Shalom vänner,

Är det möjligt att den utnötning av de heliga, som fienden förutsägs göra i de sista dagarna (Dan 7:25a) redan pågår i västvärlden, helt eller delvis, genom en informationsöverlast som tränger undan Hans specifika börda för varje enskilt kristen?

Det finns många saker i världen som jag inte berör i undervisning eller bön, som kriget i Ukraina, förföljelsen av kristna i Kina eller Nigeria, det amerikanska valet 2020 med all dess förvirring, och mycket annat. Min börda från Herren är Israel, dess återupprättelse och frälsning, som leder till Yeshuas återkomst och att Gud blir förhärligad (4 Mos 14:21, Ps 72:19, Jes 6:3, 60:1-2, Hab 2:14, Mal 1:11, Upp 19:1-6).

Om någonting i nyheterna påverkar Israel eller aliyah eller vad som helst i övrigt som har att göra med Guds börda som Han har lagt på mig, så fokuserar jag på det. Andra sista-tidens skeenden är för medlemmar i Messias Kropp som har fått den specifik börda för dem. Tyvärr tror många kristna felaktigt att alla måste be över allt som sker idag.

Paulus skriver om detta när han jämför den kristna församlingen med en kropp (1 Kor 12:4-20). Inte alla är öga eller öra eller fot. Alla är viktiga för att en kropp ska fungera ordentligt, men om jag är munnen – och som predikant, lärare och författare, så är det troligen min uppgift – så skulle Messias Kropp bli handikappad om jag försökte vara något annat.

För att säga det på ett annat sätt: vi har fått en specifik plats på Jerusalems murar (Jes 62:6-7), men om vi flyttar oss från den platsen och försöker ta någon annan kristens plats, så lämnar vi ett hål genom vilket fienden kan ta sig in och orsaka stor förvirring i Guds stad.

Detta rör varje kristen, så om du inte är säker på vilken del av Kroppen du ska vara, fråga Herren, ty Han vill tveklöst att Du ska veta vilken plats du har i Hans rike idag (Rom 12:1-8).

Födslovärkar

När en kvinna är nära att föda kommer hennes födslovärkar ofta starkare, oftare och med större smärta ju närmre nedkomsten hon kommer. Gud jämför den sista tidens oro med en kvinnas födslovärkar (Jes 13:6-11, Mark 13:5-8, 1 Tess 5:1-3). Tänk på hur snabbt och ibland smärtsamt världen har förändrats under de senaste få åren.

Omedelbart efter det att coronaviruset slog till förändrades vårt resande – med platser som Israel som stängde sina gränser och andra länder som begränsade folks rörelse. Nedstängningarna förändrade det sätt som människor förhåller sig till varandra. I ett historiskt perspektiv hände allt detta plötsligt.

När Ryssland invaderade Ukraina talades det plötsligt om ett nytt kallt krig som skulle kunna bli ett hett krig mellan Ryssland och Väst. Nästan omedelbart belade västnationer Ryssland med mycket hårda sanktioner, och livet för både ukrainare och ryssar förändrades plötsligt.

Rysslands president Putins agerande andades nytt liv i NATO genom att europeiska nationer insåg faran i en kärnvapenbestyckad antagonist. Tyvärr betraktar de flesta NATO-medlemmar inte Iran på samma sätt, utan försöker göra affärer med Iran eller återuppliva f.d. president Obamas onda, anti-israeliska, anti-moderat-arab-nationska iranska kärnvapenavtal.

Vi ska förvänta oss att denna typ av skeenden ökar som ett led fram till vår Herre Yeshuas återkomst. Ingen kan vara helt förberedd på sådana förändringar, men som kristna kan vi vara ledda av vår Herde, som vet hur man ska vandra i varje dödsskuggas dal som vi närmar oss (Ps 23:3-4).

[Tyvärr läser västerländska kristna gärna Psalm 23 vid en grav och med en mycket gravallvarlig röst (avsiktlig ordvits), medan den egentligen är en underbart uppmuntrande Psalm för vår tid. Läs den högt som en bekännelse av din tro på Messias Yeshua: Herren [Yeshua] är min Herde, jag skall intet fattas! Det är det slags bekännelse och inställning som vi kommer att behöva för att ge vår ande näring allteftersom vi närmar oss Hans återkomst.]

Dödsstraff

Följande är ett utdrag ur Hard Saying of the Old Testament av Walter C. Kaiser, Jr., en av mina favoritteologer. Den skrevs 1988 och har visat sig vara mycket profetisk. ”Men om ett samhälle konsekvent vägrar att ta livet av dem som avgjort bevisats som medvetna mördare, så kommer det samhället att stå under Guds dom, och värderingar, värdighet och respekt för individen kommer i det samhället och den nationen att försvinna. Det är självförstörande att å ena sidan hävda mänskliga och kvinnors rättigheter och å andra sidan förneka den som mördats dem.”

