nyligen publicerad rapport från the Organization for Security and Co-operation in Europe (OSCE) visade. ”En sjuttioprocentig ökning av hatbrott mot kristna” och en ökning av antisemitiska hatbrott med nästan fyrahundra procent.

M. Enzlberger, som är chef för the Observatory on intolerance and discrimination sa att denna ”massiva ökning i antalet hatbrott borde öppna ögonen på den politiska och kulturella eliten … Media och politiken lägger knappast märke till hatet mot kristna, och som med alla hatbrott är de faktiska antalen betydligt högre än de rapporterade.”

PI News rapporterar om ett krig som rasar i Tyskland ”mot allt som symboliserar kristendom: vandalisering av kors som placerats på bergstoppar, helgonstatyer på torg, kyrkor, och nyligen också begravningsplatser.” Och i Frankrike vandaliseras i genomsnitt två kyrkor varje dag.

Bland de goda nyheterna läser vi att ”en undersökning utförd av the American Jewish Joint Distribution Committee visar att tjugotre procent av ledarna för judiska församlingar i Europa överväger att emigrera.”

P. Goldschmidt, som är ordförande för the Conference of European Rabbis, svarade på frågan om han känner sig tryggare i Moskva, där han bor, eller i Paris eller Bryssel, som han besöker regelbundet: ”Jag känner mig mycket tryggare i Moskva …” Några månader dessförinnan hade han träffat judar i Dubai i Förenade Arabemiraten, ”som flyttat dit eftersom de känner sig tryggare där än i Paris eller Bryssel …”

För några år sedan levde fortfarande 1,6 miljoner judar i Europa. Idag har antalet minskat med minst 300 000. ("Record number of hate crimes against Jews & Christians in Europe," Giulio Meotti, Arutz 7 Op-ed, 23 Nov. 2021)

Gud använder antisemitism: Y’shai Amichai är en ortodox jude som faktiskt känner och tror på Tanach. Han skrev att judar borde vara ”tillräckligt visa för att förstå” att antisemitism hindrar dem ”från att begå allvarliga och oåterkalleliga misstag. Det härjar värre krafter här än de flesta vill tillstå. När vi betraktar upplopp, terrorattacker eller krig ur ett vidare historiskt perspektiv, så är risken här i Israel eller bland de judiska församlingarna i diasporan mycket större än judiska liv. Det som löper störst risk är nationen Israel och hennes roll i världen. Det som riskeras är Guds Plan för mänskligheten.” Sen tillade han: ”Den verkliga fredsplanen är den mellan oss och Gud.” ("The Arabs are doing us a favor," Y. Amichai, Arutz 7 Op-ed, 23 Dec. 2021)

Syrier välsignar Israel idag: Israel Todays Ariel Schneider citerar en syrisk flykting, som efter att ha räknat upp alla plågor det innebär att leva under den syriske diktatorn Bashar al-Assad, sa: ”Jag avundas de syrier som lever på de erövrade Golanhöjderna!” Det är syriskt språkbruk för det Golan som Israel har suveränitet över.

I Syrien har hundratusentals dödats, ”miljontals flyktingar, ingen mat, fattigdom och allt är förstört.” Allt detta sedan ”den arabiska våren bröt ut 2011 …” Flyktingen fortsatte: ”Om vi hade erövrats av Israel, skulle vi inte ha varit i den situation vi är i idag. Därför välsignar och prisar jag mina syriska bröder och systrar som lever på de erövrade Golanhöjderna … det enda distrikt i Syrien som har sparats och där ingen har dödats. Barnen på Golan går i skolan. Så är det inte hos oss.”

Han frågar: ”Varför erövrade ni (Israel) endast Golan. Varför tog ni inte hela Syriens land under kriget? Om ni hade frågat oss, folket … skulle vi ha sagt: snälla, erövra oss alla, hela Syrien. Assads regim lät Iran komma in i landet. De förstörde Syrien och vill göra oss till shiiter.

”Syrierna på Golan har trygghet, stabilitet och lugn under israeliskt styre. Om Golan hade lytt under djävulens (Assads) syriska regim, skulle allt där också ha förstörts och dött. Må den israeliska erövringen av Golanhöjderna vara välsignad och jag önskar detta också snart för Syrien. Må Allah välsigna Israels Land!”

Sådana röster hörs ofta bland araber, men inte så offentligt som här. Schneider skriver: ”Jag kan inte räkna upp alla gånger som palestinier har sagt oss att de tackar och prisar Allah för att de får leva under israeliskt styre, eller hur ofta jag hör något liknande från beduiner i Sinai i Egypten, som minns när Israel styrde där mellan 1967 och 1981. Trots all kritik som arabiska regeringar må ha mot Israel, så är den judiska staten ett ljus och en välsignelse för nationerna, inklusive de arabiska.” ("Syrians: 'May the Israeli conquest of the Golan be blessed!" Ariel Schneider, Israel Today, 30 Dec. 2021)

Arabisk sionism: Melanie Phillips skrev om en fascinerande trend i det att när ”västerländska liberaler och FN:s Råd för mänskliga rättigheter anstränger sig till det yttersta för att demonisera, illegitimera och förstöra Israel, kommer stöd för den judiska staten från ett oväntat håll.”