Läs nu Predikaren 8:11. Kristna måste bestämma sig för att lita på Guds Ord i allt där Ordet är klart, eller så kommer vi att upptäcka att den sataniska anden Humanism, som härjar särskilt i Väst idag, kommer att förvränga vår bibliska världssyn. [Jag skrev en bok om farorna med Humanism, som är tillgänglig på IFI:s hemsida.]

USA planerar att dela Jerusalem igen

I juni uppgraderade USA:s utrikesdepartement sitt Jerusalemkontor för palestinierna. ”The Palestinian Affairs Unit ändrade sitt namn på Twitter till US Office of Palestinian Affairs [OPA] in Jerusalem.” Detta är betydelsefullt då en talesperson för ambassaden sa: ”Namnändringen görs för att bättre passa Utrikesdepartementets nomenklatur.” Detta är emellertid mer än ”bara en teknisk förändring”.

OPA ”har agerat inom USA:s ambassad i Jerusalem ända sedan ambassaden under Trumps regering flyttades dit från Tel Aviv 2018.” Namnändringen belyser president Bidens ”önskan att hålla sitt vallöfte och åter öppna ett amerikanskt konsulat i Jerusalem för att betjäna palestinierna …” Men Israels regering, både under f.d. premiärminister Bennet och under nuvarande premiärminister och utrikesminister Lapid, har uttryckligen motsatt sig ”återöppnandet av konsulatet i Jerusalem, som i praktiken skulle bli en ambassad för palestinierna.”

Uppgraderingen ”påverkar stadens status som Israels huvudstad. Frågan är inte om det ska finnas ett konsulat som hanterar palestinska ärenden … utan om varför ett amerikanskt konsulat för palestinierna ska förläggas till Jerusalem och inte till exempelvis Ramallah, den palestinska regeringens säte.”

Israel har ståndaktigt hållit emot eftersom det saknar motstycke att USA skulle ha både sin egen ambassad och de facto en annan nations ambassad verksam i samma stad. Dessutom ligger både USA:s ambassad och byggnaden där konsulatet förr var inrymd i västra Jerusalem, som inte är omstritt och inte föremål för något framtida fredsavtal.

JP:s ledarsida betonade att detta agerande i verkligheten förhindrar varje framtida fredsprocess, eftersom USA:s uppgradering av sina band med palestinierna som belöning för inget annat än oförsonlighet inte gör något för att uppmuntra palestinierna att återvända till förhandlingsbordet med goda avsikter.

”Israel måste fortsätta att klargöra för USA att ett återöppnande av USA:s konsulat i Jerusalem är en röd linje … Vänskapsbanden mellan Israel och USA är starka och mångåriga men vissa saker är inte förhandlingsbara, såsom Jerusalems status som Israels huvudstad.” ("Upgrading US-Palestinian relations in Jerusalem impacts status as Israel's capital," JP Editorial, 12 June 2022)

Det bedrägliga med ”två-statslösningen”

James Sinkinson ställer flera svåra frågor till alla experter och politiker i Väst som ”under så lång tid reflexmässigt krävt en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och palestinierna, en idé som har förlorat varje bokstavlig eller meningsfull betydelse.” Det moderna Israel har existerat i 74 år och under den ”relativt korta tiden har den judiska staten blivit en av världens starkaste demokratier. Den utövar ansett politiskt, ekonomiskt och militärt inflytande i hela världen.”

Men hur skulle ett ”Palestina” se ut? ”Vi vet inte vem som skulle förhandla för en palestinsk stat eller vem som skulle leda den. Vi vet inte vilka villkor en ny stat skulle lyda under – såsom gränser och fredsavtal med Israel. Vi vet inte vilka visioner den nya staten skulle ha för politik, militär och ekonomisk struktur … eftersom ingen av dess förespråkare avslöjar dem. Vi vet inte vad USA eller EU tänker sig. Och vi vet inte ens hur palestinierna föreställer sig sin nya stat.”

Folk i Väst är antingen nonchalanta eller rent utav avvisande till de flesta undersökningarna beträffande ”palestiniers mycket negativa attityd gentemot två stater …” Som exempel visade en undersökning från november 2021 att endast ”29 procent av alla palestinier i Gaza, Judéen och Samarien (Västbanken) ansåg att en tvåstatslösning skulle vara det bästa sättet att lösa konflikten mellan Israel och palestinierna.” Så frågan till dem som förespråkar en tvåstatslösning är enkel: ”Varför stödjer ni någonting som en majoritet av palestinier inte stödjer? Och: Hur föreslår ni att man ska övertyga palestinier att er åsikt är värd mer än deras?”

Dessutom motsätter sig den Hamas-ledda diktaturen i Gaza ”våldsamt en tvåstatslösning. Deras lösning, som den definieras i deras stadgar, är att utplåna Israel.” Så hur svarar tvåstatsförespråkarna på detta: ”Hur realistisk är en tvåstatslösning om den militanta jihadist-gruppen, som råder över 42 procent av den palestinska befolkningen, motsätter sig den i princip?”

Nästa fråga är den om vem som ska leda palestinierna, då de ”lever i osammanhängande territorier och styrs av två distinkta inbördes fientliga politiska grupper”, vilka båda är diktaturer och bittra fiender som har misslyckats i alla ”försök att försonas under de senaste 17 åren …” Dessutom har varken Fatah på ”Västbanken” eller Hamas i Gaza genomfört val sedan 2006.

När diplomater försökte genomföra fredssamtal mellan Israel och palestinierna, antog de att Fatah representerade de ”verkliga” palestinierna, och tänkte att om förhandlingarna är framgångsrika, så skulle Hamas genom ett mirakel ”förena sig med fredspartiet. Detta förnekar Hamas emellertid …”

Detta ställer två-statsförespråkarna inför en stor fråga: ”Även om Fatah skulle acceptera ett fredsavtal med Israel – vilket de vägrat att göra de senaste 55 åren – vad får er att tro att Hamas a) skulle acceptera ett fredsavtal som de inte har någon del i och b) inte skulle starta ett krig för att erövra den nya ’staten’ som Fatah förhandlat fram?”

Ytterligare en fråga är den om vem som verkligen representerar palestinierna på Västbanken. I det senaste valet 2006 ”vann Hamas de flesta rösterna. De tog omedelbart över Gaza och kastade ut Fatah …” Idag styr PA:s ledare Abbas på Västbanken, men ”han är inne på sitt sjuttonde år av sin fyraåriga mandatperiod.” Palestinierna där är konkursmässiga eftersom hela deras ekonomi ”hålls i gång genom finansiella bidrag från västnationer. De flesta analytiker är också överens om att om inte Israel bistod med säkerheten i de palestinska områdena, så skulle Hamas snabbt ta över.”

Abbas är 87 år, han har ingen uppenbar efterträdare och 70 procent av befolkningen förkastar honom som ledare. ”Sålunda är det mycket troligt att när Abbas dör, kommer Hamas helt enkelt att börja styra över Västbankens 2,7 miljoner palestinier med samma kriminella regim som i Gaza.” [Lägg märke till att den officiella statistiken över hur många palestinier det verkligen finns i Judéen, Samarien och Gaza utmanas av kunniga människor som menar att siffrorna är kraftigt överdrivna, och att befolkningsstorleken troligen är åtminstone en miljon mindre än vad som påstås.]

Detta för oss till frågan om hur ett ”Palestina” skulle se ut. ”Vi vet att Gaza styrs av en avgjort islamisk terrororganisation, som drivs av jihadistiska ambitioner genom sharia-lag … Hamas tror inte på demokrati eller på mänskliga rättigheter såsom fria val. Vi känner till två av deras nedtecknade regler: Döda judar; utplåna och erövra Israel.”

Fatah är också odemokratiskt och ”motsätter sig tanken på en rättsstat och grundläggande mänskliga friheter.” Dessutom är ”PA genomgående korrupt” och ger alla fördelar till toppskiktet på folkets bekostnad.

”Det logiska vore att förvänta sig att det nya Palestina skulle se ut som en giftig blandning av de två nuvarande regimerna. Sålunda är vår sista fråga till tvåstatslösningens förespråkare: Vilka fakta övertygar er om att den ny palestinsk stat längs Israels gränser skulle bli en ansvarsfull nation som hedrar frihet för sitt folk och fred med sina grannar?”

”Idén om en tvåstatslösning har blivit tom retorik – ett ytligt förslag som skapar fler frågor än svar. Tyvärr visar ärliga svar på dessa tuffa frågor på en fullkomlig mardröm, snarare än på en inspirerande dröm om frihet – för det palestinska folket och i synnerhet för Israel.” ("3 tough questions about the 2-state solution," J. Sinkinson, Israel Hayom Op-ed, 14 June 2022)

Den arabiskisraeliske journalisten Khaled Abu Toameh skriver: ”Bidens regering lever i illusionen att ’tvåstatslösningen’ … är den enda vägen till fred, säkerhet och stabilitet i Mellanöstern.” Men en stor majoritet av palestinierna förkastar detta, och föredrar att den Iran-stödda terrorgruppen Hamas ersätter PA.