De s.k. Abrahamsavtalen från 2020 mellan Israel och Förenade Arabemiraten tände ett hopp att detta historiska ”band skulle kunna förebåda ett slut på det mer än hundraåriga arabiska kriget mot den judiska staten. Nu syns tecken på ett nytt och besläktat fenomen: arabiska sionister. Jewish Chronicles Jonathan Sacerdoti rapporterar att ett antal arabiska s.k. influensers, med hundratusentals följare på sociala medier, träder fram för att tala väl om Israel och stödja judarna.”

Phillips nämner det syriska citatet ovan och rapporterar också om en arabisk akademiker som ”rördes till tårar vid ett besök i Jerusalems Förintelsemuseum Yad va’shem”, och som skrev ett inlägg på sociala medier: ”Idag, tillsammans, muslimer, judar och kristna, vi lovar er, det ska aldrig hända igen.”

En 39-årig arab i Dubai skrev: Det är mycket rätt att judarna har sitt förfäders hemland i landet Israel.” Med hänvisning till Tanach skrev han: ”Judar är inte kolonisatörer eller erövrare i landet Israel, därför att om vi tror det, så skulle vi tro att David, Salomo, Jesaja och [Jeremia] och profeterna faktiskt var kolonisatörer, och det skulle döda den muslimska tron.”

Samtidigt som judehat förblir starkt bland fundamentalistiska muslimer, eller islamister, visar araber i Gulfen att sprickor börjar uppstå generellt i den arabiska världen. Ledda av ”Saudiarabiens defacto-regent, kronprins Mohammed bin Salman (MbS), vänder sig gulfstaterna bort från islamism … Islamister betraktar moderniteter som islams dödsfiende och menar att judarna ligger bakom det moderna. Enligt MbS däremot måste araberna omfamna det moderna eftersom det islamistiska alternativet kommer att driva dem tillbaka till ett primitivt klanliv i öknen. Och Israel är nyckeln till det moderna, såväl som till skydd mot den gemensamma fienden, shia-islamisterna i Tehran.” Och även om dessa förståndiga röster är få till antalet, så är deras framträdande ett uppmuntrande tecken. ”Dessa öppna uttryck för arabisk vänlighet gentemot Israel indikerar en betydande rörelse i de geopolitiska kontinentalplattorna. Arabiska ’palestinier’ överges nu av sina tidigare arabiska allierade.” Islamism har tagit över mycket av palestiniernas tankesätt. ”Detta gäller inte bara Hamas … Det gäller också det förmodat moderata PA, vars ledare Abbas öppet vördar islamisten al-Husseini, som var Hitlers allierade i Mellanöstern och som förband sig till en ’slutlig lösning’ för judarna i regionen …”

”Då ett ökande antal araber inser att Israel inte är deras fiende, utan deras oumbärlige allierade, står de arabiska palestiniernas återstående hopp till Västs besatta fientlighet mot Israel och judarna.” ("The emergence of Arab Zionism," M. Phillips, Arutz 7 Op-ed, 14 Jan. 2022)

En ledarartikel i januari i ”den kuwaitiska Arab Times uppmanade gulfstaterna att normalisera relationerna med Israel”, och undrade varför kuwaitierna stödjer palestinierna trots dessas förolämpningar av gulfstaterna. ”När [palestinierna] är glada, förbannar de gulfstaternas ledare och folk. När de är arga, använder de alla lexikonets ärekränkande ovettsord mot oss”, skrev A. al-Jarallah, tidningens chefredaktör, och tillade att sedan har gulfländerna ”överseende med allt det och sänder dem bistånd.”

Ledarartikeln påpekade att palestinierna stod bakom Saddam Hussein, Libyens president Gaddafi och Irans Revolutionsgardesbefäl Soleimani, och noterade att det ”bara är toppen av isberget.”

al-Jarallah uppmanade Gulf Cooperation Council States ”att sluta skicka bistånd till palestinierna och att upphöra med att medla så snart de skjuter raketer mot Israel.” Han sammanfattade: ”Nu räcker det! Kamelens rygg har knäckts av den sorg vi bär på grund av palestiniernas otacksamhet … Alla gulfstater borde normalisera relationerna med Israel eftersom det, att stifta fred med detta det mest utvecklade landet, är rätt sak att göra. ("Kuwaiti paper pushes normalization with Israel, criticizes Palestinians," JP, 30 Jan. 2022)

E.M. Bounds om bön

E.M. Bounds var en amerikansk författare, advokat och metodist som föddes 1835 och dog 1913. Han är känd för sin utmärkta bokserie om bön. Detta citat från hans bok Purpose in Prayer är definitivt värt att begrunda: ”Gud formar världen genom bön. Böner är odödliga. De läppar som yttrade dem kan ha slutits av döden, de hjärtan som kände dem kan ha slutat att slå, men bönerna lever inför Gud, och Guds hjärta är inställt på dem och böner överlever dem som yttrade dem; de överlever en generation, överlever en tidsålder, överlever en värld.” Amen.

… ropa till mig på nödens dag.
Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.Psalm 50:15

Välsignelser från Jerusalem

Chuck Cohen