Kort innan Bidens resa till Israel och Saudiarabien i juli pekade en opinionsmätning ”utförd av the Palestinian Center for Policy and Survey Research på en betydande minskning i stödet bland palestinierna för en ’tvåstatslösning’ och på en ökning i stödet för en väpnad intifada och för terrorattacker inne i Israel.”

Resultatet visade att 69 procent motsätter sig ”tvåstatslösningen”, 75 procent motsätter sig ”en enstatslösning, där israeler och palestinier skulle leva tillsammans med samma rättigheter”, medan 55 procent stödjer ett återvändande till våldsamma konfrontationer. 69 procent är emot ”ovillkorligt återupptagande av fredsförhandlingar”, och 65 procent vill inte ens att man pratar med Bidens regering. Och om ”presidentval skulle hållas idag skulle Hamas ledare Haniyeh få 55 procent av rösterna”, medan Abbas bara skulle på 33 procent.

En stor oro är att de flesta palestinierna ser Hamas som mest ”värdiga att representera och leda dem. Hamas ökande popularitet … innebär att den palestinska stat, som Bidens regering vill etablera bredvid Israel, snart skulle styras av en islamistisk grupp vars stadgar säger att ’Israel kommer att existera till dess att islam utplånar henne, precis som islam utplånat andra förr.”

Eller som artikel elva i Hamas stadgar säger: ”Den Islamska Motståndsrörelsen [Hamas] anser att landet Palestina är ett islamskt Wakf som är helgat för framtida muslimska generationer till Domens Dag. Det, eller någon del av det, får inte ges upp. Inget arabiskt land eller någon kung eller president eller organisation, varken palestinsk eller arabisk, är rätt att göra det.”

Så igen, alla de som pressar på för att ett ”Palestina” ska skapas, förespråkar i praktiken en stat som ”kommer att användas av Hamas och dess beskyddare i Iran som en bas för att utplåna Israel. Hamas ledare har aldrig varit annat än tydliga och konsekventa beträffande sina avsikter att eliminera Israel och döda judar …” ("The 'Two-State Solution' to destroy Israel," K. Abu Toameh, Gatestone Institute, 4 July 2022)

Den ortodoxe juden Ronn Torossian försvarade det judiska folkets rätt att leva i Judéen och Samarien – de så kallat ockuperade territorierna – på ett mycket speciellt sätt. ”Ingen ifrågasätter att Jesus (Yeshua) var jude. Hans mamma var jude, alla hans vänner, kolleger … var judar. Han gjorde pilgrimsfärder till det judiska Templet i Jerusalem. Och han föddes i staden Betlehem i Judéen. Följaktligen var Yeshua – som kanske är den mest betydelsefulla och inflytelserika personen i historien – en bosättare.”

”Hur kan miljontals människor över hela världen acceptera berättelsen om Yeshua, göra anspråk på att en judisk familj uppfostrade en judisk pojke i denna stad, och samtidigt påstå att judarna inte har historia i och rätt till detta land? Det finns inte en levande kristen som ifrågasätter att han föddes i Betlehem i Judéen – samma stad som Kung David föddes i tusen år tidigare. Och om det är fallet, hur kan då någon säga att det finns ett ’ockuperat’ territorium i Israel?”

”Det judiska folket har – långt innan Jesus – biblisk” och juridisk ”koppling till dessa områden som är del av Staten Israel, före och efter kriget 1967. Hela Israels land är rikt på berättelser från Bibeln, och Judéen och Samarien hör till Israel lika mycket som Tel Aviv.”

”Det finns inga fakta som stödjer påståendet att något land i Israel är ockuperat. Som Israels förre premiärminister Netanyahu tydligt uttryckte det: ’Kopplingen mellan det judiska folket och Israels Land har funnits i mer än 3500 år. Judéen och Samarien, de platser som Abraham, Isak och Jakob, David och Salomon, Jesaja och Jeremia levde på är inte främmande för oss. Detta är våra förfäders land.”

”Den judiska rätten till Israels Land är evig. Den judiska kopplingen till hela Israels Land dateras tidigare än Jesus (och naturligtvis Muhammed, men det är en annan fråga).” ("If Jesus was born a Jew, how can Jews be 'Occupiers'?" R. Torossian, Arutz 7 Op-ed, 21 July 2022)

Israel Today redovisade en rapport från Sauveteurs sans Frontières (SSF) Judea and Samaria, som sa att under första halvan av 2022 hade arabiska terrorister redan begått mer än 3700 terrorattacker mot israeler, med 21 dödade israeler, 316 skadade och 43 föräldralösa barn som följd. Detta är bara ännu ett skäl till att palestinierna inte förtjänar en stat och att ”tvåstatslösningen” inte är någon lösning över huvud taget.

Sammanställningen räknade upp ”2692 stenkastningar, 577 molotovcocktailattacker, 542 vägspärrar med brinnande bildäck, 178 försök att blända israeliska bilförare med laser, 33 sprängningar, 41 anlagda bränder, 30 attacker med fyrverkerier, 25 flaskor fyllda med målarfärg som kastats mot fordon, 21 stenblockader på vägar, 14 skjutningar, en bilpåkörning och sju avvärjda knivattacker. 159 israeler skadades i stenkastningar, av vilka 98 var civila, 40 soldater och 21 poliser.”

SSF tillägger att om ”tio fordon attackerades samtidigt på vägen, så räknas det som en händelse i rapporten, så antalet attacker är därför troligen högre än vad som rapporterats.” ("Over 3,700 terrorist attacks against Israelis in 2022 so far," Israel Today, 31 July 2022)

Israel – orsaken till världens ondska

Chefen för the Institute for Contemporary Affairs at the Jerusalem Center for Public Affairs, Alan Baker, har också arbetat som juridisk rådgivare åt Israels Utrikesdepartement. Han noterar att önskan att kritisera Israel, oavsett vad hon gör eller inte gör, är idag ”en permanent fixering i stil med en obändig besatthet.” Vare sig det ”handlar om Israels interna politik eller om styrning av territorierna, svar på terrorattacker eller … om situationer utan någon uppenbar koppling till Israel, så uppstår omgående den tvångsmässiga nödvändigheten att hitta kopplingar till Israel.”

Denna fixering fokuserar bara på Israel, och inte på någon annan nation. ”Den pekar ut Israel som föremålet för kritik i varje sammanhang” och verkar vara djupt rotad i ”psyket hos dem som frossar i det och som söker efter varje tillfälle att nedvärdera och delegitimera Israel.”

Även om ingen nation ”kan undgå rationell kritik” så har Israel som stat ”aldrig åtnjutit den jämställdhet som alla andra stater gör.” Ända sedan sin tillblivelse ”och godkännande i FN som medlem av det internationella samfundet, har Israel förnekats en av de grundläggande principerna som garanteras alla stater i FN-stadgans inledande rader – principen om suverän jämställdhet.”

Detta nedsättande av den judiska staten ”kommer till uttryck som uteslutning ur FN:s regionala grupper”, och förhindrar Israel från att anmäla ”sin kandidatur till viktiga FN-organ som Säkerhetsrådet eller den Internationella Brottmålsdomstolen.” Eftersom detta nu anses normalt i FN, och har praktiserats i mer än 70 år, är det då ”konstigt att fixeringen vid att peka ut Israel verkar vara internationellt accepterat?” Detta ger bränsle åt oupphörligt fokus och besatthet med Israel i politik i världsvid media, och föder ”en fixerad agenda som är fientlig mot Israels existens och som är internationellt engagerad i att delegitimera henne.”

En annan källa till ”automatisk kritik”, som har funnits i årtusenden och som idag har genomsyrat det internationella samhället, är antisemitism. Palestinska ledare – politiska och religiösa – använder naturligtvis allt detta för att försöka ”delegitimera Israel i det internationella samfundet.” Se bara på det omfattande anti-israeliska skiftet som har ägt rum i ”respekterade internationella forum som den Internationella Brottmålsdomstolen, FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter” och UNESCO.

Med det pågående rysk-ukrainska kriget är palestinierna oroade för att de inte får tillräckligt med uppmärksamhet, så de ”försöker likställa den lågintensiva israelisk-palestinska dispyten med det högintensiva krig som Ryssland för mot Ukraina …” Dessa försök är naturligtvis ”falska, missledda och förmätna.” De ljuger om innehållet, historien och komplexiteten i den israelisk-palestinska dispyten, men lögnerna har ivrigt sugits upp av en värld som är infekterad av antisemitism.” (Criticizing Israel has become an unbreakable fetish," A. Baker, JP Op-ed, 25 Apr. 2022)

Antisionism är i realiteten antisemitism

Alan M. Dershowitz, som är the Felix Frankfurter Professor of Law och Emeritus at Harvard Law School, ger sin syn på varför den palestinska saken får ”så mycket uppmärksamhet, när det finns så många andra angelägna saker som pågår i världen”, som situationen för kurderna, uigurerna och andra statslösa och förtryckta folk. Varför genomförs ”fler demonstrationer på universitet mot Israel än mot Ryssland, Kina, Belarus och Iran?” Han säger att ”svaret har litet att göra med palestinierna, och allt har att göra med Israel”, den judiska staten, då vi ser en ”politisk manifestation av internationell antisemitism.” Detta är skälet till att nationer som verkligen förtrycker palestinier – som Libanon och Syrien – nästan aldrig nämns.

”Idag prioriterar den hårda vänstern palestinierna”, medan de praktiskt taget ignorerar annat, bara för att Israel är den så kallade brottslingen i den här saken. ”Det har litet att göra med fakta och det har allt att göra med antisemitism. Själva kallar de det för antisionism, men det är bara en täckmantel för antijudisk trångsynthet …”

Paraplyorganisationen för denna ”antisemitiska trångsynta hord” är BDS-rörelsen (Boycott, Divestment and Sanktions), som startades ”av palestiniern Omar Barghouti, som inte döljer det faktum att hans mål är Israels utplåning och att en palestinsk stat ska ta dess plats ’från floden till havet’, d.v.s. Jordanfloden och Medelhavet, alltså hela Israel.” BDS-ledarnas mål är ”att se hela området Judenrein … etniskt rensat på mer än sju miljoner judar som anses ’ockupera’ muslimskt och arabiskt land …”

Den allvarliga frågan är om palestinierna alls förtjänar en stat, då de har förkastat erbjudandet så många gånger. När tvåstatslösningen föreslogs första gången under sent 1930-tal, förklarade den ökände muftin av Jerusalem och palestiniernas förste ledare M. Amin al-Husseini: ”Vi vill inte ha en judisk stat mer än vi vill ha en palestinsk stat.” Det är samme al-Husseini som ”allierade sig och sitt folk” med nazisterna under Andra Världskriget och som tillbringade krigsåren i sällskap med Hitler med att ”planera den ’slutliga lösningen’ för de judar som levde i det som nu är Israel.

Han anses vara nazistisk krigsförbrytare.” Men för många palestinier är han en hjälte också idag. Och trots att de var allierade med nazisterna ”erbjöds palestinierna en stat på en majoritet av det odlingsbara landområdet, som en del av FN:s föreslagna tvåstatslösning; judarna erbjöds en stat på ett betydligt mindre område … Judarna accepterade kompromissen. Araberna förkastade den och anföll den nybildade judiska staten i ett försök att utplåna den.” Denna olagliga militära aggression födde ”det palestinska flyktingproblemet” som tills idag kallas Nakba – ”katastrofen”, men det är en självpåtagen katastrof …”

Under åren som följde ”satsade det palestinska ledarskapet under Arafat på terror mot Israel och internationella civila mål.” De erbjöds ”en stat åren 1948, 1967, 2000-2001, 2005 och 2008. Fortfarande föredrog de ingen judisk stat framför en palestinsk stat som lever i fred med Israel …”

Hur många antiisraeliska demonstranter har en aning om denna historia? Är de flesta bara utnyttjade av ”sådana som kan historien men som vill radera den eftersom den resulterade i en stat för det judiska folket? … Slutsatsen är att den hårda vänsterns irrationella motstånd mot Israel är en manifestation av världens äldsta och mest uthålliga trångsynthet” – antisemitism. ("Why is the flawed Palestinian cause so prominent on the hard left?" A. Dershowitz, Gatestone Institute, 10 June 2022)

I juni släppte the Institute for Monitoring Peace and Cultural Tolerance in School Education (IMPACT-se) sin årliga rapport om utbildning i Saudiarabien, som visade att ”innehåll som porträtterar judar som olydiga och texter med antisemitiska antydningar om judisk rikedom, avlägsnats från saudiskt undervisningsmaterial.” Detta är en del av en gradvis förbättring i denna fråga i den islamiska nationen.

IMPACT-se tillade att ”Koranverser som beskriver hur judar förvandlas till apor har tagits bort, liksom den antisemitiska myten att ett av Sionismens mål är en ’judisk global regering’. Dessutom har koranverser som förbjuder vänskap med judar och kristna” också försvunnit under de senaste tre åren.

Under 2021 togs ”ett helt avsnitt om jihad ut ur materialet och under 2020 avlägsnades ett kapitel med rubriken ”den sionistiska faran”, som berörde flera ämnen ”beträffande delegitimering av Israels rätt att existera.”

En del ”problematiskt innehåll finns kvar”, då Israel fortfarande saknas på kartor och sionism fortfarande betecknas som ”rasistisk”. Men över lag ser IMPACT-se en ”tydlig förbättring” i det saudiska utbildningsmaterialet.” ("Antisemitism largely eliminated from textbooks in Saudi Arabia," JP, 29 June 2022)

Profetiska implikationer

Den italienske journalisten Giulio Meotti vid tidningen Il Foglio skriver också för Arutz 7. Han noterar den förfärliga situationen som Europa befinner sig i. ”Tyskland börjar ransonera uppvärmning, elektricitet på gatorna och vatten i badbassänger. Det liknar nyheterna från 1942, men det är 2022 … Europas största och rikaste land håller på att få slut på energi sedan Ryssland stängt gasleveranserna, orsakar priserna att raka i höjden och sätter i gång den djupaste krisen sedan 1973. En inflytelserik tysk ledare är orolig för att ”den sociala friden i Tyskland är i allvarlig fara.”

En rubrik i Der Spiegel lyder: ”Hamburg kan komma att ransonera varmvatten.” Stora bostadskomplex sänker inomhustemperaturen för sina hyresgäster nattetid. Ett distrikt i Frankfurt har stängt av varmvattnet i skolorna, Cologne skruvar ner sin gatubelysning med 30 procent. Italien är också redo att ransonera allt från belysning till uppvärmning.

”Men det pågår en djupare kris än den om energi …” Den är osynlig och den kopplar ihop det fattiga Grekland med det rika Tyskland och Italien. ”För att klara krisen räcker det inte att ransonera, det handlar om förnuft.”

Greklands premiärminister Mitsotakis talade vid konferensen ”demografi – Den stora utmaningen” och sa att det låga barnafödandet i Europa ”är en tickande bomb, vars stubin brinner fort, och som vi måste släcka snarast … det är ett fenomen som härskar i nästan alla europeiska länder”, kanske till och med i alla ”västländer med hög levnadsstandard.” Samtidigt råder det motsatta problemet i den andra delen av världen, där ”överbefolkning och en explosion av barnafödande fortsätter i kontinenter som Afrika.” Han betecknar detta helt riktigt som ”en existentiell fråga, som har lurat i decennier.”

EU:s statistikbyrå Eurostat rapporterar ”att i Grekland – där mer än hälften av befolkningen är över 50 år – kommer befolkningen att ha minskat med två miljoner om 50 år (landet har idag tio miljoner invånare). I praktiken kommer nationan att raderas från den geografiska kartan och reduceras till att bli en magnifik övärld som hyrs av utländska turister.”

En grekisk tidningsrubrik löd: ”Demografi: Greklands befolkning minskar med 35 % till 2060.” Antalet aborter har nu rakat i höjden på grund av den finansiella krisen. ”Landet begår självmord.” Italien upplever en liknande kris: ”en kollaps i barnafödande, åldrande och unga människor som flyr till utlandet.”

Den grekiske historikern Polybius (150 f. Kr.) skrev: ”Under vår tid har hela Grekland karaktäriserats av en minskning av barnafödandet och en generell minskning av befolkningen, vilket har lett till att städerna blivit öde och marken inte längre ger någon skörd.” Han menade att orsaken var dekadens: ”Männen hade glidit in i en sådan lojhet att de inte längre ville gifta sig, och om de gifte sig ville de inte ha barn, eller som mest ett eller två.”

Meotti: ”Vi lever längre och vi behöver inte plöja landet för att äta, men i grunden är Väst inte annorlunda nu jämfört med det som Polybius beskrev.”

Spanien har ett födelsetal på 1,24, medan det krävs minst 2,1 barn per familj för att hålla ett samhälle levande. Samtidigt ”har regeringen under det senaste året i besatthet godkänt tre åtgärder som har litet att göra med liv: dödshjälp, abort för minderåriga utan föräldrarnas godkännande och könsbyte för flickor …”

Som Meotti skriver i sin slutsats: ”Västeuropa är fullkomligt galet.” Jag skulle vilja tillägga att det gäller de flesta västländer, inklusive USA, med undantag för några östeuropeiska länder, och Israel, vars födelsetal är högre än tre barn per familj. ("What Europe really lacks is not fuel, but babies," G. Meotti, Arutz 7 Op-ed, 15 July 2022)

FN, som inte är en vän till Israel, verkat bli mer och mer antisemitiskt/antisionistiskt ju längre det existerar. Den senaste hädelsen mot Guds nation spyddes fram av FN:s indiske expert på mänskliga rättigheter, M. Kothari, som i en intervju i Mondoweiss varnade för en global ”judisk lobby” som kontrollerar sociala medier, ”och överanvändningen av antisemitism.” Han undrade till och med om Israel fortfarande är medlem i FN.

4 Mosebok 23:9b säger i och för sig att det judiska folket ska bo avskilt och inte räknar sig bland folken. Så detta skulle kunna vara en del av den världsvida attack på den judiska staten som det talas om i Sakarja 12:2-3 och 14:1. Och även om detta är Guds verk, ve över de nationer som beslutar sig för att komma emot Israel.

Kothari är en av tre medlemmar i en ”FN-kommission som studerar situationen i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem, och i Israel [COI]”, som bildades 2021 och som ska rapportera till FN vartannat år. ”COI är ovanligt såtillvida att dess mandat är ändlöst, och att dess uppgift är att undersöka brott mot mänskliga rättigheter i det suveräna Israel såväl som på Västbanken och i Gaza.” Israel har med goda skäl anklagat COI för att vara partiskt, och COI ”har varnat för att man tänker inleda förundersökning mot Israel om brottet apartheid.”

Kothari ”anklagade Israel för att nonchalera mänskliga rättigheter och FN-resolutioner, och för att avfärda COI genom att vägra både samarbete och inresetillstånd”, och ifrågasatte varför Israel ens är medlem i FN.

Han menar att enbart frågan om apartheid ”inte är tillräcklig för att beskriva omfattningen av det som sker i området … Det belyser inte hela historien av bosättarkolonialism … Att bara få slut på apartheid kommer inte att avsluta ockupationen.” Det verkar som att denne man redan har bestämt sig för att Israel är skyldigt till apartheid.

Kothari tillade att COI ska sikta in sig på ”vapenleveranser till Israel och på affärsverksamheter som inbegriper brott mot mänskliga rättigheter, också i bosättningar på Västbanken.” Han tillade arrogant: ”Vi vill fortsätta att avslöja” israeliskt agerande, eftersom världen inte kan tillåta att Israel ”kommer undan med” sin, enligt honom, olagliga aktivitet. ”Israel har ingen avsikt att avsluta ockupationen, och den oupphörliga diskrimineringen mot palestinier är själva hjärtat i det systematiska upprepandet av brott.”

Det ska noteras att USA och flera andra nationer blev mycket upprörda av Kotharis uttalande – men det råder visst tvivel om huruvida deras vrede genererats från Israel eller om den uppstått hos dem själva. ("UN official: Social media largely controlled by Jewish lobby, NGOs," JP, 26 July 2022)

Vad är hemligheten i judarnas odödlighet?

Den amerikanske författaren Mark Twain skrev en artikel i Harper’s Magazine 1898 med rubriken ”Angående judarna”: ”Om statistiken visar rätt, så utgör judarna högst en procent av den mänskliga rasen. Det är som ett dammkorn i Vintergatan. Man borde inte ens höras talas om juden; men det gör man och har alltid gjort. Han är lika prominent på planeten som vilken annan människa, och hans kommersiella betydelse saknar proportioner i relation till hans storlek. Hans bidrag till världens lista över stora namn inom litteratur, vetenskap, konst, musik, finans, medicin och djup kunskap trotsar också alla proportioner i förhållande till hans svaghet i antal.”

”Han har kämpat en fantastisk kamp i denna värld under alla tider, och han har gjort det med bakbundna händer. Han skulle kunna ha försvunnit, och bli ursäktad. Egyptiern, babyloniern och persern uppstod, fyllde planeten med ljud och prakt, och försvann och blev ett minne blott; greken och romaren följde efter, gjorde mycket väsen av sig, och de är borta; andra folk har trätt fram och lyst för en tid, men har nu slocknat helt eller för en tynande tillvaro.”

”Juden såg dem alla och är nu det han alltid var, utan dekadens, inga svagheter på grund av ålder, inga kroppsliga svagheter, ingen tappad energi, och ingen fördunkling i vaksamhet och inget aggressivt sinne. Allting är dödligt utom juden; alla andra makter försvinner, men han förblir. Vad är hemligheten i hans odödlighet?”

Vi vet naturligtvis svaret. Det uttrycks tydligast i Jeremia 31:35-37, och att Gud är trofast mot sitt Ord gör fortfarande att Hans folk – judarna – är både inflytelserikt och ett öppet vittne för Honom i dessa sista dagar.

Guds Ord, sanning och glädje

Det är inte en slump att den Helige Ande i slutet av Guds Ord skriver genom aposteln Johannes: Inget gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen. (3 Joh v 4) Samtidigt som många människor idag tänker som Pilatus – och ifrågasätter om det finns en yttersta sanning (Joh 18:37-38a), så var Yeshua fullkomligt tydlig om vad som för Honom – den Levande Sanningen (Joh 14:3) – också är den yttersta sanningen: Guds Ord (Joh 17:17).

Skänker vi vår Gud stor glädje genom att vandra och leva i Hans Ords sanning, eller kastas vi hit och dit av alla olika lärovindar (Ef 4:14) och av alla lögnaktiga rubriker i denna värld?

Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning.Johannes Evangelium 17:17

Välsignelser från Jerusalem

Chuck Cohen